Debattartikel publicerad i Dagens Industri 25/6 2026.
Sverige är ett av världens rikaste länder och utmärks av ett konkurrenskraftigt näringsliv med god samhällsservice. Fundament för det svenska välståndet är den framgångsrika svenska basindustrin och exporten, som vilat på stabila grundförutsättningar som kvalitativ utbildning, framstående forskning och innovation, pålitlig energiförsörjning samt välfungerande infrastruktur.
Om Sverige även framöver ska vara en ledande industrination krävs ett tydligt skifte i synen på järnvägen. Utbyggd järnvägskapacitet i södra Sverige är inte bara en infrastruktursatsning – det är en nödvändig investering i svensk konkurrenskraft och beredskap.
Tyvärr kan vi konstatera att Sverige halkar efter på området. Vi har vi byggt upp en kapacitetsskuld, som ökar i takt med att våra grannländer och resten av Europa växlar upp. Redan idag hämmas svensk industri och konkurrenskraft av undermålig järnväg, på sikt kommer situationen förvärras om inte också Sverige tar ordentliga steg i rätt riktning.
Svensk ekonomi blir alltmer integrerad och beroende av omvärlden. Exporten och den pågående ny industrialiseringen ställer högre krav på snabb, pålitliga och hållbara transporter. Men investeringarna i infrastrukturen har inte hållit jämna steg med behoven. Bristen på investeringar är tydlig. Varje dag genereras merkostnader genom trängsel, kapacitetsbrist och förseningar vilket ger störningar i produktionen.
Godstransporter från knutpunkten Hallsberg till Malmö tar två timmar längre idag än för 25 år sedan. Från Hallsberg till Göteborg handlar det om 1,5 timme extra. Sverige behöver därför återuppta planeringen för ökad järnvägskapacitet genom södra Sverige, inklusive nya stambanestråk där det är motiverat. Det skulle knyta samman växande arbetsmarknadsregioner och kraftigt förbättra tillgängligheten mellan såväl större städer som regionala centra. Från Jönköping skulle exempelvis Göteborg via Borås eller Norrköping via Linköping kunna ta mindre än en timme. Det tidsmässiga avståendet till Stockholm och Malmö kortas väsentligt.
Sverige beräknas bestå av 60 arbetsmarknadsregioner, en tredjedel så många som för drygt 50 år sedan. Kompetensförsörjningen är ett stort hinder för näringslivets tillväxt, så arbetsmarknadsregionerna måste fortsätta utvidgas om inte Sverige ska tappa i konkurrenskraft. Här är utbyggd infrastruktur en nyckelfaktor.
Våra grannländer är mer proaktiva. Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland innebär kraftigt minskade transporttider och båda länderna rustar upp för den ökade trafiken, genom satsningar på såväl infrastruktur som nya industri- och bostadsområden samt utbildningscentrum. Här finns en uppenbar risk att Sverige hamnar på efterkälken, inte minst genom att flaskhalsar och kapacitetsbrister i det svenska transportsystemet försvårar effektiva flöden genom landet.
Alltför länge har argumenten mot att utvidga det svenska järnvägsnätet baserats på de höga kostnaderna för att åtgärda bristerna med dagens system. Problemet är att vi väntat för länge med både upprustningen och utvecklingen av järnvägen.
Nationell plan 2026–2037 innehåller flera viktiga beslut. Det är bra. Men ur näringslivets perspektiv saknas fortfarande ett samlat grepp om järnvägen genom södra Sverige. Det kräver tre förändringar:
För det första måste staten prioritera sammanhängande transportkorridorer framför isolerade delinvesteringar. Infrastruktur fungerar först när systemen hänger ihop.
För det andra krävs större långsiktighet. När projekt stoppas eller omprövas sent i processerna ökar kostnaderna och osäkerheten dramatiskt för både kommuner och näringsliv. Infrastrukturinvesteringar måste kunna överleva enskilda mandatperioder.
För det tredje måste planeringen utgå från näringslivets verkliga gods- och arbetsmarknadsflöden. Sveriges tillväxt skapas inte i administrativa länsgränser utan i funktionella regioner där människor, kompetens och varor rör sig effektivt. Infrastruktur måste ses som ett nationellt konkurrenssystem, inte som enskilda byggprojekt.
