Krönika Anna Axelsson

Under min vecka i Kina nyligen fick jag tillfälle att omvärdera många av mina förutfattade meningar om detta gigantiska land. Tillsammans med aktörer från Linköpings Kommun, Science Park Mjärdevi och flera av regionens företag deltog jag på en delegationsresa för att lära mer om landet och bygga nätverk för eventuella framtida samarbeten.

Att det var stort både geografiskt och befolkningsmässigt visste jag förstås om men att hälften av jordens befolkning bor inom en radie av 5 timmars flygresa från Shanghai kände jag inte till.

Att tillväxttakten och den ekonomiska utvecklingen gått fort hade jag hört,  men jag fick lära mig att flera av regionerna i Kina har betydligt högre BNP än många länder i Europa och även om tillväxttakten mattats något ligger den fortfarande på runt 7 procent (att jämföra med ca 2 procent för Europa och USA). Ett annat belysande exempel på köpkraft i detta jätteland är att bara ”spa-marknaden” omsätter mer än hela Polens bilmarknad.

Förändringstakten kunde man nästan ta på när man såg alla byggarbetsplatser och kranar. Shanghai som vi bland annat besökte – nu en megastad med ca 25 miljoner invånare och världens största hamn, men på bilder från 1990 ser det mer ut som en sömning småstad à la Linköping omgiven av gröna fält. Trots storleken var det otroligt lugnt, ingen störande trafik letade sig in på hotellet och i parkerna var det mest pensionärer som spelade badminton, lyssnade på musik och tog hand om sina barnbarn.

Hur var det då med alla piratkopierade kläder, väskor och klockor? Såg inte mycket av det utan fick istället ta in att vi kanske måste acceptera att kopian framtagen i Kina är bättre än originalet. Ett exempel på detta är den av alla använda appen Wechat som har mycket mer funktioner än motsvarigheten Whatsup. Det är långt ifrån bara skräp som kommer från Kina utan många innovativa lösningar tas fram. Man har ett system för innovation som bland annat bygger på att de inte vill vara beroende av andra länder ”Made in China 2025”. Vi besökte flera Scienceparks som vill attrahera innovativa företag från hela världen. Här kan våra Linköpingsföretag åka ner och sitta i spännande miljöer under några månader.

Vi besökte också södra Kina och det som går under namnet ”Pearl River Delta” eller ”Great Bay Area” och är den kinesiska motsvarigheten till ”The Bay Area – Silicon Valley”. Här har Linköpings kommun under 19 år byggt upp mycket värdefulla nätverk och kontakter med sin vänort Guangzhou som är ännu en stor stad med dryga 15 miljoner invånare och granne med high-tech staden Shenzhen dryga 12 miljoner invånare. I detta område tillverkas 90 procent av all elektronik i världen!

Men vad betyder allt detta för Sverige och svenska företag?  Jo det spelar ingen roll hur små vi är vi kommer ändå att bli påverkade. I dagsläget är det bara 3-4 procent av vår export som går till Kina och det skulle kunna vara mycket mer. Det går inte stänga ute Kina istället bör vi vara med och se vad de investerar i och hur vi berörs. Som de är nu vet de mer om oss än vi vet om dem.

Flera av våra nordiska grannländer har sedan länge en Kinastrategi och har etablerade innovationscenter på plats (Finland redan för 12 år sedan) så här ligger vi långt efter. Dags för Sverige att ta samma ansvar!

[skribent medarbetare=”Anna Axelsson”]

Magnus Lindahls krönika

Läste nyligen ”Sånt händer inte här” av 1930-års nobelpristagare Sinclair Lewis. En bok som med 30-talets Europa som modell beskriver ett USA vars demokrati monteras ned och förfaller in i populism, fascism, antisemitism, politisk förföljelse och koncentrationsläger och så småningom inbördeskrig. Allt började med att en presidentkandidat lovade att göra USA till ”ett stolt och rikt land igen”.

