Donald Trump är mästaren av snabb kommunikation och ifrågasättande av sanningen. Ur hans presidentskap har tveksamma begrepp som ”alternativ fakta” och ”fake news” sprungit. Trump är en produkt av sin tid. Hans ideologi om ”någonannanism”, svartvita analyser och banala (bort)förklaringar har tilltalat en allmänhet som hungrar efter en förenklad världsbild.

Även i Sverige präglas debatten stundtals av ytliga argument och hastiga formuleringar. På nätet tillåts föreställningar utan verklighetsförankring frodas och vem som helst kan utses till expert. Ofta blir det svart eller vitt, antingen eller, och helst inget däremellan. Trots att de flesta av oss för det mesta är någonstans är just mitt emellan. Utvecklade resonemang finns sällan tid till, så att förklara händelser utan gråskala är enklast.

För vän av demokrati, vetenskap och eftertanke är det oroande. Gråskalan behövs, men också skarpsinne. Östsvenska Handelskammaren vill bidra till att nyanseringar och faktiska expertutlåtanden får utrymme i samhällsdebatten. Det gör vi i vårt påverkansarbete som bottnar i kunskap och visioner om och från näringslivet i vår region. Vi bjuder även in skickliga personer i olika sammanhang, för att de ska få dela med sig av sina insikter.

Ett nytt sådant grepp är Spaning på Kammarn, en after work med skärpa i fokus. Fredag den 17 januari kl. 15.30 gästar tre regionala profiler Kammarforum i Norrköping för att prata om trender och spaningar in i framtiden. Skärpan är inställd och analysen redo. Syftet är att ge dig som besökare en trevlig avrundning på veckan, och samtidigt några medskick att förhoppningsvis fundera vidare på. Läs mer och anmäl dig till Spaning på Kammarn. Varmt välkommen!

Maria Björk Hummelgren

Näringspolitisk chef

– För mig är meningen med livet att sträva efter goda relationer  – inåt, uppåt och utåt. Vi är alla i första hand människor och relationerna oss emellan är grunden till hela samhället, säger Zandra Erikshed.

Johanna hade bjudit in Zandra för att under en timma föreviga kvällen. En timme som snabbt blev tre. Timmar med skratt, tårar och kärlek. Vad var det som gjorde detta så speciellt? Vad gör en relationsfotograf? Och hur blir man det? Jag ville veta mer. Resultatet blev den här artikeln.

Och för att få svaret på det behöver vi backa bandet några år. Flytta oss från östkusten till västkusten. Från fotograferande till skrivande. För i Munkedal, några mil norr om Göteborg i Bohuslän, växte Zandra Erikshed upp. Hon utbildade sig till journalist och började efter studierna att arbeta på Borås Tidning. Efter en tid blev hon frilansare vilket skapade en större frihet och 2011 bestämde sig hon och hennes man att förverkliga en dröm. Att flytta till den lilla byn Bjärka-Säby utanför Linköping.

– Vi flyttade hit mest för den lilla byn, en fantastiskt liten idyll mitt i Östergötland. Vi längtade ut på landet, hade kopplingar till platsen och kände många människor här.

Väl i Östergötland fortsatte Zandra som frilansade journalist, men kände för varje dag att hon inte kom till sin fulla rätt, inte nyttjade sin fulla kapacitet och potential. Samtidigt som kärleken till fotograferingen blev allt starkare. Men det var först när hon drabbades av en utmattning som fröet till att bli relationsfotograf såddes.

”Jag såg den här tiden som en nystart, att jag hade fått en ny chans som jag måste jag förvalta.”

– Jag var trött på att skriva torra texter på beställning och kände mig frustrerad över att jag inte förvaltade min tid och mina gåvor bättre, utan bara körde på. Och när livsomvälvande saker sker, som en utmattning, så börjar man ju tänka: Vad brinner jag för? Vilka är mina passioner? Vad är mina styrkor?

Svaret blev: människor, relationer och fotografering. Och med frågan: ”hur kan jag kombinera dessa?” blev svaret relationsfotograf.

– Jag såg den här tiden som en nystart, att jag hade fått en ny chans som jag måste jag förvalta. 

Hon investerade tid och pengar, fotograferade mängder av människor och finslipade konceptet – och utifrån den feedback hon fick, insåg hon att hon hade funnit en unik nisch.

