Krönika

Visst kan syskon ligga i luven på varandra ibland. Men när det verkligen gäller, då sluter de upp tillsammans.  

Nyligen fick jag förmånen att bli en del av ett nybildat, regionalt nätverk för kvinnor. Jag är personligen inte särskilt förtjust i sammanhang som marknadsför sig som exklusiva för ett kön, men det här nätverket är annorlunda. Det är nämligen inte bara för att klappa oss själva på axeln och tala om att ”vi kan” som kvinnorna i det här nätverket träffas, utan för att lära oss en viktig läxa: vi måste stötta varandra. Och hur gör vi det bäst? Jo, genom att sluta att snacka skit och trycka ner andra kvinnor. 

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, sägs det. Kanske det då även finns ett reserverat ställe i himlen för de som gör det. Det här nätverket, ”Sorelle” (”systrar” på italienska), tar dock mer fasta på de bra platserna här på jorden. Platser som vi kan nå genom att stötta varandra, goda exempel och nyttiga erfarenheter. Så som systrar ska.  

Det här systerskapet har fått mig att fundera på ett annat familjeband, den mellan vår regions två största städer. Likt två tjuriga småsyskon har Linköping och Norrköping genom tiderna tävlat mot och gnabbats med varandra. Och det har kanske sin charm, då och då. Men det börjar bli dags att växa upp och ta relationen till en ny, mer stöttande nivå.  

I värsta fall är en konkurrens mellan Linköping och Norrköping rent av skadlig för regionens tillväxt och utveckling. Företagen vet det, och bryr sig inte om vare sig kommun- eller regiongränser. Det är förutsättningarna och möjligheterna för framgång som är det viktiga. Vi vill inte ens längre prata om forna dagars käbbel – risken för ökad stigmatisering är inte värd att ta. Istället är samarbete, och samsyn på städernas likheter och gynnsamma olikheter, självklart.  

Tecken finns att även politikerna börjar inse vikten av att prata väl om systerstaden. När Business Arena arrangerades i början av våren fick kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, Lars Stjernkvist (S), frågan om konkurrensen mellan städerna. Han svarade, tror jag, så som många känner: vi börjar bli rätt trötta på frågan.  

Vid ett annat tillfälle nyligen identifierade Linköpings kommunalråd Muharrem Demirok (C) städerna med artister sprungna ur respektive kommun: ”Norrköping är som Plura medan Linköping är mer Louise Hoffsten”. Olikheter som förstås bör ses som fördelar och användas i marknadsföringen för att locka hit nya företag, medarbetare, studenter och besökare. Tillsammans har städerna det mesta – tillsammans är vi starkare. Och de offentliga kärleksförklaringarna behöver bli fler. 

Så nästa gång du hör kollegan, grannen eller chefen säga något nedlåtande om systerstaden – säg emot. Börja förändringen! Det finns säkerligen en särskild plats i himlen för den som talar väl om sin systerstad – och förmodligen gott om säten nere på varmare breddgrader för den som gör motsatsen. 

[skribent medarbetare=”Maria Björk Hummelgren”]

– intervju med Said Abdu (L), kandidat till Europaparlamentet

Grundbulten till det europeiska samarbetet var fred, genom ekonomiskt samarbete. Nära sju decennier senare har EU vuxit i omfattning, men fortfarande står fred och frihet tillsammans med klimatfrågan högt på agendan inför det viktiga valet den 26 maj. Du röstar väl?

Det var en gång sex europeiska länder som slöt ett avtal om fred. Året var 1952, sju år efter andra världskrigets slut, och överenskommelsen gällde på pappret ett samarbete om kol- och stålproduktion. Men det övergripande syftet var fred mellan Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Västtyskland och Italien. Handeln var verktyget, ett ömsesidigt ekonomiskt beroende skulle förhindra dragna vapen. Europeiska kol- och stålunionen var född.

Val till Europaparlamentet
Söndagen den 26 maj, 67 år av fred senare, är det val till Europaparlamentet. Från sex ursprungsländer till dagens 28 anslutna stater, som nu ska välja sina representanter till Europeiska unionens enda direktvalda beslutsorgan. Svenska folket ska välja 20 ledamöter till parlamentet, som är som EU:s riksdag. Där sitter 751 ledamöter folkvalda av unionens sammanlagt 508 miljoner invånare.

