Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
Ta del av medlemsintervjuer, kommande event, debattartiklar och mycket mer.
Göran Cars är högaktuell med en ny rapport om gränsöverskridande transporter. Rapporten presenterades under resan till Lübeck som arrangerades av Östsvenska Handelskammaren och Europakorridoren. Cars betonade att den nya undervattenstunneln kommer att förändra den infrastrukturella spelplanen. Inte bara i Tyskland och Danmark.
– Den betyder otroligt mycket för Sverige, för behovet av att frakta gods kommer att öka kolossalt. Med den här förbindelsen får vi en direktlänk till Europa. Vi bygger ju ihop Sverige, Tyskland och Danmark. Det blir avsevärt kortare restider. Allt talar för att vi kommer få kraftigt sammanväxande näringsliv och sysselsättning mellan dessa länder som i vissa avseenden blir en ny arbetsmarknadsregion, säger en entusiastisk Göran Cars.
Han fortsätter:
– Det är nog svårt att förstå vidden av det här. Det är en sak att Danmark kopplades samman med Sverige i och med Öresundsbron, men att Tyskland nu kommer att bli som en del av Sverige är svårt att tänka sig. Men det är en realitet. Det är ju betydligt närmare för en skåning att åka till Tyskland än att åka till Stockholm.
Tunneln ska vara klar 2029. Man får intrycket av att det här projektet har fortgått relativt smärtfritt?
– Relativt smärtfritt? Mer än så! Här har vi något att lära av i Sverige. För här har det varit en tydlig överenskommelse mellan Danmark och Tyskland hur projektet ska genomföras och finansieras. Man har haft tydliga spelregler, arbetsfördelning och en effektiv produktion. Vi har mycket att lära i Sverige för vi skulle kunna korta tider rejält genom att vara mycket tydligare i tidigare skede om hur projekt ska drivas framåt.
Vad betyder Fehmarn Bält-förbindelsen för den östsvenska regionen?
– Jag tror att den kommer att betyda mycket. Den här arbetsmarknaden som öppnar nu med den nya tunneln blir också intressant i Östergötland och Sörmland. Inte minst ur fraktsynpunkt, för det kommer att öka. Men också för persontransport. Både för nya arbetsmöjligheter men även rekreation och turism.
Men då gäller det ju att infrastrukturen i Sverige hänger med i utvecklingen…
– Det var mycket tråkigt att du ställde den frågan för här bli jag nästan lite deprimerad. Vi har ju regeringsbeslut på att satsa på Ostlänken och Skåne, vilket är bra. Men i Hässleholm och Linköping så är spårkapaciteten redan i dag nere på bristningsgränsen, och det här kommer inte att funka. Vi vet att vi kommer att få ett ökat resande både av personer och godsfrakter. Det klarar inte det här systemet! Vi får en midja med ständiga stopp och fördröjningar där vi inte kan använda tågtrafiken som vi skulle vilja och som efterfrågas. Det är en riktig knut vi har på vårt system som måste rättas till. Det funkar ju knappt i dag.
Han fortsätter:
– Dels måste man på nationell nivå se över de nuvarande besluten med infrastruktur och prioritera ett sammanhållet system för järnväg mellan Stockholm och Malmö via Östergötland. Men det är också viktigt att regionerna funderar hur man kan utveckla det regionala systemet för att maximera nyttan av den utvecklade tillgängligheten för företagen.
Läs mer: Se bilder och läs kommentarer från resan till Fehrman Bält
Under resans andra dag föreläste Göran Cars på Lübecks Handelskammare om vad tunneln innebär i form av ökad trafik och effekterna av Öresundsbron. Göran berättade även om hur han med anledning av den nya tunneln djupdykt i Lübeck som region där han belyste hur man inte bara kan förlita sig på att infrastrukturen ska lösa allt. Man måste se till att det finns en attraktivitet och vara medveten om risker. Lübeck tappar i och med tunneln en stor del av sin hamnverksamhet så det gäller att man ser potentialen och jobba med både positiva och negativa konsekvenser som kommer att uppstå.
Trafikverkets generaldirektör, Roberto Maiorana, och Mattias Lundberg, uppdragsledare på Trafikverket, har nyligen presenterat inriktningsunderlaget för infrastrukturplaneringen för perioden 2026-2037. De framhäver behovet av att rusta, modernisera och effektivisera vår infrastruktur, med särskilt fokus på kostnadskontroll. Viktiga aspekter inkluderar ersättningen av föråldrade signalsystem och omprövning av ej påbörjade projekt vid signifikanta förändringar i nyttor, tid och kostnad. Och så en dimension man inte haft förut, om ett transportsystem som ska klara klimat, trafiksäkerhet och yttre hot.
