Men bland väljarna finns ett starkt stöd för nya stambanor ute i landet, där infrastruktur av god kvalitet är en helt avgörande förutsättning för näringsliv och samhälle i stort. Vi kan därför bara beklaga de låsningar som nu uppstått som resultat av positionering i det nya partipolitiska landskapet. I låsta situationer behöver man återvända till grunden och varför landet faktiskt är i behov av en omfattande järnvägsinvestering.
En välfungerande järnväg har visat sig kunna skapa tillväxt i form av större arbetsmarknadsregioner. Människors möjlighet att söka jobb har förbättrats och arbetsgivare har lättare kunnat hitta rätt kompetens. En stor möjlighet längs med nya stambanan är att tätare knyta samman Sveriges tre största köpingar – Norrköping, Linköping och Jönköping. Med en utbyggnad skulle dessa städer kunna utgöra en kraftfull tillväxtmotor i form av en sammanhållen arbetsmarknadsregion. Andra goda exempel på samma tanke finns längs med hela sträckningen och skulle därigenom kunna möjliggöra högre produktivitet.
Ett ytterligare tungt argument för byggnationen är något som undgått de flesta utanför huvudstadsregionen. Mellan Malmö och Hamburg byggs nu järnväg genom Fehmarn Bält-tunneln. Denna satsning kortar restiden mellan Malmö och Hamburg med tåg till tre timmar. Och den är totalt sett ekonomiskt jämförbar med det svenska projektet. Det är inte svårt att se vilka möjligheter det innebär för klimatsmart svensk infrastruktur. Byggnationen av förbindelsen är dessutom redan påbörjad och klar inom tio år vilket innebär att det brådskar ifall potentialen skall maximeras. Det finns knappast någon i näringslivet eller resten av samhället som vill se en situation där snabba förbindelser till kontinenten för svensk del tar slut i Hässleholm.
Höga kostnader är något som ofta anförs som ett tungt argument emot projektet. Det stämmer visserligen att nettonuvärdeskvoten, vilket är ett av många mått över investeringars lönsamhet, indikerar att investeringen inte skulle vara lönsam. Problemet med denna typ av invändning är tidshorisonten. Nya stambanor är en stor investering med väldigt lång brukstid. Det är inte rättvisande att ställa korta tidsvinster per resenär mot stora utgifter under en 20-årsperiod. Det behövs ett långt mycket längre perspektiv. Nästan samtliga järnvägsinvesteringar har dålig lönsamhet med detta mått, inklusive den pågående utbyggnaden av tunnelbanan i Stockholm. En ansvarsfull finansiering är givetvis helt central för att stora projekt som dessa ska falla väl ut och det är precis därför vi menar att så många politiska partier som möjligt i riksdagen bör delta i samtalen.
Just därför är situationen i dagsläget så bekymmersam och tyvärr symptomatisk för hur politiken kommit att fungera i Sverige. Partipolitiska låsningar och meningslösa konfliktlinjer blir grus i maskineriet trots att behoven är uppenbara och bristerna påtagliga. Järnvägstrafiken har under många år vuxit, men i storstadsområdena och på vissa delar av stamnätet är nu kapaciteten så hårt ansträngd att ytterligare trafik inte är möjlig. Pendlare kommer för sent till jobbet och gods kommer inte fram i tid. Detta har sammantaget lett till att många räknar bort järnvägen som ett pålitligt transportalternativ. Mer underhåll kommer inte lösa problemet med för lite kapacitet.
När 2020-talet nu precis tagit sin början med både klimatomställning och urbanisering som stora utmaningar, skulle det vara beklagligt om ett perspektiv från huvudstadens lokala förutsättningar skulle få sätta stopp för en nödvändig och även efterlängtad investering ute i resten av landet. Vi uppmanar därför samtliga parter att se bortom kortsiktiga och billiga poäng, för att istället sätta sig ner och mejsla ut en hållbar och sund finansiering för projektet. Det menar vi skulle vara ett bra sätt att ta ansvar för Sverige under kommande årtionden.
Christian Berger, VD Östsvenska Handelskammaren
Helena Zar Vallin, VD Handelskammaren Jönköpings län
Johan Trouvé, VD Västsvenska Handelskammaren
Stephan Müchler, VD Sydsvenska Handelskammaren