En av de som kandiderar är Said Abdu, andranamn på Liberalernas lista, som en råkall tisdag i april gästade Östsvenska Handelskammaren under sin turné genom Sverige. Till skillnad från riksdagsvalet har partierna inte lokala listor, så kandidaterna till Europaparlamentet jagar röster i hela landet. Liberalerna har två mandat i parlamentet, och Said Abdu hoppas förstås på minst samma utfall efter årets val.

Trots att EU-samarbetet utökats till så mycket mer än handel och ekonomi – klimat, miljö och hälsa, jordbruk, migration, utrikes- och säkerhetspolitik – menar Said att fred och frihet är valets viktigaste fråga.

– Fred- och frihetsprojektet har uppnått sitt syfte. 70 år av fred talar sitt tydliga språk, säger Said. Europas människor har aldrig mått bättre, aldrig haft det så bra ekonomiskt eller socialt. Ändå är det EU som får agera syndabock för de problem som ändå finns.

Demokrati och politiska skillnader
Demokrati, klimat och morgondagens välstånd listar Said Abdu som sina viktigaste frågor. Det som förenar de tre är Liberalernas övertygelse att ett fördjupat europeiskt samarbete är lösningen på problemen inom respektive område.

– Ungern är det enda landet inom unionen som inte längre räknas som ett fritt land. I övrigt består EU av demokratier där mänskliga fri- och rättigheter värderas högt. Kanske bör vi börja diskutera uteslutning av länder, när dessa inte respekterar och inskränker EU:s grundvärderingar, sammanfattar Said.

I valrörelsen ser han uppgiften att visa på skillnader mellan partierna och att det faktiskt spelar roll vilket man röstar på, som central.

– Jag bokade in debatter med Sverigedemokraternas kandidater runt om i landet. Men i sista stund ställde de in hela turnén, säger en debattvillig Said. Vi har en halv miljon förstagångsväljare i det här valet och 65 procent av svensk lagstiftning påverkas av beslut på EU-nivå. Klart det här valet är viktigt!

Brexit då?
Har det två år långa efterspelet av britternas ”leave” lagt en blöt filt över intresset för valet? Said Abdu tror faktiskt tvärtom – att intresset ökat.

– Storbritannien är ju ett otroligt viktigt land för EU, och Sverige, och näst Norden och Tyskland är vårt främsta exportland.

Hans parti Liberalerna har traditionellt sett varit populärare i EP-valet än i riksdagsvalet, liksom exempelvis Miljöpartiet. Det beror förstås mycket på att miljö- och klimatfrågorna är globala och att väljarna vill lyfta dem till en övernationell politisk nivå.

– Det spelar ingen roll vad vi gör här hemma i Sverige om inte resten av Europa och världen gör detsamma. En klimatinvesterad krona i Polen är till exempel mycket mer värd än i Sverige. Vi vill se regler där förorenaren är den som betalar, och det kan innebära stora affärs- och exportmöjligheter för svenska företag att hjälpa utländska bolag att ställa om sina verksamheter.

Koldioxidskatt
Ett ganska kontroversiellt förslag som Liberalerna går till val på är en europeisk koldioxidskatt. Är inte det en farlig väg att slå in på, öppna för EU-skatt?

– Vi liberaler gillar ju inte skatt, men gällande koldioxidutsläpp tycker vi att det är motiverat med en europeisk skatt. Den svenska flygskatten – som vi är emot – har inte samma genomslagskraft. Flyget måste bära sina egna klimatkostnader.

Liberalerna vill också på sikt införa euro som valuta i Sverige och fördjupa det ekonomiska samarbetet på fler sätt, som till exempel genom medlemskap i EU:s bankunion.

Ifrågasatt EU
Tron på den europeiska gemenskapen som lösningen på morgondagens problem, är inte att ta miste på hos Said Abdu. Samtidigt har skeptikerna mot det europeiska samarbetet aldrig varit fler eller starkare. För första gången ser det ut som att parlamentets största partigrupper S&D (socialdemokrater) och EPP (moderater och kristdemokrater) riskerar att förlora sin gemensamma majoritet. Det innebär att exempelvis gruppen ALDE (liberaler), där de svenska Liberalerna och Centerpartiet sitter, ser ut att vinna mer inflytande. Men också de mer EU-kritiska partierna och deras grupperingar i parlamentet.

