När du läser den här krönikan sitter du kanske i ditt provisoriska hemmakontor? Eller kanske ensam i ett ekande tomt kontorslandskap. Den situation Sverige och vår omvärld befinner sig i är det få som varit förberedda på. Varken samhälle, näringsliv eller individer har riktigt kunnat föreställa sig och förbereda sig för denna extrema tillvaro. Och med det menas inte att sitta ensam på ett hemmakontor.

Sedan stora delar av vårt samhälle under förra veckan tydligt gick in i restriktioner har det slagit mycket hårt mot många företag och förfrågan på deras tjänster mer eller mindre försvann över en natt. Särskilt svårt har våra vänner i hotell- och restaurangbranschen det.

Jag och mina kollegor har försökt hålla en tät dialog med er medlemmar och kan konstatera att flera organisationer tidigt tog tydliga proaktiva riktlinjer och agerade restriktivt. En bit in händelseutvecklingen kan vi konstatera att det varit mycket klokt och förhoppningsvis bidragit till att dämpa spridningstakten för coronaviruset Covid-19.

Men extrema situationer kräver extrema insatser. Under förra veckan rapporterade Östsvenska Handelskammaren tillsammans med Sveriges övriga tio handelskamrar till handelsminister Anna Hallberg och hennes stab. Rapporteringen handlade om hur vi uppfattade situationen i våra respektive regioner samt vad vi uppfattat var viktigt att regeringen agerade på.

Vi var samstämmiga i att de första åtgärderna bör adressera lättnader för likviditeten i näringslivet samt ökad flexibilitet i att hantera medarbetare och personal. Tillsammans lyfte vi också vikten av att upprätthålla samhällsinfrastrukturen så långt det går så att de som är friska kan arbeta så normalt som möjligt och att varor och gods kan fortsätta förflyttas inom samhället och näringslivet.

Regeringens åtgärdspaket i måndags adresserar tydligt dessa aspekter och vi kan nu i dagarna se hur även andra offentliga aktörer ser över hur de kan bidra till att skapa lättnader kring bland annat näringslivets likviditet. Vår rapportering till regeringen kommer att fortsätta. Vi får också mycket frågor från media som vi besvarar och går nu in i nära samarbete med kommuner, region och länsstyrelse.

Avslutningsvis; för ett par veckor sedan fylldes mitt flöde i sociala medier endast av skrämmande artiklar om viruset, nu fylls det också av tecken på gammal gedigen företagsamhet.

Jag och mina kollegor ser hur ni, våra medlemmar och vänner, kläcker nya idéer och det inspirerar oss verkligen. Det ger hopp. Tillsammans måste vi vara starka!

( Och tveka inte att höra av er till oss och ge er bild av hur läget ser ut i er bransch – i ert företag. Och vilka åtgärder som kan ge bättre förutsättningar för oss att tillsammans ta oss genom dessa utmaningar. )

Krönika
Christian Berger
vd Östsvenska Handelskammaren

Magnus Lindahl, vår expert på internationell handel, tycker och tänker kring Corona-utbrottet.

Vi lever just nu i modern tids största globala kris med konsekvenser som mänskligt lidande och ekonomiskt nedgång.
År 2020 kunde man tro att de flesta visste att virus varken är utländska eller respekterar gränser. Det är därför tragiskt när ledare för att visa på handling och dölja egna brister politiserar och kritiserar istället för att fokusera på det man kan göra något åt, samarbeta och byta information mellan länder och multilaterala organisationer.

Jag konstaterar att vi har flera olika virus i omlopp. Det är inte bara COVID-19 vi inte har ett vaccin mot – inte heller mot nationalism, populism, tveksam information, rädsla och panik.
Vi ser det i USA, hos nationalister i Europa, i kinas konspirationsteorier, etc… förkastligt och som om krisen blivit en fortsättning på politisk kamp inom och mellan länder. Corona är även ett test för demokratin när medborgare frågar om systemen klarar av utmaningen.

