Prognos i Östergötland och Sörmland

Rapporten visar att det i Östergötland och Sörmland kommer behöva anställas 5000 nya samhällsbyggare fram till 2030 för att fylla marknadens efterfrågan. Undersökningen är avgränsad till de elva vanligast förekommande yrkesgrupper, så siffran visar inte hela bilden. Tillskottet på ny kompetens in i branschen är långt ifrån tillräcklig för att nå upp till det antal som finns i den åldrande generation som närmar sig pension.

Elin Kebert, nationell samordnare för kompetensförsörjning på Byggföretagen, konstaterar under dagen att det finns en mycket äldre arbetsmarknad än vad man tidigare trott – i alla led. Marknaden skriker efter kompetens och att vi behöver skapa livslångt lärande genom utbildning. Fler yrkeshögskolor med specialistutbildningar inom bland annat anläggningssektorn behöver komma till för att inte störa planerade infrastruktursatsningar som exempelvis Ostlänken.

Det är bara cirka 20 procent av alla lediga anläggningsjobb som annonseras via platsbanken. En analys av Arbetsförmedlingens rekryteringsannonser visar att dessa annonser ofta är väldigt konkreta om jobbinnehåll och krav på körkort. Mjuka värden som värdegrund, mångfald och jämställdhet nämns oftast inte alls. Högskolekompetens efterfrågas, men frekvensen av YH-utbildning som meriterande är påfallande låg. Ibland verkar begreppen blandas ihop, vilket riskerar att kandidater ej känner sig kvalificerade nog för att söka.

Rapporten klargör även att personer inom byggbranschen bor och jobbar på samma ort. Bara inom yrkesgruppen arbetsledare i Östergötland är 688/723 bosatta och verksamma inom länet varav 409/455 i Sörmland. Bland dessa har 19 procent av östgötarna hunnit fylla 55+ samt 22 procent av de i Sörmland vilket lämnar ett stort antal platser att fylla de närmsta åren. Vikten av att ha lokala utbildningsplatser är därmed nödvändig för att säkra framtidens behov och nå regional framgång.

Viktigt att ta med sig är att arbetsmarknaden är regional och det är stora skillnader i samtliga län som ingår i Mälarrådets region.

Utbildningssektorns utmaningar

Det finns stora utmaningar med att starta fler utbildningar menar Janne Malmberg från Byggföretagen. Det är svårt att hitta lärarkompetens, få elever att söka och hitta företag som har möjlighet att ta emot elever ute i praktik. Fler YH-utbildningar är eftersträvansvärt – här finns möjlighet att påverka utbildningens innehåll och matcha den med branschens efterfrågan och behov. Utbildningssystemet hänger helt enkelt inte med arbetsmarknaden såsom det ser ut just nu. Det krävs också att utbildningarna görs attraktiva för elever att söka – där bland annat jämställdhet är en del av det.

På länk närvarade även riksdagsledamot Johan Andersson (S) som reflekterade kring rapportens resultat:

– Sifforna i rapporterna är väldigt skrämmande. Mycket av instrumenten som behövs finns i systemen gällande YH-utbildningar och andra delar av arbetsmarknadspolitiken men vi måste hjälpas åt för att nå dit. En möjlighet att få in ny kompetens i branschen är genom det omställningsstudiestöd som är en del av LAS-paketet som inte bara uppsagda kan ta del av. Utan även de som vill byta bransch. Mycket finns men vi måste hjälpas åt för att komma dit.

Regionala utbildningsvägar är avgörande

På plats på Handelskammarens mötesplats Kammarforum fanns även Julie Tran, regionråd, ordförande trafik- och samhällsplaneringsnämnden och Malin Thunborg, enhetschef för tillväxt och kompetensförsörjning från Region Östergötland. De menar att rapporten visar vissa konkreta fakta på vilken typ av kompetens som saknas i länet – en viktig del i arbetet när man vill skapa fler utbildningar till regionen.

– Det finns många olika delar i kompetensbristen och den måste beskrivas som en samhällsutmaning. Vad som tidigare krävt en anställd behöver inte alltid ersättas ett till ett. Digitalisering och innovationer kan minska behovet av arbetskraft, medan det i andra fall behövs fler människor, förklarar Malin Thunborg.

Charlotta Elliot, projektledare ESIC på Östsvenska Handelskammaren sammanfattar dagen:

– Arbetsmarknaden är mer lokal än man tror, och regionala utbildningsvägar är avgörande för att lösa företagens kompetensbehov. Utbildningarna måste matchas bättre mot näringslivets efterfrågade kompetens, ett snabbt sätt är att ge mer anslag till YH-utbildningar för samhällsbyggnad.

Läs hela rapporten här.

Bilder från dagen:

Debattartikel publicerad i DN den 16 maj 2022

Redan för fem år sedan argumenterade Västsvenska handelskammaren tillsammans med företags­ledaren Carl Bennet och Lärarnas riksförbunds ordförande Åsa Fahlén på DN Debatt för att Sveriges gymnasiala lärlingssystem måste byggas ut, för att få fler ungdomar att välja yrkesutbildning, och att vi behöver satsa på lärlingsanställningar redan på gymnasiet. Detta är fortfarande högaktuellt.