I tider av populism och så kallade starka ledare med totalitära tendenser är det svårt att inte tänka på utvecklingen mot just populism, primitivt debattklimat och förakt för fri press. Bokens huvudperson är en liberal redaktör och tidningsutgivare och hans kamp. Vi får aldrig veta om motståndsrörelsen segrar, men sista meningen är att huvudpersonen ”… kan aldrig dö”.

Jag tror att det är extremt farligt att förflytta, om än bara med ord, vad som är normalt, vad man offentligt kan säga, tycka och tänka i en demokrati i termer av starka ord, hat, lögner och konspirationer. Blir dialogklimatet primitivt i politiken blir det än värre på gatan och från ord till handling är det inte ett långt steg.

Det händer inte bara i USA utan i Storbritannien, Frankrike, Italien, Grekland, Polen, Ungern, Sverige, Brasilien, Mexico, Filippinerna. Rädsla, polarisering och hat träder fram. Det normala samtalets gränser passeras och radikaliseras.

Idag är likheterna med 1930-talet få – vi har till exempel inget storkrig i färskt minne, samhället har ett skyddsnät och någon utbredd depression har vi inte upplevt sedan 1929.

På det stora hela har vi ingen anledning att vara speciellt rädda. Men ändå är många människor just detta och de system som tagit oss dit vi är idag med fred och relativt välmående samhällen är starkt ifrågasatta. Signaler som måste lyssnas till och ageras på av etablerade politiker och partier även om vi lever i en tid där vi aldrig haft det bättre.

Jag tar boken som en påminnelse om hur viktigt det är för alla att vårda vår demokrati, varje dag. Det är enkla saker som att hålla ihop samhällen, att det offentliga hela tiden vårdar och bygger förtroende och tillit hos medborgarna, att media och den politiska debatten är fri och saklig, att sociala media tvingas ta ansvar mot hat, lögner och polarisering, att så många som möjligt får en god utbildning, att de politiska partierna lyfter sig själva i kragen och tydligt talar om sin vision och vägen dit och att snabba puckar och populism inte skapar hållbara lösningar utan att fokus hela tiden måste hållas på långsiktiga reformer. Samt sist men absolut inte minst, att vi alla har ett ansvar i att göra just ovan – tillsammans!

Med dessa tankar vill jag önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

 

[skribent medarbetare=”Magnus Lindahl”]

Som vanligt går tiden snabbt och den 29 mars 2019 kl. 23.00 förväntas Storbritannien att lämna den Europeiska Unionen.

Brexit kommer innebära konsekvenser för alla som på något sätt bedriver handel med varor eller tjänster med landet hur ordnad eller oordnad utträdet än blir.

Nästa möte mellan EU och Storbritannien kommer äga rum 13-14 december. Det planerade novembermötet ställdes in då EU ansåg att tillräckliga framsteg inte gjorts på den brittiska sidan.

EU-parlamentet kommer sedan att rösta om en eventuell överenskommelse i december. Ett djupt splittrat brittiskt parlament kommer sedan att rösta i januari – en votering som har ett långt ifrån givet resultat. En bra utgångspunkt kan ju vara att förbereda sig på tullprocedurer från och med 30/3-2019

Mot bakgrund av detta och Storbritanniens betydelse som både export och importmarknad för Sverige och svenska företag så vill vi inspirera företag att titta på, förstå och analysera sin handel, flöden, exponering och beroende av landet som marknad – både direkt och indirekt, att titta på försäljning, inköp och logistik, att hitta svagheter och möjligheter, att göra scenarios, att förstå vad Brexit kan innebära för just mitt företag och att i tid vidta åtgärder som svarar upp mot den nya osäkerheten och de nya förutsättningarna. Kunskap som innebär en fördel som kan nyttjas i att agera snabbare än övriga marknaden allteftersom detaljerna i processen blir tydligare.

