Inget företag är en ö. Bolag är beroende av varandra som aktörer, som kunder, underleverantörer, kolleger, tillväxtmotorer. Går det sämre för ett, spiller det över på andra. Därför är det så viktigt att de hjul som kan fortsätta rulla, får göra det och alltså inte bara för det enskilda företagets och dess anställdas skull. Utan för hela näringslivet och samhällsekonomin, med fortsatt inkommande skatteintäkter som finansierar välfärd och service.

Det här kretsloppet inser förstås regering och riksdag vikten av, och är anledningen till de stödåtgärder som införts. En av de träffsäkrare har varit korttidspermitteringarna. Med halva lönekostnaden subventionerad har företag fått möjlighet att i större utsträckning behålla personal, som i sin tur får behålla jobben. Bland Handelskammarens medlemmar uppger 35 procent att de vänt sig till Tillväxtverket för att nyttja korttidsarbete för medarbetare.

Nyligen beslutade riksdagens finansutskott om ett förtydligande i lagtexten att företag inte ska kunna kombinera korttidsarbete med aktieutdelning till ägarna. Ambitionen är glasklar: företag som delar ut vinster ska inte få permitteringsstöd. ”Får man pengar från skattebetalarna ska man inte kunna slussa det vidare rakt ut i fickorna på aktieägarna”, som Magdalena Andersson uttryckte det. Det är enkel och lockande politisk retorik; kan ett bolag dela ut vinst, kan det också betala för sina anställda. Samtidigt vet finansministern förstås att det inte är hela sanningen.

Det finns därför flera skäl till att nyansera bilden av aktieutdelningar även i kristider.

1. Alla aktieägare är inte finanshajar med feta portföljer. Aktieägandet har ökat i Sverige de senaste åren, bland små- och pensionssparare. Om bolag hindras från aktieutdelning går människor dels miste om avkastning på sina besparingar, dels kan de inte göra viktiga återinvesteringar – och få hjulen i näringslivet att fortsätta snurra
   
2. Utdelning är företagarens lön. Det finns i Sverige omkring 400 000 fåmansaktiebolag som är beroende av utdelning för att få sin tillvaro att gå ihop. Behöver företagaren nyttja korttidsarbete för sina anställda får den samtidigt ge upp en stor del av sin lön, som förmodligen redan var tullad på i dessa tider
   
3. Allt handlar inte om pengar. De flesta företagare är ansvarsfulla och måna om sina medarbetare och företagets rykte. Att agera oetiskt för att tjäna några kronor är en kortsiktig lösning. Istället undviker många företag in i det längsta att använda sig av statliga stöd
   
4. Tillväxtverket har redan möjlighet att avslå stöd till korttidsarbete. Om myndigheten ser att behovet av stöd inte finns hos ett företag, kan begäran avslås. Lagrådet har kritiserat regeringens tillägg om aktieutdelningsförbud för att det mest komplicerar företagens tillvaro ytterligare
   
5. Det bör vara upp till varje enskilt företag hur det vill agera i dessa kristider. Att regeringen av politiska skäl ytterligare stramar åt villkoren för stöd är ett intrång i företagens oberoende och integritet

Ovanstående är inga nyheter för vare sig finansministern, finansutskottet eller oppositionen. Förhoppningsvis väger viljan att stötta företagen i deras tuffaste lopp hittills tyngre än politiska poäng. Företagen behöver stöd, inte sten på redan tung börda.

Maria Björk Hummelgren, Näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren

Det är svårt att bromsa sig ur en uppförsbacke, brukar det heta. Just nu befinner sig världen, Sverige och vår region i den längsta och brantaste backen på mycket länge. Och vad värre är, ingen vet var coronakurvan planar ut. Det gör stigningen än mer ansträngande, en prövning som kräver såväl styrka som uthållighet. Kravet att öka takten när det är som jobbigast och mjölksyran ilar i kroppen, kan tyckas lika naivt som hjärtlöst. Men det är bara genom att hitta nya krafter och höja tempot, som toppen på backen slutligen kan komma inom synhåll.