Därför ligger ett ansvar på alla att agera rationellt/tänka till. Att ha tillit och använda rätt källor för hur vi skall förhålla oss. Att diskutera. Att se igenom bröd och skådespel. Att hjälpa och stötta inte minst moraliskt. Det som vi måste ta fram nu är gott omdöme och göra allt för att stävja panik och tunnelseende. Inte lätt, men viktigt att ha i bakhuvudet.

Krönika: Magnus Lindahl

Alla generationer tror de lever i en tid då det händer extra mycket som vi kanske inte är vana vid att hantera och förhålla oss till, varken som individer eller som företag. Just nu är inget undantag då vi matas med handelskonflikter, Brexit, Trump, Kinas ambitioner, EU:s inre utmaningar, nationalism, populism och ifrågasättandet av multilaterala institutioner och regelbaserade system.

Allt detta är förändringar som påverkar förutsättningar för globalt samarbete och företagande, ställer nya krav, ändrar logik och spelregler för ekonomisk aktivitet, leverantörskedjor. Givet ovan så blir det även en utmaning för både kompetens, lönsamhet och affärsmodeller. Utmaningen är, som alltid, att se om, hur och när man påverkas och hur man skall agera för att svara upp mot verkligheten.

Allvarligt läge med osäkra utsikter

Som om inte ovan är nog så har Coronaviruset seglat upp som ytterligare ett moln att på osäkerhetshimlen. Det som började i Kina i december 2019 har i skrivande stund spridit sig över stora delar av världen och fört med sig stark oro på finansiella marknader, bland konsumenter och störningar både på leverantörs- och efterfrågesidan hos företag. Förutom mänskligt lidande så är de ekonomiska konsekvenserna mycket allvarliga och vi vet varken hur djupa eller långa dessa kommer att bli.

I Kina verkar spridningen nu vara alltmer under kontroll och man går sakta tillbaka till mot full produktion tack vare extrema åtgärder med 10-tals miljoner människor i karantän och över 100 miljoner arbetare som (ännu) inte får återvända till sina arbetsplatser. Även om många företag öppnat igen så är kapacitetsutnyttjandet lågt vilket ger kännbara effekter runtom i världen. Det är lång väg kvar till full produktion i världens fabrik och i och med den fortsatta spridningen runtom i världen och att länder börjar vakna upp och ta sig an viruset på olika sätt så börjar det slå hårt mot både investeringar, resande och konsumtion på global nivå. Om de reaktioner och åtgärder som vi ser i världen är en under- eller överreaktion är svårt att veta och beror helt på hur allvarligt det i slutändan kommer att bli.

Negativa konsekvenser även för näringslivet i vår region

I kontakten med näringslivet i vår region säger ett antal företag att de börjar känna av negativa konsekvenser. Dessa är t ex att företag med direkta kunder i Kina förlorar intäkter samt att även kunder och leverantörer på andra ställen i världen vilka är beroende av den kinesiska marknaden eller kinesiska insatsvaror också drar ned på sina beställningar. Vidare drabbas företag i vår region även av förseningar i leveranser av insatsvaror. Det är inte bara tillverkningsindustrin som drabbas utan även aktiviteten många andra delar av ekonomin går ned.

De försiktighetsåtgärder som företagen i vårt närområde vidtagit är t ex att alla resor är stoppade till Kina, Macau och Hong Kong samt att bara verksamhetskritiskt resande till Sydkorea, Taiwan, Japan och Sydostasien får äga rum. Vid återkomst är det ofta 14 dagars hemmajobb och egenkarantän som gäller. Vidare arbetar även vissa företag fram actionplans för scenarios med kraftigt sjunkande omsättning och minimibemanning. Företag som tillhör koncerner har även ofta tydliga instruktioner och guidelines för hur de skall agera i olika situationer. De senaste dagarna har även kommit att även resor som är kortare och inom Sverige skall tänkas igenom.

Man följer utvecklingen på marknaderna genom en ökad dialog med egna kontor, dotterbolag, partners, kunder, underleverantörer och genom media. Flera av företagen är även oroade att Corona kan knuffa in oss i en lågkonjunktur.