Såväl Lars Stjernkvists utredning (SOU 2020:33), som ligger till grund för regeringens förslag, som rapporter av Svenskt Näringsliv och Arena Idé visar på samma sak. Andelen elever som läser yrkesutbildningar minskar – vilket i sin tur gör att utbildningarna läggs ner.

Även om utvecklingen nationellt är negativ är detta inte en enhetlig bild. Det finns gott om goda exempel i Sverige där man lyckats vända denna trend. Anledningen är oftast ett lokalt funge­rande samarbete mellan näringsliv och skola, där företagen engagerar sig i elevernas utbildningsmoment. I synnerhet finns det gott om exempel på när man med lärlingsmetodik överbryggar avstånden mellan skolor och företag, och lockar tillbaka ungdomarna.

Lärlingsutbildning har i Sverige delvis, och oförtjänt, fått dåligt rykte som något som inte hör hemma i den svenska utbildningstraditionen. Inget kunde vara mer felaktigt, men i Sverige har vi valt att kalla lärlingsutbildning för andra saker. Läkarna gör sin AT och ST, juristerna sin tingstjänstgöring och överallt finns möjlighet att söka traineetjänster för den som vill ha en skjuts i karriären.

Gemensamt för dem är att det är ett praktiskt lärande förlagt i arbetslivet – och det är betalt. Det är helt enkelt välfungerande lärlingsmodeller integrerade i den svenska utbildningstraditionen.

I ett antal kommuner i Sverige har gymnasial lärlingsanställning implementerats sedan 2017 och fungerar i dag genom utbildningsmodellen Yrkestrainee, som kombinerar utbildning och anställning med lön. Yrkestrainee är ett initiativ av Sveriges handelskamrar tillsammans med region, kommun och lokala företag för att minska avståndet mellan utbildning och arbetsliv. Notera att även vi har valt ett annat namn än lärling för att knyta an till svensk utbildningstradition.

För att regeringen ska lyckas med den utmaning man nu tar sig an bör man lära av de lyckade exempel som finns. Där ett samarbete mellan skola och näringsliv fyllt stolar på yrkes­program som tidigare gapat tomma.

På Örnsköldsviks gymnasium har skola, företag och den lokala industri­gruppen, i nära samarbete med varandra, utvecklat ett Yrkestrainee-system och tillsammans lyckats lyfta både utbildningskvalitet och det lokala näringslivet. Sedan 2017 har skolan gått från bara några få sökande till att kontinuerligt, år efter år, fylla hela industriklassen.

I takt med att både näringsliv och skola har tjänat på samarbetet har också investeringar i programmet gjorts. Företagen som varit involverade i samarbetet har bland annat finansierat en VR-svets och ett nytt uppehållsrum för eleverna på det industri­tekniska programmet. Dessutom har man från politiskt håll ökat satsningen på programmet.

På samma sätt har Yrkestrainee varit en del i att lyfta industritekniska programmet i Växjö. Där har programmet etablerats i utbildnings- och forskningscentret Epic som drivs av regionens teknikföretag i samarbete med universitet och kommun. Sedan starten med Yrkestrainee har man flera gånger fyllt programmets platser, och många studenter jobbar i dag kvar i den lokala industrin.

Utbildningsformen Yrkestrainee har också varit framgångsrik inom vuxenutbildningen i Marks kommun. Upplägget är liknande som på gymnasie­skolan. Utbildning och arbets­plats kombineras, och yrket lär sig den studerande på plats på företagen. Formen har framgångsrikt ökat antal elever vilket underlättar företagens rekryteringar och individers yrkesväxling.

Gemensamt för exemplen i Växjö, Örnsköldsvik och Mark är att samverkan mellan skola och näringsliv skapat en mer attraktiv utbildning, med högre söktryck. Den som tittat närmare på ansökningsstatistiken för industritekniska programmet på nationell nivå vet hur exceptionell denna utveckling är.

För näringslivet leder bristen på yrkeskompetens till utebliven expansion och tillväxt. I sin rapport ”Resultatanalys för yrkesutbildningen” uppger Svenskt Näringsliv att vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas. I sju av tio fall upplever företag att det är svårt att rekrytera och störst brist är det på gymnasial yrkeskompetens. Kompetensbristen innebär att företag tvingas tacka nej till uppdrag och hindras från att utvecklas. För ungdomar innebär det sämre möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden efter studenten, vilket kan få konsekvenser för självförtroende och framtidstro.

Sverige har under många år haft hög ungdomsarbetslöshet där yrkesprogrammens utveckling kan vara en av förklaringarna. Nyckeln till att vända detta är att elever ska välja och vilja utbilda sig genom yrkesprogram. För att ungdomar ska göra det behövs attraktiva yrkesprogram.

Steget mellan en yrkesutbildning och en anställning ska vara kort och tydligt för eleverna. Där krävs en länk mellan näringsliv, utbildning och samhälle. Den länken finns redan i dag genom utbildningsmodellen Yrkestrainee och Sveriges handelskamrar.

Vi från Sveriges handelskamrar har i vårt arbete med lärlingsutbildning visat att det finns en stor potential i att utveckla lärlingssystemen i Sverige. Därför uppmanar vi nu såväl ledande politiker som arbetsmarknadens parter och skolhuvudmän att utnyttja och utveckla de system som finns.