Vi befinner oss bara i början av den branta stigningen och än skymtar inte krönet. Vätskestationer har dykt upp längs vägen, i form av statliga stödpaket. En del tar del av erbjudandena, korttidspermittering av medarbetare och hjälp med arbetsgivaravgifter har exempelvis varit populära stödinsatser. För andra passerar hjälpen förbi, de kvalificerar sig inte för den eller så lockar den helt enkelt inte. Rena stödlån har till exempel inte frestat så många. Sådana är lite som erbjudandet om en chokladbit – sött och stärkande för stunden, men en flyktig energi som riskerar att till slut dränera mer än den tillför. 

Mot vissa är branten rent skoningslös. Många kommer behöva bryta på vägen, vi ser det redan ske. Budskapet måste ändå vara; framåt. Från en nästintill paralyserande chock vid åsynen av berget vi stod inför, har nu en stadigare lunk intagits i näringslivets tuffaste lopp. Mer energi kommer dock att behöva tillföras för att fler ska klara sig hela vägen. Och då behövs mer chokladbitar och vattenflaskor. 

Det behövs långsiktigt stärkande medel. Den första reflexmässiga reaktionen inför en sådan gigantisk utmaning kan vara att sakta ner och spara på krafterna. Osäkerheten skapar en förrädisk försiktighet. Ur näringslivets perspektiv är den förenad med livsfara. För det är nu orderböcker behöver fyllas och uppdrag rulla in. Det är nu människor behöver sina jobb och sin försörjning. Nu som kommuner och regioner behöver skatteintäkter för att upprätthålla välfärden, servicen – och hjälpa näringslivets hjul att fortsätta rulla.

Utan företagen försvinner jobben, inkomsterna och skatteintäkterna. Allt det som får samhället att fungera och leverera. Det finns olika sätt att öka de offentliga investeringarna, alla alternativ bör övervägas och fler måste tillföras. Det ger varaktig energi i företagen som för allas vår skull ska orka hela vägen. Då kan vi varken be eller tvinga dem att bromsa. Vi måste öka takten för att klara det. För att nå krönet på uppförsbacken. 

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren

Under mina första femton år i yrkeslivet arbetade jag nära tech start ups och där är det inte ovanligt att företag inte vet om pengarna räcker och verksamheten finns kvar inom loppet av några månader. Att effekterna av coronaviruset skulle spridas inom så många sektorer, så kraftfullt och så snabbt står det alldeles klart att få kunnat förbereda sig inför. Att få se det jag tidigare sett i startup-världen trodde jag inte att jag skulle uppleva i sådan bredd i det etablerade näringslivet.

Regering och riksdag har hittills agerat på ett sätt som Östsvenska Handelskammarens medlemmar över lag ger goda omdömen när vi undersökt frågan. Vi har sett en rad olika stödpaket och insatser lanseras för att lindra effekterna av de restriktioner som införs. Det är givetvis bra och i många fall livsnödvändigt för många företag. Vi är nu i ett läge där vi samtidigt måste orka lyfta blicken och spana framåt för att identifiera vägen ut ur den här situationen och svaren på frågorna om hur vi återigen ska få ekonomins hjul att snurra. Hos oss råder det ingen tvekan – stödpaketen är givetvis bra, men ännu bättre tror vi det är om vi snarast möjligt kan få igång affärerna. Här är det viktigt att den offentliga sidan upprätthåller och till och med ökar farten i myndighetsprocesser så att tillstånd, prövningar och service inte hamnar på efterkälken. Därtill är vi övertygade om att den offentliga sidan kan och bör göra allt som står i dess makt för att tidigarelägga investeringar som bygger vårt samhälle – det ger en win-win med ökade affärsvolymer och genomförande av nödvändiga samhällsinvesteringar. Demografin talar för att vi behöver fler äldreboenden, fler förskolor och inte minst en utbyggd samhällsinfrastruktur för att möta framtiden. Genom att agera nu kan vi få igång breda satsningar som i positiv bemärkelse drar branscher och skapar följdeffekter i andra.

