Debattartikeln publicerad i Corren, NT, MVT, SN och Hela Gotland i februari 2022

Nyligen föreslog utbildningsminister Anna Ekström att arbetsmarknadens behov ska få betydelse för beslut om inriktningar och antal platser inom gymnasieutbildningen. Idag, när utbildningarna inte matchas mot arbetsgivarnas efterfrågan, råder överskott på kompetens inom vissa branscher och stora underskott inom andra. Bakgrunden till förslaget är den utredning som Lars Stjernkvist levererade i juni 2020.  

Att gymnasieutbildningarna anpassas till arbetsmarknadens kompetensbehov är ett steg i rätt riktning för en utveckling som det regionala näringslivet efterfrågat under lång tid. Behovet att anställa är stort inom såväl privat som offentlig sektor, samtidigt som många människor är arbetslösa. Och obalansen snarare ökar än minskar. I tider av kompetensbrist är det varken rimligt eller rättvist att samhället erbjuder och bekostar utbildningar som leder till arbetslöshet.  

Parallellt med en anpassning av utbildningsutbudet behöver mer tidig, tydlig och saklig information om arbetsmarknaden erbjudas elever och deras föräldrar. Självklart ska personliga intressen, drivkrafter och drömmar fortsatt väga tungt i valet av utbildning. Men med ett utbud anpassat efter möjligheterna att få jobb, kan valet göras mer underbyggt och därmed kanske enklare. Här måste skola och studievägledare tillåtas att vägleda elever i hur deras val påverkar utsikterna för arbete i framtiden. Gymnasieskolans yrkesprogram behöver exempelvis synliggöras mer, inte bara som ett alternativ till studieförberedande program utan som inkörsport till attraktiva jobb med god löneutveckling. 

Regeringen vill också införa krav på samverkan mellan kommuner om gymnasie- och kommunal vuxenutbildning. Det sker redan idag för att hushålla med resurser och få tillräckligt elevunderlag för att kunna genomföra utbildningar med god kvalitet. Ett problem är nämligen att vissa utbildningar inte startar på grund av för få sökande, trots att de leder till eftertraktad kompetens på arbetsmarknaden. Genom matchning mot arbetsgivarnas behov och bättre information till elever och föräldrar, kommer förmodligen problemet minska.  

Ytterligare en fördel med dimensionering av gymnasieutbildningarna är att det kommer kräva identifiering av långsiktig efterfrågan på kompetens. Horisonten hos många arbetsgivare är idag ofta alldeles för kort. Detta kan bero på bristande resurser, eller kunskap om hur skolan ser ut idag. Här måste från offentligt håll skapas ett systematiskt sätt att involvera företagen och fånga upp deras behov, samtidigt som arbetsgivarna behöver bli mycket mer delaktiga i upplägget av yrkesutbildningarna och att erbjuda praktikplatser.  

Vi välkomnar regeringens förslag som en god början på en omfattande men nödvändig översyn av utbildningssystemets inriktning. Mer dialog och samarbete behövs inte bara mellan kommuner, utan också med arbetsgivarna. Det är ju de senare som ska anställa eleverna efter genomgången utbildning.  

Elin Hultman, vice vd Skill 

Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren 

Debattartikel publicerad i NT, Corren, MVT och SN.

Valåret 2022 står för dörren. Frånsett hanteringen av pandemin finns ett antal centrala frågor för näringslivet som vi kommer att driva och utkräva svar på:

1. Energiförsörjningen. Elpriserna slår nya rekord och påverkar företagens förmåga till planering och investeringar. Ska Sverige vara konkurrenskraftigt och klara den nödvändiga omställningen krävs långsiktiga lösningar. Det svenska elbehovet kommer öka med upp till 150 procent fram till 2045, så såväl ökad produktion och överföringskapacitet som kortade tillståndsprocesser krävs. Företagen vill och kan gå före – politiken måste möjliggöra framstegen. 

2. Tryggheten. Ökad brottslighet och osäkerhet är förödande för samhällsgemenskapen, attraktiviteten och tillväxten. Näringslivet bidrar genom att säkra sin egen motståndskraft och förhindra inflöde av pengar till kriminella genom att säkra alla leverantörsled, tydliggöra sin roll i civilsamhället och fortsätta anmäla brott. Polisen behöver mer resurser och politikerna behöver lyssna på myndigheten om vilka insatser som verkligen behövs. 

