Följ oss på sociala medier

”Oh, just go ahead and try it” tog teknologie hedersdoktor Birgit Jacobson långt

Artikeln publicerades 29 maj, 2018

Doktor Birgit Jacobson var en av de första som köpte en dator. Då kostade den 82 000 kronor. Den detaljen i Birgits liv säger mycket om hennes målmedvetenhet och driv.

Vid tangenterna, Östsvenska Handelskammarens vd Johanna Palmér.

Jag möter doktor Birgit Elisabet Jacobson, 80 år och född i Finspång, som 1976 tog med sig man och tre barn för att gästforska på Stanford University i Kalifornien, USA.

Birgit och hennes dotter Elisabet tar emot i paradvillan i Finspång, byggd 1971. Birgit och Bo ritade själva huset med en tydlig ambition att anpassa det till en barnfamilj. Sovrum på rad på lagom avstånd från vardagsrummet, stort kök med ”hoppsoffa” och leksaksskåp, ett vardagsrum bevarat i tidig 1980-talsstil med en internationell fläkt.

Birgit fyller 80 år i juli, men det verkar inte alls ha någon inverkan på henne. Det är något som återkommer –  hur livets skeenden inte verkar bekomma henne. Hon är en parant kvinna,som inger respekt vid första handslaget. Välklädd och vältalig. Snabbtänkt, närvarande, en naturlig ledargestalt som stått med den ena foten i akademin, den andra i näringslivet.

Birgits pappa var förman vid dåvarande STAL-LAVAL, idag Siemens. Bruket som byggde samhället och välståndet i Finspång. Han var tidigt tydlig med att Birgit skulle läsa vidare, förkovra sig.

– Jag gick i pappas fotspår och det var han som berättade för mig om turbiner och materialkrav. På den tiden tog man ofta med sig familjen till arbetsplatsen, och det gjorde vi när vi exempelvis hade gäster, berättar Birgit.

Efter Högre Allmänna Läroverket i Norrköping flyttade Birgit till Göteborg för att studera matematik vid Göteborgs universitet och var 1963 färdig med sin civilingenjörsexamen inom teknisk fysik. Hon flyttade tillbaka till Finspång och aluminiumtillverkaren Gränges. Samtidigt började hon en forskarutbildning på det då nyligen grundade Linköpings universitet.

– När jag sedan disputerade, inom materialteknik, var jag den nionde doktoranden att disputera vid Linköping, och den första kvinnan, berättar Birgit.

Hur kändes det, frågar jag nyfiket, på jakt efter ett bra citat som beskriver hur det känns att vara i minoritet.

– Jo visst var det ovanligt. Men jag tänkte inte så mycket på det. Jag har alltid varit mycket ingenjörsmässig och bara försökt göra ett bra jobb. Jag har alltid varit ensam tjej eller kvinna, från gymnasiet till Chalmers till Linköpings Universitet, och det har inte varit något särskilt med det.

1976 hade paret Birgit och Bo en familj med tre barn och hade just byggd drömvillan i Finspång. Då blev Birgit inbjuden att gästforska på Stanford University, Kalifornien. Kontraktet var till en början två år, men blev senare utökat till fyra år.

– Så vi åkte, hela familjen. Bo fick tjänstledigt och läste till en Master examen på Stanford och barnen fick mycket fin skolgång där borta.

Området var ”ytors fysik och kemi”. Ytan på ett material har andra egenskaper än innehållet och Birgit kunde titta in i materialen och identifiera egenskaper. Hur kan man få det mer hårt? Hur kan man få det mer ledande? Hennes forskning var framgångsrik och Birgit var en populär samarbetspartner. Vid ett tillfälle var hon inbjuden till Kiev i Ryssland för att gästforska.

– Det var spännande, efter ett större framträdande i Los Angeles fick jag till och med en intervju med CIA!

Birgit berättar att hennes svenska ingenjörsutbildning stod sig mycket väl i den internationella konkurrensen, den hade ett gediget innehåll.

– När jag kom ut i världen med min breda, kvalitativa utbildning från Chalmers hade jag väldigt mycket att ge. Men jag imponerades över Stanfords blandning av näringsverksamhet och forskning. Det var verkligen inte bara palmer, det fanns ett entreprenöriellt förhållningssätt till akademisk kunskap och det var mycket inspirerande, berättar hon.

1979 flyttade familjen tillbaka till Sverige och Birgit fortsatte sin forskning och anställning vid Linköpings Universitet. Men hon hade lärt sig mycket ute i världen och sett ett stort behov av fortbildning av ingenjörer. 1980 startade hon därför teknikutbildningsföretaget Continuing Education Institutet – Europe AB, i dag CEI-Europe, och erbjöd internationellt avancerade tekniska kurser till företag över hela Europa.