● Prioritera lärlingsanställningar för ungdomar genom att utöka stödet till skolor och Skolverket för att öka kunskap och stabilitet i systemet.

● Öka stödet till de företag som genom sitt engagemang tar ansvar för att utbilda Sveriges framtida arbetskraft.

● Använd lärlingsanställningar även inom den kommunala vuxenutbildningen, för att underlätta yrkesväxling och öka statusen på utbildningsformen.

Tillsammans kan vi genom Yrkestrainee göra yrkesutbildningarna mer attraktiva och locka fler till framtidens jobb.

Simon Helmér, vd, Östsvenska handelskammaren

Anders Hjalmarsson, vd, Västerbottens handelskammare

Linda Nilsson, vd, Norrbottens handelskammare

Oliver Dogo, vd, Handelskammaren Mittsverige

Kristina Snitt, vd, Mellansvenska handelskammaren

Jenny Emerén, vd, Handelskammaren Mälardalen

Helena Zar Vallin, vd, Handelskammaren i Jönköpings län

Johan Trouvé, vd, Västsvenska handelskammaren

Stephan Müchler, vd, Sydsvenska handelskammaren

Carl Bennet, vd, Carl Bennet AB

Under en längre tid har kompetensförsörjning kallats företagens främsta utmaning. En enkätundersökning från Östsvenska Handelskammaren, där nära 200 medlemsföretag svarat, visar att behoven fortsatt är mycket stora gällande såväl nyanställningar som kunskapslyft för befintliga medarbetare.

Handelskammarens färska rapport ”Kompetensförsörjning – företagens viktigaste fråga”, visar att drygt 50 procent av de svarande företagen har påverkats negativt av bristen på kompetens. Bland de största företagen har över 70 procent drabbats. Behoven av nyrekrytering är mycket stora, 80 procent av företagen i undersökningen uppger att de behöver anställa personal – 60 procent redan i år. Kompetens inom IT, digitalisering, produktion och projektledning är extra eftersökt men behoven är breda inom många kunskapsområden.

– Arbetslivet och arbetsmarknaden är under snabb förändring och vi behöver utbildning under olika perioder av livet – inte bara i början. Digitaliseringen har påskyndats av pandemin så behovet av vidareutbildning och omskolning inom det området, men också många andra, är utbrett, säger Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef, Östsvenska Handelskammaren.

Fler perspektiv och praktikplatser behövs
Samtidigt råder brist på både elever som vill gå de eftertraktade utbildningarna och företag som erbjuder praktikplatser. Handelskammarens undersökning visar att bara hälften av företagen kan tänka sig erbjuda praktik till en högskolestudent eller examensarbetare. Och för elever på yrkeshögskola och gymnasiet krymper öppenheten från företagen till drygt 20 procent. Blott ett av tio bolag kan tänka sig att ta emot en praoelev från högstadiet.

Handelskammarens rapport offentliggjordes vid ett seminarium den 3 juni. Där deltog Mia Hasselgren-Lundberg, affärsområdeschef, Skill, Ann-Charlotte Thorén, vd Östsvenska Yrkeshögskolan, och Fia Blixt, företagsrådgivare Arbetsförmedlingen.

– Vi behöver bredda ungdomars perspektiv, många tenderar att söka sig till en utbildning de redan känner till. Då behövs praktik och insatser som studiebesök och förebilder i arbetslivet. Nya på arbetsmarknaden behöver också få erfarenhet från branschen. Med fler tillgängliga talanger kan vi undvika ”kannibalism” och rekrytera företag emellan, säger Mia Hasselgren-Lundberg.

Fortsatt samverkan och driv i frågorna
– I stort sett alla som går en YH-utbildning får jobb. Under 2020 var intresset mycket stort och platserna utökades. Vi har vissa svårigheter att fylla de tekniska utbildningarna, samtidigt måste vi se till att vi får fler och rätt YH-utbildningar till vår region, säger Ann-Charlotte Thorén, vd Östsvenska Yrkeshögskolan.

– Att täppa till hålen på arbetsmarknaden måste ske genom samverkan. Arbetsförmedlingen tar fram rekryteringslösningar utifrån företagens kompetensbehov och det finns flera exempel på lyckade resultat. Dessa skräddarsydda insatser gör skillnad, för både företaget och blivande medarbetare, säger Fia Blixt, företagsrådgivare Arbetsförmedlingen.

Handelskammaren kommer fortsätta driva kompetensfrågan och för att näringslivet ska få bästa förutsättningar för att hitta nya talanger och vidareutbilda sina medarbetare.  

– Kompetensförsörjning handlar om företagens överlevnad och tillväxt – men också om vår regions attraktivitet och konkurrenskraft på en nationell såväl som internationell marknad. Vi måste börja agera för att säkerställa näringslivets kompetensbehov, säger Maria Björk Hummelgren.

Inte långt efter att nyhetsbrevet nått medlemmarnas inkorgar, får jag ett mejl från Hanna Senestad. Hon har läst min krönika och skrev att hon och hennes familj för ett år sedan gjort precis den resa jag beskriver – lämnat Stockholm för vår region. Om jag vill får jag gärna kontakta familjen för att prata mer om deras upplevelse. 