Även post Corona och produktion återupptas så kan små och medelstora företag riskera att hamna längre bak i kön och tvingas vänta på sina leveranser tills större företag ”fått” sitt. Dessutom kan då ett ökat tryck på containerfrakt driva upp priser och ned tillgång containers vilket gör att man kan tvingas använda flygfrakt vilket i sin tur kan påverka lönsamheten.

Hur detta kommer slå på arbetslöshet, konsumtion och investeringar i just vår region beror helt på hur lång och djup den globala nedgången blir.

Stora ekonomiska konsekvenser

Konsekvenserna av viruset kan som sagt tydligt ses i Kina med enorm negativ påverkan på både tillgångs- och efterfrågesidan inom alla delar av samhället – t ex konsumtion, service, logistik, produktion och turism. Byggsektor och fabriker har inte full tillgång till arbetskraft, insatsvaror och kan inte producera. Jordbruksnäringen får inte ut varor och in foder. Konsumtionen och turism tvärnitar när människor varken reser, går på restaurang eller köper bilar. Många får heller inte ut löner då de inte kan ta sig till jobbet. Det finns risk för att liknande effekter kommer att kunna ses i övriga världen i och med virusets fortsatta spridning.

Det är som mörkast innan gryningen

Corona är ett dråpslag mot ekonomin – i Kina, regionalt i Asien och nu globalt. Kinesisk produktion är för många sektorer extremt viktigt i de globala värdekedjorna som t ex fordonsprodukter, elektronik, medicin. Störningar i dessa slimmade system ger snabbt ansträngda lägen, även om kineserna försökt hålla igång kritisk tillverkning på lägre nivå är det hela tiden en balans mellan tillväxt och viruskontroll. Utan full produktion inom en snar framtid så kommer köparna i t ex Europa och USA inom kort tvingas dra ned på sin produktionstakt.

Den dramatiska ekonomiska nedgången innebär att åtgärder från regeringar och centralbanker kommer bli både stort och starkt inte bara i Kina i form av stimulanspaket och räntesänkningar – något som vi redan sett hända i ett antal länder.

När det gäller stimulanser och deras effekt i så har både regeringar och centralbanker just nu ett ganska begränsat utrymme att bita innan virusutbrottet är under kontroll… det vi ser är allvarliga störningar i underleverantörskedjorna, lägre efterfrågan, företag som inte kan verka normalt på grund av brist på komponenter och att människor inte kan/vill gå till jobbet – det är inget som stimulanser direkt kan påverka. Det man får göra nu är att skademinimera och hjälpa företag att överleva.

Allt så mycket mer sårbart än vi kanske trodde

Några tankar som i alla fall jag tar med mig från dessa första veckor av Corona är bl a det enorma globala beroendet av Kina. Att hela världen på ett eller annat sätt är knuten till Kina både som leverantörs- och avsättningsmarknad – något som vi alla visste om men inte riktigt förstått innebörden av. Effekterna störningar i systemet ser vi i form av vinstvarningar från företag runtom i världen. Vidare ställer Corona saker som vi de senaste 30-40 åren tagit för givet på huvudet t ex globalt resande, turism, komplexa- och fjärran värdekedjor. Man kan även tänka i banor av att utbrottet allt är så mycket mer sårbart än vi kanske trodde. 

Detta är varken det första eller sista virusutbrottet som världen ser och då dessa inte respekterar nationella gränser är det heller inget enskilt lands angelägenhet utan det visar också vikten av internationellt samarbete genom t ex WHO och andra multilaterala organ, att information flödar fritt, snabbt och rätt samt att utbytet av erfarenheter och motåtgärder koordineras och expertis delas.

Riskspridning, ögon på bollen, strategiska val och värre innan bättre

Det man som företag kan fundera på är sin eventuella överexponering mot Kina (eller andra marknader) och se om en åtgärdsplan är nödvändig. Kanske kommer insikt om ovan och annat innebära att de globala värdekedjorna stöps om i en snabbare takt och blir mer lokala/regionala när företag systematiskt och aktivt vill sprida risker och lägga sina underleverantörer i olika korgar.