Med lärdomar av finanskrisen tror vi också att det finns andra sektoriella satsningar att göra. Vår besöksnäring har drabbats hårt och stora delar av besöksnäringen i vår region – Sörmland, Gotland och Östergötland – går in i högsäsong nu med den begynnande sommaren. Här tror vi det finns stimulanser att göra och riktade lättnader som kan göra stor skillnad. Att svenskarna åker utomlands på semester under sommaren är inte särskilt troligt i år. Kanske kommer vi inte ens röra oss utanför vår egen närregion. Utifrån devisen att ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något” så vill jag verkligen uppmana till lokala och regional hemesterplaner. Jag vill också uppmana till att inte vänta med att boka – det är förhoppningsvis många som vill agera för att stötta de lokala och regionala aktörerna!

Som avslutning vill jag bara lyfta att även om det är otroligt tufft inom vissa sektorer ser vi också ljusningar. Det finns till och med dem som fått mer att göra. Vad som framförallt gläder mig och ger inspiration är att se alla underbara initiativ och förnyade grepp som företagare tagit för att snabbt anpassa sig till den nya situationen. Vi har också sett massor av goda exempel när man ställer upp för varandra och hjälps åt. Det gamla talesättet att nöd är innovationernas moder visar sig verkligen i dessa tider när omställningstrycket är extremt.

Christian Berger, vd Östsvenska Handelskammaren

Krönika
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef

Min dotter, 3 år, påminner resten av familjen om att hosta i armvecket. En välgärning vi kan tacka förskolan för, där personalen nu är extra noga med rutinerna. Förhoppningsvis kommer den leva kvar i 3-åringens medvetande, såsom tidigt lärda läxor gärna gör. Vilka andra lärdomar vi kommer få med oss ut, på andra sidan corona? Förutom nyttigheter som att hosta i armvecket och tvätta händerna lika länge som det tar att nynna ”Blinka lilla stjärna”? 

Just nu är vi mitt uppe i krisen med restriktioner om social distansering, karantän och reseförbehåll. För många inom näringslivet är det förödande. Företagsledningar var snabba med att på eget initiativ införa begränsningar i möteskulturen. Endast fysiska möten, resor och konferenser som är ”business critical” tillåts. Vi kan ju fråga oss, hur många möten vi annars genomför som inte är affärskritiska? 

En av de första krisåtgärderna som regeringen införde var borttagandet av karensdagen. För vid minsta tecken på förkylning ska vi stanna hemma och inte riskera att smitta kollegor eller kunder. Men frågan är, hur ofta går vi till jobbet förkylda i vanliga fall?

En del hävdar att tonen på nätet blivit vänligare. Också bortom tangentbordet lär acceptansen och hjälpsamheten ha vuxit. Grannar bistår varandra, vi tar hänsyn till medmänniskors väl och ve. Men, varför är inte det alltid normaltillståndet?

En del spår att trenden med digitala sammankomster är här för att stanna. Kaffe, aw-ölen och till och med middagar intas framför en skärm medan sällskapet finns på annan plats. Billigare blir det och man slipper städa! Många kan arbeta på ungefär som vanligt hemifrån och det går inte bara att prata med utan faktiskt också se nära och kära i ögonen, även om det är via skärmen. Bara fantasin sätter gränser i allt vi kan göra digitalt.

Så vad tar vi då med oss över till andra sidan? Generositeten och grannsämjan, liksom den goda tonen på nätet får gärna följa med i packningen. Seden att gå till jobbet förkyld, kanske till ett möte som inte är nödvändigt, kan däremot gott lämnas kvar (vilket nog förutsätter att karensdagen också gör det). 

De digitala alternativen är fantastiska, de hjälper oss att få något slags vardag medan krisen pågår. Väl på andra sidan hoppas jag ändå på en comeback för det fysiska mötet. Utan det personliga med en handskakning och ett leende, blir världen lite fattigare. Så vi lyssnar på myndigheterna och fogar oss därefter, tills faran är förbi och vi åter kan träffas.