Det dröjer ganska exakt sju minuter så får jag ytterligare ett mejl. Det kommer från Henrik Senestad – Hannas man – med samma generösa erbjudande. Ett gott skratt och ytterligare ett mejl senare har vi bokat en träff. Hanna och Henrik har agerat utan att prata med varandra först, båda uppenbart villiga att få berätta sin historia och på så vis marknadsföra regionen. 

Flytta hem familjen

Vi tar det från början. Både Hanna och Henrik är uppvuxna i regionen, Hanna utanför Motala och Henrik i Söderköping. Sedan lockade huvudstaden. Men de träffades faktiskt på Storan i Linköping, när de båda turligt nog var på hembesök över påsken. Så småningom fick de dottern Astrid, och när andra dottern Hedvig var på väg bestämde de sig för att flytta. Sammanlagt hade Henrik då bott tretton år i Stockholm, Hanna i tio. 

– Vi är från ”landet” båda två, ingen av oss hade egentligen planer på att bilda familj i Stockholm. Men jobbet och
livet rullade på bra och det var först med andra barnet som vi kände att det var dags, berättar Hanna. 

– Ska man pendla i Stockholmsområdet kan man lika gärna flytta någon annanstans. Det tar sådan tid i rusningstrafiken, fyller Henrik i. 

Husletandet sträckte sig över hela regionen, men Norrköpingområdet lockade extra med närheten till Stockholm där Henrik alltjämt hade sitt jobb och många vänner fanns kvar. Hanna, som arbetat i banksektorn, fick en ny tjänst som företagsrådgivare på Danske Bank i Norrköping. Henrik arbetar som försäkringsekonom på Gofido, ett två år gammalt företag med affärsidén att förändra försäkringsbranschen genom en ny typ av hemförsäkringar med större valmöjligheter. Han pendlar några dagar i veckan till huvudstaden. Med 1,5 timme dörr till dörr innebär det samma pendlingstid som om familjen bott i en Stockholmsförort. 

Närheten till det mesta

Hanna hade också kunnat pendla, men de upplever en trygghet i att en förälder finns nära barnen. Dessutom finns flera fördelar med arbete på hemorten.

– Det var viktigt för mig att få en inblick i och vara en del av det lokala näringslivet. Nu har jag arbetskamrater som jag kan träffa utanför jobbet, och lär känna vår nya hemstad bättre. Istället för att kryssa mellan betongsuggor, promenerar vi till förskolan genom trädalléer. Det är lyxigt, tycker Hanna.

Båda hyllar de trafiksituationen i regionen, som är så mycket bättre än i Stockholm. Här tar det inte en halv lördag att åka till byggvaruhuset, butiker finns nära samtidigt som naturen också lockar runt hörnet. Marmorbruket och Ågelsjön är nyfunna smultronställen för familjen Senestad. 

– Nu är det nästan en chock att vara i Stockholm. Boendemöjligheterna är så mycket bättre här, säger de i munnen på varandra och fortsätter: Här finns access till nystartade, spännande företag liksom stora, välkända arbetsgivare. Och det är lättare att ha en relation till branschkolleger och bygga upp ett nätverk. 

– Här är allt närmare, lättare och enkelt att ”stöta på” människor. 

Fira framgångar och var stolt

Saknar de inget från Stockholm då? Frånsett vänner, är det enkla svaret nej. Hanna och Henrik lyfter styrkan i att ha två starka städer i samma region, som tillsammans erbjuder ett dynamiskt arbetsliv, rikt kultur- och idrottsliv och vackra boendemiljöer. Närheten till Stockholm ser de som en enorm fördel, som med Ostlänken kommer att bli ännu bättre. 

– Det är verkligen läge att marknadsföra regionen i Stockholm, menar Henrik, som tycker att erkända storheter som exempelvis Ideal of Sweden borde lyftas mer utanför regionen. Sätt upp en skylt vid E4:an att här finns inte bara statliga verk, utan intressanta företag som skapar arbetstillfällen och välfärd. Sådant borde firas lika mycket som att IFK Norrköping tar SM-guld. 

Fira framgångar och vara lite kaxig är något som regionen bör bli bättre på, enligt hemvändarna från Stockholm. Nu i och med pandemin kommer arbetsgivare bli än mer accepterande för distansarbete, vilket är en fördel också när företag vill rekrytera – upptagningsområdet blir mycket större. Inom regionen behövs mer stolthet och bättre sammanhållning. 

– Stora bolag bör kunna ta mer ansvar för det – vi måste visa upp vad vi har här. Stadium är ett bra exempel på ett företag som gjort mycket bra och som människor nu verkligen förknippar med vår region. Våga vara visionärer! avslutar familjen Senestad.

Marknadsför ni själva regionen när ni träffar vännerna i Stockholm?

– O, ja. Och vi ska passa på att visa dem runt när det blir lämpligt att ses igen!

Bättre reklam än så går knappast att få. 

/ Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef

HÄR läser du den tidigare krönikan Maria refererar till.