3. Näringslivsklimat. Kommunernas hantering av tillstånd, marktillgång, bygglov och offentlig upphandling är avgörande för företagen. Här måste processerna effektiviseras. Mjölbymodellen är ett föredöme och fler kommuner bör påbörja en liknande resa där service och förtroende kommer först.

4. Regional infrastruktur. Rörligheten till, från och inom regionen är central för vår konkurrenskraft. Trafikverkets besked om ett påskyndat färdigställande av Ostlänken är välkommet. Av lika stor vikt är vägnätet så människor tar sig till arbetet och företagen fraktar sitt gods på ett säkert och hållbart sätt. Händelöleden till Norrköpings hamn och E22/Förbifart Söderköping är exempel på regionala livsnerver. Därtill måste de regionala flygplatserna bevaras och utvecklas för framtidens färdsätt. 

5. Utbildning. Företagens stora behov av kompetens rimmar inte med den relativt höga arbetslösheten. Matchningen och relationen mellan näringsliv och utbildningsutbudet måste förbättras. 9 av 10 av yrkeshögskolans elever går direkt ut i arbete, anslagen och antalet YH-utbildningar som godkänns behöver öka. 

6. Gränslösa samarbeten. Myndighetssverige jobbar alltför mycket i stuprör. Bättre samordning och parallella processer behövs för att vi ska komma till rätta med samtliga ovanstående punkter. 

I en rad avgörande frågor står vi inför vägval med långtgående konsekvenser. Med några månader kvar till valet kräver vi att politiska företrädare på valbar plats ställer siktet längre bort än september 2022. Kortsiktighet och undanflykter duger inte när svensk konkurrenskraft och omställning står på spel.

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef

Simon Helmér, vd

Debattartikel publicerad i Norrköpings Tidningar 30 september 2021.

Sverige är starkt exportberoende. Svensk ekonomi, välfärd och framtid är beroende av pålitlig infrastruktur som säkerställer att företag i vårt land kan sälja och transportera produkter ut på världsmarknaden. Trafikverket arbetar just nu med att ta fram förslag till ny plan för transportinfrastruktur för kommande tolv år. 

Vilka satsningar som prioriteras där kommer att påverka många kommande generationer svenskar och svenska företag. Kloka investeringar i infrastrukturen behövs för fungerande person- och godstransporter och är avgörande för ett levande och hållbart Sverige. Det är en av utgångspunkterna i regeringens uppdrag till Trafikverket.

Förflyttning av gods från väg till sjöfart är väsentligt för framtidens hållbara transportsystem, och ett ansvar som myndigheter och näringsliv måste ta gemensamt. För att lyckas krävs effektiva anslutningar till strategiskt placerade svenska hamnar. Utan tillfredsställande transportlösningar, som möjliggör konkurrens på internationell nivå för företagen, står Sverige som exportland inför stora problem. 

Norrköpings hamn är ett utpekat riksintresse och central knutpunkt för svensk logistik. Här har gjorts betydande statliga och kommunala investeringar för att stärka kapaciteten och tillgängligheten för en växande region. Hamnens volymer växer och kapaciteten byggs ut. Den nybyggda Kardonbanan och godsbangården som genomförs 2022 – 2023 stärker kopplingarna till järnväg, vilka visar på vilken vikt regeringen lägger vid hamnen i Sveriges framtida transportsystem. 

Samtidigt kan inte allt gods gå på järnväg. Hållbara vägtransporter är också en vital del av vårt multimodala transportsystem. Trafikverket har sedan länge identifierat dagens väganslutningar till Norrköpings hamn som en brist. Kopplingen mellan vägarna E4 och E22 och hamnen håller inte måttet. Tung trafik går rakt igenom centrala Norrköping, vilket infrastrukturen inte är dimensionerad för. För att klara problemet har olika lösningar presenterats, utan att fullföljas. 