Samtliga trafikslag omfattas av underlaget, väg, järnväg, sjöfart och flyg. De två sistnämna finansieras dock i huvudsak på annat sätt än via nationell plan.
”Det kommer inte att vara möjligt inom nuvarande ram att upprätthålla infrastrukturens funktionalitet, återta eftersatt underhåll och genomföra alla investeringarna i nuvarande plan”, konstaterade Roberto. Det fattas ungefär 150 miljarder för det.
Den ekonomiska ramen på 959 miljarder kronor, oförändrad från den nuvarande planen, ställer Trafikverket inför hårda prioriteringar. Speciellt underhållsaspekten betonas, där det framkommer att vägunderhållet har bättre förutsättningar att återställas jämfört med järnvägsunderhållet, som kräver längre planering och större resurser.
Läs mer om medlemskap i ESIC här
Rapporten som Trafikverket nu har lämnat till regeringen handlar i huvudsak om just ekonomiska ramar och övergripande prioriteringar. Men redan namngivna och påbörjade projekt kommer genomföras, utan omprövning. Dit hör exempelvis Ostlänken.
Några reflektioner jag tar med mig är att det från näringslivets perspektiv är ohållbart att långsiktiga investeringar inte längre kan betraktas som tillförlitliga. Det är bra att ha en tydlig kostnadsbild för nya projekt, men det är inte effektivt att omfattande utreda alla möjliga projekt för att sedan skjuta upp eller lägga ner dem. Det är för mig främmande om näringslivet inte får ha dialog utifrån sina förutsättningar, som faktiskt kan innehålla både brister och behov gällande infrastruktur.
Jag noterar att Trafikverket även fortsätter att uppmärksamma och varna för brist på samhällsbyggare, särskilt inom järnvägsbranschen. Därför uppmanar man regeringen att ge dem i uppdrag att starta ett nationellt kompetensförsörjningsråd. Det är något vi på Östsvenska Handelskammaren länge dragit en lans för.
Avslutningsvis hoppas jag att en klar och bred överenskommelse för Sveriges transportinfrastruktur tar form. Utan ytterligare medel och möjligheten till alternativ finansiering kommer vi inte att uppnå den infrastruktur som är nödvändig för vårt lands fortsatta utveckling och tillväxt.
Charlotta Elliot
projektledare ESIC och talesperson infrastruktur, Östsvenska Handelskammaren
SJ har under året lanserat konceptet Omtag svensk järnväg och initierar samtal, kunskapshöjande seminarier och framtagande av nya rapporter. Det tackar vi för! Onsdagens seminarium handlade om kända fakta, vi har kapacitetsbrist i järnvägssystemet och en ökande underhållsskuld.
SJ:s vd Monica Lingegård och Trafikverkets generaldirektör Roberto Maiorana inledde dagens träff, när en ny och intressant rapport presenterades: Järnvägslyftet – kostnadseffektiva åtgärder med effekt inom 10 år. Underrubriken lyder ”40 quick fixes för järnvägen” och den är skriven av Fredrik Bergström, ekonomie doktor HHS och Tore Englén, senior advisor WSP. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsson sade att regeringen instämmer i de flesta av slutsatserna. Konkreta förslag för att minska underhållsskulden, punktinsatser och trimningsåtgärder i befintligt system menar han är på gång.
Gladast blir jag över insikten att näringslivets perspektiv måste få större genomslag. Starka företagsrepresentanter vittnade om egna investeringar och transportlösningar för att få fram sitt gods. Det är oacceptabelt med den korta framförhållning man får från Trafikverket om avstängning och driftsstopp när järnvägsunderhåll väl ska utföras. Eller att besöksnäringen ligger den där den ligger och är beroende av fungerande och goda persontransporter. Järnvägsunderhållet behöver vässas, effektiviseras och mer medel faktiskt tillföras. Lånefinansiering, förskottering eller medfinansiering är en outnyttjad möjlighet att ta till. En annan parameter som kan skynda på investeringarna, är behov av kris-och krigsberedskap för infrastrukturen. Där kan man också se synergieffekter för godstransporter.