– Jag förstod att jag kunde erbjuda mer än vackra bilder, när kunder hörde av sig och berättade hur värmen höll i sig långt efter fotograferingen. Att bilderna på väggen dagligen gav dem kraft, när relationen kändes tung och vardagen slitsam. Några fick nytt hopp om sitt äktenskap och började gå i parterapi och en familj bestämde sig för att spela spel ihop en kväll i veckan.

Detta är relationsfotografering

Men vad är då det unika med relationsfotografering? Fotograf, ett yrke lika gammalt som kameran, vet de flesta vad det är. Och om man lägger till ordet relation framför blir svaret enligt Zandra det här:

– Vi fastnar lätt i mönster i våra relationer och låter det negativa överskugga det goda. Under en relationsfotografering lyfts vi ut ur vardagen och fokuserar på det goda. Fotograferingen skräddarsys till en rolig, vacker och relationsstärkande upplevelse, där människor får upp ögonen för varandra igen. De får se nya sidor hos varandra, återuppleva minnen och skapa nya. Ett tillfälle att reflektera över och förmedla vad de uppskattar hos varandra.

Även om bilderna i sammanhanget är underställda upplevelsen, är kraften i den visuella kommunikationen väldigt stark och ett medel för målet. Till exempel visar forskning att barn som växer upp i hem, omgivna av familjebilder, växer upp till tryggare och lyckligare individer. Dagligen matas man med det visuella budskapet att man hör till och är älskad.

Rent praktiskt, hur går en relationsfotografering till?

– Det jag egentligen gör är att skapa ett tryggt forum, en förutsättning för människor att mötas – sedan är det de som gör jobbet. Min process består av en förintervju för att lära känna dem jag ska fota. Beroende på svaren plockar jag ur min verktygslåda med övningar, efter vad som passar dem jag ska fota. En fotografering av en familj skiljer sig förstås från ett arbetslag, där det inte är givet att man känner varandra så väl. Att vara lyhörd, så att alla är bekväma är mitt viktigaste verktyg! Jag initierar lekar och övningar och är sedan beredd att fånga ögonblicken med kameran. Syftet är att det ska vara mer som en rolig och varm upplevelse än en fotografering.

Allt större intresse från företag

Än så länge har Zandras kunder mest varit par, föräldrar och familjer. Men på senare tid har intresset från företag ökat.

Relationsfoto är ett sätt för företag att vårda sina anställda. Till exempel kan det vara en annorlunda aktivitet på en kickoff eller medarbetardagar. Istället för att bara se foto som något nödvändigt ont, ger detta mervärde. Det stärker verksamheten inifrån och ut och är ett sätt att få personalen att trivas och samarbeta bättre. Samtidigt ger det fina bilder som stärker varumärket utåt som kompetent, personligt, varmt och medmänskligt.

Avslutningsvis, är du den enda relationsfotografen i Sverige?

– Många fotografer använder sig av övningar för att få människor att slappna av, men såvitt jag vet är jag den enda som gjort det till min nisch att stärka relationer och utarbetat ett helhetskoncept i det syftet.

Några av de alla fantastiska bilder Zandra fångade på oss på Handelskammaren kan ni se här nedan.

Fakta Zandra Erikshed

Zandra Erikshed Foto Niklas Johansson 1

Ålder: 34
Bor: Bjärka-Säby utanför Linköping
Familj: Man och två barn
Intressen: Dansa och träna, läsa och lyssna på poddar, familj och vänner, olika former av kreativitet.

Några bilder från Johannas avtackning

Avsked 1

Avsked3
Avsked2

Inom några dagar summerar vi 2010-talet. Mer än någonsin tidigare är vårt land långt uppe i Norden en del av världen. Vi påverkar och påverkas av globaliseringens trender och utveckling. Vi är en export- och importberoende nation, internationell handel och relationer fortsätter att bygga vårt välstånd. Vår region är inget undantag.

Varje dag anländer och lämnar varor företag, människor reser över gränser, utbyten och möjligheter skapas. Det gör handeln till den otvetydigt starkaste drivkraften för såväl ekonomisk som mänsklig utveckling. Tillväxtstråket från Stockholm och söderut genom vår region utgör ett pärlband av växande och strategiskt placerade kommuner. Inom 30 mil når vi 80 procent av Sveriges BNP, befolkning och företag. Vi har alla till buds tillgängliga transportmedel med två hamnar, tre flygplatser, Europavägar och en järnväg på väg att förbättras.