Det finns en god samsyn mellan Norrköpings kommun och Trafikverket i att den här bristen ska åtgärdas med gemensamma krafter. Kommunen har förbundit sig att bygga delen som knyter E22 till hamnen söderifrån utan att passera centrala Norrköping, den så kallade Johannisborgsförbindelsen. 

Trafikverkets åtagande är delen mellan E4 och riksväg 51 till hamnen, den så kallade Händelöleden, en del av den planerade Norrleden. Kommunen har tidigare under året fattat det avgörande beslutet om Johannisborgsförbindelsen. Nu återstår Trafikverkets del. Men i nu gällande planering ligger Händelöleden precis utanför vad som rymdes inom budgetramarna. 

Händelöleden måste inkluderas i den nationella planen för transportinfrastruktur – nu. Detta för att framtidssäkra nödvändiga transporter, inte minst den viktiga exportinriktade tillverkningsindustrins möjligheter att använda sjöfarten. 

Ett belysande exempel på svensk export av högteknologiska produkter och lösningar är Siemens Energy – världsledande tillverkare av turbiner. Hela produktionskedjan, från forskning och utveckling till eftermarknadsförsäljning, är placerad i Finspång. Av Siemens Energys produktion går 90 procent på export, merparten till kunder utanför EU. Tillgängligheten till Norrköpings hamn, med kapacitet för hantering av tungt gods, är central för företagets hållbara och kostnadseffektiva transportkedja. 

I dag transporterar Siemens Energy sitt tunga gods via inre hamnen i Norrköping, en väg som inom en snar framtid inte kommer att vara framkomlig. Verksamheten ska omlokaliseras till Pampushamnen och i dagsläget finns inte den nödvändiga infrastrukturen dit för så stora och tunga laster som Siemens Energys behöver frakta från Finspång. 

Tillgången till Norrköpings hamn är direkt avgörande för Siemens Energys fortsatta möjligheter att behålla sin värdekedja inom landet och fortsätta öka svenskt exportvärde. Siemens Energy är den största privata arbetsgivaren i såväl Finspångs som Norrköpings kommun med 3 500 direkt sysselsatta, de allra flesta vid anläggningen i Finspång. Sammantaget sysselsätter företaget indirekt cirka 13 000 personer i Sverige. Vid sidan om att Siemens Energy står för en omfattande del av vår regions och Sveriges näringsliv, är företagets produkter en viktig pusselbit i hållbara energisystem. 

Trafikverkets och statens agerande för Händelöleden i ny transportinfrastrukturplan är helt nödvändig för att fullfölja ambitionerna i regeringens direktiv att stötta näringslivet med nödvändiga åtgärder i infrastrukturen. Anslutningen mellan E4/E22 och riksväg 51 till Norrköpings hamn är också ett prioriterat objekt i den storregionala samverkan för transportinfrastruktur där sammanlagt sju regioner och över 50 kommuner är representerade. Här finns tydliga kopplingar till Örebro och Hallsberg som viktiga logistiknoder med ökad import och export via Norrköpings hamn. 

Vi som företrädare för regionen, kommunerna och näringslivet är beredda att fullfölja vår del. Vi uppmanar Trafikverket, regering och riksdag att inse situationens allvar och vilka konsekvenser för vår region, och Sverige som exportnation, som står på spel. Säkerställ tillsammans med oss att Händelöleden blir en del av Trafikverkets förslag till ny nationell transportinfrastrukturplan.

Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren

Kaisa Karro (S), regionstyrelsens ordförande, Östergötland

Olle Vikmång (S), kommunstyrelsens ordförande, Norrköping

Ulrika Jeansson (S), kommunstyrelsens ordförande, Finspång

Henrik Åkerström, vd Norrköpings Hamn

Hans Holmström, vd Siemens Energy AB

Debattartikel publicerad i Expressen.

Sverige står inför en akut cementkris. Det är inte ett mindre och hanterbart branschproblem utan snarare att likna vid att en av de viktigaste kuggarna i det svenska industrimaskineriet går sönder. Det försätter hela Sverige i en mycket besvärlig situation och kan få följdverkningar på många områden.

Dels handlar det om många förlorade arbetstillfällen och försämrade möjligheter att starta om Sverige efter pandemin – dels handlar det om försämrade möjligheter att ta ett globalt ledarskap för en miljö- och klimatmässigt bättre cementproduktion.