Därför bör arbetet inför nästa nationella plan 2030–2041 påbörjas omgående med ett samlat grepp om järnvägen i södra Sverige. Frågan är inte vad det kostar att bygga ut järnvägskapaciteten – utan vad det kostar att låta bli.
Charlotte Ljunggren, vd Västsvenska Handelskammaren
Johan Eklund, vd Sydsvenska Handelskammaren
Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren
Henrik Dahlström, vd Handelskammaren Jönköpings län
För den östsvenska regionens näringsliv, liksom för företag i hela landet, är tillgänglighet en avgörande konkurrensfaktor. Effektiva transporter gör det möjligt att attrahera kompetens, skapa internationella affärer och stärka Sveriges attraktionskraft som etableringsland. Samtidigt behöver transportsystemet utvecklas på ett sätt som möter höga klimatambitioner och ett förändrat omvärldsläge.
Tillgänglighet, hållbarhet och beredskap behöver utvecklas tillsammans
Anders Flanking, regeringens särskilde utredare, beskrev hur utredningen om flygets långsiktiga förutsättningar har byggt på dialog med bland annat företag, länsstyrelser och handelskamrar. Han betonade att flyget behöver ses som en del av Sveriges samlade transportsystem och att olika trafikslag kompletterar varandra.
– Vi bör inte ställa trafikslag mot varandra, menar Flanking.
Under seminariet lyftes också att hållbarhet omfattar både klimatmässiga, ekonomiska och sociala perspektiv. Flyget skapar möjligheter för människor att arbeta, bedriva företag och leva i hela landet samtidigt som flygplatsernas betydelse för Sveriges beredskap har blivit allt tydligare.
Diskussionen berörde även olika modeller för hur regionala flygplatser kan finansieras i framtiden och vikten av långsiktiga lösningar som stärker tillgängligheten.
Företagens behov måste vara en del av lösningen
Representanter från näringslivet gav konkreta exempel på hur avgörande flyget är i vardagen. För Icehotel handlar det om att ge både internationella gäster och personal möjlighet att resa till verksamheten och skapa goda förutsättningar för besöksnäringen. För AstraZeneca är goda flygförbindelser en viktig förutsättning för att attrahera internationell spetskompetens och ge forskare möjlighet att samarbeta globalt.
Samtidigt betonade företrädare för flygbranschen att framtidens tillgänglighet kräver ett nära samspel mellan näringsliv, politik och flygbolag. Investeringar i nya linjer, utveckling av hållbara bränslen och långsiktiga förutsättningar behöver gå hand i hand för att stärka både konkurrenskraft och klimatomställning.
Flygets framtid handlar inte enbart om transporter, utan om Sveriges möjligheter att skapa tillväxt, stärka beredskapen och ge företag i hela landet förutsättningar att konkurrera på en global marknad.
Du kan se seminariet i efterhand här: Har Sverige råd att negligera flyget?
Medverkande:
Anders Flanking, regeringens särskilde utredare, Regeringskansliet
Marie Herrey, vd, Ice Hotel Jukkasjärvi
Charlotte Holmbergh, Country Director Corporate Affairs, Norwegian
Anna Wilson, Head of External Affairs, SAS
Micaela Löwenhöök, Public Affairs and Communication manager, Boliden
Karl-Johan Karlsson, Chef för samhällsfrågor och kommunikation, AstraZeneca
Moderator: David Stenergard, expert inom infrastruktur, Stockholms Handelskammare.
Under seminariet diskuterades om den nationella planen i sin nuvarande form är tillräcklig för att främja svensk tillväxt, eller om den behöver förändras för att möta framtidens behov. Flera deltagare lyfte att långsiktighet och tydliga spelregler är avgörande för att företag ska våga investera och planera sin verksamhet.
Samtidigt framkom en återkommande utmaning: att beslutade projekt ibland förändras över tid, vilket skapar osäkerhet för både näringsliv och samhällsplanering. För regioner med stora investeringsbehov blir detta särskilt kännbart.
Underhåll, investeringar och nya arbetssätt
En central del av samtalet handlade om balansen mellan underhåll och nyinvesteringar. Flera deltagare betonade att båda delarna är nödvändiga och att ett fungerande transportsystem kräver att befintlig infrastruktur hålls i gott skick samtidigt som nya satsningar genomförs.
Infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) lyfte att arbetssätt behöver utvecklas och att projekt som inte är samhällsekonomiskt lönsamma bör kunna omprövas. Han betonade också att underhåll i sig är en investering i framtidens system och att stora satsningar pågår.