Det finns inget facit på hur man skall gå tillväga. Det viktiga är att påbörja processen med att sätta sig in i verksamheten ur ett Brexitperspektiv. När man väl sätter igång så kommer frågorna man vill ha svar på att komma per automatik inom allt från försäljning, logistik, inköp till lönsamhet, kompetens, administration och system.

Vår ”Brexithandbok” är ett bra verktyg att komma igång! Läs den HÄR eller skriv ut den om du önskar.

Lycka till.

[skribent medarbetare=”Magnus Lindahl”]

Ett begrepp som seglat upp är tillitsbaserat ledarskap. Tillit är synonymt med pålitlighet även om filosofer menar att begreppen skiljer sig åt. Man kan lita på att sin klocka går rätt, men man känner sig inte förrådd om den går sönder. Man kan känna tillit till en person, men bli gruvligt besviken om denne sviker ett löfte. Det är människan som är skillnaden. 

Vi lever i en tid av stark förändring. Det börjar bli uppenbart för de flesta att de gamla ledarskapsstilarna har tappat sin status. Makthunger, hierarki och auktoritet är ute. Att ha förmågan att ta tillvara engagemang, kompetens och att kunna skapa förtroende både internt och externt, är inne.

Tillit är inte bara viktigt i termer av ledarskap. Tillit, att lita på sina medmänniskor, definieras som ett kitt i hela samhällsuppbyggnaden. Ett samhälle med hög tillit fungerar bra. Transaktioner går fortare och avtal hedras. Det behövs färre advokater och poliser. Hög tillit smörjer det demokratiska maskineriet och håller undan korruption.

Nordiska Ministerrådet kom i år med rapporten ”Tillit – det nordiska guldet”. Vi nordiska länder har en exceptionellt hög mellanmänsklig tillit, så hög att det nästan kan anses som en ”secret sauce” till våra länders framgångar i de flesta internationella rankingslistor. Det är dock bekymrande att tilliten sjunkit, om än svagt, de senaste 10-15 åren. Särskilt i socialt utsatta grupper som arbetslösa, sjukskrivna och bland dem med sämre hälsa. Även i vissa politiska grupper är tilliten lägre än bland svenskar i allmänhet, på sina håll svarar de för en tredjedel av valmanskåren. Forskning visar att klyftan ökar mellan de med stor tillit till samhället och de med mindre.

Varje företag eller organisation är ett mini-samhälle i sig. Om det Nordiska Ministerrådets slutsatser kan smetas ut även över näringslivet, bör vi ha en svagt sjunkande tillit bland landets företag också.  Det finns alltså all anledning att ta frågan på stort allvar.

Så varför inte börja med tilliten i ditt eget ledarskap? 

Litar du på personerna framför dig, oavsett om de är medarbetare, barn eller en banktjänsteperson? Visar du med önskvärd tydlighet att du litar på att dina medarbetare kommer att lösa arbetsuppgifterna på ett framgångsrikt sätt? Hur gör du när du stöter på någon med en annan åsikt? Kör du i egenskap av din titel över den personen eller stannar du upp och använder din nyfikenhet?

Det kan vara användbart att fundera över, kanske till och med fråga några utvalda, vilken tillit du skapar omkring dig. Känner sig människor trygga? Inkluderade? Skapar du ett öppet klimat där det är godkänt att föra fram andra åsikter? En människa som känner sig trygg har naturligt en högre tillit. Tänk om det finns krafter att släppa loss i din organisation genom att öka känslan av trygghet och tillit?

Release the power,


Johanna Palmér

 

I förra veckan gjorde en delegation från East Sweden fjorton studiebesök på fem dagar i Silicon Valley och San Francisco. Här har idéer och resurser funnits jämsides sedan paret Stanford grundade ett av världens främsta universitet. Silicon Valley är idag en kokande smältdegel för akademin, talangerna, kapitalet, entreprenörskapet och vinnarkulturen. Gruppen fick värdefulla insikter om innovationsmiljöer, ekosystem, startup-kultur, mindset och teknikutveckling, var och en underlag för en egen krönika.