Bakgrunden till den förestående krisen är att Cementa nekats ett förnyat tillstånd för att bryta kalksten i befintliga täkter i Slite på Gotland. Det innebär att när tillståndet löper ut under hösten så försvinner omkring 75 procent av den svenska cementproduktionen i ett slag.

Att möta detta bortfall med import i så stora volymer kommer ta väldigt lång tid.

En uppenbar och akut konsekvens av detta är att brist på cement också leder till brist på betong. Det innebär att bostadsbyggen och många av regeringens aviserade infrastrukturprojekt kommer bli mycket svåra att genomföra i rimlig tid och till rimlig kostnad. Nödvändiga projekt som är viktiga för såväl samhällsutveckling som klimatomställning kommer att stoppas eller kraftigt försenas.

Beräkningar från Byggföretagen pekar på att antalet jobb som riskerar förloras landar på mellan 200 000 och 400 000 och fackföreningen Byggnads har beskrivit situationen som värre än under byggkrisen på 90-talet.

Det statliga gruvbolaget LKAB – som är mycket beroende av cement – har flaggat för att 50-80 procent av produktionen kan falla bort om man inte hittar någon alternativ lösning.

Vår uppfattning är att konsekvenserna av ett produktionsstopp på Slite riskerar att bli ekonomiskt mycket kännbara för hela Sverige. Utöver risken för att svensk ekonomi skadas och väldigt många svenskar förlorar sina arbeten så försvagas Sveriges möjlighet att som industrination bidra till en nödvändig grön omställning, vilken kräver en klimatmässigt bättre produktion av cement.

Om hela vår byggsektor hänvisas till utländska producenter så förlorar vi möjligheten att leda utvecklingen och blir i stället helt beroende av andras beslut om hur produktionen ska gå till. Det vore väldigt negativt om Sverige avstod möjligheten att själva förbättra produktionen och samtidigt gjorde sig beroende av transportintensiv import av material som vi själva kan producera med lägre utsläpp.

I värsta fall leder det till sammantaget högre utsläpp redan på kort sikt och sämre möjligheter att påverka produktionen i rätt riktning på längre sikt. Därför är ett stopp för produktionen på Gotland starkt negativt för hela landet.

Sveriges regering måste ta situationen på största allvar och agera skyndsamt för att undvika en cementkris som hotar Sveriges omstart, svensk industri och jobb i hela landet liksom den gröna omställningen.

Oliver Dogo
Vd Handelskammaren Mittsverige
Jenny Emerén
Vd Handelskammaren Mälardalen
Kristina Snitt
Vd Mellansvenska Handelskammaren
Andreas Hatzigeorgiou
Vd Stockholms Handelskammare
Simon Helmér
Vd Östsvenska Handelskammaren
Anders Hjalmarsson
Vd Västerbottens Handelskammare
Frida Johansson
Vd Handelskammaren Värmland
Stephan Müchler
Vd Sydsvenska Industri- och handelskammaren
Linda Nilsson
Vd Norrbottens Handelskammare
Johan Trouvé
Vd Västsvenska Handelskammaren
Helena Zar Vallin
Vd Handelskammaren Jönköpings län

Debattartikel publicerad i gotländsk media.

Pandemin har slagit hårt mot politikerveckan, precis som den gjort mot delar av näringslivet och har påverkat alla i vår vardag som företagare, medarbetare och människor.

Samtidigt har vi tagit viktiga steg mot ett än mer digitaliserat och på flera sätt inkluderande samhälle – och här är Almedalsveckan inget undantag. I år har samtalen och mötena helt tagit klivet ut på nätet. När vi nu inte kan mingla, mötas och stöta på varandra i gränderna och parkerna i Visbys grönska, är de digitala mötesplatserna ett gott och värdefullt alternativ.

I år firar Sveriges demokrati 100 år. Det är ett mått på framgång, välstånd och fortsatta framsteg för vårt land. Almedalsveckan är ett viktigt inslag och symbol för detta, det demokratiska samtalet och den politiska debatten. Handelskammaren uppskattar att den i år är digital och hoppas på bred uppslutning på de olika plattformarna. För det finns mycket att diskutera och många utmaningar att belysa och hitta lösningar kring framåt.