Samtidigt lyftes behovet av ökad innovationstakt och effektivare genomförande, där man pekade på att Sverige kan inspireras av andra länders modeller för beslutsfattande och genomförande.
– I Danmark fattas avgörande beslut inom exempelvis infrastruktur genom breda överenskommelser. Danmarks nuvarande nationella plan var det åtta partier från både regering och opposition som stod bakom, då vet hela Danmark att detta kommer att gälla även efter nästa val, säger Öresundsbrons vd Linus Eriksson.
Behovet av långsiktighet
Ett konkret exempel på bristande förutsägbarhet från vår region är Ostlänken, där man efter decennier av planering och stadsutveckling kopplad till projektet nyligen fattat beslut att sträckningen inte ska gå hela vägen in till Linköping. Exemplet illustrerar hur förändringar i infrastrukturplanering kan få stora konsekvenser för regional utveckling och långsiktiga investeringar.
Flera röster i panelen betonade att just förutsägbarhet är avgörande. När planeringshorisonter ändras påverkas både kommuner, företag och investeringsvilja.
Du kan se seminariet i efterhand här: Hjälper eller stjälper nationella planen svensk tillväxt?
Medverkande:
Åsa Karlsson Björkmarker, Public Affairs Leader, IKEA Älmhult AB
Linus Eriksson, vd, Öresundsbron
Magnus Persson, vd, Skanska
Andreas Carlson, Bostads- och infrastrukturminister, KD
Karin Bodin, Huvudägare och vd, Polarbröd
Daniel Lundgren, Commercial Director, Siemens Energy
Moderator: Ellen Dahl, Regionchef Policy, Sydsvenska Handelskammaren
– Det är ett mycket olyckligt besked om Ostlänken och jag är djupt besviken, kommenterar Charlotta Elliot, talesperson för infrastrukturfrågor på Östsvenska Handelskammaren.
Det handlar om regeringens och Sverigedemokraternas beslut inom ramen för ny Nationell plan för transportinfrastruktur 2026-2037, där Ostlänken inte kommer nå ända in till Linköping C. Istället ska nu spåren avslutas i Tallboda, norr om Linköping.
– Det här går tvärtemot det som vår region och svensk järnväg behöver. Linköping kommer bli en än större flaskhals och arbetsmarknadsförstoringen mellan regionens största städer stoppas nu helt.
Beskedet innebär också att det befintliga stationsläget i Linköping behålls och den långtgående stadsplaneringen kring en ny station slängs i papperskorgen.
– Många av näringslivets investeringar förlorar som genom ett trollslag allt värde. Det handlar dessutom om flera års kostsamt planeringsarbete från både kommunen, Trafikverket och andra aktörer som går förlorat, fortsätter Charlotta Elliot. Det företag behöver mest av allt är stabila och långsiktiga förutsättningar sin tillväxt och regionens konkurrenskraft. Regeringens och SD:s besked ger raka motsatsen och det är som ett hån mot vår region.
Syftet med workshopen i elektrifieringen av Ostlänken var att bygga kunskap och öka systemförståelsen, snarare än att förbereda en upphandling. Utifrån tidiga antaganden diskuterades vilka elektrifierade maskiner som redan finns, vilka som kommer att behövas och hur energiförsörjningen kan organiseras i ett projekt av den här storleken.
Planering och laddning avgör elektrifieringen av Ostlänken
En tydlig slutsats från dagen var att elektrifieringen av Ostlänken inte främst handlar om enskilda maskiner, utan om hur hela produktionen planeras. Det behövs laddinfrastruktur nära arbetsplatsen, men också nya lösningar för energilogistik, till exempel en elektrifierad logistikhubb för omlastning, laddning och samordning av transporter.
Deltagarna lyfte också behovet av att använda effektuttaget från elnätet smartare. Skiftgång, batterilagring och bättre produktionsplanering pekades ut som viktiga delar för att en elektrifierad entreprenad ska fungera i praktiken.
Elektrifieringen av Ostlänken måste bygga på realistiska steg
Samtalen visade att utvecklingen går snabbt och att mycket teknik redan finns på marknaden. Samtidigt varierar mognaden mellan olika arbetsmoment. Vissa delar av entreprenaden kan elektrifieras redan i dag, medan andra, särskilt i de tyngre segmenten, fortfarande har tydliga begränsningar.