Krönika
Magnus Lindahl

Parterna står långt ifrån varandra och utsikterna att få till det nära, djupa, moderna och långtgående utträdesavtalet var redan tidigare små givet faktiska och tidsmässiga utmaningar. Nu med kris, isolerade chefsförhandlare, återuppstånden premiärminister och inga möjligheter till fysiska möten så förefaller nog tyvärr fönstret stängt. Förhandlingarna står alltså just nu mer eller mindre still och att inte kunna träffas fysiskt i denna typ av komplexa förhandlingar är extra utmanande.

 Tidsramarna som gäller är 30/6 som är sista dagen för Storbritannien att ansöka om förlängning av övergångsperioden på ett eller två år. Oktober 2020 då EU måste ha ett förslag att ta ställning till för att hinna få det igenom sitt maskineri och 31/12-2020 som är sista dagen för övergångsavtalet.

 Hittills har det inte kommit signaler om att förlängning övervägs, men det är ju en förhandling… Fördelen skulle vara att köpa tid och få fortsatt friktionsfri handel – kanske bra i kristider då mycket importeras från EU. Kostnaden blir att man måste betala in till EU:s budget och att det politiska priset kan bli högt för att inte leverera på utlovad tidtabell. Rent logiskt borde dock frågan ligga på bordet. Om inte annat så kan man tänka att en stor del av en tänkt budget för att dämpa en avtalslös Brexit nu går åt till annat och att i rådande situation hitta mer resurser för att stötta näringslivet att hantera en ännu djupare nedgång i en redan virusstukad ekonomi känns inte som en lätt uppgift. Normalt sett vinner ingen regering nästa val eller vill gå till historien på att ha gjort människor fattiga och arbetslösa – förutom om man möjligtvis kan skylla på någon annan…

 Några tänkbara scenarier är att man får till ett mindre avtal som t ex eliminerar tullar på varor och att det i övrigt blir WTO-regler samt att förhandlingar sedan fortsätter från 2021 Att det blir en förlängning framtvingad i spåren av Corona. Att vi får en avtalslös Brexit eller kanske något helt annat.

 Det blir spännande att se om ekonomi och extraordinär situation i spåren av pandemin kan öppna för överraskande vändningar i en situation där oppositionen är förintad, regeringen har en betryggande majoritet och med en premiärminister som ändrat åsikter tidigare.

Brexitröran fortsätter, samtidigt som klockan obönhörligen tickar vidare.

Krönika av Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren.

I boken ”Om arternas uppkomst” (1859) använde den brittiske forskaren Charles Darwin det bevingade uttrycketSurvival of the fittest. Ibland felaktigt översatt som ”den starkes överlevnad”. Den korrekta tolkningen är ”den bäst anpassades överlevnad”. Vilket är, om man tänker på det, en markant skillnad.

Det var dock inte Darwin som myntade uttrycket från början. Mannen bakom hette Herbert Spencer, också han britt men inte naturvetare utan filosof, liberal och redaktör vid tidskriften The Economist. Spencer drog paralleller mellan sina ekonomiska teorier och Darwins biologiska.

Den bäst anpassades överlevnad är en teori som åter aktualiseras idag. Visst är det alltid en stor fördel att vara stark, ha ekonomiska muskler och en buffert som säkerhet och trygghet. Men de som klarar sig bäst i kriser är de som bäst anpassar sig. De som snabbt ställer om, de som när andra ser stoppskyltar hittar nya vägar och de som möter nya behov och uppkommen efterfrågan. De är de som lever och andas de marknadsekonomiska mekanismerna i vardagen, som drar nytta av sin kunskap och innovationsförmåga också i kris.

Den svenska regeringen har utfärdat flera åtgärdspaket för att underlätta för näringslivet att klara sig igenom den pågående krisen. Det rätta är förstås att använda sig av de möjligheterna, ta emot hjälp där den erbjuds, och be om mer om det behövs. Samtidigt kommer de offentliga medlen inte räcka till för att rädda alla. Lyckligtvis ligger det i en företagares DNA att anpassa sig efter rådande omständigheter. Att kasta in handduken och slå ut med handflatorna är inte invanda rörelser i en entreprenörs kroppsspråk. Att kavla upp ärmarna och spotta i nävarna, är det däremot.

