Äntligen har den 14:e oktober 2019 inträffat! För många var det säkerligen en måndag som många andra, men för mig var det första dagen i min nya roll på Östsvenska Handelskammaren – något jag har väntat på och längtat efter sedan en tid tillbaka! Även om jag under relativt många år har haft kontakt och relation till Östsvenska Handelskammaren, och därmed viss kunskap, är jag just nu i ett läge där jag genomgår ett digert introduktionsprogram. Det ger mig insyn i och kunskap om verksamheten för att snabbast möjligt komma in i rollen.

Att byta jobb är otroligt spännande och jag är naturligtvis stolt över att få förtroendet att axla rollen som VD. Det är med en stor portion ödmjukhet jag tar mig an uppgiften men jag känner samtidigt en stor trygghet i teamet av fantastiska medarbetare som jag har förmånen att få jobba tillsammans med. Johanna Palmér har under sin tid som VD tillsammans med medarbetare, medlemmar, samarbetspartners och styrelse gjort ett fantastiskt jobb i att skapa det Östsvenska Handelskammaren är idag. Det råder inget tvivel om att jag känner såväl allvarets tyngd som en stor och härlig utmaning i att från denna fantastiska plattform nu leda verksamheten vidare framåt och uppåt. Tillsammans kan och ska vi skapa internationell lyskraft!

Efter att första arbetsveckan kan summeras så ser jag nu väldigt mycket fram emot att få träffa er medlemmar i olika möten, event och dialoger – gärna i våra fantastiska lokaler i Norrköping och Linköping, men självfallet på en rad andra platser i vårt fantastiska East Sweden!

[skribent medarbetare=”Christian Berger”]

Om några veckor avslutar jag ett betydelsefullt kapitel. I nästan tio år har jag arbetat för att förändra en viktig näringslivsplattform till något modernt och progressivt och Sveriges bästa plats till en än mer attraktiv region. Det har varit en fantastiskt rolig och lärorik resa tillsammans med medlemsföretag, medarbetare och styrelse som varit modiga, mänskliga.

Vår region har alla förutsättningar att skapa starkare internationell lyskraft. Jag är om möjligt ännu mer övertygad idag om sprängkraften i en region där kommunerna utåt sett håller varandra stenhårt i händerna mot omvärlden. Megatrender formar vår värld och framtiden handlar inte om varken kommuner eller nationer, den handlar som regioner. Vår region, tillväxtstråket East Sweden från Stockholm ned till Östergötland, ligger mitt emellan Sveriges två största städer och innehar samtliga ingredienser för att vara med i regionernas kamp om talanger, besökare, investerare och företag. Vi har ett framgångsrikt universitet, gott om infrastruktur, en tillräcklig folkmängd, en dynamisk näringslivsstruktur och historien i en industriell vagga som numera blivit hightech. Vi har dessutom århundradets tillväxtchans runt hörnet. Hörnet har faktiskt aldrig varit närmare.

Mitt engagemang för regionen kommer aldrig att sina! Men arbetsformerna blir andra framöver. Jag kliver in i ett något till formerna friare arbetsliv som styrelseproffs, fristående debattör, investerare, föreläsare och förhoppningsvis författare. Jag kommer fortsätta driva frågor som hållbarhet och jämställdhet.

Med denna sista krönika vill jag rikta det varmaste av tack för den uppmuntran jag fått genom åren! Näringslivet består av människor, smarta, drivna och engagerade sådana. Jag har uppskattat våra dialoger om samhällsfrågor knutna till näringslivet och regional utveckling, både de gånger vi tyckt lika och de då vi tyckt olika. Handelskammaren ägs och drivs av sina medlemsföretag, utan er vore vi inget och intet.

Jag älskar att diskutera samtiden och framtiden och hoppas att vi kan fortsätta dialogerna via någon digital plattform. Vi lever i en väldigt spännande tid! Eller så ses vi på något av Handelskammarens många events och mötesplatser. Jag har nämligen redan ansökt om medlemskap i regionens starkaste affärsnätverk, man vill ju vara med där det händer.

Slutligen önskar jag Christian Berger och alla fina medarbetare lycka till. Handelskammaren har gjort en strålande vd-rekrytering och jag ser fram emot att se arbetet fortsätta uppåt och framåt!

På återseende!

Välkommen till min avtackning
Anmäl dig här

[skribent medarbetare=”Johanna Palmér”]

Om Linköping vill förbättra sitt företagsklimat handlar det om attityd – från kommunstyrelsesalen till tjänstemannakontoret. 

Ett gynnsamt företagsklimat gör det lättare att starta och driva framgångsrika företag. Framgångsrika företag erbjuder människor arbete och kommuner skatteintäkter. Så kommuner har allt att vinna på ett behagligt och fördelaktigt klimat för företag.

Idag släpper Svenskt Näringsliv sin ranking över svenska kommuners företagsklimat. Det finns fler undersökningar av den här typen och de visar lite olika utfall. Svenskt Näringslivs är ändå den som får störst uppmärksamhet och kommuner gör klokt i att här försöka förbättra sina resultat. Placeringarna på 2019 års ranking är i skrivande stund inte tillgängliga, men baserat på de redan släppta omdömena står det klart att placeringen dalat för de två största kommunerna.