Det gäller inte minst rivnings och anläggningsarbeten, där tillgången på tunga elmaskiner över 25 ton fortfarande är begränsad. Därför återkom flera grupper till samma slutsats: omställningen behöver vara stegvis och realistisk, med fokus på de delar där tekniken är mogen här och nu.
Tydliga spelregler behövs för investeringar
En annan viktig insikt var att elektrifieringen kräver långsiktighet. Entreprenörer och leverantörer behöver våga investera i dyrare maskiner, laddlösningar och service. Då krävs tydliga förutsättningar från beställarsidan och en kravställning som gör investeringarna möjliga att räkna hem.
Det fördes också resonemang om praktiska lösningar som kan underlätta omställningen, till exempel viktbonusar för batterier och anpassade regler för kör och vilotider vid laddning. Sådana justeringar kan bli viktiga för att skapa rimliga villkor i ett läge där tekniken finns, men där systemen runt omkring ännu inte har anpassats fullt ut.
Nya arbetssätt öppnar för förbättrad resursanvändning och stärker konkurrenskraften
Workshopen handlade inte bara om teknik och infrastruktur, utan också om ett nytt sätt att se på bygg och anläggningsprocessen. Ett exempel var att begreppet rivning med fördel kan ersättas av demontering, vilket bättre speglar ett modernt fokus på cirkulär masshantering, återvinning och bättre resursutnyttjande.

Elektrifiering handlar alltså inte bara om att byta drivmedel. Det speglar en bredare förändring i branschen, där nya arbetssätt, smartare logistik och mer strukturerad produktion blir avgörande.
Under workshopen identifierade deltagarna flera möjliga vinster med elektrifieringen, bland annat lägre buller, bättre arbetsmiljö, minskad klimatpåverkan och starkare konkurrenskraft över tid. Det stora engagemanget i regionen blev också tydligt under dagen.
– Det finns ingen återvändo. Samtidigt ser vi ett stort engagemang och mycket kunskap, inte minst i den här regionen. Det finns en tydlig lust att vara med, sa Ylva Gustafsson Höjer, enhetschef för strategisk programsamordning på Trafikverket, efter workshopen.
Med rätt planering, tydliga spelregler och långsiktiga förutsättningar kan elektrifieringen gå från vision till ny standard.
– För Ostlänken betyder det att elektrifiering inte bara är en framtidsfråga. Det är en möjlig riktning redan nu, om planeringen börjar i tid och rätt aktörer fortsätter att bygga kunskap tillsammans, sa Charlotta.






Trafikverket och Norrköpings kommun bjöd idag in till presskonferens. Charlotta Elliot, talesperson infrastruktur på Östsvenska Handelskammaren, deltog på plats. Under presskonferensen presenterades en fördjupad analys och en förnyad kostnadsbedömning för det upphöjda stationsläget i Norrköping. Bedömningen är att lösningen blir betydligt dyrare än man tidigare trott.
Mot den bakgrunden föreslås en ny inriktning med markförlagda spår genom centrala Norrköping. Förslaget innebär ett omtag, samtidigt finns nytta i det gemensamma arbete som redan är gjort. Erfarenheter från till exempel Linköping och Nyköping samt från andra infrastrukturprojekt lyfts också som stöd i det fortsatta arbetet.

För näringslivet är det avgörande att tidsplanen håller och att trafikstarten inte förskjuts. När datum blir osäkra påverkas rekrytering, logistik och viljan att satsa. En markförlagd lösning kan innebära längre planering. Den kan också ge en kortare byggtid än om spåren skulle gå på bro.
– Det glädjande att alla inblandade betonade att tempot hålls uppe, att den politiska processen med de formella besluten börjar nu och i närtid ska tas av Trafikverkets uppdragsgivare och Norrköpings kommunstyrelse. Den nya inriktningen får och ska inte innebära försening av trafikeringen, säger Charlotta.
Vi välkomnar nu två nya trainees: Ebba Blomqvist och Tilda Johansson. De båda gör sin praktik inom Handelskammarens opinionsarbete där Ebba fördjupar sig inom infrastruktur och transporter, medan Tilda fokuserar på frågor inom näringspolitik och kompetensförsörjning.
Ebba studerar masterprogrammet i nationalekonomi vid Linköpings universitet och Tilda gör nu sin sista termin i Politices kandidatprogram vid Uppsala universitet.