Den nedärvda genen, den styrkan och modet som flyter i ert blod, företagare, har ni nytta av nu mer än någonsin. Förmågan att tänka nytt och fånga utmaningar, istället för att ducka för dem, är ert starkaste kort. Dra fram ässet ur rockärmen, och spela ut det. Låt er inspireras av varandra, vi ser så många exempel nu på skickliga näringsidkare som anpassar sig till sakförhållandena. De godaste idéerna kommer från er själva, ni som kan er egen verksamhet utan och innan. Ni är förebilder. På Handelskammaren gör vi vad vi kan för att dela era prov på uthållighet, underlätta er situation och förmedla era åsikter behov till beslutsfattare på alla nivåer.

Företagare är en sällsamt stark art. Annars hade ni aldrig valt att bli företagare från början. Herrarna Darwins och Spencers 160 år gamla analyser håller. Det är survival of the fittest som gäller än i dag. Det ligger i er natur, företagare.

Nyss hemkommen från svenska Sälenfjällen noterar jag att det följer med vissa sociala krav på förtydligande; varken jag eller någon i mitt sällskap visade tecken på förkylningssymptom när vi åkte. Och nej, vi gick inte på afterski och vi åt våra luncher utomhus eller i stugans trygga vrå.

I den värmande fjällsolen träffade jag en vän, som också var där med sin familj. Vi konstaterade att det var lite som att befinna sig i en bubbla, med frisk luft och glada ansikten, på armlängds avstånd från den bistra verkligheten där det bara talas om en enda sak.

Men visst knackade den där verkligheten ideligen på. Runt omkring hördes viruset nämnas gång efter annan. Mobilen plingade obönhörligt med uppdaterade nyheter om smittspridningen, och beslut baserade på dessa. En äldre man rådde oss att undvika kön till den mest populära sittliften: ”Där borta är coronaland”, sa han och pekade med staven. Likväl var han där och åkte skidor.

En del av er läsare skakar säkert på huvudet åt mig och alla andra som valde att åka till fjällen trots rådande situation. Av andra får jag kanske en mental klapp på axeln för samma val. Vi var långt ifrån ensamma i backarna, men runt omkring oss hördes nämnvärt få andra språk än svenska. Sverige har, än så länge, valt en liberalare linje än många andra i hanteringen av covid-19. Bara några mil från oss var skidanläggningarna på andra sidan norska gränsen, Trysil och Hemsedal, stängda. Vilken sida som tagit rätt beslut får tiden utvisa.

Nu höjs dock röster för att stänga även de svenska skidanläggningarna inför det annalkande påsklovet. Och rent medicinskt vore väl det ett sunt beslut. Det handlar om att ”plana ut puckeln” av smittade, för att avlasta sjukvården så resurserna räcker för att vårda de sjukaste. Å andra sidan innebär det att fullt friska människor skulle få ställa in sina semesterplaner, inga liftkort skulle säljas, betydligt färre middagar ätas på restaurangerna och så vidare. Det betyder i sin tur mindre intäkter, ja till och med ekonomisk kris för många företag som livnär sig på turistsäsongen.

Hemkommen på lördagskvällen for jag ner till den lokala krogen för att köpa pizza. Det var kö och den vanliga kvarten drogs ut till både 25 och 30 minuter. Under tiden pratade de väntande kunderna om – just det, corona. Om sviterna av viruset, affärer som inte blir av och ängslan för sin försörjning. Mitt i den oron valde de att gynna sin närmaste pizzeria. Tänkvärt.

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren

När du läser den här krönikan sitter du kanske i ditt provisoriska hemmakontor? Eller kanske ensam i ett ekande tomt kontorslandskap. Den situation Sverige och vår omvärld befinner sig i är det få som varit förberedda på. Varken samhälle, näringsliv eller individer har riktigt kunnat föreställa sig och förbereda sig för denna extrema tillvaro. Och med det menas inte att sitta ensam på ett hemmakontor.

Sedan stora delar av vårt samhälle under förra veckan tydligt gick in i restriktioner har det slagit mycket hårt mot många företag och förfrågan på deras tjänster mer eller mindre försvann över en natt. Särskilt svårt har våra vänner i hotell- och restaurangbranschen det.