Energifrågan är ett exempel, där Gotland står i centrum som energipilot men där problem med effektbrist och undermålig infrastruktur gör sig mer och mer påmint på sina håll framför allt i södra Sverige. För ett hållbart och framåtlutat näringsliv kan en pålitlig, effektiv och klimatsmart eltillgång inte nog poängteras. Välfungerande transporter av människor och gods är en grundförutsättning för näringslivet, inte minst det gotländska. Öns positiva utveckling och fortsätta framgång måste vara utgångspunkt för färjetrafikens kommande upphandling. Vi förutsätter ett resultat som innebär snabba, täta och säkra överfarter. Tur- och returresor över hela dagen med flyg är centralt för Gotlands utveckling, och måste säkras innan förändringar sker med Bromma flygplats.

En av de värst drabbade branscherna under pandemin är besöksnäringen. Hotell, restauranger och besöksmål har fått lida under restriktionerna. Som växande del av den svenska ekonomin är det viktigt att stöd som utlovats betalas ut, att kompetensförsörjningen ses över och säkras och att övriga premisser för fortsatt tillväxt i denna framtidsbransch tillgodoses. 

Så nog finns det utmaningar och problem att resonera om. Det är det Almedalsveckan och vår demokrati handlar om. I år syns de flesta av oss digitalt, nästa år hoppas vi på fysiska träffar och nätverkande i myllret i Visby igen.

Simon Helmér, vd
Östsvenska Handelskammaren

”Fråga inte vad Gotland kan göra för dig, utan vad du kan göra för Gotland.” Citatet, en omskrivning av John F Kennedys bevingade ord, yttrades vid seminariet kring den nya regionala utvecklingsstrategin Vårt Gotland 2040, och är ett utmärkt exempel på de drivkrafter som tagit Gotland dit ön är i dag.

Gotlands utveckling de senaste åren är en framgångssaga på flera sätt. Turismen och de gröna näringarna är en växande stomme i det gotländska näringslivet, som även präglas av bredd och innovation inom såväl stora industrier som småföretag runt om på ön. Därtill finns styrkan i Campus Gotlands utbildningar och forskning, inte minst inom energiomställning och hållbar utveckling. 

Denna utveckling och tillväxt behöver fortsätta drivas framåt på ett hållbart sätt. För att det ska var möjligt, behöver viktiga förutsättningar identifieras och slås vakt om. En av de mest centrala av dessa är kommunikationerna till och från ön. 

I september ska Trafikverket överlämna till regeringen underlag för kommande upphandling av färjetrafiken till Gotland. Det viktigaste i detta är att ha ovan nämnda utveckling för Gotland, gotlänningarna och de gotländska företagen för ögonen. Dessvärre finns i processen tecken på bristande insikt i färjeförbindelsernas betydelse, den snabba tekniska utvecklingen samt näringslivets förmåga att föra Gotland in i en hållbar framtid. Som näringslivsaktör på Gotland anser vi att det är oroväckande signaler. 

Den utvecklade färjetrafiken med täta och snabba turer mellan Gotland och fastlandet har lagt grunden för öns starka utveckling. Ska den hållbara tillväxten fortsätta måste förutsättningarna för densamma hållas öppna – inte stramas av ekonomisk kortsynthet eller övertro på statligt ägande. Gotlands behov och framtid måste vara ledstjärnan. 

Gotland och fastlandet behöver komma närmare, inte längre ifrån varandra. Alternativ med färre och/eller långsammare turer över vattnet, är inte hållbara ur något perspektiv. Framgångsrik teknisk innovation och utveckling av bränslen möjliggör de täta och snabba förbindelserna som är avgörande för näringsidkare på Gotland – utan att tumma på klimatmålen. 

Så även Trafikverket bör ställa sig frågan vad myndigheten kan göra för Gotland. Svaret är givet: tillgodose de gotländska ståndpunkterna och säkerställ att kommande underlag för upphandling utgår ifrån öns framgångsrika utveckling. Färjetrafiken ska vara en möjliggörare, inte en käpp i hjulet, för fortsatta framsteg för Gotland.