Nu ska jag läsa rapporten – gör det du också! (Du hittar den på omtagsvenskjarnvag.se)
Charlotta Elliot
projektledare ESIC och talesperson infrastrukturfrågor
Vid lunchtid på torsdagen rapporterade Sveriges radio att regeringen ger Trafikverket i uppdrag att fortsätta planeringen för ny snabb järnväg mellan Göteborg och Borås. Dessutom har man bestämt att det ska byggas två nya järnvägsspår mellan Lund och Hässleholm, det arbete som avbröts i slutet på förra året när nya stambanor stoppades.
Vi handelskamrar i södra Sverige har länge bedrivit ett intensivt opinionsarbete kring näringslivets behov av infrastruktursatsningar och pekat på det stora behovet av förstärkt kapacitet för gods – och persontransporter på järnväg. Så sent som i maj träffade de södra handelskamrarna infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) för att lyfta frågan. Nya spår för att koppla ihop Sverige med Europa är nödvändiga för regional och nationell tillväxt. Det är naturligtvis positivt att regeringen lyssnat på näringslivet.
Läs mer: Så jobbar Östsvenska Handelskammaren med infrastruktur genom nätverket ESIC
Nu återstår att se exakt vad dagens besked innebär och utformningen av satsningarna. I pressmeddelande står under eftermiddagen att läsa:
”På sträckan Göteborg–Borås gäller den nya inriktningen att järnvägen ska byggas ut i stråket för att förbättra arbetspendlingen, men på ett mer kostnadseffektivt sätt jämfört med tidigare planering på sträckan då projektet var tänkt som en del av nya stambanor.
För Skåne har regeringen beslutat om två nya spår mellan Hässleholm och Lund samt en rad andra kapacitetshöjande åtgärder som ska ingå i den nationella planen för transportinfrastruktur. Dessa åtgärder ryms inom den ekonomiska ramen för det tidigare objektet Hässleholm–Lund, del av nya stambanor.”
Tidsaspekten är nog så viktig. Vi konstaterar att förberedelser inför Fehmarn Bält-förbindelsen på den svenska sidan äntligen finns med i planeringen och att arbetet med Ostlänken fortsätter framåt i linje med tidigare beslut. Må lagt kort ligga.
Charlotta Elliot, projektledare ESIC och talesperson infrastrukturfrågor Östsvenska Handelskammaren
Så kom dagen jag och många andra väntat på, den när Trafikverket berättade om resultatet av regeringsuppdraget för Ostlänken. Här finns en del att oroa sig för, när projektet fortskrider. Kostnadsjakten har givit besparingsmöjligheter på 2,7 miljarder – men de kommer ätas upp av omtag som ser ut att förskjuta den formella processen med ett till två år. Det berör i huvudsak nya stationslösningar och färre spår för Linköping och Norrköping och kortare och förenklad bibaneutformning i Nyköping, samtliga justeringar som lär få negativ inverkan på tidplanen. Därutöver ska Trafikverket optimera tunnelutformningar och göra en översyn av ambitionsnivåerna, eftersom Ostlänken inte längre ingår i ett ihoplänkat system av nya stambanor.
Vår oro ligger i att förseningar betyder fördyringar och utebliven samhällsnytta. Om de formella processerna tar längre tid, är det inte osannolikt att även trafikstarten dröjer. Och att man inte bygger Ostlänken framtidssäkrat för ett större system är olyckligt. I norra Sverige och norra Europa investeras stora belopp på ny infrastruktur, mycket i form av järnväg. Fehmarn bältförbindelsen står klar redan 2029 och Götaland ser ut att fortsätta vara en flaskhals.
Nu beger jag mig till Almedalen, där infrastruktur är en av de viktiga frågor som kommer beröras (se seminariet live här). Jag ser mycket fram mot det, inte minst det rundabordssamtal kring Ostlänkens förutsättningar, som jag står värd för. Dit har Östsvenska Handelskammaren bjudit in vår regions riksdagsledamöter med plats i Trafikutskottet, Trafikverket samt några tjänstemän och politiker från regionerna och kommuner utmed Ostlänkenstråket. Åtta välrenommerade och initierade personer har tackat ja till samtalet. Samverkan och dialog känns angeläget att fortsätta med!
Charlotta Elliot, projektledare ESIC och talesperson infrastruktur
Läs mer: Charlotta Elliot om beskedet i SVT och SR P4
– Våra arbetsmarknadsregioner måste utökas där mer räls och underhåll är en förutsättning för att underlätta våra företags kompetensförsörjning, sa Simon Helmér efter mötet.