Båda ser fram emot att omsätta sina akademiska verktyg i praktiken. Gemensamt lyfter de att de är vana vid att snabbt samla in, strukturera och analysera information, för att se samband, dra slutsatser och skapa underlag som går att agera på. Något de tror kommer komma till nytta under praktikperioden hos Handelskammaren.
Infrastruktur och kompetensförsörjning
Ebba gör sin traineeperiod tillsammans med Handelskammarens Charlotta Elliot, talesperson infrastruktur och projektledare ESIC. Under våren kommer Ebba bland annat att arbeta med frågor som kartlägger hur människor och gods rör sig i regionen och vilka investeringar som behövs för att stärka tillgänglighet, konkurrenskraft och långsiktig hållbarhet.
– Jag ser mest fram emot att få erfarenhet från arbetslivet och bättre förstå hur samspelet mellan näringsliv och politik fungerar i praktiken. Vad krävs för att beslut ska omsättas till genomförande och faktiskt göra skillnad? säger Ebba.
Med näringspolitik som utgångspunkt gör Tilda sin traineeperiod tillsammans med Jonna Hedlund, projektledare näringspolitik. Hennes uppdrag tar avstamp i en av företagens mest avgörande frågor: att hitta, utveckla och behålla rätt kompetens. Delar av praktiken är även kopplade till Handelskammarens 100-lista.
– Jag har förstått att kompetensförsörjning är ett stort tillväxthinder för näringslivet. Jag vill förstå vilka insatser som gör störst skillnad och hur vi kan bidra till att de faktiskt får effekt, säger Tilda.
Det som lockade båda till Östsvenska Handelskammaren var kombinationen av bredd och tempo. De beskriver en miljö där man får jobba nära företagen samtidigt som man får en tydlig bild av hur samhällsbeslut påverkar villkoren för tillväxt.
Ebba lyfter också det sociala i rollen, att få träffa många människor och vara delaktig i samtal som spänner över flera områden.
– Det känns som att man får lite av allt här, samtidigt som man får stort handlingsutrymme. Det är en liten organisation som jobbar brett och ger mycket mandat, säger Tilda.

När arbetsdagen är slut
När de inte fördjupar sig i samhällsfrågor finns andra intressen som tar plats. Ebba lägger gärna tid vid symaskinen och syr om second hand-plagg med drömmen om att en dag kunna sy mer från grunden. Tilda har en annan specialitet: hon har blivit vass på att göra sushi.
Framåt finns både mål och resplaner. Ebba vill springa ett maraton och hoppas hinna resa mer. Tilda ser också fram emot att komma i väg och vill dessutom bocka av en indiekonsert, gärna med Ben Howard eller The Lumineers på scen.
Nu väntar en vår där de får använda sina kunskaper i skarpt läge och bidra till Handelskammarens arbete för bättre villkor för företagen i regionen.
Är du intresserad av att göra praktik hos oss på Handelskammaren? Läs mer och kontakta oss här.
Varför är detta så viktigt för oss? Svaret är enkelt och rätt självklart – för att våra ägare, tillika medlemmar, är beroende av fungerande infrastruktur för tillväxt och konkurrenskraft. Företag behöver politiska beslut som är långsiktiga, med stabila spelregler och förutsättningar, annars riskeras både kapital och kompetens.
Sverige är en exportberoende nation, och även om Östsvenska Handelskammaren är en regional organisation, så verkar vi och våra ägare i en större kontext.
Så vad har vi lyft i remissvaret? I grund och botten välkomnar vi den utökade budgetramen, ambitionen att återta underhållsskulden, satsningar på investering/utveckling inom järnväg, ökningen av anslaget till Länstrafikplanerna och näringslivspott, intentionen att bidra till att nå klimatmålen 2045 samt fokus på totalförsvarets behov och beredskap. Med det sagt, tar vårt yttrande främst avstamp i delar som rör vår region.
Ostlänken är en avgörande satsning för regionens fortsatta tillväxt och utveckling. Att hela sträckan Järna–Linköping finns med i den nationella planen och att finansiering är säkrad är positivt ur ett närings- och samhällsperspektiv. Samtidigt innebär förslaget att skjuta sex miljarder kronor till nästa planperiod en kalkylerad försening. Det skapar osäkerhet och påverkar företags och offentliga aktörers möjlighet att fatta långsiktiga, strategiska investeringsbeslut.