Så kom covid-19 och ställde allt på ända, och vissa branscher har drabbats obarmhärtigt svårt. Innan pandemin sköljde över oss, växte och blomstrade exempelvis stora delar av svensk besöksnäring – inte minst i vår region. Kockar var hett eftertraktade och ett utpekat bristyrke. Men under 2020 tvingades eller valde många inom professionen istället att byta bana genom att skola om sig eller välja ett annat yrke.  

Nu, när vi ändå kan skåda ljuset i covidtunneln, börjar det talas om att det är dags att starta upp kockutbildningarna igen – för när vi får gå ut och äta och umgås igen, på sommarens uteserveringar och terrasser, kommer huggsexan om kockarna komma igång igen. Roligt för branschen, men ansträngande om krogarnas verksamheter blir lidande för att det råder brist på yrkeskunniga. 

Så även om pandemin ställt till mycket, och kompetenskartan på vissa håll ritats om, kommer och är frågan om kompetensförsörjning alltjämt central för företagens utvecklingsmöjligheter i vår region. Det är en konkurrensfråga där vi måste vara på tårna och samverka – näringslivet, utbildningsaktörer och ansvariga politiker och tjänstemän.  

Men hur säkerställer vi att företagen har rätt kompetens både på kort och längre sikt? Hur ser behoven ut hos företagen idag, och vilka insatser behövs för att möta dessa? Med en så bred branschbredd och så olika behov som finns i vår region är den frågan inte helt lätt att svara på. Likväl är den oerhört viktig, även om svaret säkert inte blir entydigt. Men vi måste göra rätt saker, starta rätt utbildningar och tillgodose rätt behov.  

Och vilka är då de behoven? För att få en klarare bild av dem kommer vi på Handelskammaren att skicka ut en enkät till alla våra medlemsföretag och ställa frågor kring ert kompetensbehov nu och framåt. Genom att svara på den påverkar ni hur Handelskammaren driver frågan och därmed hur de regionala förutsättningarna för kompetensförsörjning kan utvecklas och förbättras. Håll utkik i mejlkorgen och se till att rätt person på ert företag besvarar frågorna.  

Tillsammans förbättrar vi näringslivets villkor!    

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef
Östsvenska Handelskammaren

Ramboll har nyligen slutfört en omfattande undersökning av vilka yrken som kommer att krävas för att bygga Ostlänken och de nya stambanorna i Sverige. Syftet är att identifiera brister och risker. 

Det är trafikverket som anlitat Ramboll för utredningen av arbetskrafttillgången.  

– Vi vill ha ett så bra underlag som möjligt för att kunna föra en dialog med alla parter kring hur vi kan lösa detta, säger Rolf Lundgren på Trafikverket.

Under Östsvenska Handelskammarens event ”Ostlänken, javisst! Men vem ska göra jobbet” deltog representanter från Trafikverket, Myndigheten för Yrkehögskolan och regionala politiker. Eventet filmades från Handelskammarens Kammarforum i Norrköping och sändes digitalt för deltagarna. 

Ramboll har tittat på samtliga tänkta delsträckor för nya stambanor, olika yrkesgrupper, moment och aktörer i sin undersökning. 

Ostlänken kommer totalt att behöva 34  000 årsarbeten och peaken för när det kommer att gå åt mest arbetskraft är runt 2032.  Viktigt att tänka på är att det inte bara fattas kompetens inom byggsektorn utan även inom andra viktiga yrken som lantmätare och arkeologer. Ramboll har identifierat 90 olika yrkesgrupper som behövs i olika utsträckning behövs för att bygga stambanor. 

Fler jobb som man ser en potentiell stor brist inom är civilingenjör, anläggningsdykare, anläggningsarbetare, svetsare, elektriker, bergsprängare och arkeologer. 

– Den väntade konsekvensen blir förseningar och det finns även risk för kostnadsökningar och konkurrens om arbetskraften med andra stora projekt, säger Andreas Pistol. 

Han beskriver exempel bristen på arkeologer som en ”klassisk flaskhals” där det tar tid i inledningsskedet om det inte finns tillräckligt med arkeologer som kan undersöka en tänkt byggplats. 

Inger Nordahl från Myndigheten för Yrkeshögskolan var med på länk för att ge utbildarnas perspektiv. 

– När man bygger utbildningar är idealet att initiativet kommer från yrkeslivet så att man tillsammans kan bygga utbildningen. Man vill alltid rigga utbildningen så att det träffar rätt mot behovet, säger hon. 

Inger Nordahl beskriver att en hel del av de utbildningarna som leder till de yrken som ska bygga nya stambanor inte fylls idag.  Och att det idag inte utbildas tillräckligt många. 

– Det är ett stort gap mot ert behov, säger Inger Nordahl. Senaste året ställde utbildningssamordnare in flera utbildningar på grund av för få sökande. 

I en efterföljande paneldebatt där politiska representanter från kommunerna längs Ostlänkensträckan deltog, kom det att handla en hel del om hur man ska locka unga personer till de aktuella yrkena. Panelsamtalet leddes av Handelskammarens näringspolitiska chef Maria Björk Hummelgren. 

– När börjar vi? När blir det skarpt läge? Det tar tid att rekrytera alla dessa personer. Ju närmare vi kommer byggstart desto mer fokus får vi på dessa frågor, med det är en stor utmaning sa Urban Granström (S), kommunstyrelsens ordförande, Nyköping. 