Said Abdus uppfattning att fred, frihet och demokrati är en viktig valfråga, delar han med kandidater från andra partier.

– Tillsammans är vi världens största ekonomi – inte USA, inte Kina, utan EU. Vi kan hjälpas åt med gemensamma utmaningar och tillsammans skapa morgondagens välstånd med tillväxt och hållbarhet, avslutar Said Abdu.

Läs mer om valet den 26 maj på eu-val.eu , val.se och riksdagens EU-information. Du röstar väl?

[skribent medarbetare=”Maria Björk Hummelgren”]

Enligt en rapport från stiftelsen Diversify har 600 personer i Sverige antingen nekats förlängning av sina arbetstillstånd eller sitter fast i beslutsprocessen. Den genomsnittliga väntetiden för en visumansökan är idag 15 månader – en oändligt lång tid för ett företag som behöver rekrytera.

Möjligheten att rekrytera globalt är central för svenska företags konkurrenskraft. Den hotas om det uppfattas som otryggt och osäkert att jobba i Sverige och att framtidsutsikterna plötsligt kan dras undan på grund av ett enkelt misstag. Kompetensutvisningarna har i många fall berott på i sammanhanget bagatellartade misstag.

Ett fall i vår region som tidningen Entreprenör nyligen skrivit om är det om företagaren Morgon Holmström och hans familj.

Trots framgångsrika företag har Morgan Holmström i flera år kämpat för att bevisa för Migrationsverket att han kan försörja sig och sin familj. Till slut fick han rätt i domstol, men frun avvisas i alla fall. Under tiden har de fått en liten dotter och nu är framtiden oviss för den lilla familjen. Morgan menar att företagare särbehandlas i Sverige, på ett negativt sätt.

Läs hela artikeln här, det är en uppvisning i hur stela strukturer kan fälla goda intentioner.

Vårt land skriker efter kompetens. Kompetensbrist är nummer ett, två och tre på listan av svåraste tillväxthindren för näringslivet. Nästan ingen bransch går skonad. Demografi och en arbetsmarknadens referensramar som passar 1970-talet bättre än 2020-talet, har tagit oss hit. Nu verkar systemfelen så många och överlappande att få hittar ut.

Kompetensutvisningarna kan inte ensamt skyllas på Migrationsverket, de följer de lagar och regler de fått uppifrån. Men lagstiftaren, riksdagen, borde snabbt se till att regelverket inte fäller den kompetens vi behöver och att spelreglerna blir förutsägbara framåt.

Sverige är ett litet och ett exportberoende land. Vi har ett betydande beroende av vår omvärld och deltar aktivt i den alltmer globaliserade arbetsmarknaden. Det kommer inte att ändras. Tvärtom, det kommer sannolikt att öka. Att då sätta kompetens vi behöver i kylboxen i ett och ett halvt år (somliga upp till 35 månader!) är inte att ge näringslivet de bästa förutsättningarna. Det är att göra det onödigt krångligt. Skattekakan som den offentliga verksamheten i Sverige lever av kommer i mångt och mycket från näringslivet. Varför såga på den gren som man sitter på?

Johanna Palmér, 
vd Östsvenska Handelskammaren

Ett mycket efterlängtat barn ter sig i skimret av den mödosamma väntan, som en skänk från ovan. I dagarna har Sverige äntligen fått en ny regering, 4 månader över tiden. Även fast alla vet att DNA-koden i budgetöverenskommelsen innehåller starka motsättningar – kan dessa arter ens reproducera sig tillsammans? – så hör jag lättnadens kör starkare än olyckskorparna.  Åtminstone i min filterbubbla, åtminstone bland hyfsat pragmatiska människor som förmår att hålla flera saker i huvudet samtidigt.

Men jag läser också att näthatet flödar gentemot vissa karaktärer i denna ovanliga släktkrönika. Människor måste ha en nedärvd dysfunktion, som kan uppdämma ett sådant förakt över en regeringsbildning och budgetöverenskommelse.

Det anses god ton att låta ett nyfött barn vänja sig vid ljuset innan man utsätter henne eller honom för världens granskande blickar. Den nya regeringen är purfärsk, ministrarna annonseras just på löpande band. Tiden får utvisa om detta blir ett progressivt styre utan större inflytande från ytterkanterna, eller ett omöjligt uppdrag från en instabil plattform.