Det ger förutsättningar för en positiv utveckling för vår region, en utveckling vi vill fortsätta att driva framåt. Vi menar att vår region har alla möjligheter att bli Sveriges mest attraktiva tillväxtregion – men det kommer att krävas långsiktiga, strategiska beslut och samarbete över gränserna. För vi står inte utan utmaningar, på såväl lokal, nationell och internationell nivå.

Klimathotet är det mest överhängande, där politiken och näringslivet måste samarbeta för att nå nödvändiga framgångar. Inkludering, utbildning och digitalisering är andra påtagliga utmaningar som, om de går åt fel håll, riskerar att dränera och polarisera människor och hela samhällen. Det är en utveckling vi inte har råd med. Med höjda kompetenskrav och föränderligt arbetsliv kommer vi behöva hushålla med alla resurser vi har – ekonomiskt, socialt och miljömässigt.

Samtidigt finns fantastiska möjligheter för dem som inser allvaret. Efterfrågan på de smartaste lösningarna ökar, och de som inte anpassar sitt erbjudande kommer hamna på efterkälken.

Som vi ser det står vår region East Sweden inför tre scenarier:

  1. Status quo: vår region tuffar på och flyter med som en kork i den allmänna utvecklingen. Vår relativa position förändras inte medan huvudstadsregionen fortsätter att växa. Var står vi då 2040?
  2. Uppgivenhet: lite görs för att driva utvecklingen framåt och vår region hotas av stagnation. Satsningar på infrastruktur och andra investeringar minskar, medan Stockholm växer och drar till sig våra talanger och kompetens. Var står vi då 2040?
  3. Vision: progressiva samarbeten över administrativa gränser skapar mervärde och goda tillväxtmöjligheter. Ostlänken håller tidplanen, snabbjärnväg knyter storstadsregionerna till varandra och Europa, talanger lockas hit och vårt varumärke East Sweden får internationell lyskraft. Var står vi då 2040?

Vi vet vilket scenario vi tänker arbeta för – visionen. Men vi kan inte göra det ensamma, vi måste göra det tillsammans med andra handlingskraftiga organisationer, företag och offentliga aktörer. Vårt löfte inför 2020 är att arbeta än mer aktivt för att öka vår regions attraktivitet. Och vi lyfter frågan; vilket scenario vill du jobba för?

Christian Berger, vd
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef
Östsvenska Handelskammaren

Idag bjuder regeringen till samtal för snabbjärnväg mellan Stockholm och Göteborg/Malmö. För näringslivet i hela Götaland är det av yttersta vikt att ny järnväg byggs.

– Vi fyra handelskammare utgår därför från att samtliga inbjudna partier tackar ja till samtalen, säger Västsvenska handelskammarens vd Johan Trouvé. 

 – Nu står vi upp tillsammans, alla handelskammare i Götaland, och säger att vi verkligen behöver ny järnväg. Det har redan dragit ut på tiden nu är det dags att sätta fart för utvecklingen av Götaland, för pendlingen och för godset, säger Johan Trouvé.

Även Jönköpings handelskammare framhåller vikten av att parterna träffas:

 – För företagen i Jönköping är ny järnväg till våra tre storstäder en total game changer, idag finns det inte ens järnväg till Göteborg från Jönköping, säger Jönköpings handelskammares vd Helena Zar Wallin.

Överbelastade järnvägar

–Trafikverket och Sveriges främsta järnvägsexperter på KTH har länge sagt att Götaland behöver ny spårkapacitet, vi har under lång tid sagt att nya stambanor måste finansieras utanför ordinarie plan, nu finns äntligen chansen så missa inte den, uppmanar Sydsvenska handelskammarens vVd, Per Tryding.

För Östsvenska handelskammaren är ökad järnvägskapacitet av stor betydelse.

 – Ny järnväg som binder ihop vår region och Stockholm med södra Sverige och i förlängningen Europa, innebär fantastiskt förbättrade möjligheter för jobb och tillväxt, säger Östsvenska handelskammarens vd Christian Berger.

Handelskamrarna i södra Sverige hoppas och tror att samtliga inbjudna partier inser allvaret och deltar i överläggningen i denna så viktiga fråga för Sveriges framtida tillväxt och utveckling.