Mitt i allt detta får vi dock inte ta ögonen från bollen. Visst, Kina har fått en smäll men långsiktigt är de positiva utsikterna gällande ekonomi, utveckling, växande medelklass, med mera kvar. Detsamma gäller även i andra drabbade ekonomier. När viruset är under kontroll och faran över så kommer människor att gå ut och konsumera igen, produktion komma igång, resande återupptas och stora stimulanspaket att börja verka.

Problemet är dock att vi inte vet när detta kommer ske. Fram till dess så kommer Corona att ligga som en våt filt över både Kinas och världens ekonomi ytterligare ett tag framöver och som det ser ut just nu så riskerar det att bli värre innan det blir bättre.

Magnus Lindahl,
internationell handel
Östsvenska Handelskammaren

”Utan förändringar blir det svårt att leverera kommunal välfärd av god kvalitet i hela landet.” Orden är Niklas Karlssons (S), ordförande för Kommunutredningen, som i förra veckan överlämnade sitt slutbetänkande till socialminister Lena Micko (S).

Micko var tidigare kommunalråd i Linköping, en kommun som växer. Så är det inte överallt. Var femte av Sveriges 290 kommuner krympte under 2010-talet, vissa med så mycket som tio procent. Urbaniseringen och färre som föds än dör, ger en krympande och åldrande befolkning i många, framför allt redan små, kommuner. Det leder till en ansträngd välfärd som färre är med och betalar för, vilket i sin tur ofta innebär besparingar och höjda skatter –  svårsålda argument för en kommun som vill växa.

Den kommunala kostnadsutjämningen är en kortsiktig lösning och sällan tillräcklig mot de strukturella trender som orsakar många kommuners ansträngda ekonomi. ”På sikt kan den nationella likvärdigheten stå på spel utan strukturella förändringar av Sveriges kommuner”, skriver Niklas Karlsson (DN Debatt 19/2). Faktum är att det händer redan nu. I år lägger var tredje kommun mindre pengar på välfärden, och nästan var femte drar ner på barnomsorg och skola (SVT 25/2). Lägg därtill svårigheter med att hitta kompetens, och utsikten blir inte ljusare för kommuner i kris.

Man vinner inga popularitetstävlingar på kommunsammanslagningar. Folkligt stöd finns sällan och det är ”tråkig inställning” att en liten kommun ska försvinna. Istället ska närdemokratin och småskaligheten värnas, något som nyligen påpekats på den här ledarsidan. Gärna det! Samtidigt står kompetenta lokalpolitiker knappast i kö till mindre orters kommunförsamlingar… Och minns att kommungränser är administrativa. Småortens existensberättigande hänger inte på en egen stol i 290-klubben.

Istället skulle flera ha mycket att vinna på att representeras av en större kommun, i en klubb med färre stolar. Pressen att anpassa välfärden efter en krympande befolkning skulle lätta, och det skulle vara mer acceptabelt att orten faktiskt inte växer. Även för näringslivet vore kommunsammanslagningar positivt. Mer resurser till kommunal företagsservice, bättre skolor och omsorg ökar den lokala attraktiviteten. Därmed blir det enklare att driva företag och hitta medarbetare.

Sverige har kommuner med flera hundra tusen invånare, och andra med 3 000. Skillnaderna är för stora. Det är dags att ta steget och slå samman kommuner.

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren

Övergångsperioden blir ”business as usual” till 1/1-2021 när tullplikt inträder med krav på deklaration och underlag för import och export. Nivåerna beror på resultaten i kommande förhandlingar. Så, just nu är det inget man behöver förutom ett EORI-nummer som söks hos Tullverket.

Storbritannien är en viktig ekonomisk- och politisk partner för Sverige och EU. Landet har haft stort inflytande och aktivt format EU – t ex inre marknaden, frihandel, utvidgning samt strävan efter mer effektiv och transparent EU-byråkrati.

Nu öppnar sig ett nytt utmanande kapitel i sagan EU och Storbritannien – att komma överens om inte bara handel utan även sådant som fiske, data, säkerhet, etc.