Näringslivet är i sig ingen homogen grupp, partisympatierna varierar precis som i andra samhällssfärer. Men man kan så här tidigt i samarbetet ändå hargoda förhoppningar utifrån de 22 punkter som har med företagande och näringsliv att göra.

Bland annat innehåller samarbetet borttagande av extra beskattning vid generationsväxling och förenklade 3:12-regler. Här finns löften om en välbehövlig modernisering av arbetsrätten och förändring av Arbetsförmedlingens roll. Ett stort fokus läggs också på klimatarbete och att använda skattelagstiftningen för att styra beteendemönster. Fler behöver se sig som planetskötare, färre behöver köra bränsleslukare.

Glädjande nog finns även en skrivning om höghastighetståg och en öppning för lånefinansiering, vilket är den enda rimliga vägen framåt om vi kunna njuta av nyttorna av ett höghastighetståg nu och inte om tre generationer. Ett nytt Infrastrukturdepartement ska bildas, vilket visar att man lägger extra tyngd i vad infrastrukturen betyder för Sveriges utveckling.

Jag tror, men då är jag också optimistiskt lagd, att regeringen kommer hålla tiden ut. Jag vet, och här är jag mer realistiskt lagd, att flera av de viktiga frågorna i överenskommelsen ska manglas igenom utredningar. Sådana kan ta tid. Jag förstår därför att vi, liksom våra vänner till övriga näringslivsaktörer, måste agera som ständig påminnare och nagel i ögat på det politiska styret både nationellt, regionalt och lokalt. Under hela mandatperioden.

Löften måste bli till verklighet, allt annat är att fördröja den omställning som vårt land behöver göra för att möta framtiden. Det är brådskande att återupprätta ett starkt förtroende för det politiska skiktet. Valrörelsen förminskade det offentliga samtalet till en fixering av högerflankens möjlighet till inflytande. Det demokratiska samtalet tar vägen dit det vill, men tänk om man istället lagt mer tid på att måla upp visionen om den svenska framtiden! Berättat hur vi i Sverige kan möta megatrenderna globalisering, digitalisering och urbanisering med bibehållen tillväxt och med möjligheterna till gott och hållbart liv?

3,5 år går fort. Använd tiden klokt så att vi i nästa valrörelse får mer fokus på viktiga framtidsfrågor och mindre rädsla för oliktänkande. Världen förändras rekordsnabbt, låt oss hoppas att denna rekordlångsamma regeringsbildning ändå banar för rekord i antalet uppfyllda vallöften.

Johanna Palmér,

Vd Östvenska Handelskammaren

Krönika Anna Axelsson

Under min vecka i Kina nyligen fick jag tillfälle att omvärdera många av mina förutfattade meningar om detta gigantiska land. Tillsammans med aktörer från Linköpings Kommun, Science Park Mjärdevi och flera av regionens företag deltog jag på en delegationsresa för att lära mer om landet och bygga nätverk för eventuella framtida samarbeten.

Att det var stort både geografiskt och befolkningsmässigt visste jag förstås om men att hälften av jordens befolkning bor inom en radie av 5 timmars flygresa från Shanghai kände jag inte till.

Att tillväxttakten och den ekonomiska utvecklingen gått fort hade jag hört,  men jag fick lära mig att flera av regionerna i Kina har betydligt högre BNP än många länder i Europa och även om tillväxttakten mattats något ligger den fortfarande på runt 7 procent (att jämföra med ca 2 procent för Europa och USA). Ett annat belysande exempel på köpkraft i detta jätteland är att bara ”spa-marknaden” omsätter mer än hela Polens bilmarknad.

Förändringstakten kunde man nästan ta på när man såg alla byggarbetsplatser och kranar. Shanghai som vi bland annat besökte – nu en megastad med ca 25 miljoner invånare och världens största hamn, men på bilder från 1990 ser det mer ut som en sömning småstad à la Linköping omgiven av gröna fält. Trots storleken var det otroligt lugnt, ingen störande trafik letade sig in på hotellet och i parkerna var det mest pensionärer som spelade badminton, lyssnade på musik och tog hand om sina barnbarn.