Snart inträder den tid på året som väldigt många av oss ser fram emot. En tid med nära och kära och en välkommen paus i arbetslivet. Jag hoppas verkligen att ni som läser dessa rader får möjlighet till lugn, ro och återhämtning. Det ser jag själv fram emot. Sen älskar jag känslan av ett nytt år – extra mycket i år – då 2020 blir mitt första hela år på Handelskammaren.

Så här års brukar det också vara tid för summering och reflektion av det år som passerat. För min del så är jag ännu bara åtta veckor gammal på jobbet, vilket gör att jag inte ens tänker försöka ge mig på någon form årskrönika. Men det jag kan säga är att mina första veckor har varit intensiva. Och roliga. Tillsammans med personalen och medlemmarna har vi hunnit med en hel del. Det har också för mig börjat framträda en bild av var Handelskammaren befinner sig och vad vi skall rikta vårt fokus på framöver. Handelskammaren är näringslivets röst – er medlemmars röst – och som ett led i detta kan ni räkna med att vi kommer höra av oss till er under inledningen av nästa år.

Tills vi hörs igen vill jag och medarbetarna önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år – ta gärna en titt på vår digitala julhälsning som vi lagt ut på Facebook och LinkedIn. Hittills har den lyckats sprida lite julglädje till nästan 15.000 personer!

God jul och gott nytt år!

Vad är det mest centrala för en fungerande skola?

Häromdagen var jag med min äldste son i skolan. Han går i fjärde klass och mellanstadieläraren har uppmuntrat oss föräldrar att hälsa på ”medan vi fortfarande är välkomna”. Av våra barn, vill säga. Snart kommer det inte vara lika populärt att ha mamma eller pappa bredvid sig i bänken.

Min son tycker jättemycket om sin lärare. Han sprider lugn kombinerat med ständiga påminnelser om vikten av långsiktig kunskap. Kraven är höga, samtidigt som hänsyn tas till individens förutsättningar. Och eleverna gör framsteg.

Vilka är det man minns mest genom hela livet, näst familj och närstående? Sina lärare! Jag tror med bestämdhet att jag kommer ihåg namnet på minst 90 procent av mina lärare genom åren – för- och efternamn. Och det oavsett om jag gillade deras metoder eller inte. Få personer har så stor inverkan i livet som våra lärare.

Jag har nära vänner som är lärare, och jag avundas och sympatiserar med dem på samma gång. Det är inte ett enkelt yrke alla gånger, samtidigt som det är fantastiskt på flera sätt. Det lockade mig att själv försöka, jag läste pedagogik i en halv termin och fick – lyckligtvis – komma ut på praktik omgående. Där blev jag påmind om den snåla ransonen tålamod naturen skänkt mig, och fick skyndsamt välja en annan bana.

Nyligen presenterades den internationella Pisa-undersökningen, som mäter 15-åringars kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Glädjande nog har de svenska resultaten vänt uppåt igen, efter några oroväckande svaga år. ”Svensk skola är på rätt väg”, kommenterade Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson (SVT 3/12). Låt oss hoppas det.

Svensk skola har alltjämt svårigheter. Ojämlikheten mellan elever på grund av hemförhållanden och bakgrund är en. Segregationen mellan skolor en annan. För att utvecklingen ska gå i rätt riktning spelar skickliga lärare förstås huvudrollen. Och det behövs förståndiga rektorer och skolledningar som förstår att skapa rätt förutsättningar för desamma.

Min son hyllar sin lärare för hans förmåga att skapa studiero i klassrummet, A och O på vilken arbetsplats som helst. Skolan finns alltid med på topplistan över de mest politiskt debatterade ämnena. Med 17 000 niondeklassare per år utan gymnasiebehörighet, kombinerat med en brist på kompetens i arbetslivet och talanger på universiteten (inte minst lärarutbildningarna), är det inte konstigt. Samtidigt måste även skolan tillåtas arbetsro från nyckfull reformiver och de skickliga lärarna få ta den plats de förtjänar.

Fastighets AB L E Lundberg, eller Lundbergs, startades av Lars Erik Lundberg 1944 i Norrköping. Efter att ha drivits framgångsrikt, först av Lars Erik och sen av sonen Fredrik, är nu Fredriks dotter Louise Lindh, sedan 2017 VD och tar fastighetsbolaget in i en ny era.

