Sedan vaktombytet i Vita Huset för ett drygt år sedan är utvecklingen av USA:s handelspolitik något som i alla fall jag håller extra uppsikt på i tider med en protektionistisk president. Nu står vi här veckan efter att Trumps beslut om att tullar på import av stål och aluminium skall börja gälla inom ett par veckor.
Vad dessa tullar och eventuella dominoeffekter kommer att få för konsekvenser är det idag ingen som vet samt hur dessa i så fall skulle påverka handelsströmmar med USA och med andra delar av världen.
Det enda vi kan säga är att tullar inte är bra och att vi alla riskerar att i slutändan bli förlorare – konjunktur, producenter, konsumenter och anställda.
Det är ingen raketvetenskap att detta är särskilt oroväckande för små, öppna och exportberoende ekonomier som den svenska. Vår välfärd, tillväxt, investeringar, sysselsättning och konsumtion bygger till stor del på en friktionsfri export och import där effektiva företag globalt kan konkurrera på lika villkor.
I vår region finns världsledande, stora och viktiga producenter, arbetsgivare och exportörer av både specialiserat stål och aluminium. USA är för dessa företag en mycket viktig marknad både direkt och indirekt och de har även egen tillverkning i landet.
För vår tillverkande industri i regionen som t ex fordon-, verkstad- och underleverantörer så kan konsekvenser av tullar och dominoeffekter t ex bli dyrare insatsvaror vilket kan tära både på t ex konkurrenskraft, marginaler och i slutändan efterfrågan. I teorin skulle det även kunna innebära att bl a kinesiskt stål dumpas i Europa och sänker priserna på insatsvaror, men det är föga troligt att EU kommer att acceptera det.
Bakgrunden till allt detta är en överkapacitet och överproduktion i världen, ett faktum som påverkar priser och lönsamhet och som gör det svårt för icke effektiva och icke specialicerade verk att konkurrera.
Vidare kan man ju även fundera på utmaningarna att inte konkurrera på lika villkor med t ex spelare från ett land som Kina som i stor och större utsträckning använder export och investeringar, ofta via statligt kontrollerade företag, som ett långsiktigt poltitiskt verktyg för inflytande och påverkan runtom i världen kanske då med subventionerat kapital, skatter, lönsamhetskrav och skyddad hemmamarknad – men detta gäller ju inte bara inom stål.
Men som sagt, vi skall inte måla någon på väggen ännu. Ett oberäkneligt Vita Hus kan säkerligen ändra sig både en och två gånger innan tullarna är verklighet. Som sagt, vi vet i dagsläget inget om konsekvenserna, men det är oroväckande och något som potentiellt kan komma att få långtgående skadliga effekter på bred front för oss alla.
För vidare kvalitativ läsning i ämnet så rekommenderar jag: https://www.kommers.se/verksamhetsomraden/Handelspolitik/USA-staltullar/