Handelskamrarna från Öst, Syd, Väst och Jönköping poängterade för infrastrukturministern vikten av att Sverige möter upp med tydliga investeringar så att inte fler flaskhalsar för gods och pendling skapas. Inte minst nu när Danmark och Tyskland investerar upp mot 1 350 miljarder kronor i kapacitet och redan 2029 inviger tunneln över Fehmarn Bält.
– Känns bra att arbetet med Ostlänken fortsätter enligt plan, vilket jag som företrädare för Östsvenska handelskammaren särskilt lyfte fram. Regeringsuppdraget om kostnadsbesparingar i projektet riskerar att bli en hämsko för framtiden. Därför betonade jag vikten av att Ostlänkens utformning och funktion möjliggör fortsatta järnvägssatsningar på sikt och att dragningen fortsätter ut genom Linköping.
Läs mer: Tema Fehmarn Bält och transport av gods och människor på järnväg
Ladda ner texten som PDF här.
Östsvenska Handelskammaren, ÖHK, lämnar följande yttrande angående dialogversionen av Rumslig strategi för Östergötland, diarienummer RÖ 2022/10319
Östsvenska Handelskammaren är en partipolitiskt obunden medlemsorganisation för företag i Östergötland, Sörmland och på Gotland. Vi arbetar på uppdrag av och för våra cirka 850 medlemmar för tillväxt, utveckling och ökad attraktionskraft i hela regionen och med särskilt fokus på tillväxtstråket East Sweden, som sträcker sig längs kusten från Stockholm ner till Linköping med omnejd.
ÖHK ser att ökad tillgänglighet mellan arbetsmarknadsregionerna, men också med omkringliggande samt den internationella marknaden skulle förbättra förutsättningarna för tillväxt, lyskraft och framtidsutsikter i regionen.
Östsvenska Handelskammaren lämnar följande synpunkter:
I enlighet med vårt remissvar på den regionala utvecklingsstrategin, RUS, för Östergötland anser ÖHK att begreppet ”rumslig” bör övervägas om det ska ersättas av annat begrepp. Rumslig är inget vardagligt begrepp och ganska svårbegripligt vad som menas, vilket stör möjligheten att snabbt ta till sig liksom riskerar alienera människor och företag i dess implementering. Östergötlands geografiska läge; En funktionellt och upp- och hopkopplad region, alt; Funktionellt perspektiv eller liknande vore mer begripligt.
Med det sagt uppskattar ÖHK andemeningen i strategin – att Östergötland är en del och beroende av omkringliggande regioner gällande såväl arbetsmarknad, pendling, kompetensförsörjning, utbildning, bostadsmarknad, infrastruktur, kultur som klimat- och miljöutmaningar.
ÖHK delar bilden av att Linköping och Norrköping är regionens ekonomiska draglok och att kopplingen mellan kommunerna är av avgörande betydelse. ÖHK uppskattar bilden mot 2040 där tillväxtstråket där Ostlänken ska gå mot Stockholm är förstärkt, men kan sakna tydligheten till Nyköping. Närheten till Nyköping inte minst från Norrköping bör tydligare framgå genom möjligheterna till pendling och utbyte för arbete, utbildning och boende. Också Katrineholm bör räknas in och lyftas som en viktig del av ett östgötskt arbetsmarknadsområde.
Nyköping är mer än vägen till Stockholm, även om huvudstaden också kommer närmare med alla dess fördelar vilket kan vara en positiv kraft och utveckling för Östergötland. Gällande de övergripande och storregionala principerna ser ÖHK därmed gärna att Nyköping nämns som en viktig nod att stärka sin koppling till.
ÖHK saknar också förtydligandet av den vitala kopplingen till Norrköpings hamn via riksväg 51 – Finspång, och den för den regionala och nationella export- och importhandelns avgörande lösningen för tungt gods. Att Händelöleden och farbar väg till hamnen – ett riksintresse! – blir verklighet är en central internationell koppling och bör poängteras som en nyckelinfrastruktur för gods och för Sverige som exportland. I målbilden för 2040 finns förstärkt koppling till Örebro med, men till synes som en koppling från Linköping via Mjölby och Motala – inte kortaste vägen via Finspång. En väg som i ÖHK:s mening bör markeras som ett nationellt stråk i stråkkartan transporter.