– Det måste bli en mycket mer attraktiv bransch för hela samhället. Kvinnor och nyanlända också. Vi i de stora kommunerna har ett stort ansvar, sa Fredrik Lundén (M), arbetsmarknadsnämndens ordförande, Linköping 

Elof Hansjons (S), utbildningsnämndens ordförande, Södertälje var med på länk. 

– I många yrken finns det en brist generellt i samhället så det är yrken som vi vet att det är tryggt för ungdomarna att söka sig till redan idag. Jag efterlyser fler aktörer som vill vara med och visa ungdomarna och föräldrar dessa attraktiva branscher. 

Lars Stjernkvist (S), kommunstyrelsens ordförande i Norrköping instämmer i att ungdomarna måste få bättre information om i vilka yrken det är lätt att få jobb. 

– Vi måste från samhällets sida styra utbudet ännu mer. Elevens val är självklart viktigt men måste också kompletteras med arbetsmarknadens behov. Jag tycker att det är bra att Trafikverket föreslår ett nationellt råd för dessa frågor. Det låter som en lysande idé, sa han. 

Många frågor diskuterades under panelsamtalet och några av de aspekter som togs upp var yrkesvägledarnas roll och uppdrag och möjlighet till praktik i aktuella branscher. 

– Vi vill lyfta frågan med brist på rätt kompetens, så att vår regions största tillväxtchans – Ostlänken inte riskerar förseningar eller kostnadsökningar. Det är en oerhört viktig framtidsfråga, säger Charlotta Elliot från Handelskammaren som är projektledare på East Sweden Infra Cluster (ESIC) 

Här kan du läsa hela utredningen från Trafikverket: 

https://www.trafikverket.se/contentassets/60ecb96cb94a4cac994aae8bea032992/rapport_resurs–och-kompetensforsorjning-nya-stambanor.pdf

De 20 yrken som identifierats som bristyrken (utifrån sex stycken riskmått) när nya stambanor ska byggas: 

Anläggningsarbetare  

Civilingenjörsyrken inom bygg och anläggning

Betongarbetare  

Elektronikreparatörer och kommunikationselektriker m fl

Anläggningsmaskinförare m fl

Stålkonstruktionsmontörer och grovplåtsslagare  

Maskinoperatörer, cement-, sten- och betongvaror  

Svetsare och gasskärare  

Träarbetare, snickare m fl

Installations- och serviceelektriker  

Ingenjörer och tekniker inom bygg och anläggning 

Brunnsborrare m fl 

Anläggningsdykare  

Lantmätare  

Civilingenjörsyrken inom gruvteknik och metallurgi 

Bergssprängare  

Civilingenjörsyrken inom elektroteknik  

VVS-montörer m fl

Planeringsarkitekter m fl

Arkeologer och specialister inom humaniora mm

Stadsmissionen har länge funnits i Linköping och Motala med en mängd verksamheter som hjälper invånarna på många olika sätt. Från det basala som mat för dagen till terapi och arbetsträning.

Det är tydligt när jag tar en lunch med Sanna Detlefsen, vd på Stadsmissionen, att hon har hjärtat på rätt ställe. Att det är en organisation som drivs av att göra små och stora förändringar i livet för de som inte riktigt hänger med i samhällets tempo, de som halkat snett med droger eller tampas med tragedier.

Vi ses på en av Stadsmissionens restauranger i Linköping. Von Dufva levererar en delikat lunch (godaste moset jag ätit på länge) serverad av en servitris som arbetstränar. För det här är inte bara en restaurang där vinsten kan gå till alla projekt Stadsmissionen har för att hjälpa stans invånare. Det är också en plats där personer får en chans till ett jobb, med riktiga kollegor, arbetstider och gemenskap.

Stadsmissionen har nu verksamhet i Linköping, Motala och Norrköping. Varje år hjälper de tusentals personer.

– Det är så många människor som inte har mat för dagen. Många tror att det inte är ett problem i Sverige men det är ett jätteproblem, säger Sanna Detlefsen. 20 000 barn i Östergötland får inte ordentligt med mat på helgen och kommer tillbaka till skolan på måndagen hungriga.

När Stadsmissionen föddes på 1850-talet var det för att hjälpa fattiga och menlösa med sjukdomar.

– Det är samma anledning nu som 1850 kan man säga. Människor lever i fattigdom och hamnar mellan stolarna. Välfärden räcker inte till för alla behov som finns, säger Sanna Detlefsen.

Maten till kassarna får man genom samarbeten och de delas ut av frivilliga.

Stadsmissionen har blivit mer och mer välorganiserad sedan starten. Idag omfattar verksamheten i vår region bland annat:  Att stötta kvinnor med beroenden som ofta varit med om övergrepp och svek. Att hjälpa personer från arbetslös till arbetande. Stötta barn som lever i familjer med psykisk ohälsa. Vägleda ensamkommande ungdomar som behöver hjälp med läxor och mat.

De anställda är ofta en brygga till socialtjänst för att de ska kunna få hjälp där.

Sedan Sanna Detlefsen anställdes på Stadsmissionen 2003 har de gått från 19 anställda till 168. Hon har varit direktor sedan 2016.