Pia Carlgren, t f vd
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef
Östsvenska Handelskammaren

Sveriges infrastruktur är i stort behov av såväl nyinvesteringar som upprustning. Många års undermåligt underhåll och otillräckliga investeringar har bäddat för situationen vi befinner oss i, med stora, viktiga och kostsamma behov runt om i landet.

I förslaget om inriktning för kommande nationell plan för infrastruktur, som Trafikverket nu lagt på bordet, framgår att det saknas investeringsutrymme för flera decennier framåt. Som företrädare för det regionala näringslivet ser vi allvarligt på läget, som riskerar skada förutsättningarna för företagens framsteg och tillväxt, och därigenom Sveriges framtida utveckling. I förlängningen riskerar vi svenska arbetstillfällen, konkurrenskraft samt långsammare klimatomställning.

Det som behövs nu är offensiva satsningar på infrastruktur för att Sverige ska ha ett rikt näringsliv och vara attraktivt för nyetableringar även i framtiden. Ny och modern infrastruktur är väsentligt för att företagen ska kunna fortsätta växa, exporten gå framåt och människor ska kunna resa på ett enkelt och effektivt sätt mellan hem och arbete. 

Vid sidan om dessa nyinvesteringar måste vi även vårda den infrastruktur som vi redan har. Här fordras en kraftfull satsning på upprustning av befintlig väg och järnväg. Redan i dag är viktiga leder, vägar och spår fyllda till bristningsgränsen och har för länge sedan uppnått sin fulla kapacitet.

Sveriges Handelskamrar från norr till söder efterfrågar ett helhetstänk i de satsningar som planeras. Genom att skapa längre stråk och binda samman infrastrukturen – se och planera Sverige som en helhet – ökar vi hela landets tillgänglighet. Bättre resor inom landet underlättar även resor utanför gränserna. Med bättre och effektivare anknytningar till våra grannländer stärker vi svenska företags förutsättningar att verka i en allt mer globaliserad värld.

För att klara dessa påkallade investeringar och upprustningar behöver dagens politiska planerings- och finansieringssystem förändras. För närvarande tar det ofta årtionden från idé till byggstart – det är alldeles för lång tid. Vår bedömning är att det krävs högre anslag de kommande åren än de som nu är föreslagna, annars är det inte möjligt att möta de akuta behoven av investeringar och underhåll. 

Därtill måste finansieringen av ny infrastruktur ses över. För att skapa nödvändigt investeringsutrymme behövs andra finansieringslösningar än statliga anslag. Det handlar om att öppna möjligheter för privat investeringskapital samt att utreda olika former av upplåning. Sveriges Handelskamrar ser båda alternativen som intressanta med tanke dels på de trängande behoven, dels på Sveriges goda finansiella situation.

Inom ramen för upprustningen av transportsystemet är det också viktigt att de projekt som beslutats politiskt finansieras direkt, det vill säga att pengar sätts av från början. I dagens läge finansieras inte alltid projekten fullt ut, utan en del lämnas olösta och skjuts på framtiden. Genom direkt finansiering undviker vi förseningar och får en snabbare byggtakt.

Ska Sveriges näringsliv fortsatt vara attraktivt, konkurrenskraftigt och tillväxtskapande måste nödvändiga nyinvesteringar göras i landets infrastruktur. På det sättet säkrar vi Sveriges långsiktiga och hållbara välstånd.

Pia Carlgren, vd Östsvenska Handelskammaren
Oliver Dogo, vd Handelskammaren Mittsverige
Jenny Emerén, vd Handelskammaren Mälardalen
Andreas Garp, vd Mellansvenska Handelskammaren
Andreas Hatzigeorgiou, vd Stockholms Handelskammare
Anders Hjalmarsson, vd Västerbottens Handelskammare
Frida Johansson, vd Handelskammaren Värmland
Stephan Müchler, vd Sydsvenska Industri- och handelskammaren
Linda Nilsson, vd Norrbottens Handelskammare
Johan Trouvé, vd Västsvenska Handelskammaren
Helena Zar Vallin, vd Handelskammaren Jönköpings län

Strax före jul meddelade regeringen ytterligare restriktioner kopplat till den ökade smittspridningen av covid-19. Från och med julafton sänktes maxantalet tillåtna personer i sällskap på restaurang från åtta till fyra personer. Dessutom infördes förbud mot att servera alkohol efter klockan 20. Dessa åtgärder drabbar en redan hårt pressad restaurang- och krognäring, som lever på att människor träffas för luncher, middagar och uteliv.  

