Följ oss på sociala medier

Århundradets tillväxtchans kräver århundradets förändring – av arbetsmarknaden?

Artikeln publicerades 26 februari, 2018

Kompetensbristen kommer på första, andra och tredje plats när våra medlemsföretag ska ranka tillväxthinder. Det är också den fråga som näringslivet anser vara den viktigaste valfrågan. Kompetensbristen är en långkörare och ett dyrt gissel och många företag har i flera år gett hals med samma budskap – det finns inte tillräckligt med kompetens! Vi saknar ingenjörer, IT-folk, titel och titel!

Det högljudda skrikande, alla miljarder investerade i arbetsgivarattraktivitet, utbildningssystem och förändringar verkar hittills inte ha gett effekt på makronivå. Antalet utannonserade jobb på Arbetsförmedlingen är idag 100 000 och summan växer för varje månad. Det räcker med att backa fem år så var antalet utannonserade jobb bara hälften.

Så: Vi har identifierat problemet sedan länge, problemet eskalerar och blir värre hela tiden och här står vi, många både kompetenta och med en otroligt stark vilja att räta till problemet, och kliar oss i huvudet utan någon bra lösning. Vad är problemet? Varför kan ingen få fatt i den hala tvålen?

Entreprenörskapsforums vd Johan Eklund menar att flera systemfel överlappar varandra och att det därför är så svårt att hitta rätt i lösningarna framåt. Han menar att arbetsmarknaden behöver århundradets reform. Kan det vara så att vi försöker pressa en kvadrat igenom en cylinder här?

Samhället förändras med hög hastighet, framtidsforskningen blomstrar eftersom megatrenderna inte bara anses förändra hur vi transporterar oss och vad vi ska äta, utan faktiskt anses skulptera om livet som människa på jorden, så som vi känner det idag. Arbetsmarknadens spelregler kommer också att behöva genomgå ett paradigmskift. Det har faktiskt redan börjat. Den som inte har grundläggande IT-kunskap är knappt anställningsbar. ”Gig economy” växer och gör det svårare att hålla ihop stora organisationer. Block chain kastar om spelreglerna helt genom att erbjuda nästintill noll transaktionskostnader.

En grundfråga är i vilken grad som det offentliga ska bestämma vilka jobb som medborgarna ”får” utbilda sig till. Johan Eklund menar att lärosätena har samma incitament att erbjuda kurser i statistik som i schackpedagogik. Studie- och yrkesvägledare har inte på sitt bord att rekommendera sina elever en utbildning som ger jobb, utan ska servera ett smörgåsbord utifrån från elevens egna intressen. Har vi råd med detta framåt?

Om marknadskrafter rådde i ”kompetensförsörjningsystemet” skulle utbud och efterfrågan och priset däremellan snabbt sortera ut sig. Om du får betalt för att utbilda dig till något av bristyrkena, så ökar attraktiviteten. Om du däremot gick tomhänt, eller fick betala, för att ställa dig i kön till nagelskulptrisutbildningen, skulle färre göra det. Så funkar marknadskrafterna.

Kan det vara så att ”kompetensförsörjningssystemet” lider brist på marknadskrafter? Med det vill jag inte göra ett inlägg i debatten om friskolor. Men jag undrar vad som skulle hända om det, efter genomgången grundskola, fanns ett transparent system som likt en börs förmedlade utbud och efterfrågan på olika kompetenser med tillhörande, marknadsmässigt uträknade ersättningar?  Och på så vis ge ett bättre beslutsunderlag för de utbildningshungrande?

Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka. Det var Albert Einstein som sa så, och han hade ju rätt i mycket annat.


Johanna Palmér,
Vd Östsvenska Handelskammaren

TILL INLÄGGSARKIVET