Hur var det då med alla piratkopierade kläder, väskor och klockor? Såg inte mycket av det utan fick istället ta in att vi kanske måste acceptera att kopian framtagen i Kina är bättre än originalet. Ett exempel på detta är den av alla använda appen Wechat som har mycket mer funktioner än motsvarigheten Whatsup. Det är långt ifrån bara skräp som kommer från Kina utan många innovativa lösningar tas fram. Man har ett system för innovation som bland annat bygger på att de inte vill vara beroende av andra länder ”Made in China 2025”. Vi besökte flera Scienceparks som vill attrahera innovativa företag från hela världen. Här kan våra Linköpingsföretag åka ner och sitta i spännande miljöer under några månader.

Vi besökte också södra Kina och det som går under namnet ”Pearl River Delta” eller ”Great Bay Area” och är den kinesiska motsvarigheten till ”The Bay Area – Silicon Valley”. Här har Linköpings kommun under 19 år byggt upp mycket värdefulla nätverk och kontakter med sin vänort Guangzhou som är ännu en stor stad med dryga 15 miljoner invånare och granne med high-tech staden Shenzhen dryga 12 miljoner invånare. I detta område tillverkas 90 procent av all elektronik i världen!

Men vad betyder allt detta för Sverige och svenska företag?  Jo det spelar ingen roll hur små vi är vi kommer ändå att bli påverkade. I dagsläget är det bara 3-4 procent av vår export som går till Kina och det skulle kunna vara mycket mer. Det går inte stänga ute Kina istället bör vi vara med och se vad de investerar i och hur vi berörs. Som de är nu vet de mer om oss än vi vet om dem.

Flera av våra nordiska grannländer har sedan länge en Kinastrategi och har etablerade innovationscenter på plats (Finland redan för 12 år sedan) så här ligger vi långt efter. Dags för Sverige att ta samma ansvar!

[skribent medarbetare=”Anna Axelsson”]

Magnus Lindahls krönika

Läste nyligen ”Sånt händer inte här” av 1930-års nobelpristagare Sinclair Lewis. En bok som med 30-talets Europa som modell beskriver ett USA vars demokrati monteras ned och förfaller in i populism, fascism, antisemitism, politisk förföljelse och koncentrationsläger och så småningom inbördeskrig. Allt började med att en presidentkandidat lovade att göra USA till ”ett stolt och rikt land igen”.

I tider av populism och så kallade starka ledare med totalitära tendenser är det svårt att inte tänka på utvecklingen mot just populism, primitivt debattklimat och förakt för fri press. Bokens huvudperson är en liberal redaktör och tidningsutgivare och hans kamp. Vi får aldrig veta om motståndsrörelsen segrar, men sista meningen är att huvudpersonen ”… kan aldrig dö”.

Jag tror att det är extremt farligt att förflytta, om än bara med ord, vad som är normalt, vad man offentligt kan säga, tycka och tänka i en demokrati i termer av starka ord, hat, lögner och konspirationer. Blir dialogklimatet primitivt i politiken blir det än värre på gatan och från ord till handling är det inte ett långt steg.

Det händer inte bara i USA utan i Storbritannien, Frankrike, Italien, Grekland, Polen, Ungern, Sverige, Brasilien, Mexico, Filippinerna. Rädsla, polarisering och hat träder fram. Det normala samtalets gränser passeras och radikaliseras.

Idag är likheterna med 1930-talet få – vi har till exempel inget storkrig i färskt minne, samhället har ett skyddsnät och någon utbredd depression har vi inte upplevt sedan 1929.

På det stora hela har vi ingen anledning att vara speciellt rädda. Men ändå är många människor just detta och de system som tagit oss dit vi är idag med fred och relativt välmående samhällen är starkt ifrågasatta. Signaler som måste lyssnas till och ageras på av etablerade politiker och partier även om vi lever i en tid där vi aldrig haft det bättre.

Jag tar boken som en påminnelse om hur viktigt det är för alla att vårda vår demokrati, varje dag. Det är enkla saker som att hålla ihop samhällen, att det offentliga hela tiden vårdar och bygger förtroende och tillit hos medborgarna, att media och den politiska debatten är fri och saklig, att sociala media tvingas ta ansvar mot hat, lögner och polarisering, att så många som möjligt får en god utbildning, att de politiska partierna lyfter sig själva i kragen och tydligt talar om sin vision och vägen dit och att snabba puckar och populism inte skapar hållbara lösningar utan att fokus hela tiden måste hållas på långsiktiga reformer. Samt sist men absolut inte minst, att vi alla har ett ansvar i att göra just ovan – tillsammans!