Men det är ett annat perspektiv som hänger kvar i mig.

Med flest unicorns* per capita spottar man ur sig nya företag och modeord. Och framtidsbilder. Tankegodset från Silicon Valley påverkar i mångt och mycket hur resten av världen ser på framtiden. Data är det nya guldet, ”user experience” den nya religionen. Självkörande bilar är redan gårdagens nyheter, snackisen nu är hur vi ska stöpa om världen när vi istället kan färdas i autonoma drönare. Eller hur sjukvården kan disrupteras när tekniken tillåter oss att ha ständig kontroll på kroppen genom toaletter som tar egna prover och kylskåp som är individanpassade dietister. Livslängden förväntas öka när fler delar av människokroppen kan repareras, 3d-printas eller helt stoppas från att gå sönder.

Alla saker som kan kopplas upp, kommer att kopplas upp. Alla arbetsuppgifter som vi kan lära en robot att göra, kommer en robot att göra. AI-profeten Ray Kurtsweil spår att datorer blir smartare än oss människor år 2029. Vi fick se en robot som byggde lego lika bra som en 6-åring. När en robot lärt sig bygga lego, kan den färdigheten blixtsnabbt överföras till alla andra robotar. Kommer halva världen att vara arbetslös redan inom några årtionden? Livet så som vi känner det förändras i rekordtakt när människa och maskin smälter samman.

Stora mängder kapital från världens olika hörn finansierar just nu IT-racet mot framtiden. Du måste äska stora summor för att bli tagen på allvar i Silicon Valley och visa tillväxtkurvor som liknar hockeyklubbor. Får du investerarnas öra kan du få mer pengar än vad du kan hantera, vilket en ung men erfaren riskkapitalist vittnade om. Att resa för mycket kapital kan var lika svårt som att inte resa några. Pengarna hamnar på kontot fortare än vad man tror, förväntningarna ökar i samma takt. Vinster och skalbarhet står i centrum.

Teknikutvecklingen ger exceptionella vinnare. Men det finns också exceptionella förlorare. Ökande inkomstklyftor i världen kan delvis förklaras av den teknologiska revolution som vi genomgår. Amin Toufani, chefsekonom vid Singularity University, menar att världen kanske kommer att delas upp i två halvor. De som har tillgång till teknologi för att öka sin livslängd, och de som inte har det och vars familjer då får en oöverkomlig nackdel.

Silicon Valley, som egentligen är ett samlingsnamn för flera städer söder om San Francisco, har en mysig småstadskänsla trots att husen kostar en förmögenhet. En förflyttning till mångmiljonstaden San Francisco ger inte billigare boende, men en kontrasterande bild av livet i världens främsta tech-centrum. Här är dagens redan djupa inkomstklyftor brutalt tydliga. Jag satte mig på Union Square, omringad av skyskrapor men också av människor i stort utanförskap.

Resan lämnar en känsla av enorma kontraster. Högavlönad personal på Google bor i husvagnar utanför campus för att det inte har råd att köpa ett hus. Många hus står samtidigt tomma, uppköpta av miljardärer från andra delar av världen, ofta kineser. Hemlösa människor som i vissa fall haft vanliga liv men sedan blivit offer för det obefintliga skyddsnätet. Den oblyga hängivenheten till att i första hand tjäna mycket pengar. Den i svenska mått mätt knappt kännbara medvetenheten om klimatutmaningarna.

I västvärlden har Silicon Valley i mångt och mycket monopol på att forma bilderna av framtiden. Den fråga som hänger kvar i mig, som gror, är hur väl de framtidsbilderna tjänar oss människor på längre sikt? Finns det en risk att tech-meckat Silicon Valley i sin entusiastiska jakt på vinst leder oss delvis fel? Att de inte i tillräcklig utsträckning tar ansvar för en hållbar utveckling?