– Fastighetsbranschen är som många andra branscher i förändring. Vi har en framgångsrik historia som ett långsiktigt och traditionellt fastighetsbolag, men utifrån dagens krav och behov behöver vi utmana oss själva även i andra frågor för att vara fortsatt konkurrenskraftiga, säger Christian Claesson, regionchef Öst på Lundbergs. 

Lundbergs är en av Sveriges största privata fastighetsägare och har verksamhet och fastigheter i Norrköping, Linköping, Jönköping, Stockholm, Södertälje, Örebro, Eskilstuna, Karlstad, Arvika och Göteborg.

Christian Claesson tillträdde tjänsten som chef för region Öst för 2,5 år. Innan det arbetade han tio år för det franska bolaget Unibail-Rodamco där han jobbade med att utveckla handelsplatser i framförallt Stockholm. Sen ett halvår är han även affärsutvecklingschef på Lundbergs, ett arbete som handlar mycket om nya affärsmodeller och hur framtidens stadskärnor ser ut, vad de erbjuder och hur de fungerar.

– I Norrköping, Linköping och Jönköping arbetar vi med alla våra tre segment – kontor, bostad och handel – vilket gör att vi kan vara med och utveckla och utforma stadskärnorna på ett alldeles speciellt sätt. Men det är ett stort ansvar och det går inte att göra själv, det handlar om samarbete och samverkan.

Och samverkan är något Christian ser som en självklarhet för framgång och utveckling.

– Som enskild fastighetsägare kan vi vara med och påverka vad som sker innanför väggarna på våra fastigheter, men det är först när vi samverkar med handlare, företag som hyr våra kontor, övrigt näringsliv och kommunen som man ser de verkliga resultaten och kan fokusera på frågan ”hur får vi den här platsen mer attraktiv – hur skapar vi känsla och själ?”.

I Norrköping, Linköping och Jönköping finns redan idag olika konstellationer av samverkansgrupper. Historiskt har de främst fokuserat på event och aktiviteter, men Christian menar att den sortens samarbeten behöver belysa många andra typer av frågor, arbetet behöver ha både ett långsiktigt visionärt och kortsiktigt ”hands on” perspektiv.

– De nya samverkansgrupperna och samverkansformerna fokuserar på att skapa framtidens stadskärnor – en attraktiv miljö som människor vill vistas i. Det handlar om att kombinera bostäder, kontor och handel så att det blir en levande stadskärna. Det kan handla om förtätning, skapa grönare och tryggare miljöer och att skapa upplevelser genom kultur, sport och uteliv.

Men butiksdöden som alla pratar om då?

– Butiksdöd är inte ett begrepp som vi känner igen oss i. Många butiker går väldigt bra och vi ser en fortsatt efterfrågan på våra A-lägen. Morgondagen kommer även den att innehålla fysisk handel, däremot är vårt samhälle i stort, och handeln specifikt inne, i en stor strukturomvandling som påverkar branschen såväl som våra städer. Att vissa verksamheten kommer dö ut är naturligt, men inte platserna i sig. De transformeras bara till det som efterfrågas, och just nu är vi inne i den förändringen.

Hur menar du då?

– Jag tror att externa handelscentrum, vars nisch har varit enkelhet och smidighet, kommer att få det tuffare. Den digitala utvecklingen och e-handelns intåg erbjuder kunderna ett nytt och enkelt sätt att shoppa på, med stort utbud och hemlevererans. Som följd av det söker sig kunden alltmer till attraktiva platser att mötas på och där kommer stadskärnorna in.

– Hur framtidens handel kommer se ut vet vi inte idag, annat att det kommer se annorlunda ut, troligtvis med fler pop-up butiker och nya och mer nischade koncept. Vi tror även att servicefunktioner av olika slag kommer att bli allt vanligare i stadskärnorna. I vissa lägen tror vi att handeln kommer att ersättas av till exempel gym, vård, restauranger men vi är övertygade om att god stadsutveckling kräver samarbete med alla berörda aktörer, och där är ett bra samarbete med handeln är väldigt viktigt. Det är inte handlare mot fastighetsägare, det är tillsammans som vi kommer till bra lösningar och resultat.