Med dessa tankar vill jag önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

[skribent medarbetare=”Magnus Lindahl”]

Som vanligt går tiden snabbt och den 29 mars 2019 kl. 23.00 förväntas Storbritannien att lämna den Europeiska Unionen.

Brexit kommer innebära konsekvenser för alla som på något sätt bedriver handel med varor eller tjänster med landet hur ordnad eller oordnad utträdet än blir.

Nästa möte mellan EU och Storbritannien kommer äga rum 13-14 december. Det planerade novembermötet ställdes in då EU ansåg att tillräckliga framsteg inte gjorts på den brittiska sidan.

EU-parlamentet kommer sedan att rösta om en eventuell överenskommelse i december. Ett djupt splittrat brittiskt parlament kommer sedan att rösta i januari – en votering som har ett långt ifrån givet resultat. En bra utgångspunkt kan ju vara att förbereda sig på tullprocedurer från och med 30/3-2019

Mot bakgrund av detta och Storbritanniens betydelse som både export och importmarknad för Sverige och svenska företag så vill vi inspirera företag att titta på, förstå och analysera sin handel, flöden, exponering och beroende av landet som marknad – både direkt och indirekt, att titta på försäljning, inköp och logistik, att hitta svagheter och möjligheter, att göra scenarios, att förstå vad Brexit kan innebära för just mitt företag och att i tid vidta åtgärder som svarar upp mot den nya osäkerheten och de nya förutsättningarna. Kunskap som innebär en fördel som kan nyttjas i att agera snabbare än övriga marknaden allteftersom detaljerna i processen blir tydligare.

Det finns inget facit på hur man skall gå tillväga. Det viktiga är att påbörja processen med att sätta sig in i verksamheten ur ett Brexitperspektiv. När man väl sätter igång så kommer frågorna man vill ha svar på att komma per automatik inom allt från försäljning, logistik, inköp till lönsamhet, kompetens, administration och system.

Vår ”Brexithandbok” är ett bra verktyg att komma igång! Läs den HÄR eller skriv ut den om du önskar.

Lycka till.

[skribent medarbetare=”Magnus Lindahl”]

Ett begrepp som seglat upp är tillitsbaserat ledarskap. Tillit är synonymt med pålitlighet även om filosofer menar att begreppen skiljer sig åt. Man kan lita på att sin klocka går rätt, men man känner sig inte förrådd om den går sönder. Man kan känna tillit till en person, men bli gruvligt besviken om denne sviker ett löfte. Det är människan som är skillnaden. 

Vi lever i en tid av stark förändring. Det börjar bli uppenbart för de flesta att de gamla ledarskapsstilarna har tappat sin status. Makthunger, hierarki och auktoritet är ute. Att ha förmågan att ta tillvara engagemang, kompetens och att kunna skapa förtroende både internt och externt, är inne.

Tillit är inte bara viktigt i termer av ledarskap. Tillit, att lita på sina medmänniskor, definieras som ett kitt i hela samhällsuppbyggnaden. Ett samhälle med hög tillit fungerar bra. Transaktioner går fortare och avtal hedras. Det behövs färre advokater och poliser. Hög tillit smörjer det demokratiska maskineriet och håller undan korruption.

Nordiska Ministerrådet kom i år med rapporten ”Tillit – det nordiska guldet”. Vi nordiska länder har en exceptionellt hög mellanmänsklig tillit, så hög att det nästan kan anses som en ”secret sauce” till våra länders framgångar i de flesta internationella rankingslistor. Det är dock bekymrande att tilliten sjunkit, om än svagt, de senaste 10-15 åren. Särskilt i socialt utsatta grupper som arbetslösa, sjukskrivna och bland dem med sämre hälsa. Även i vissa politiska grupper är tilliten lägre än bland svenskar i allmänhet, på sina håll svarar de för en tredjedel av valmanskåren. Forskning visar att klyftan ökar mellan de med stor tillit till samhället och de med mindre.

Varje företag eller organisation är ett mini-samhälle i sig. Om det Nordiska Ministerrådets slutsatser kan smetas ut även över näringslivet, bör vi ha en svagt sjunkande tillit bland landets företag också.  Det finns alltså all anledning att ta frågan på stort allvar.