En motreaktion är på gång, frammanad av yngre generationer i USA. Det hörs till och med röster inifrån Silicon Valley som låter långt ifrån det genomkommersiella USA vi är vana vid. Det finns framtidstro men också en genuin oro för vad som händer när tekniken kommit så långt att hälften av oss är arbetslösa. Det finns en oro för vilka krafter som ska vinna när det mänskliga livet transformeras till nästa nivå.

Silicon Valley är hisnande, stort, otåligt och snabbt. Jag vände hem inspirerad och med perspektiv utifrån på vårt land och vår region. Men jag vände också hem med en känsla av att det svenska systemet, de svenska värderingarna, i hög och fräsch utsträckning balanserar både kommersialisering och hållbarhet på ett fantastiskt sätt. Jag vände hem med känslan av att den svenska paradvärderingen ”lagom är bäst”, strikes again.

 

*En startup som växer till ett värde av en miljard USD.

[skribent medarbetare=”Johanna Palmér”]

 

Siffrorna går åt rätt håll och kunder, medarbetare och ägare är nöjda. Konkurrenterna sackar och varumärket har aldrig varit starkare. Affärsmodellen är skalbar och kraften framåt mot visionen är ostoppbar. Solen skiner varje dag!

Vi tar andra sidan av skalan. Siffrorna går åt fel håll och kunder, medarbetare och ägare är inte nöjda. Konkurrenterna flåsar dig i nacken, kanske har de redan tagit din största kund, och varumärket har trovärdighetsproblem. Affärsmodellen utmanas och hela företaget misströstar.

Det är naturligtvis oftast lättare att vara ledare i medvind än i motvind. Men det kan också bero på, alla situationer är unika. På en skala där visionen ligger till höger och kris ligger till vänster, finns ledarskapet mittemellan.

Med en stark vision och en stark ledare har företaget större sannolikhet att förflytta sig snabbt mot det visionära tillståndet. Men faktum är att även om företaget möter en kris, så kan det innebära en snabb förflyttning mot ett nytt visionärt tillstånd. Kris eller kaos bryter en etablerad ordning, kastar ut de tidigare spelreglerna. Företaget eller branschen måste ömsa skinn, förvandla sig till något annat. Rätt ledare kan i det läget skapa en starkare kraft framåt, än en ledare som befinner sig i mellanmjölksland och vars organisation inte har skakats om. Kris ger utveckling, både på det personliga planet och för en juridisk enhet.

Hur lär man sig då att vara rätt sorts ledare vid rätt tillfälle? Det måste vara en 10 000-kronorsfråga som det kanske inte ens finns ett lätt svar på. Men att lära av egna och andras exempel, att hitta sig själv i ledarskapet och våga misslyckas, är säkert tre bra ingredienser.

Det är här som Handelskammarens fantastiska nätverk av företag borde kunna hjälpa varandra mycket mer! Vi kan väl börja på en gång? Häromdagen fick vi en fråga från en person som just blivit chef över sina tidigare kollegor, och som sökte ett bollplank för hur han skulle hantera sin situation. Han var väsentligt mycket yngre än kollegorna och de hade arbetat jämsides i flera år. Det är i dessa verkliga exempel som ledarskapsteorierna prövas. Hjälp honom gärna, hur skulle du ha hanterat situationen?

Johanna Palmér
VD Östsvenska Handelskammaren

Då var det redan mitten av september. Förmodligen är det inte bara jag som kände att sommaren 2018 var speciell. Istället för att vara en lugn period så stack den ut som något utöver det vanliga i allt från väder till nyheter. Sol och temperaturrekord stod som spön i backen, hemska skogsbränder härjade och klimatångesten fick många nya solbrända ansikten.