– På Stanford var alla så öppna för nya idéer. De sa ”Oh,just go ahead and try”. Här hemma i Linköping var det mer ”nej men så jobbar inte vi ”. Men jag var redan impregnerad med den amerikanska sättet och jag tänkte att ”då gör jag det själv”.

Birgit var tidigt intresserad av datorer och telekom.

– På en resa till Los Angeles 1982 tog jag reda på vart man kunde köpa en dator och tog med mig en hem. Den kostade 82 000 kronor. Jag minns att jag även köpte med mig munkar med choklad och strössel påoch lade i datorkartongen, det tyckte barnen om.

Starten på företagandet blev lyckosamt. Birgit kom med något som var nytt och det blåste Europa-vänliga vindar. Barnen fick hjälpa till och därmed lära sig maskinskrivning, bland annat genom att lägga in adresser till de företag som Birgit ville kontakta.

1981 gick den första kursen av stapeln, på Söderköpings Brunn med titeln ”Thin Films and Coatings for Technology”.

– Jag hade budgeterat för 100 personer, vilket de på Linköpings Universitet naturligtvis inte trodde på. Men det kom 97 deltagare från industrin i hela Europa.

Dr Birgit Jacobson drev företaget i 30 år innan hon lämnade det vidare till dottern Elisabet som idag driver bolaget.

Tillbaka till det här med jämställdhet och att som kvinna vara i minoritet, så verkar Birgit inte vilja problematisera det, utan har snarare sett det som en fördel.

– När jag vid olika seminarier ville prata med någon efteråt brukade jag skriva ned färgen på slipsen för att kunna skilja alla kostymklädda män åt. På så vis hade jag själv en klar fördel, det är lättare att komma ihåg färgen på en kjol än färgen på en slips. Om man håller ett föredrag är ju själva meningen att man ska bli ihågkommen, och då var det ju en fördel att vara kvinna i dessa sammanhang.

Jag försöker igen, jag vill gärna höra den här erfarna kvinnans syn på några av den moderna samhällsdebattens frågor. Hur tänker du kring att det fortfarande finns osakliga löneskillnader?

– Det har liksom inte varit i min värld, jag ser själv inga hinder. Men jag tror att det är viktigt att man inte gnäller, att man går rakt fram. Det är väl en självklarhet, eller? Jag tror också att det ojämna uttaget av föräldraledighet också kan spela roll.

Birgit fyller 80 år i sommar och har hunnit samla på sig åtta barnbarn, som hon gärna har i det stora huset i Finspång. Föräldraskap och ledarskap är nära sammanlänkat. Hur har Dr Birgit varit som mamma?

– Hon har alltid litat på oss barn och tidigt gett oss förtroende, säger Elisabet och tittar stolt på sin mamma. Jag minns i Kalifornien när vi skulle titta på ett hus med en pool. Istället för att åka dit själv tog mamma med oss barn och talade om för oss att om vi kunde visa att vi kunde sköta oss så kanske vi kunde få hyra det här fina huset, berättar Elisabet.

2003 utnämndes Dr Birgit Jacobson till Teknologie Hedersdoktor vid Chalmers Tekniska Högskola och 2001 till By-Fellow vid Cambridge University. En framgångsrik professor, företagsledare och även en omtyckt mamma till en stor familj. Vad har Birgit för råd till dagens föräldrar?

– Bry dig om dina barn! Jag tycker inte om när föräldrar går med sina mobiltelefoner. Jag tog mycket intryck i Kalifornien, där presenterade folk alltid sina barn för varandra, lyfte fram dem och lät dem bli sedda. Här i Sverige fladdrade barnen mest omkring, de hade fått lära sig att de vuxna var viktigast. På skolgården här i Sveriges var det inga barn som hälsade på mig som vuxen, medan de i Kalifornien ropade ”Hi Mrs. Jacobson”. Det är viktigt att barnen blir sedda tidigt i livet, både av sina föräldrar och av sina lärare.

Vi avslutar intervjun och jag åker hemåt. Jag tänker på Birgits resa och hur hon inte verkar ha sett några hinder på vägen, allra minst att hon är kvinna. Kanske är det så att kvinnor ibland gör sig själva till offer i jämställdhetsdebatten? Kanske skulle vi bara gå lite mer rakt på, som Birgit sa? Oavsett så har det varit en ynnest att få lyssna till en så berest, en så världsvan, en så kunnig och skarp kvinna som trots att hon kunde bosatt sig var om helst i världen, varit vår region trogen.

Johanna Palmér

maila johanna.palmer@east.cci.se  om du vill tipsa henne om fler intressanta personer som hjälpt till att bygga regionen!

 

 

 

TILL INLÄGGSARKIVET