Känner du dig nöjd med utvecklingen sen du kom med?

– Jag känner mig väldigt stolt när jag träffar våra medarbetare och känner värmen och professionalitet hos dem. Många av personerna som mina kollegor träffar är i besvärliga situationer och har blivit svikna så många gånger. Då måste man bygga ett förtroende med dem. Det är bland det finast man kan jobba med.

I våras utökades verksamheten till Norrköping med en second hand-butik i Spiralen på övre plan. Där, precis som i Linköping, är butiken en utmärkt plats för personer som behöver arbetsträna. 

Har ni många idéer för Norrköping framåt?

– Vi ser att vi måste göra fler insatser för fattiga och vi har problemet med ungdomar som lever i utanförskap. Vi vill bidra för att hitta ungdomar som lever i riskfyllda miljöer, säger Sanna Detlefsen.

Kommer ni ha restaurang i Norrköping precis som i Linköping?

– Jag önskar det. Vi håller på och spanar runt. 

Stadsmissionen har flera olika finansieringar. Största intäktskällan är avtalen med kommuner där Stadsmissionen erbjuder platser på behandlingshem och boenden.  Man får också delaktighet i stora statliga projekt som gör att de kan utveckla verksamheten. Exempelvis ett med Bris kring skyddande boenden. Stadsmissionen får också insamlade medel från privata personer och partners.

– De pengarna kan vi använda till vilka viktiga saker vi vill. Vårt ungdomsarbete och fattigdomsbekämpning till exempel. 

Sanna Detlefsen tycker att alla bolagsstyrelser har ett ansvar att på olika sätt ta ansvar för de som hamnar mellan stolarna i samhället. Hon är stolt över de samarbeten Stadsmissionen har med företag som exempelvis Åhléns och märket Carin Wester, Claes Ohlsson och Lagerhaus. Bland annat innebär samarbetet att varor från butikerna, till exempel en tröja som tappat en knapp, kan säljas på Stadsmissionens second hand.

– Bara det att vi är medlemmar i Handelskammaren visar att vi är en förening men jobbar på företagssätt. Vi vill vara en del av samma nätverk som företagare och arbeta företagsmässigt. Men att gå med vinst är aldrig syftet för Stadsmissionen. 

Vad är organisationens största utmaning framåt?

– Att hitta lokaler och investeringskapital. Vi har inga ägare som stoppar in några stora summor pengar. Vi är exempelvis jätteglada för samarbetet med Lundbergs i Spiralen i Norrköping.

– Vi är glada för att Arbetsförmedlingen är hos oss och presenterar utsikterna på arbetsmarknaden. Ju mer vi samarbetar och verkar för bästa förutsättningar för människor att komma i arbete och företagen att hitta rätt kompetens, desto bättre, välkomnade Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren.

Sara Gernandt, sektionschef Arbetsförmedlingen, inledde med att understryka den speciella situation som råder i och med pandemin och att prognoserna därmed blir osäkra. Läget skiljer sig från det som rådde under både 90-talskrisen och finanskrisen från 2008:

– De berodde på strukturella, finansiella problem. Nu handlar det om en pandemi som drabbat världen blixtsnabbt. Vi har sett att varslen ökar och även nu efter semestrarna. Samtidigt är inte allt nattsvart, vi ser att antalet personer som lämnar Arbetsförmedlingen för jobb överstiger de som kommer in, klargjorde Sara Gernandt.

Prognosundersökningen baseras på cirka 700 arbetsplatser i Östergötland. Våren 2020 visade på allvarligt läge på svensk arbetsmarknad med tydlig inbromsning i ekonomin och en hastigt minskad efterfrågan på arbetskraft.

– Vi ska ha i åtanke att arbetsgivarna svarade på frågorna i mars-april, vilket var precis då pandemin eskalerade och det var svårt för många att uttala sig om framtiden, poängterade Arne Fundberg, företagsrådgivare på Arbetsförmedlingen i Linköping.

Prognosen är ändå att arbetslösheten stiger till början av 2021. Arbetsförmedlingen beräknar att den ökar från 9,4 procent 2020 till 11 procent nästa år. Samtidigt finns en stor osäkerhet kring förloppet, bedömningen är en mer utdragen återhämtning än en snabb. Mest sårbar är grupperna ungdomar 18–24 år, utrikes födda samt personer med högst grundskola som utbildningsnivå. Det vill säga de grupperna som även vanligtvis står längst från arbetsmarknaden.

– Gymnasiekompetens är A och O. Budskapet till ungdomarna är att gå gymnasiet, vilken inriktning spelar mindre roll. Välj något som intresserar, sade Fia Blixt, företagsrådgivare i Norrköping.

– Det är viktigt att arbetsgivare vågar ta steget och erbjuda ett jobb eller en praktikplats till personer som kanske inte pratar perfekt svenska, eller har svensk gymnasieexamen. Arbetsförmedlingen kan hjälpa till med subventionerade anställningar, utbildningar och mycket mer, betonade Elizabeth Olivares, företagsrådgivare i Motala.