Margaret Thatcher sade 1975, samma år som första folkomröstningen om EU i Storbritannien, ”… är en illusion att återta kontroll genom att lämna EU istället blir man påverkad utan att ha något att säga till om”.

Jag kommer återkomma i frågan även nu när utträdet är ett faktum. The never ending story is not over quite yet…

Krönikör Magnus Lindahl

Det är Sveriges största infrastrukturprojekt på hundra år. Planeringen har pågått länge och varit omfattande. Och så kom det efterlängtade beskedet att 2023 sätts spaden i backen – elva år efter att Alliansregeringen ändrade sig om Ostlänken och den skulle bli av.

Sedan fortskred planerna med stationslägen, stadsplanering, bostadsbyggande med mera. Minsta steg i rätt riktning har kommunicerats medialt med superlativ och bilder på leende kommunalråd från Södertälje i norr till Linköping i söder. Vid en presskonferens i Tornet i Linköping försommaren 2016 uttryckte Norrköpings Lars Stjernkvist (S) det som ”en orgie i kommunalrådslycka” (vilket senare också blev rubriken på ett Almedalsseminarium om just Ostlänken). Visst fanns frågetecken om exakt dragning av sträckor, tunnlar och broar och finansiering, men maskineriet tuffade på.

Men så hösten 2019 blev det lite tyst. Medialt debatterades fortsättningen på höghastighetsjärnvägen mot Borås och Hässleholm, en bitvis uppviglad diskussion som lätt blandades ihop med Ostlänken. Frågade man insatta personer på Trafikverket eller i riksdagen, såg de dock frågande ut och svarade att nej, den debatten hade inget med sträckan Järna-Linköping att göra. Ostlänken är redan beslutad om. (Att järnvägen bör fortsätta söder- och västerut är alltså en annan femma.)

Trafikverkets besked om byggstart på sträckan Järna-Norrköping 2023, för att sedan gå vidare med Norrköping-Linköping och stå klar enligt planen 2035, skingrar eventuella tvivel. Århundradets tillväxtchans är här. Ostlänkens betydelse för vår regions fortsatta tillväxt och utveckling framåt är svår att ens överblicka. Framför allt handlar det om kapaciteten på spåren. När den långväga trafiken lyfts till nya spår kan pendlingen och godstrafiken få välbehövligt utrymme på befintliga spår. Det utvidgar vår arbets- och bostadsmarknad både inom regionen och gör den samtidigt till en del av huvudstadens med en timmes resväg till Stockholm city.

Möjligheterna vidgar sig inte bara för orterna längs tillväxtstråket Nyköping-Norrköping-Linköping. Mindre kommuner som Åtvidaberg, Mjölby, Söderköping och Trosa kommer att kunna dra nytta av Ostlänkens dragning. Att spaden nu sätts i backen är ett glädjebesked, men också ett upprop. Nu är tid att förverkliga tillväxtchanserna, tid för samarbete och investeringar. Nu är tid att växla upp.

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef
Östsvenska Handelskammaren

Donald Trump är mästaren av snabb kommunikation och ifrågasättande av sanningen. Ur hans presidentskap har tveksamma begrepp som ”alternativ fakta” och ”fake news” sprungit. Trump är en produkt av sin tid. Hans ideologi om ”någonannanism”, svartvita analyser och banala (bort)förklaringar har tilltalat en allmänhet som hungrar efter en förenklad världsbild.

Även i Sverige präglas debatten stundtals av ytliga argument och hastiga formuleringar. På nätet tillåts föreställningar utan verklighetsförankring frodas och vem som helst kan utses till expert. Ofta blir det svart eller vitt, antingen eller, och helst inget däremellan. Trots att de flesta av oss för det mesta är någonstans är just mitt emellan. Utvecklade resonemang finns sällan tid till, så att förklara händelser utan gråskala är enklast.