[quote]Vi fick se en amerikansk president som likt en elefant i en porslinsbutik besökte Europa och spred fråge- och utropstecken gällande bl a NATO och EU samt vid ett udda toppmöte i Helsingfors som fick många med mig att lyfta på solglasögonen.[/quote]
På handelssidan böljade det fram och tillbaka mellan EU och USA. Från stål- och aluminiumtullar och hot om biltullar för att sedan landa i ett (tillfälligt?) lugn med någon form av potentiell TTIP-light överenskommelse på horisonten. Samma president inledde även en handelskonflikt med Kina, tog ut Nafta-avtalet för grillning och kastade långa skuggor på WTO. Detta utvecklas ännu och som vanligt är allt totalt oförutsägbart – i motsats till sommarens väder.

Ingenting är så dåligt att de inte kan vändas till katastrof. Trots värmen fortsatte Brexitröran med en vilsen brittisk regering (och opposition) utan kompass och realistisk plan. Risken för avtalslös Brexit har ökat, vilket är obra för Sverige. Opinionen i landet har svängt med krav på en ny folkomröstning då komplexitet och kostnader blivit konkreta, insikt att man blev lurad av lämna-sidan och att regeringen skulle behövt (mycket) mer tid innan förhandlingarna för att ha ett embryo till plan och strategi.

Galenskapen i allt detta är inte Brexitbeslutet i sig utan den totala oförmågan att lösa uppgiften med ett ordnat utträde.

Men det internationella samarbetet lever… i form av bl a fotbolls-VM, räddningar av pojklag ur grottor, EU-samarbete kring skogsbränder, en brittisk opinion som insett värdet av multilateralism, frihandelsavtal, EU/Japan och att stillahavsländerna riggade för frihandel (ex USA).

Så var det val igen… I sommarens sista suck så kom vårt eget val, något som vi sent omsider började känna av under augusti. Ett val i en värld där det gamla ifrågasattes, populismen och alternativa sanningar fick oförtjänt uppmärksamhet. En värld där tidigare bastioner för en liberal världsordning har fått för sig att ensam är stark och att institutioner som byggts upp efter andra världskriget måste stöpas om i grunden eller läggas ned.

Vi har aldrig haft det bättre, så hur kunde det bli så här? Hur är det möjligt att polarisering och egoism har kunnat ta en så stor plats när vi mer än någonsin behöver samarbeta för att ha ett bättre samhälle att lämna över? Har vi i strävan efter självförverkligande glömt bort vad det är som ger själva förutsättningen till att självförverkligas? Dvs stabila, välskötta, inkluderande, toleranta samhällen. Den moderna världsordningen med institutioner och regelverk. Ett starkt EU som skapat fred i Europa de senaste 70 åren – ett lysande historiskt undantag! Utan ett starkt EU riskerar livet att varken bli lätt eller roligt.

Kanske är det därför att många tyvärr börjat att ta det vi har för givet. Att äldre generationer är på väg ut och det levande minnet att det var sämre förr snart är borta.

Been there, done that! Europa har ju provat på konsekvenserna av nationalism och fascism vilket varken var lyckat eller framgångsrikt. Om vi frågat någon 1918 eller 1945 om hen skulle vilja leva i Europa av då eller Europa av idag så är jag ganska säker på svaret…

Kom ihåg hur vi kom hit. Det är alltid viktigt att påminna om historien och vad som byggt vår trygghet och välfärd. Att demokrati, samhälle och institutioner måste vårdas, respekteras och tas hand om varje dag. Att ensam inte är stark. Att demokrati, tolerans, oberoende institutioner, fri media och en vårdad debatt är fundament som inte få tummas på. Att lyfta blicken, fokusera på framtid och områden i behov av djupare reformer som t ex skatter, arbetsmarknad, utbildning, bostäder, etc. Att kommunicera berättelser och visioner samt hur dessa skall uppnås. Att det inte finns några snabba lösningar på stora, komplexa samhällsutmaningar. Sist men inte minst, att det faktiskt inte var bättre på den gamle kungens tid!

Magnus Lindahls krönika

Det är inga lätta förhandlingar vi talar om. Dels har ingen gjort detta förut och dels Storbritanniens stora beroende av EU som står får ca 50% av landets utrikeshandel till ett värde av ca 700 miljarder Euro och många (!) arbetstillfällen. Mycket står alltså på spel.