Arbetsförmedlingen uppmanar företagen att höra av sig till myndigheten, som kan skräddarsy paket som passar just era specifika behov. Kanske råder osäkerhet och en del förutfattade meningar kring myndigheten gällade stelbenthet eller stuprörstänk, men sanningen är att den kan agera mycket flexibelt och snabbfotat när det handlar om att skapa jobbmöjligheter.

– Återigen, det offentliga och näringslivet behöver samverka och jobba tillsammans för att säkra kompetensförsörjningen. Därför är vi så glada över samarbetet med Handelskammaren och andra näringslivsorganisationer. Mer av sådant! avslutade Fia Blixt.

Framtidsstipendiet finns för att sporra våra unga genier i regionen till nya projekt och utbildningar inom teknik!
Varje vår har vi en urvalsprocess där elever i grundskolan och gymnasium kan ansöka om stipendier. Dessa bedöms av en stipendienämnd som beslutar vilka som blir årets Framtidsstipendiater. 

– Merparten av de drygt 6000 medarbetarna på Saab i Linköping har en teknisk eller naturvetenskaplig bakgrund, säger Eva Hetting, kommunikationschef, Aeronautics, Saab. Det är de personerna som dag efter dag bidrar till att skapa vår framgång. Blickar vi framåt så ser vi också att det inte bara är Saab som behöver innovativa och skarpa hjärnor som kan lösa framtidens utmaningar med hjälp av ny teknik – det är ett behov som finns i hela vårt samhälle. Framtidsstipendiet uppmuntrar barn och unga som visar intresse och fallenhet för de tekniska och naturvetenskapliga ämnena att fortsätta på inslagen väg. Genom att stötta stipendiet är vi med och bygger för framtiden.

Vi är glada över att Saab i år skänker en summa till stiftelsen så att fler ungdomar kan få stipendier! Saab har sedan start varit med i stipendienämnden och varit en viktig del i arbetet. Stort tack för det! 

– Vi är så glada att Saab vill stötta Framtidsstipendiet både ekonomiskt och med sin expertis när vi ska utse stipendiater i vår. Dessa stipendier är viktiga för att sporra ungdomar med teknik- och IT-intresse att förkovra sig. Utmärkelser kan spelar stor roll för unga människor, säger Christian Berger vd Östsvenska Handelskammaren.

Vill du och ditt bolag också stödja framtidsstipendiet? Kanske ha en person med i nomineringsprocessen? Hör av dig till jonna.hedlund@east.cci.se

Träffen arrangerades av Nyköpings kommun i samarbete med näringslivet, Arbetsförmedlingen och Östsvenska Handelskammaren nyligen. Draglok är bland annat företagaren Mårten Tenne på ICA Maxi i Nyköping som beskrev sin butik som en återspegling av samhället. Medarbetarna ska därför ha varierande åldrar, kön, bakgrund och språkkunskaper. Han menar att alla företag kan göra så mycket bättre tillsammans genom att fundera över vilken kompetens eller kanske vilken person, som behövs.

– Alla verktyg finns på plats så ta del av de konkreta lösningarna och börja inspirera varandra att våga anställa arbetskraft med utländsk bakgrund. Det viktiga är att våga och att våga misslyckas! Vi har alla ett ansvar att försöka, underströk han.

”Vi är ett kvitto på att det går”

Daniel Lantz på Flens Byggelement beskrev anställningen 2015 av 17 arbetsvilliga syrier som inte kunde ett ord svenska och vad det inneburit som VD och arbetsgivare. Samtidigt lärde sig kollegorna massor. ”En möjlighet att få göra skillnad för dem och deras familjer” sa han.

Språket var en barriär till en början vilket de löste med några timmars SFI i veckan – om instruktioner i jobbet. Fem år senare är alla 17 fortfarande kvar, hårt heltidsarbetande, svensktalande och integrerade.

– Jag är stolt att Flens Byggelement är ett kvitto som visar att det går bara man vill.

I mötet deltog Arbetsförmedlingen, Campus Nyköping och Nyköpings kommuns försörjningsstödsenhet. Alla beskrev de vilka olika verktyg och praktiska lösningar som finns att ta del av. Det handlar både om att hitta medarbetare och praktik-, anställnings- och finansieringsformer.

Det första steget in på arbetsmarknaden är viktigt. Restaurangskolan som precis utbildat 11 personer till kock och köksbiträde, beskrev hur svårt de utbildade har att få jobb trots att näringen är i stort behov av personal.

Vi lotsar dig till rätt kontakt

Oförglömlig var föredragshållaren Charbel Gabro som lockade fram mycket känslor och insikter hos deltagarna i sin berättelse om att komma ny till ett land som Sverige. Under träffen hann många kulturella skillnader avhandlas och igenkänningen var stor. Alla deltagare kommer att få dokumentation från mötet.

Om du är intresserad av mer information om nätverket, vill komma i kontakt med anställningsbara personer eller de personer som arbetar med olika lösningar ihop med arbetssökande, kontakta Karin Larsdotter Cusanno, näringslivskoordinator på Näringslivsenheten, Nyköpings kommun, på 0155-24 81 50 eller mejla karin.larsdotter.cusanno@nykoping.se. Hon lotsar dig vidare till rätt kontakt.

Östsvenska Handelskammarens kontakt är Lotti Bjuvander. lotti.bjuvander@east.cci.se

Text: Marianne Rynefelt