För vän av demokrati, vetenskap och eftertanke är det oroande. Gråskalan behövs, men också skarpsinne. Östsvenska Handelskammaren vill bidra till att nyanseringar och faktiska expertutlåtanden får utrymme i samhällsdebatten. Det gör vi i vårt påverkansarbete som bottnar i kunskap och visioner om och från näringslivet i vår region. Vi bjuder även in skickliga personer i olika sammanhang, för att de ska få dela med sig av sina insikter.

Ett nytt sådant grepp är Spaning på Kammarn, en after work med skärpa i fokus. Fredag den 17 januari kl. 15.30 gästar tre regionala profiler Kammarforum i Norrköping för att prata om trender och spaningar in i framtiden. Skärpan är inställd och analysen redo. Syftet är att ge dig som besökare en trevlig avrundning på veckan, och samtidigt några medskick att förhoppningsvis fundera vidare på. Läs mer och anmäl dig till Spaning på Kammarn. Varmt välkommen!

Maria Björk Hummelgren

Näringspolitisk chef

Inom några dagar summerar vi 2010-talet. Mer än någonsin tidigare är vårt land långt uppe i Norden en del av världen. Vi påverkar och påverkas av globaliseringens trender och utveckling. Vi är en export- och importberoende nation, internationell handel och relationer fortsätter att bygga vårt välstånd. Vår region är inget undantag.

Varje dag anländer och lämnar varor företag, människor reser över gränser, utbyten och möjligheter skapas. Det gör handeln till den otvetydigt starkaste drivkraften för såväl ekonomisk som mänsklig utveckling. Tillväxtstråket från Stockholm och söderut genom vår region utgör ett pärlband av växande och strategiskt placerade kommuner. Inom 30 mil når vi 80 procent av Sveriges BNP, befolkning och företag. Vi har alla till buds tillgängliga transportmedel med två hamnar, tre flygplatser, Europavägar och en järnväg på väg att förbättras.

Det ger förutsättningar för en positiv utveckling för vår region, en utveckling vi vill fortsätta att driva framåt. Vi menar att vår region har alla möjligheter att bli Sveriges mest attraktiva tillväxtregion – men det kommer att krävas långsiktiga, strategiska beslut och samarbete över gränserna. För vi står inte utan utmaningar, på såväl lokal, nationell och internationell nivå.

Klimathotet är det mest överhängande, där politiken och näringslivet måste samarbeta för att nå nödvändiga framgångar. Inkludering, utbildning och digitalisering är andra påtagliga utmaningar som, om de går åt fel håll, riskerar att dränera och polarisera människor och hela samhällen. Det är en utveckling vi inte har råd med. Med höjda kompetenskrav och föränderligt arbetsliv kommer vi behöva hushålla med alla resurser vi har – ekonomiskt, socialt och miljömässigt.

Samtidigt finns fantastiska möjligheter för dem som inser allvaret. Efterfrågan på de smartaste lösningarna ökar, och de som inte anpassar sitt erbjudande kommer hamna på efterkälken.

Som vi ser det står vår region East Sweden inför tre scenarier:

  1. Status quo: vår region tuffar på och flyter med som en kork i den allmänna utvecklingen. Vår relativa position förändras inte medan huvudstadsregionen fortsätter att växa. Var står vi då 2040?
  2. Uppgivenhet: lite görs för att driva utvecklingen framåt och vår region hotas av stagnation. Satsningar på infrastruktur och andra investeringar minskar, medan Stockholm växer och drar till sig våra talanger och kompetens. Var står vi då 2040?
  3. Vision: progressiva samarbeten över administrativa gränser skapar mervärde och goda tillväxtmöjligheter. Ostlänken håller tidplanen, snabbjärnväg knyter storstadsregionerna till varandra och Europa, talanger lockas hit och vårt varumärke East Sweden får internationell lyskraft. Var står vi då 2040?

Vi vet vilket scenario vi tänker arbeta för – visionen. Men vi kan inte göra det ensamma, vi måste göra det tillsammans med andra handlingskraftiga organisationer, företag och offentliga aktörer. Vårt löfte inför 2020 är att arbeta än mer aktivt för att öka vår regions attraktivitet. Och vi lyfter frågan; vilket scenario vill du jobba för?