Med hjärtat i Norrköping och regionen

Lundbergs startade i Norrköping och där finns fortfarande huvudkontoret. Kontoret finns givetvis i en Lundbergsfastighet mitt i centrum och i de nyrenoverade lokaler jobbar ett 70-tal medarbetare, av de totalt 160 i bolaget. Lundbergs hjärta klappar lite extra för regionen och i både Norrköping och Linköping pågår flera spännande projekt för fullt. De senaste åren har man bland annat investerat i att renovera Linden Köpcentrum i Norrköping, byggt det nya bostadskvarteret Kvarnbacken med 392 hyreslägenheter i densamma och just nu bygger man lägenheter i det historiska kvarteret Torget mitt emot Tyska torget. I Linköping tog man i år det första spadtaget för LINK Business Center, som ska står färdigt andra halvåret 2021.  Byggnaden, ritad av Gert Wingårdh och belägen vid Stångån i centrala Linköping, kommer erbjuda en miljö där hållbarhet och möten står i fokus. Det blir totalt 13 500 kvm som rymmer kontor, restauranger, mötesplatser, lounge, takterrasser och mycket mer.

– Linköpings, eller hela regionens, näringsliv ska få en ny samlingsplats – och ett nytt landmärke. Det är ett underbart läge och fastigheten kommer bli helt fantastiskt, både utvändigt och invändigt. Det ska bli oerhört roligt att se den fyllas med liv och rörelse.

I anslutning till LINK Business Center bygger Lundbergs även en bostadsfastighet om 40 hyreslägenheter och i Södra Ekkällan bygger man Elitseglaren som består av totalt 374 hyreslägenheter.

Stark 75-åring

I år fyller Lundbergs 75 år. Och det är en stark 75-åring som alltid vill framåt, alltid vill utvecklas och som verkligen är redo för 75 nya år.

– Vi är stolta över vår historia – något vi alltid kommer bära med oss. Men det är det som vi gör nu och framåt som gör oss till en attraktiv hyresvärd i framtiden.

Christian fortsätter och menar att den framtida fastighetsägaren kommer behöva erbjuda mer än bara golv, väggar och tak.

– Vi kommer fortsätta vara en hyresvärd som levererar produkter och service i toppklass till våra hyresgäster, men vi vill även ta ett ännu större samhällsansvar och vara en viktig i spelare i utvecklingen av de städer och regioner där vi finns. Det vinner vi alla på. 

Fakta Fastighets AB L E Lundberg

Grundades: 1944 av Lars Erik Lundberg i Norrköping
Antal anställda: 160 varav cirka 80 i Östergötland
Omsättning: 1 400 mnkr (2018)
Aktuellt: Firar 75 år 2019

cc uce10 1920x1080 1

Fakta Christian Claesson

Titel: Regionchef Öst och affärsutvecklingschef
Bor: Linköping
Familj: Fru och två barn
Intressen: Träning, framförallt padel, umgänge med familj och vänner samt film

Som sagt, med jämna mellanrum händer det att ett nytt kapitel öppnas i Brexitprocessen. Det kan vara ett byte på premiärministerposten, senareläggande av utträdesdatum eller som nu efter valet igår vilket är början till ett avgörande skede i Brexitsagan.

Boris Johnson vann stort det viktigaste valet på en generation. Det var inget lätt val för medborgarna med två impopulära och extrema huvudkandidater – en för Brexit till varje pris och en som talar vagt om folkomröstning och att bygga ett nytt ekonomiskt system med bland annat nationalisering och löntagarfonder – grepp som provats tidigare i historien med begränsad framgång. I god populistisk anda lovade båda stort, runt och oansvarigt för att de vet att vinnaren kommer undan med det samtidigt som väljarkåren är trött på Brexit, politik och politiker. Ingen bra utgångspunkt och mix när så viktiga frågor står på spel!

Valsegern för Boris Johnson innebär ett mandat och möjlighet att ”get Brexit done” som han lovat under kampanjen. Detta innebär att Brexit med största sannolikhet kommer att hända senast den 31/1. Att landets utträdesavtal går igenom det brittiska parlamentet. Att övergångsperioden drar igång och att förhandlingar med EU om ett frihandelsavtal i sinom tid kommer påbörjas.