Så varför inte börja med tilliten i ditt eget ledarskap? 

Litar du på personerna framför dig, oavsett om de är medarbetare, barn eller en banktjänsteperson? Visar du med önskvärd tydlighet att du litar på att dina medarbetare kommer att lösa arbetsuppgifterna på ett framgångsrikt sätt? Hur gör du när du stöter på någon med en annan åsikt? Kör du i egenskap av din titel över den personen eller stannar du upp och använder din nyfikenhet?

Det kan vara användbart att fundera över, kanske till och med fråga några utvalda, vilken tillit du skapar omkring dig. Känner sig människor trygga? Inkluderade? Skapar du ett öppet klimat där det är godkänt att föra fram andra åsikter? En människa som känner sig trygg har naturligt en högre tillit. Tänk om det finns krafter att släppa loss i din organisation genom att öka känslan av trygghet och tillit?

Release the power,

Johanna Palmér

I förra veckan gjorde en delegation från East Sweden fjorton studiebesök på fem dagar i Silicon Valley och San Francisco. Här har idéer och resurser funnits jämsides sedan paret Stanford grundade ett av världens främsta universitet. Silicon Valley är idag en kokande smältdegel för akademin, talangerna, kapitalet, entreprenörskapet och vinnarkulturen. Gruppen fick värdefulla insikter om innovationsmiljöer, ekosystem, startup-kultur, mindset och teknikutveckling, var och en underlag för en egen krönika.

Men det är ett annat perspektiv som hänger kvar i mig.

Med flest unicorns* per capita spottar man ur sig nya företag och modeord. Och framtidsbilder. Tankegodset från Silicon Valley påverkar i mångt och mycket hur resten av världen ser på framtiden. Data är det nya guldet, ”user experience” den nya religionen. Självkörande bilar är redan gårdagens nyheter, snackisen nu är hur vi ska stöpa om världen när vi istället kan färdas i autonoma drönare. Eller hur sjukvården kan disrupteras när tekniken tillåter oss att ha ständig kontroll på kroppen genom toaletter som tar egna prover och kylskåp som är individanpassade dietister. Livslängden förväntas öka när fler delar av människokroppen kan repareras, 3d-printas eller helt stoppas från att gå sönder.

Alla saker som kan kopplas upp, kommer att kopplas upp. Alla arbetsuppgifter som vi kan lära en robot att göra, kommer en robot att göra. AI-profeten Ray Kurtsweil spår att datorer blir smartare än oss människor år 2029. Vi fick se en robot som byggde lego lika bra som en 6-åring. När en robot lärt sig bygga lego, kan den färdigheten blixtsnabbt överföras till alla andra robotar. Kommer halva världen att vara arbetslös redan inom några årtionden? Livet så som vi känner det förändras i rekordtakt när människa och maskin smälter samman.

Stora mängder kapital från världens olika hörn finansierar just nu IT-racet mot framtiden. Du måste äska stora summor för att bli tagen på allvar i Silicon Valley och visa tillväxtkurvor som liknar hockeyklubbor. Får du investerarnas öra kan du få mer pengar än vad du kan hantera, vilket en ung men erfaren riskkapitalist vittnade om. Att resa för mycket kapital kan var lika svårt som att inte resa några. Pengarna hamnar på kontot fortare än vad man tror, förväntningarna ökar i samma takt. Vinster och skalbarhet står i centrum.

Teknikutvecklingen ger exceptionella vinnare. Men det finns också exceptionella förlorare. Ökande inkomstklyftor i världen kan delvis förklaras av den teknologiska revolution som vi genomgår. Amin Toufani, chefsekonom vid Singularity University, menar att världen kanske kommer att delas upp i två halvor. De som har tillgång till teknologi för att öka sin livslängd, och de som inte har det och vars familjer då får en oöverkomlig nackdel.

Silicon Valley, som egentligen är ett samlingsnamn för flera städer söder om San Francisco, har en mysig småstadskänsla trots att husen kostar en förmögenhet. En förflyttning till mångmiljonstaden San Francisco ger inte billigare boende, men en kontrasterande bild av livet i världens främsta tech-centrum. Här är dagens redan djupa inkomstklyftor brutalt tydliga. Jag satte mig på Union Square, omringad av skyskrapor men också av människor i stort utanförskap.