Dödssiffran för covid-19 har överstigit 10 000 personer i Sverige. Läget är oerhört allvarligt och förståelsen är stor för att restriktioner för sociala aktiviteter är fortsatt nödvändiga. I samband med att de nya tuffare bestämmelserna presenterades i december sattes också slutdatumet 15 januari. Dagen innan, den 14 januari, meddelar regeringen att restriktionerna förlängs ytterligare två veckor. Det är en framförhållning under all kritik.  

Besöksnäringen är en personaltät bransch i behov av planering och schemaläggningar. Precis som företagen måste förbereda sina verksamheter måste myndigheterna klara detsamma. Så kort respit på så tuffa inskränkningar, skvallrar om att beslutsfattarna inte förstår näringslivets förutsättningar – eller respekterar dem.  

Sedan pandemins utbrott i vår region har Handelskammaren regelbundet genomfört undersökningar bland våra medlemsföretag. På frågan om hur de upplever att myndigheterna hanterat situationen kopplat till pandemin, har omdömet försämrats över tid. I maj svarade 84 procent av företagen i vår undersökning bra eller mycket bra, bara 5 procent tyckte att hanteringen var dålig. I vår senaste undersökning i december, då drygt 200 företag deltog, ansåg 43 procent att hanteringen varit bra. 26 procent svarade att den varit dålig eller mycket dålig.  

Företagens kritik handlar inte om att myndigheternas åtgärder varit för hårda, snarare tvärtom. Däremot anser många att kommunikationen och tydligheten kring restriktionerna varit undermålig. Därtill anser många i vår undersökning att stöden varit stelbent utformade och att det tar alltför lång tid att få ekonomisk hjälp. När beslut om så kraftfulla restriktioner fattas behövs motsvarande stöd som också fungerar i praktiken. 

Stora delar av näringslivet drabbas hårt av pandemin. Samtidigt uppvisas stor förståelse för införda restriktioner, eftersom människors liv och hälsa kommer först. Men ju längre tid pandemin pågår, desto svårare blir tillvaron för många företagare. Att myndigheterna ger framförhållning i åtgärderna så näringsidkare får en chans att anpassa sina verksamheter så långt det är möjligt, är det minsta vi kan begära. 

Pia Carlgren, t f vd
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef 
Östsvenska Handelskammaren 

I år kommer en upphandling av Gotlandstrafiken att utformas för nästa tioåriga trafikperiod som startar 2027. Samtidigt har Trafikverket fått i uppdrag av regeringen att utreda en modell med trafik helt i statlig regi med en förväntan om sänkta kostnader. Vi menar att det samlade värdet av goda kommunikationer mellan Gotland och fastlandet måste stå i centrum när framtidens trafik utformas. 

En förstudie till utredningen fokuserar ensidigt på de eventuella möjligheter som finns för staten att minska sina kostnader för Gotlandstrafiken. Perspektiven behöver breddas, goda förbindelser mellan Gotland och fastlandet är en förutsättning för arbete, välfärd och utveckling på ön. Dessutom finns en stor risk att klimatambitionerna sänks om marknaden stängs. 

Gotland är Sveriges mest företagsamma region, tillsammans skapar företagen över 10 000 arbetstillfällen på ön. Men förutsättningarna skiljer sig delvis från andra svenska regioners och möjligheten att konkurrera på lika villkor begränsas av ö-läget. Upphandlad färjeoperatör förväntas ha god dialog med det gotländska samhället och näringslivet. Samtidigt visar Trafikverkets förstudie till utredningen att det saknas en konsekvensanalys som tar sin utgångspunkt i Gotlands och det gotländska näringslivets behov. 

