Följ oss på sociala medier

”Allas resor är olika. Min resa blev lite längre. Och lite krokigare”

Artikeln publicerades 25 april, 2019

Han flyttade till Norrköping för att studera. Startade företag och blev kvar. En ganska normal resa kan tyckas. Men för Jonas Holmqvist har resan varit allt annat än vanlig. Den har kantats av tuffa perioder som tillslut ledde till utmattning. Idag, ett år senare, är han tillbaka. Och det starkare än någonsin. Med insikten; >> Jag måste skapa mina egna möjligheter<<  är Jonas redo för nästa steg. Och nu vill han hjälpa andra – genom en podd.

Han hittade sin drömutbildning. Sökte. Kom in. Och flyttade från den lilla bruksorten Skärplinge i Norra Uppland till Östergötland och Norrköping. Från arbetet på pappas fabrik var det nu dags för studier på heltid – för att bli filmproducent.

Ganska snabbt insåg Jonas dock att utbildningen var mer projektledarinriktad än filmproduktionsinriktad. För att få lära sig mer om filmproduktion och hantverket bakom startade han då en filmförening.

Det var roligt, intressant och lärorikt att vara en del av filmföreningen. Jag kände också att det arbetet vi gjorde i föreningen skulle jag kunna tjäna pengar på. Då började tankarna komma upp om att starta ett företag.

Så strax efter filmföreningens bildande var det dags för ett nytt projekt. Ett företag. Namnet blev Filmvision. Målet var återigen att lära sig mer om filmproduktion och bli bättre på hantverket, och för att ha råd att köpa den utrustning han ville och behövde ha. Tanken var dock aldrig att Filmvision skulle bli hans huvudsysselsättning.

Filmvision har alltid varit min plan B. Min plan A var en anställning där jag kunde få användning av min utbildning. Och efter min masterutbildning tänkte jag ”nu vill alla ha mig”.

Efter min masterutbildning tänkte jag ”nu vill alla ha mig”. Men så var det inte.

 

Men så var det inte. Jonas fick inte jobb någonstans. Tillslut fick han ett erbjudande om jobb på ett lager. Han tog jobbet samtidigt som han höll Filmvision vid liv.

Efter fem års studier hade jag det sämre än någonsin – det sämsta jobb jag någonsin haft. Det här kom som en total chock för mig. Men jag är en arbetargrabb, så jag gick in och köttade på och tänkte att man vet aldrig vad det här kan leda till i framtiden.

Efter ett par års arbete på olika företag bestämde han sig för att satsa på sitt företag. Plan B skulle bli Plan A. Han hade lyckats sparat ihop en del pengar vilket gjorde att han hade möjligheten att gå från anställd till att bli företagare.

Jag hade alltid trott att en dag kommer någon se mig. Någon dag kommer rätt person se mig. Men folk ser inte potential – folk ser resultat. Så om jag ska lyckas måste jag skapa mina egna möjligheter och inte räkna med att någon annan ska göra något för mig.

Genom att ha arbetat på några olika företag hade han lyckats bygga upp ett ganska stort kontaktnät. Något som snabbt resulterade i olika uppdrag. De uppdragen ledde i sin tur till fler nya. Jonas och Filmvision ”gick runt” – men för att få företaget stabilare skulle omsättningen behöva dubbleras till 2015. Något som lyckades.

Det är en utmaning, att dels bli proffs på sitt hantverk samtidigt som man måste jobba med försäljning, marknadsföring och ekonomi med mera. Men vill man, så kan man.

 

Panikångest och kollaps
Sakta men säkert fortsatte företaget att växa under kommande år. Allting gick bra. På ytan.

Men sommaren 2018 hände något. En sak som kom att påverka Jonas, företaget och framtiden. I grunden. Han drabbades av utmattning. Något som han nu i efterhand beskriver som den största gåvan han någonsin fått.

Jag är ganska starkt övertygad om att det finns två krafter – kaos och ordning. Vi balanserar alltid mellan dessa lägen och för mig har det under många år varit kaos. Att aldrig lyckas självförverkliga sig själv, hela tiden anpassa sig efter andra och försöka lösa andra människors problem blev för mycket. Hjärnan orkade inte mer.

Jonas nådde botten. Panikångestattacker och kollapser avlöste varandra. Suddigt seende, trötthet och att inte kunna gå utan att hålla sig i väggarna blev vardag.

Jag är ganska starkt övertygad om att det finns två krafter – kaos och ordning.

 

Någonstans, mitt där i kaoset hände något. Jag började inse att jag måste tänka på framtidens Jonas. Då blev det på riktigt. När jag började tänka tankar på ett annat sätt så löste sig mycket. Jag tänkte – allt är upp till mig, den här stan står och väntar på mig. Att jag ens kunde tänka såklart var en stor grej.

 

 

Han började ändra på saker i livet, agera på andra sätt, ta tag i en del jobbiga saker och prova öppna nya dörrar. Även om det bakom många nya dörrar fanns en tegelvägg så gav han sig inte.Efter några månader kom en gnutta av lycka. Och tacksamhet. En känsla han inte hade känt på ett par år. En känsla han numer känner nästan varje dag. Men det sker inte av sig självt.

Idag jobbar jag med mig själv varje dag. Jag har hittat bra rutiner, ett bra mind set och hanterar min tid på ett helt annat sätt. Jag tar ansvar för vad jag behöver göra för att bli lycklig och helt enkelt göra mer av det jag mår bra av.

 

En podd för att hjälpa andra
Trots hur nere Jonas än var lyckades han hålla relationer och kunder vid liv. Något han är väldigt tacksam för idag.

Det var en utväg för mig att ändå på något sätt jobba. Ska jag få ordning på det här kan jag inte skita i allt minns jag att jag tänkte. Jag säger inte att det är rätt väg för alla, men att bara gå hem och inte göra någonting var aldrig aktuellt för mig.

Idag mår Jonas bra. Filmvision likaså. Även om det är en bit kvar tills Filmvision är där Jonas vill att det ska vara går det i rätt riktning. Fokus ligger på filmproduktion men han hjälper även sina kunder med sociala medier, skapa mikroinnehåll och hjälpa företag och människor med stort hjärta att få höras och synas.

Mina resultat är jämbördiga med större bolag. Idag driver jag ett medieföretag med fokus på filmproduktion men gör så mycket mer. Det vet nog inte så många.

Idag driver jag ett medieföretag med fokus på filmproduktion men gör så mycket mer.

 

Dessutom har han startat en podd, ”Ge aldrig upp” där drivna individer berättar om deras personliga resa – med den gemensamma nämnaren att de gått igenom någon form av kamp.

Podden kom till av olika anledningar. Dels vill jag lära mig nya saker. Och dels vill jag bidra till världen. Det här är mitt sätt. Jag vill att samtalen mellan mig och gästen ska hjälpa och skapa värde för andra.

 

Vill bli spelfilmsregissör
Prioriteringarna för Jonas är idag att ta hand om sig själv och fokusera på Filmvision och dess utveckling. Han har bestämt sig för att det är det här han vill göra – utveckla Filmvision. Men det finns även några andra drömmar.

Jag vill bli spelfilmsregissör. Men jag tänker att jag ska leva tills jag blir 90 i alla fall. Så jag har gott om tid på mig. Nu fokuserar jag på Filmvision.

Och på en sista fråga; vad han tar med sig från den här resan, blir svaret:
Alla resor är olika. Min resa blev lite längre än planerat. Och lite krokigare.

Skribent

Robin Almqvist

Kommunikationsansvarig

Tel: 011-285033

  

Dela

Nyhetsflöde

Till fler nyheter