Christian Berger, vd
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef
Östsvenska Handelskammaren

Snart inträder den tid på året som väldigt många av oss ser fram emot. En tid med nära och kära och en välkommen paus i arbetslivet. Jag hoppas verkligen att ni som läser dessa rader får möjlighet till lugn, ro och återhämtning. Det ser jag själv fram emot. Sen älskar jag känslan av ett nytt år – extra mycket i år – då 2020 blir mitt första hela år på Handelskammaren.

Så här års brukar det också vara tid för summering och reflektion av det år som passerat. För min del så är jag ännu bara åtta veckor gammal på jobbet, vilket gör att jag inte ens tänker försöka ge mig på någon form årskrönika. Men det jag kan säga är att mina första veckor har varit intensiva. Och roliga. Tillsammans med personalen och medlemmarna har vi hunnit med en hel del. Det har också för mig börjat framträda en bild av var Handelskammaren befinner sig och vad vi skall rikta vårt fokus på framöver. Handelskammaren är näringslivets röst – er medlemmars röst – och som ett led i detta kan ni räkna med att vi kommer höra av oss till er under inledningen av nästa år.

Tills vi hörs igen vill jag och medarbetarna önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år – ta gärna en titt på vår digitala julhälsning som vi lagt ut på Facebook och LinkedIn. Hittills har den lyckats sprida lite julglädje till nästan 15.000 personer!

God jul och gott nytt år!

Vad är det mest centrala för en fungerande skola?

Häromdagen var jag med min äldste son i skolan. Han går i fjärde klass och mellanstadieläraren har uppmuntrat oss föräldrar att hälsa på ”medan vi fortfarande är välkomna”. Av våra barn, vill säga. Snart kommer det inte vara lika populärt att ha mamma eller pappa bredvid sig i bänken.

Min son tycker jättemycket om sin lärare. Han sprider lugn kombinerat med ständiga påminnelser om vikten av långsiktig kunskap. Kraven är höga, samtidigt som hänsyn tas till individens förutsättningar. Och eleverna gör framsteg.

Vilka är det man minns mest genom hela livet, näst familj och närstående? Sina lärare! Jag tror med bestämdhet att jag kommer ihåg namnet på minst 90 procent av mina lärare genom åren – för- och efternamn. Och det oavsett om jag gillade deras metoder eller inte. Få personer har så stor inverkan i livet som våra lärare.

Jag har nära vänner som är lärare, och jag avundas och sympatiserar med dem på samma gång. Det är inte ett enkelt yrke alla gånger, samtidigt som det är fantastiskt på flera sätt. Det lockade mig att själv försöka, jag läste pedagogik i en halv termin och fick – lyckligtvis – komma ut på praktik omgående. Där blev jag påmind om den snåla ransonen tålamod naturen skänkt mig, och fick skyndsamt välja en annan bana.

Nyligen presenterades den internationella Pisa-undersökningen, som mäter 15-åringars kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Glädjande nog har de svenska resultaten vänt uppåt igen, efter några oroväckande svaga år. ”Svensk skola är på rätt väg”, kommenterade Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson (SVT 3/12). Låt oss hoppas det.

Svensk skola har alltjämt svårigheter. Ojämlikheten mellan elever på grund av hemförhållanden och bakgrund är en. Segregationen mellan skolor en annan. För att utvecklingen ska gå i rätt riktning spelar skickliga lärare förstås huvudrollen. Och det behövs förståndiga rektorer och skolledningar som förstår att skapa rätt förutsättningar för desamma.

Min son hyllar sin lärare för hans förmåga att skapa studiero i klassrummet, A och O på vilken arbetsplats som helst. Skolan finns alltid med på topplistan över de mest politiskt debatterade ämnena. Med 17 000 niondeklassare per år utan gymnasiebehörighet, kombinerat med en brist på kompetens i arbetslivet och talanger på universiteten (inte minst lärarutbildningarna), är det inte konstigt. Samtidigt måste även skolan tillåtas arbetsro från nyckfull reformiver och de skickliga lärarna få ta den plats de förtjänar.