Upphandling är både sunt och nödvändigt. Upphandlingar konkurrensutsätter företagen vilket driver på ambitioner om att förbättra, kundanpassa, effektivisera och teknikutveckla. Gröna upphandlingar bidrar till ökad hållbarhet som incitament till utvecklingen av hållbara transporter. Det finns inget som talar för att förstatligande av trafiken mellan Gotland och fastlandet skulle leda till bättre kommunikationer eller en snabbare omställning till fossilfri färjetrafik. Tvärt om skulle en sådan utveckling hålla tillbaka den investeringsvilja som nu finns i bränsleskifte och teknikutveckling mot fossilfria sjötransporter. 

Som exempel har Gotlandsbolaget och Destination Gotland investerat stort i den senaste generationen LNG-fartyg som drivs med naturgas och biogas. Dessutom har rederiet antagit en branschledande färdplan mot fossilfri sjöfart som innebär att koldioxidutsläppen ska minska med 70 procent till 2030. Senast år 2045 ska man kunna erbjuda en helt fossilfri överfart mellan Gotland och fastlandet.

Ska den svenska transportsektorn nå det världsledande hållbarhetsmålet, är det nödvändigt med gröna upphandlingar. Förbättrade kommunikationer och ett ökade resandet till Gotland har haft en avgörande betydelse för Gotland och har skapat förutsättningar för Gotlands positiva utveckling. Tillväxtperspektivet och näringslivets behov måste därför fortsatt stå i centrum när den framtida trafiken ska utformas.

Marcus Dahlsten, vd Transportföretagen
Pia Carlgren, t f vd Östsvenska Handelskammaren

För de allra flesta är det självklart att det finns el till ett rimligt pris i vägguttaget när vi kopplar in julbelysning, köksapparater och nya lösningar för våra smarta hem. Att elen finns där när vi behöver den är inget vi ifrågasatt. Men på senare tid har denna självklarhet börjat naggas i kanten.

För stora elanvändare som vår regions ledande industriföretag är det inte längre givet att el finns tillgängligt till rimligt pris. Allt oftare i södra och mellersta Sverige blir elpriserna så höga att det inte är lönsamt för verksamheter att köra för full maskin. Det leder till förlorade skift och förlorad produktion som påverkar hela värdekedjan negativt.

Fler välmående och växande företag, som erbjuder arbetstillfällen åt fler människor och ger mer resurser åt vår gemensamma välfärd, förutsätter en ökande tillgång till leveranssäker och kostnadseffektiv elkraft. Elförsörjningen ska inte vara en begränsningsfaktor för vare sig vår regions eller Sveriges ekonomiska utveckling eller gröna omställning.

I somras fick vi en försmak av vilka effekter elbrist kan orsaka. Bortsett från dramatiken i att Svenska Kraftnät, som ansvarar för att upprätthålla stabiliteten i elnätet, tvingades upphandla reservkapacitet från Ringhals 1 (som läggs ned i vinter), så steg elpriset periodvis till extrema nivåer i södra och mellersta Sverige (elområdena SE3 och SE4). Elpriset var periodvis över 2 kronor per kWh hos oss – samtidigt som elen kostade 10 öre per kWh i Norrland (SE1 och SE2)!

Enligt en rapport som konsultföretaget Sweco tagit fram åt basindustriernas energisamarbete SKGS har industrierna i södra och mellersta Sverige betalat ungefär 44 procent mer för elen än industrierna i Norrland under årets tre första kvartal. Om det funnits mer kapacitet att överföra el från norr till söder hade priset kunnat jämnas ut.

Elförsörjningen som gett svenska företag en konkurrensfördel på den globala marknaden riskerar nu att bli en hämsko. En viktig del i detta är kapacitetsbristen i elnätet, som måste byggas bort så fort som möjligt. Men vi behöver också producera mer el i Mellansverige, inte minst för att ersätta de nedlagda reaktorerna i Ringhals 1 och 2.

Farhågorna med brist på el kan inte nog understrykas, om vi vill behålla våra företag samt få fler etableringar i regionen. Myndigheter och politiker på alla nivåer måste ta ansvar för att underlätta utbyggnaden av elnätet och ny fossilfri elproduktion. En god elförsörjning är grunden för företagen, klimatet och välfärden.

Pia Carlgren, t f vd
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef

Östsvenska Handelskammaren