Jag och mina kollegor har försökt hålla en tät dialog med er medlemmar och kan konstatera att flera organisationer tidigt tog tydliga proaktiva riktlinjer och agerade restriktivt. En bit in händelseutvecklingen kan vi konstatera att det varit mycket klokt och förhoppningsvis bidragit till att dämpa spridningstakten för coronaviruset Covid-19.

Men extrema situationer kräver extrema insatser. Under förra veckan rapporterade Östsvenska Handelskammaren tillsammans med Sveriges övriga tio handelskamrar till handelsminister Anna Hallberg och hennes stab. Rapporteringen handlade om hur vi uppfattade situationen i våra respektive regioner samt vad vi uppfattat var viktigt att regeringen agerade på.

Vi var samstämmiga i att de första åtgärderna bör adressera lättnader för likviditeten i näringslivet samt ökad flexibilitet i att hantera medarbetare och personal. Tillsammans lyfte vi också vikten av att upprätthålla samhällsinfrastrukturen så långt det går så att de som är friska kan arbeta så normalt som möjligt och att varor och gods kan fortsätta förflyttas inom samhället och näringslivet.

Regeringens åtgärdspaket i måndags adresserar tydligt dessa aspekter och vi kan nu i dagarna se hur även andra offentliga aktörer ser över hur de kan bidra till att skapa lättnader kring bland annat näringslivets likviditet. Vår rapportering till regeringen kommer att fortsätta. Vi får också mycket frågor från media som vi besvarar och går nu in i nära samarbete med kommuner, region och länsstyrelse.

Avslutningsvis; för ett par veckor sedan fylldes mitt flöde i sociala medier endast av skrämmande artiklar om viruset, nu fylls det också av tecken på gammal gedigen företagsamhet.

Jag och mina kollegor ser hur ni, våra medlemmar och vänner, kläcker nya idéer och det inspirerar oss verkligen. Det ger hopp. Tillsammans måste vi vara starka!

( Och tveka inte att höra av er till oss och ge er bild av hur läget ser ut i er bransch – i ert företag. Och vilka åtgärder som kan ge bättre förutsättningar för oss att tillsammans ta oss genom dessa utmaningar. )

Krönika
Christian Berger
vd Östsvenska Handelskammaren

Magnus Lindahl, vår expert på internationell handel, tycker och tänker kring Corona-utbrottet.

Vi lever just nu i modern tids största globala kris med konsekvenser som mänskligt lidande och ekonomiskt nedgång.
År 2020 kunde man tro att de flesta visste att virus varken är utländska eller respekterar gränser. Det är därför tragiskt när ledare för att visa på handling och dölja egna brister politiserar och kritiserar istället för att fokusera på det man kan göra något åt, samarbeta och byta information mellan länder och multilaterala organisationer.

Jag konstaterar att vi har flera olika virus i omlopp. Det är inte bara COVID-19 vi inte har ett vaccin mot – inte heller mot nationalism, populism, tveksam information, rädsla och panik.
Vi ser det i USA, hos nationalister i Europa, i kinas konspirationsteorier, etc… förkastligt och som om krisen blivit en fortsättning på politisk kamp inom och mellan länder. Corona är även ett test för demokratin när medborgare frågar om systemen klarar av utmaningen.

Därför ligger ett ansvar på alla att agera rationellt/tänka till. Att ha tillit och använda rätt källor för hur vi skall förhålla oss. Att diskutera. Att se igenom bröd och skådespel. Att hjälpa och stötta inte minst moraliskt. Det som vi måste ta fram nu är gott omdöme och göra allt för att stävja panik och tunnelseende. Inte lätt, men viktigt att ha i bakhuvudet.

Krönika: Magnus Lindahl

Alla generationer tror de lever i en tid då det händer extra mycket som vi kanske inte är vana vid att hantera och förhålla oss till, varken som individer eller som företag. Just nu är inget undantag då vi matas med handelskonflikter, Brexit, Trump, Kinas ambitioner, EU:s inre utmaningar, nationalism, populism och ifrågasättandet av multilaterala institutioner och regelbaserade system.