Inte nog med ovan så är det brittiska parlamentet delat – ingen tydlig majoritet för varken hård eller mjuk Brexit. Sedan har vi det här med tiden dvs att allt måste vara färdigförhandlat till oktober månad för att överenskommelsen skall hinna ratificeras av EU:s 27 medlemsstater innan utgången av mars 2019.

Alla är förlorare – Ingen, varken EU eller Storbritannien vill ha ett dåligt avtal och smutsigt avslut då alla parter i slutändan mer eller mindre blir förlorare. Enligt IMF så kommer hårdare Brexit att påverka ekonomin i EU 27 negativt med ca 1,5% medan vissa länder som t ex Irland får det än värre med tapp på uppåt 4%.

Jag kan inte sluta förvånas över att Storbritannien är på väg att ge upp det bästa möjliga frihandelsavtalet med EU som går att få till, dvs att vara medlem i unionen. Ett exempel på detta är att den största delen av Eurozonens finansiella flöden går genom London. Detta utan att ens vara del av densamma… Kanske är detta en definition på att både ha och äta kakan… Något som säkerligen EU kan komma att vilja ändra på givet nyläget post mars 2019.

Oansvarigt backande in i framtiden – Tyvärr har den brittiska regeringen de senaste 18 månaderna inte åstadkommit något i termer av en tydlig, realistisk genomförbar strategi för hur ett utträde skall gå till. Man är fortfarande på eller runt ruta ett. Regeringen känns delad, svag och mycket skakig. Det är liksom fel tillfälle för en fullfjädrad regeringskris med en potentiell konsekvens att landet lämnar EU utan något avtal. Något som skulle vara minst sagt obra för både EU och för Storbritannien med oanade följder och kostnader för både unionens- och landets ekonomi.

Så hur man än kommer lyckas eller misslyckas i förhandlingarna så kommer den framtida positionen gentemot EU att vara allt ifrån sämre till usel och mer kostsam än den man har idag!

Britannia rule the world… eller kanske inte längre – Förutom att Brexit bygger på populism, okunskap, förakt för kunskap och fakta och en rejäl dos orealistiska förhoppningar baserade på rena skära lögner så känns det även som att det handlar om nostalgi och en föreställning om att man som land fortfarande är en attraktiv stormakt som har en unik position och förmåga.

Dock har ju tiderna ändrats de senaste århundradena. Något som så sakteliga börjar gå upp för brexitörerna i landet. Ekonomisk, politisk och militär styrka har förflyttats, utvecklats och förändrats i hela världen och Europa är inte längre världens medelpunkt och ännu mindre Storbritannien.

Ett bra exempel på detta är kanske hur det går i förhandlingarna med EU om ett utträdesavtal – det blir liksom svårare att få precis som man vill om man själv inte får diktera alla villkor.

Ny folkomröstning, går det? – Min magkänsla det senaste halvåret och som även ett antal opinionsundersökningar nu börjar visa är att attityderna till Brexit har börjat röra sig mot att det kanske inte är världens bästa idé utan något som både är skadligt, komplicerat och dyrt. Mer och mer hör man röster som förespråkar en omröstning om utträdesvillkoren. Men går det verkligen att stoppa brexitprocessen nu?

Vem vet inte jag, vem vet inte du – Svaret på den frågan är nog att ingen vet om det går att ta tillbaka sin utträdesansökan efter att man som EU-medlem satt i gång artikel 50 som startar den tvååriga nedräkningen till utträde. Eller måste man gå ur och lämna in en ny medlemsansökan dagen efter utträdet? Vad gäller då med det man tidigare förhandlat sig till i termer av undantag, egen valuta, etc? Som sagt, ingen vet!