Ostlänken måste ses i ett större systemperspektiv. För att investeringen ska få full effekt behöver även kapaciteten stärkas på sträckan Järna–Stockholm C, så tågutbudet kan utvecklas i hela Stockholm–Mälardalsregionen. Även söder om Linköping finns behov av kapacitetshöjande åtgärder. Att inte bygga Ostlänkens spår efter Linköping är samhällsekonomiskt vårdslöst. Använd erfarenhet o kompetens från Ostlänken i kommande satsningar. Tänk klart-år i stället för startår!
Vi har också svårt för att hela investeringen bokförs som en satsning i Östergötland, trots att tre län berörs. Redan vid förra remissomgången påpekade Handelskammaren att detta är missvisande. Det ger en direkt felaktig bild av hur infrastrukturmedel fördelas per capita och bör justeras för att korrekt spegla fördelningen.
Sett ur både regionalt och nationellt perspektiv, har vi flera tunga objekt som måste tas om hand i kommande nationell plan. (NP)
- Förbifart Söderköping på E22 är ett viktigt projekt som fått startbesked och finansiering. Vi välkomnar färdigställande senast 2030, vägen är central för transporter i sydöstra Sverige.
- Tillgängligheten för dispenstransporter till och från Norrköpings hamn måste utredas i närtid inom NP för att kunna åtgärdas. Detta för att framtidssäkra näringslivets export (som Siemens Energy) och totalförsvarets tillgänglighet.
- Det försämrade säkerhetspolitiska läget och Sveriges medlemskap i Nato ställer nya krav på transportinfrastrukturen. Ett exempel är Saabs verksamhet och expansion. Den otillräckliga infrastrukturen i Linköping utgör ett tydligt och konkret hinder för stärkandet av totalförsvaret i allmänhet och det militära försvaret i synnerhet. Nuvarande expansion är av sådan omfattning och art att ordinarie styr- och planeringsmodell över NP inte ger godtagbara resultat. Vi uppmanar regeringen att säkerställa nya rutiner där NP går hand i hand med de satsningar på infrastruktur som görs inom andra budgetområden. Läget är akut.
Överlag saknas fortfarande en uttalad vision för ett sammanhängande transportsystem, där alla transportslagen bidrar till kedjan. Det sägs i texten att alla transportslagen behövs, men Trafikverkets prognoser och förslag på åtgärder för person- och godstransporter talar snarare om fortsatt ökning av biltrafik och separerade stråk än funktionella, intermodala klimatsmarta system. Dessutom måste vi kunna underhålla OCH investera i ny infrastruktur. Som vanligt anser vi att näringslivets behov borde involveras mer i prioriteringarna.
Med rätt förutsättningar och fungerande transportsystem av väg, järnväg, sjö och flyg, kan vårt näringsliv bidra till ett mer konkurrenskraftigt, hållbart och motståndskraftigt samhälle – till nytta för regionen, Sverige, Europa och ja – världen.
Charlotta Elliot
Talesperson Infrastruktur, Östsvenska Handelskammaren
Östsvenska Handelskammaren, ÖHK, lämnar följande yttrande angående Gotlands länsplan för regional transportinfrastruktur 2026-2037, diarienummer RS 2024-2477
Östsvenska Handelskammaren är en partipolitiskt obunden medlemsorganisation för företag i Östergötland, Sörmland och på Gotland. Vi arbetar på uppdrag av och för våra cirka 800 medlemmar för tillväxt, utveckling och ökad attraktionskraft i hela regionen.
ÖHK ser att ökad tillgänglighet mellan arbetsmarknadsregionerna, men också med omkringliggande samt den internationella marknaden skulle förbättra förutsättningarna för tillväxt och konkurrenskraft.
Östsvenska Handelskammaren lämnar följande synpunkter:
Länstransportplanen ska bidra till att uppfylla mål på såväl nationell som regional nivå och inriktningen sammanfattas av Region Gotland i orden tillgänglighet, framkomlighet, hållbarhet och trafiksäkerhet.
Ekonomiskt läggs tyngdpunkten på cykel (40 %), trafiksäkerhet (22 %), statlig medfinansiering (19 %) och kollektivtrafik (8 %) inom en ram på 371 mkr (framtung 2026–2031). Det kan stödja arbetsmarknad, kompetensförsörjning och klimatomställning — men kräver tydligare statliga åtaganden för sjöfart och reservhamn samt snabbare hamn- och HCT-anpassning för att säkra konkurrenskraften.