Allt detta är förändringar som påverkar förutsättningar för globalt samarbete och företagande, ställer nya krav, ändrar logik och spelregler för ekonomisk aktivitet, leverantörskedjor. Givet ovan så blir det även en utmaning för både kompetens, lönsamhet och affärsmodeller. Utmaningen är, som alltid, att se om, hur och när man påverkas och hur man skall agera för att svara upp mot verkligheten.

Allvarligt läge med osäkra utsikter

Som om inte ovan är nog så har Coronaviruset seglat upp som ytterligare ett moln att på osäkerhetshimlen. Det som började i Kina i december 2019 har i skrivande stund spridit sig över stora delar av världen och fört med sig stark oro på finansiella marknader, bland konsumenter och störningar både på leverantörs- och efterfrågesidan hos företag. Förutom mänskligt lidande så är de ekonomiska konsekvenserna mycket allvarliga och vi vet varken hur djupa eller långa dessa kommer att bli.

I Kina verkar spridningen nu vara alltmer under kontroll och man går sakta tillbaka till mot full produktion tack vare extrema åtgärder med 10-tals miljoner människor i karantän och över 100 miljoner arbetare som (ännu) inte får återvända till sina arbetsplatser. Även om många företag öppnat igen så är kapacitetsutnyttjandet lågt vilket ger kännbara effekter runtom i världen. Det är lång väg kvar till full produktion i världens fabrik och i och med den fortsatta spridningen runtom i världen och att länder börjar vakna upp och ta sig an viruset på olika sätt så börjar det slå hårt mot både investeringar, resande och konsumtion på global nivå. Om de reaktioner och åtgärder som vi ser i världen är en under- eller överreaktion är svårt att veta och beror helt på hur allvarligt det i slutändan kommer att bli.

Negativa konsekvenser även för näringslivet i vår region

I kontakten med näringslivet i vår region säger ett antal företag att de börjar känna av negativa konsekvenser. Dessa är t ex att företag med direkta kunder i Kina förlorar intäkter samt att även kunder och leverantörer på andra ställen i världen vilka är beroende av den kinesiska marknaden eller kinesiska insatsvaror också drar ned på sina beställningar. Vidare drabbas företag i vår region även av förseningar i leveranser av insatsvaror. Det är inte bara tillverkningsindustrin som drabbas utan även aktiviteten många andra delar av ekonomin går ned.

De försiktighetsåtgärder som företagen i vårt närområde vidtagit är t ex att alla resor är stoppade till Kina, Macau och Hong Kong samt att bara verksamhetskritiskt resande till Sydkorea, Taiwan, Japan och Sydostasien får äga rum. Vid återkomst är det ofta 14 dagars hemmajobb och egenkarantän som gäller. Vidare arbetar även vissa företag fram actionplans för scenarios med kraftigt sjunkande omsättning och minimibemanning. Företag som tillhör koncerner har även ofta tydliga instruktioner och guidelines för hur de skall agera i olika situationer. De senaste dagarna har även kommit att även resor som är kortare och inom Sverige skall tänkas igenom.

Man följer utvecklingen på marknaderna genom en ökad dialog med egna kontor, dotterbolag, partners, kunder, underleverantörer och genom media. Flera av företagen är även oroade att Corona kan knuffa in oss i en lågkonjunktur.

Även post Corona och produktion återupptas så kan små och medelstora företag riskera att hamna längre bak i kön och tvingas vänta på sina leveranser tills större företag ”fått” sitt. Dessutom kan då ett ökat tryck på containerfrakt driva upp priser och ned tillgång containers vilket gör att man kan tvingas använda flygfrakt vilket i sin tur kan påverka lönsamheten.

Hur detta kommer slå på arbetslöshet, konsumtion och investeringar i just vår region beror helt på hur lång och djup den globala nedgången blir.