Till denna osäkerhet skulle vi även kunna lägga EU:s inre dynamik och vem vet hur länder som Polen och Ungern skulle ställa sig i en sådan situation… En annan faktor som vi icke får glömma är aktiv extern påverkan från krafter som vill obstruera, söndra och ställa till problem.

Så, frågorna hopar sig, stupet närmar dig och tiden rinner iväg. Men, som alltid, den som lever får se. Två saker kan vi dock säga säkert och det är att vi inte vet något och att det med största sannolikhet blir en minst sagt spännande höst!

Krönika.Vår 9-åriga dotter har börjat ställa frågor. Mamma, varför fick hon inte gifta sig med vem hon ville? Varför fick hon inte gå i skolan? Varför tar man mannens namn när man gifter sig? I boken ”Godnattsagor för Rebelltjejer” finns över 100 porträtt av kvinnor som skrivit in sig i historien. Människorättskämpar, entreprenörer, fysiker, matematiker, läkare, lärare, politiker ifrån hela världen. Bokens författare fick in 5,5 miljoner kronor i sin crowdfunding-kampanj på Kickstarter, vilket kategoriserar den som den mest framgångsrika barnbokskampanjen någonsin. Snart kommer bokens andra upplaga.

Nu är jag på jakt efter vår regions kvinnor med unika, inspirerande historier. Historier som kan lära oss något i dagens samhälle, historier som kan inspirera oss som är mitt i livet, historier som är värda att spridas. Jag träffade nyligen Dr Birgit Jacobson, sedan 2003 Teknologie Hedersdoktor vid Chalmers Tekniska Högskola och bosatt i Finspång, som genom sin imponerande karriär varit regionen trogen, läs mer om henne HÄR!
Har du tips på andra kvinnor som borde lyftas fram? Maila mig!

Johanna Palmér, vd Östsvenska Handelskammaren

I tillväxtstråket East Sweden finns ett pärlband av städer med ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt och stor framtidstro! Näringslivet är starkt och antalet lediga jobb är fler än någonsin, över 10 000 platser. Mer kommer, enbart Ostlänken innebär en gigantisk kompetensutmaning. Trots högkonjunkturen brottas vi med hög arbetslöshet och mismatch på arbetsmarknaden, då många har fel eller har för låg utbildning.

Med århundradets tillväxtchans Ostlänken runt hörnet behövs krafttag.  Vi tror att Östergötland och Sörmland behöver lyckas med två saker. Vi behöver arbeta målmedvetet och effektivt för att få dem som står utanför arbetsmarknaden, att komma in på arbetsmarknaden. Tydligare krav på svenskastudier samt flexibla och individanpassade sätt att kombinera studier med praktik eller arbete är en avgörande faktor för att fler i gruppen utrikesfödda ska kunna hitta anställning på den östsvenska arbetsmarknaden.

VI behöver också öka vår regions attraktionskraft för personer i flyttbenägen och arbetsför ålder, enligt forskarna i åldersspannet 18-35 år. År 2016 slog Östergötland rekord och ökade sin befolkning med 1,4 %, i Sörmland ökade den med 1,5%.  Det är i nivå med riksgenomsnittet men om vi ska konkurrera med övriga svenska och nordiska storstadsområden, behöver vi växa ännu snabbare.

Handelskammarens senaste medlemsenkät visar att 8 av er 10 företag behöver anställa men att 3 av 4 har svårt att hitta rätt kompetens. Nära hälften anser att det blivit ännu svårare att hitta rätt kompetens bara det senaste året. Det saknas ofta kandidater helt, eller så saknar de kandidater man hittar rätt utbildning eller erfarenhet.

För att möta framtiden tror vi på full samordning över kommun- och länsgränser i tillväxtstråket. Alla kan inte erbjuda allt, vi behöver effektivisera för att erbjuda bredast möjliga utbud av för arbetsmarknaden relevanta utbildningar. Erbjud i första hand utbildningar som ger goda chanser till jobb.

Vi vill se


Johanna Palmér,
VD Östsvenska Handelskammaren

>> Läs mer här.