Resan lämnar en känsla av enorma kontraster. Högavlönad personal på Google bor i husvagnar utanför campus för att det inte har råd att köpa ett hus. Många hus står samtidigt tomma, uppköpta av miljardärer från andra delar av världen, ofta kineser. Hemlösa människor som i vissa fall haft vanliga liv men sedan blivit offer för det obefintliga skyddsnätet. Den oblyga hängivenheten till att i första hand tjäna mycket pengar. Den i svenska mått mätt knappt kännbara medvetenheten om klimatutmaningarna.

I västvärlden har Silicon Valley i mångt och mycket monopol på att forma bilderna av framtiden. Den fråga som hänger kvar i mig, som gror, är hur väl de framtidsbilderna tjänar oss människor på längre sikt? Finns det en risk att tech-meckat Silicon Valley i sin entusiastiska jakt på vinst leder oss delvis fel? Att de inte i tillräcklig utsträckning tar ansvar för en hållbar utveckling?

En motreaktion är på gång, frammanad av yngre generationer i USA. Det hörs till och med röster inifrån Silicon Valley som låter långt ifrån det genomkommersiella USA vi är vana vid. Det finns framtidstro men också en genuin oro för vad som händer när tekniken kommit så långt att hälften av oss är arbetslösa. Det finns en oro för vilka krafter som ska vinna när det mänskliga livet transformeras till nästa nivå.

Silicon Valley är hisnande, stort, otåligt och snabbt. Jag vände hem inspirerad och med perspektiv utifrån på vårt land och vår region. Men jag vände också hem med en känsla av att det svenska systemet, de svenska värderingarna, i hög och fräsch utsträckning balanserar både kommersialisering och hållbarhet på ett fantastiskt sätt. Jag vände hem med känslan av att den svenska paradvärderingen ”lagom är bäst”, strikes again.

*En startup som växer till ett värde av en miljard USD.

[skribent medarbetare=”Johanna Palmér”]

Siffrorna går åt rätt håll och kunder, medarbetare och ägare är nöjda. Konkurrenterna sackar och varumärket har aldrig varit starkare. Affärsmodellen är skalbar och kraften framåt mot visionen är ostoppbar. Solen skiner varje dag!

Vi tar andra sidan av skalan. Siffrorna går åt fel håll och kunder, medarbetare och ägare är inte nöjda. Konkurrenterna flåsar dig i nacken, kanske har de redan tagit din största kund, och varumärket har trovärdighetsproblem. Affärsmodellen utmanas och hela företaget misströstar.

Det är naturligtvis oftast lättare att vara ledare i medvind än i motvind. Men det kan också bero på, alla situationer är unika. På en skala där visionen ligger till höger och kris ligger till vänster, finns ledarskapet mittemellan.

Med en stark vision och en stark ledare har företaget större sannolikhet att förflytta sig snabbt mot det visionära tillståndet. Men faktum är att även om företaget möter en kris, så kan det innebära en snabb förflyttning mot ett nytt visionärt tillstånd. Kris eller kaos bryter en etablerad ordning, kastar ut de tidigare spelreglerna. Företaget eller branschen måste ömsa skinn, förvandla sig till något annat. Rätt ledare kan i det läget skapa en starkare kraft framåt, än en ledare som befinner sig i mellanmjölksland och vars organisation inte har skakats om. Kris ger utveckling, både på det personliga planet och för en juridisk enhet.

Hur lär man sig då att vara rätt sorts ledare vid rätt tillfälle? Det måste vara en 10 000-kronorsfråga som det kanske inte ens finns ett lätt svar på. Men att lära av egna och andras exempel, att hitta sig själv i ledarskapet och våga misslyckas, är säkert tre bra ingredienser.

Det är här som Handelskammarens fantastiska nätverk av företag borde kunna hjälpa varandra mycket mer! Vi kan väl börja på en gång? Häromdagen fick vi en fråga från en person som just blivit chef över sina tidigare kollegor, och som sökte ett bollplank för hur han skulle hantera sin situation. Han var väsentligt mycket yngre än kollegorna och de hade arbetat jämsides i flera år. Det är i dessa verkliga exempel som ledarskapsteorierna prövas. Hjälp honom gärna, hur skulle du ha hanterat situationen?

Johanna Palmér
VD Östsvenska Handelskammaren