Men bara för att Brexit händer 31/1 så innebär det inte att allt är frid och fröjd med all osäkerhet, kostnader och orosmoln bortblåsta. Faktum kvarstår att övergångsperioden går ut 31/12-2020. En period som går att förlänga en gång med 1-2 år. Dock känns detta extremt osannolikt med tanke på Boris Johnsons retorik och det faktum att landet då måste vara med och betala in till EU:s budget. Vidare har vi det faktum att ett djupt och långtgående frihandelsavtal mellan EU och Storbritannien kommer ta mycket längre tid än 11 månader att förhandla. Även om ekonomierna idag är harmoniserade så kommer de två partnerna att ha olika fokus och prioriteringar i sina förhandlingar och det kommer ta tid att komma överens. Även inom EU så måste medlemsstaterna koordinera sina positioner. Avtal kanske skall dras genom nationella och regionala parlament samt att EU:s parlament även måste säga ja. Det är långa processer och tittar man historiskt så tar frihandelsavtal 5-7 år att färdigställa. Detta innebär att om det inte kommer finnas ett avtal 31/12-2020 när övergångsperioden är slut så blir Storbritannien ett 3:e land och WTO-regler börjar gälla.

I samma andetag så kan man även fundera kring hur lätt det blir för landet att få till ett frihandelsavtal med USA med tanke på att amerikanarna vill ha tillgång till bland annat livsmedels- och hälsosektorn något som landet kommer ha svårt att tillfredsställa. Känns någonstans som om det borde vara lättare för Storbritannien att få till ett avtal med EU med vilka man har gemensamma traditioner, standarder och syn. De har helt enkelt inte försatt sig själva i någon enkel situation.

Vårt råd till företagen? Samma som de senaste tre åren – att förbereda sig för det värsta och hoppas på det bästa genom att bygga underlag för strategiska och affärsmässiga beslut för att parera nya utmaningar och ta tillvara potentiella möjligheter i och med förändrade förutsättningar – så gott man nu kan med många osäkra faktorer…

Hur det hela slutar är omöjligt att sia om. Det enda vi kan konstatera är att ett nytt kapitel nu har öppnats i Brexitföljetongen och att vi, som vanligt, kommer få anledning att återkomma i ämnet.

Vi lever i en tid där de stora, omvälvande samhällsproblemen tar mycket tid och kraft. Skottlossningar och gängkriminalitet. Försämrade skolresultat. Dålig matchning på arbetsmarknaden. Med mera.

Dessa är så dominerande i nyhetsflödet att det nästan är skönt att läsa i lokalmedia om något enklare vardagsproblem, som förstås är högst allvarligt och besvärande för de inblandade, men knappast får våra demokratiska grundvalar att svaja. En sophämtning som inte blev av. Ett husdjur som hamnat på villovägar. Ofta får de där händelserna också ett någorlunda lyckligt slut i form av ett konkret hanterande av problemet. Någon gör något.

Och att göra något är viktigt, även gällande de stora problemen. ”Varför gör ingen något?”, frågar sig vän av ordning. Så personer i ledande ställning känner sig tvingade till handling. Problemet är dock att om ansvariga inte är säkra på vad som bör göras, eller inte kan/vill/vågar göra rätt sak, så görs fel sak istället. Ibland fullt medvetet om att åtgärden inte löser problemet.

Ändå går man vidare, för att åtminstone visa vilja – och handlingskraft. Det som då händer är att den påstådda lösningen bara skapar frustration, därför att snart går det upp för människor att det här inte alls var rätt och dessutom har nya problem uppstått.

Laga inte det som är helt, brukar man säga. För då går nya saker sönder, och vi står med två problem istället för ett. Det förtretliga (eller fiffiga, beroende på hur man ser det) är att ansvariga kan komma undan med att försöka lösa det nya problemet, istället för det svåra, ursprungliga. Fokus flyttas, så att säga.

Utgår vi från ovan nämnda samhällsproblem, är fel fokus exempelvis att ställa sig utanför de överskridande samtalen om gängkriminalitet, och istället rikta misstroendeförklaring mot ansvarig minister. Eller att fokusera på sockerförbud eller neka all form av ledighet från skolan, istället för att se över strukturella problem och lärarnas undervisningssituation.

Eller att springa snabbspår i nedläggningen av Arbetsförmedlingen, stället för att ta ett rejält grepp om arbetsmarknaden tillsammans med parterna (och kommunerna, som står med kostnaderna för försörjningsstöd).

Och så är bollen i rullning. Fokus kan riktas mot de nya problemen istället för de tunga, samhällsomvälvande utmaningarna. För vårt demokratiska system är det en utveckling som behöver bemötas och vändas. Helst innan medborgare helt tappar tron på detsamma.