Redan före remisstidens början (9 januari) proklamerade regeringen att förlängningen av Ostlänken till ny stambana mot Göteborg via Jönköping pausas. Förlängningen mot Hässleholm – Lund stoppades helt. ÖHK inser att viss revidering av strategin därmed är i sin ordning, men vill ändå understryka vikten av att Östergötland i sin strategi för geografiskt strategiskt läge poängterar nyttan med en förlängning av nya stambanan väster- och söderut vidare ut i Europa. Det skulle koppla samman Östergötland än mer med det starka näringslivet i södra Sverige samt norra Europa och öka möjligheterna för pendling och godstrafik den vägen. När Fehmarn Bält-förbindelsen står klar inom några år finns kopplingen till Tyskland via Danmark redo för påkoppling av svensk arbetsmarknad och hållbar tillväxt.
Ytterligare en aspekt som ÖHK vill lyfta i sammanhanget är regionens flygplatser, och vilken roll dessa kan komma att spela fram till 2040 beaktat elektrifiering, drönarflyg med mera samt för Östergötland som geografisk nod i Sverige och internationellt.
I det stora hela anser och uppskattar ÖHK att strategin är positiv med ett tydligt framtidsperspektiv som lyfter gods, arbetspendling och ser Östergötland i ett större sammanhang.
Östsvenska Handelskammaren välkomnar möjligheten att inkomma med synpunkter. Yttrandet har beretts av Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef, och Charlotta Elliot, talesperson infrastruktur.
Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren
En resa full av inspiration, kunskapshöjning och en tidig flukt av vår. Det kan väl inte bli annat än energiboost? Och så känns det fortfarande, när jag reflekterar över Europakorridorens studieresa som gick av stapeln i månadsskiftet februari/mars till Tyskland och Danmark för att lära mer om järnväg. Ett 40-tal tjänstemän och politiker från i huvudsak södra och västra Sveriges kommuner och regioner deltog, däribland jag och två kollegor från systerhandelskamrarna Sydsvenska och Västsvenska.
När bussen anlände till Hamburg, flödade solen och mellan refugerna blommade krokus på spirande gräsplättar. Humörhöjande start! Vi promenerade förbi Hamburgs pampiga stadshus på vägen till Hamburgs Handelskammare, där vd Daniel Möck tog emot tillsammans Lübecks dito och Fehmarn Bält Business Council. Min skoltyska är inte använd på länge, så jag var glad att alla höll sig till engelska. Hamburg är Tysklands näststörsta stad, en logistisk hub med god tillgänglighet via sjö, järnväg, väg och flyg. Nu vill man bli världsmästare i hållbar mobilitet och järnvägen bidrar i rätt riktning.
Hamburgs järnvägsstation frekventeras av 550 000 personer varje dag, här korsar tre TEN-T korridorer (Skandinavien-Medelhavet, Nordsjön-Baltik, Orienten- Östra Medelhavet) och man är knutpunkt för hela norra Tyskland. Fehmarn Bält förbindelsen knyter an till Danmark, med en restid som kortas från fem timmar till drygt 2,5. Här bor närmare 11 miljoner människor, tänk vilken förbättrad arbetsmarknadsregion och etableringsmöjlighet! Utökar vi förbindelsen och kapaciteten i Sverige, blir det ännu bättre för norra Europa. Som en liten anekdot kan tilläggas att danskarna tackade Sverige för att tunneln blir av, vi ställde nämligen det som krav i förhandlingarna om Öresundsbron att man skulle bygga fast förbindelse över Fehrman Belt.
Andra dagen inleddes med studiebesök på DB Cargo rangergård i Maschen, den är näststörst i världen med sina 140 spår i bredd. 7 kilometer lång och 700 meter bred till ytan, där 4 000 vagnar passerar per dag. Bangården invigdes 7 juli 1977 (mycket sjuor här!) och har vuxit och moderniserats över tid. Idag sker den mesta logistiken digitalt och vagnarna dras i huvudsak av elektrifierade lok. Här ser man inga bekymmer med att hantera ännu mer gods, då Fehmarn Beltförbindelsen står klar.
Vi for vidare mot Fehmarn Infocenter i Rödby, ingen rast och ingen ro. Kunniga guider presenterade modeller, fakta och potential med Fehmarn Bält-tunneln, som från år 2029 ska förbinda sundet mellan Rödby-Puttgarden. Här pratar vi avancerad ingenjörskonst, den längsta sänketunnel som någonsin byggts, grävs ner under befintlig sjöbotten. På danska sidan har man konstruerat en site med unika fabriker som kommer gjuta 79 sektioner a 217 meter med en vikt om 73 500 ton styck. Plus 10 som är i mindre skala. Ungefär ett färdigt tunnelelement varannan vecka under 3,5 år blir det.