Stora ekonomiska konsekvenser

Konsekvenserna av viruset kan som sagt tydligt ses i Kina med enorm negativ påverkan på både tillgångs- och efterfrågesidan inom alla delar av samhället – t ex konsumtion, service, logistik, produktion och turism. Byggsektor och fabriker har inte full tillgång till arbetskraft, insatsvaror och kan inte producera. Jordbruksnäringen får inte ut varor och in foder. Konsumtionen och turism tvärnitar när människor varken reser, går på restaurang eller köper bilar. Många får heller inte ut löner då de inte kan ta sig till jobbet. Det finns risk för att liknande effekter kommer att kunna ses i övriga världen i och med virusets fortsatta spridning.

Det är som mörkast innan gryningen

Corona är ett dråpslag mot ekonomin – i Kina, regionalt i Asien och nu globalt. Kinesisk produktion är för många sektorer extremt viktigt i de globala värdekedjorna som t ex fordonsprodukter, elektronik, medicin. Störningar i dessa slimmade system ger snabbt ansträngda lägen, även om kineserna försökt hålla igång kritisk tillverkning på lägre nivå är det hela tiden en balans mellan tillväxt och viruskontroll. Utan full produktion inom en snar framtid så kommer köparna i t ex Europa och USA inom kort tvingas dra ned på sin produktionstakt.

Den dramatiska ekonomiska nedgången innebär att åtgärder från regeringar och centralbanker kommer bli både stort och starkt inte bara i Kina i form av stimulanspaket och räntesänkningar – något som vi redan sett hända i ett antal länder.

När det gäller stimulanser och deras effekt i så har både regeringar och centralbanker just nu ett ganska begränsat utrymme att bita innan virusutbrottet är under kontroll… det vi ser är allvarliga störningar i underleverantörskedjorna, lägre efterfrågan, företag som inte kan verka normalt på grund av brist på komponenter och att människor inte kan/vill gå till jobbet – det är inget som stimulanser direkt kan påverka. Det man får göra nu är att skademinimera och hjälpa företag att överleva.

Allt så mycket mer sårbart än vi kanske trodde

Några tankar som i alla fall jag tar med mig från dessa första veckor av Corona är bl a det enorma globala beroendet av Kina. Att hela världen på ett eller annat sätt är knuten till Kina både som leverantörs- och avsättningsmarknad – något som vi alla visste om men inte riktigt förstått innebörden av. Effekterna störningar i systemet ser vi i form av vinstvarningar från företag runtom i världen. Vidare ställer Corona saker som vi de senaste 30-40 åren tagit för givet på huvudet t ex globalt resande, turism, komplexa- och fjärran värdekedjor. Man kan även tänka i banor av att utbrottet allt är så mycket mer sårbart än vi kanske trodde. 

Detta är varken det första eller sista virusutbrottet som världen ser och då dessa inte respekterar nationella gränser är det heller inget enskilt lands angelägenhet utan det visar också vikten av internationellt samarbete genom t ex WHO och andra multilaterala organ, att information flödar fritt, snabbt och rätt samt att utbytet av erfarenheter och motåtgärder koordineras och expertis delas.

Riskspridning, ögon på bollen, strategiska val och värre innan bättre

Det man som företag kan fundera på är sin eventuella överexponering mot Kina (eller andra marknader) och se om en åtgärdsplan är nödvändig. Kanske kommer insikt om ovan och annat innebära att de globala värdekedjorna stöps om i en snabbare takt och blir mer lokala/regionala när företag systematiskt och aktivt vill sprida risker och lägga sina underleverantörer i olika korgar.

Mitt i allt detta får vi dock inte ta ögonen från bollen. Visst, Kina har fått en smäll men långsiktigt är de positiva utsikterna gällande ekonomi, utveckling, växande medelklass, med mera kvar. Detsamma gäller även i andra drabbade ekonomier. När viruset är under kontroll och faran över så kommer människor att gå ut och konsumera igen, produktion komma igång, resande återupptas och stora stimulanspaket att börja verka.

Problemet är dock att vi inte vet när detta kommer ske. Fram till dess så kommer Corona att ligga som en våt filt över både Kinas och världens ekonomi ytterligare ett tag framöver och som det ser ut just nu så riskerar det att bli värre innan det blir bättre.

Magnus Lindahl,
internationell handel
Östsvenska Handelskammaren