Östsvenska Handelskammaren (ÖHK) betonar näringslivets fundamentala betydelse för utveckling och tillväxt på såväl regional som nationell nivå. Gotland har ett dynamiskt näringsliv, med tre utpekade styrkeområden: besöksnäring, mat- och livsmedelsnäring samt näringslivets energiomställning. Fungerande logistik och pålitliga transporter är av avgörande vikt för att kunna bedriva och utveckla verksamhet samt för att leva och bo på Gotland. ÖHK instämmer i att det generellt behövs god bärighet och framkomlighet för tunga fordon. Vidare betonar vi att god tillgänglighet till och från fastlandet, inklusive access till de europeiska stomnätskorridorerna är en förutsättnings ur såväl näringsliv- som beredskapsperspektiv.
ÖHK anser att
• Sjöförbindelserna är affärskritiska: Gotlands lokala transportinfrastruktur påverkas av en fungerande infrastruktur med angränsande regioner. Att vara en ö i mitten av Östersjön med rådande omvärldsläge förstärker statens roll och ansvar avseende tillgänglighet, frekvens, kapacitet, miljö, pris och nationell säkerhet. Nya avtalet 2027–2035 ger längre överfartstid vissa vardagar i lågsäsong och pristak för gotlänningar bara på upphandlade turer → risk för högre priser/kapacitetsbrist vid toppar. Det får direkt påverkan på gods, besöksnäring och arbetsresor.
• Visby hamn är något av en flaskhals: Trång avgångshall. Trängsel på Färjeleden, särskilt under högsäsong/sommarsäsong. För små vänt- och logistikytor för fordon och godshantering kräver åtgärder.
• Klintehamn är en växande godsnod: Förbättra infrastrukturen, men utforma så att tung trafik och lantbruk inte låses in.
• En reservhamn är ett måste och ett riksintresse! Statligt ansvar för etablering och följdinvesteringar—utanför länsplanens ram. Kappelshamn, som ägs av Fortifikationsverket, är föreslagen att utvecklas till reservhamn. För att kunna integrera reservhamnskapacitet i den militära hamnen, bedömer Trafikverket att de behöver ett nytt uppdrag i sin myndighetsinstruktion. Staten har ansvaret.
• Affärskritisk flygtillgänglighet: Det är bekymmersamt för näringslivets utveckling att andelen resenärer som nyttjar flyg minskar som andel av det totala resandet mellan fastland och Gotland. Flygplatsen är ett riksintresse, ägs av Swedavia och ingår i basutbudet; dygnet-runt-beredskap krävs för krissituationer och beredskap. Marknaden har förändrats med nedlagda linjer till Bromma och ersatts med färre avgångar, via SAS-BRA-förbindelser till Arlanda. Anslutningen till Visby flygplats måste stärkas med cirkulationsplats, färdigställande av gång- och cykellänkar samt tätare kollektivtrafik för att säkra snabba, robusta arbetsresor och stärka näringslivets konkurrenskraft.
• BK4-nät finns utpekat, men inget nät för HCT. Detta behövs för att klara 34,5 m långa lastbilar. Konsekvensbedömningar krävs så trafiksäkerhetsåtgärder inte försämrar framkomligheten för breda/tunga fordon.
• Cykel- och kollektivtrafik ska ge pendlingsnytta: Riktad satsning på pendlingsstråk och tillgängligare hållplatser skulle stärka arbetsmarknaden, samtidigt som det kan gynna besöksnäringen med cykelvänligare ö.
• Trafiksäkerhet med företagsblick på högrisksträckor—men utan omotiverade inskränkningar av framkomlighet/transporteffektivitet.
Länsplanen lägger en bra grund. ÖHK bidrar gärna i fortsatt dialog för att stärka Gotlands internationella konkurrenskraft, sänka näringslivets logistik- och tidskostnader och samtidigt påskynda hållbar tillväxt.
Östsvenska Handelskammaren välkomnar möjligheten att inkomma med synpunkter. Yttrandet har beretts av Maria B Hummelgren, vice vd och näringspolitisk chef, samt Charlotta Elliot, talesperson infrastruktur.
Simon Helmér, vd
Östsvenska Handelskammaren