Utanför fabriken finns nykonstruerade hamndockor och med en teknik som jag inte klarar av att beskriva, ska man sedan sänka ner blocken och koppla ihop dem med millimeterprecision. Havsbotten återskapas med olika lager av naturmaterial och sten ovanpå tunneln. När allt är på plats ska artrikedomen ha det precis lika bra som tidigare – om inte bättre. Och man bygger inte bara en tunnel, man bygger ut Danmark också. Det blir cirka 300 hektar större än tidigare i och med att man lägger ut schaktmassorna. Här tillskapar man mer grönområden, sandstränder och badlandskap som redan visar tillväxt för besöksnäringen.
Siten var en upplevelse att besöka! Femern A/S är byggherre med Rambøll, Arup och TEC (RAT-konsortiet) som teknisk huvudrådgivare. Ett antal stora entreprenörer är kontrakterade för de olika momenten tunnel, pelare/ramper, arbetshamn/utgrävning och installationer. Det som imponerade mest på mig, är den fantastiska koordination och samverkan mellan inblandade parter, företagen, organisationer, myndigheter och kommuner. Här finns utländska stora aktörer – som behöver och anlitar danska företag. 70-80 procent underentreprenörer verkar vara inhemska, från Lolland eller längre bort. I projekten åtar sig företagen att ta emot totalt 500 lärlingar, det ger en otrolig kompetenstillväxt. Därtill har man sett till att bygga boende med fullservicenivå på siten, där arbetstagarna bor 14 dagar i stöten, sedan åker hem till sig för att återkomma någon vecka senare.
För de nästan 2000 personer som valt att bosätts sig i regionen för att arbeta med Fehmarn Bält-tunneln, har Danmark ordnat med en speciell skola för tillflyttandes familjer, med språkstöd och sociala aktiviteter för att främja kvarboende och tillväxt. Den danska regeringen står i begrepp att permanenta fabrikerna för betonggjutningen på siten, då det finns många kommande infrastrukturprojekt de kan användas till. Återanvändning av byggnader, material och dessutom know-how, hurra. Det känns faktiskt som att man anstränger sig för att bygga med omsorg om både människor, natur och miljö. Man har bjudit in boende i närmiljön på särskilda studiebesök och har regelbundna möten med de stora mediahusen för insyn i projektet. Siten går att följa i realtid via kameror och transponders i vattnet visar mätvärden på havsmiljön.
Det blir mer ”än bara en tunnel” när det står klart 2029. Det är danskarna som bygger och bekostar tunnelbygget, i gengäld får man intäkterna från avgifterna i framtiden. I både Danmark och Tyskland bygger man ut järnvägsnätet med investeringar på motsvarande 1 350 miljarder kronor varav cirka 74 för tunneln. Den kommer spara 160 kilometer resväg för tåget och ta sju minuter över sundet. Idag går tio tåg om dagen, prognosen säger 100 med den nya förbindelsen. I södra Sverige har man länge lyft Fehmarnprojektet som viktigt även för vår nation och svensk konkurrenskraft. För att spetsa till det – 2029 blir södra Stambanan Europas nya flaskhals. Tror det ligger en hel del i det.
Både människor och gods får bättre förutsättningar att färdas på järnväg i norra Europa. Det är önskvärt att Sverige också kan ta emot och välkomnar det ökade flödet. Vår östsvenska region får Ostlänken på plats 2035 och är bra rustade för det – men systemet runt omkring oss saknas, vilket lär hämma vår konkurrenskraft. Då riskerar vi att inte få ut hela utväxlingen på Ostlänken. Infrastruktursatsningar tar tid och kostar pengar. Jag undrar stillsamt vad kostnaden för utebliven tillväxt och klimatomställning blir, om vi inte kopplar ihop systemen?
Charlotta Elliot
projektledare ESIC och talesperson infrastrukturfrågor Östsvenska Handelskammaren
18 km lång
Ökar turism, export, bosättning och arbetstillfällen
Siten i Rödby motsvarar 182 fotbollsplaner i yta
Kostnad ca 74 miljarder SEK
Består av 89 tunnelelement
7 minuters tågresa
10 minuters bilresa
Hamburg-Köpenhamn på 2,5 timmar
Färdigställd 2029