Företagens sammanfattande omdöme om Linköpings kommun har sjunkit från 3,37 (2018) till 3,25 (2019). Skalan är 1-6 där betyget 4 räknas som bra. För Norrköping är tappet än större från 3,31 (2018) till 2,86 (2019). Det kan jämföras med den ständiga ettan i sammanhanget, Solna, som får 4,09. Eller bäst i östgötaklassen, Ydre (plats 11), med stigande 4,44.

Tittar man närmare på Östergötlands två tillväxtmotorer så utkristalliserar sig problem/möjligheter (beroende på hur man väljer att se det) i kommunernas attityd, service och dialog gentemot företagen. Det handlar alltså inte om någon raketforskning, utan helt enkelt om hur – how – kommunerna (i de flesta fall tjänstemännen) kommunicerar med företagarna.

Politikerna och direktörerna kan kråma sig blå om vikten av det regionala näringslivet. Om förståelsen inte sipprar ner i den kommunala organisationen har det ingen effekt. Samtliga medarbetare måste ha insikt om varför – why – kommunen finns och var skattepengarna som finansierar verksamheten kommer från. Det hela mynnar ut i en ledarskapsfråga.

Det börjar med synen på sig själv, för kommunen likväl som den enskilde tjänstemannen. Finns jag för min egen eller andras skull? Är jag en möjliggörare eller en grindvakt? Även om svaret ibland måste vara det senare, kan den rollen antas på olika sätt. När jag behöver säga nej och inser att företagaren förmodligen kommer att bli besviken, kan jag välja på vilket sätt jag levererar beskedet. Som chef bör jag påpeka att valet ska falla på det vänligare och mest tillmötesgående alternativet.

Rocket science? Inte särskilt. Mer om enträget arbete och ständig påminnelse om – hur och varför.

[skribent medarbetare=”Maria Björk Hummelgren”]

Sverige har fått nya namn på de tunga posterna utrikes-, arbetsmarknads- och handelsminister och dessutom en ny EU-kommissionär. Från regionalt perspektiv ser vi flera viktiga frågor för dem att ta tag i.  

Sedan Ylva Johansson (S) tillträtt som ny EU-kommissionär efter Cecilia Malmström (L), har Sverige fått tre nya ministrar. Ann Linde (S) är visserligen inte ny i regeringen, men hon byter portfölj från handels- till utrikesministerns. Anna Hallberg (S) ersätter Linde som ny handelsminister och Eva Nordmark (S), i sin tur, Johansson som arbetsmarknadsminister.  

Som regional näringslivsorganisation uppskattade vi Malmströms (L) driv i frågor om frihandel mellan EU och övriga världen. Vi hoppas att de svenska representanterna i Europaparlamentet fortsätter på den linjen, nu när den nya svenska EU-kommissionären fått hand om migrations-och inrikesfrågor. Också tunga uppgifter som säger något om Sveriges anseende och kapacitet på området.  

Politiskt tyngd och rykte utomlands har betydelse för svenskt näringsliv på exportsidan och i affärer utomlands. Sveriges rykte som trovärdig och pålitlig nation är ovärderligt i dessa sammanhang. Men här finns förstås utmaningar. Relationerna till Kina är en lika viktig som delikat fråga, och regeringens Kinastrategi som väntas komma snart kommer att ge viktiga signaler om hur den relationen kommer att vara framåt.  

Kina är särskilt fokuserat på teknik- och innovationsutveckling, vilket gör Sverige – inte minst vår region – extra intressant. Kinas framsteg inom internationell handel vore huvudlöst att ignorera, och mer kunskap kan aldrig vara av ondo. Mer kunskap ger bättre förutsättningar för kloka beslut och eventuella affärer. 

Även västerut väntar stora utmaningar, koncentrerat till president Trumps protektionism och handelskrig med ovan nämnda land och även andra som motsätter sig presidentens agenda. Och så brexit. Svängningarna i brittisk politik och osäkerheten kring Storbritanniens utträde ur EU, smittar av sig på marknaden och ger ett ogynnsamt handelsklimat. Frågor som såväl Johansson, Linde och Hallberg kommer att behöva ägna mycket tid och energi åt. 

Svensk arbetsmarknad står inför en del problem. Näringslivets största hinder för tillväxt är bristen på kompetens. För få utbildar sig till och väljer att arbeta i bristyrken inom besöksnäring, industri, teknik och logistik, men också vården och skolan står för inför tuffare tider gällande rekrytering. Samtidigt ska Arbetsförmedlingen reformeras i grunden.  

Statsminister Stefan Löfven har tillsatt en före detta fackförbundsordförande som arbetsmarknadsminister som ska se till att genomföra las-förändringar och sänkta arbetsgivaravgifter för vissa grupper på arbetsmarknaden, i enlighet med Januariöverenskommelsen. En förhoppning är att Nordmark kan uppbringa mer engagemang inom fackföreningsrörelsen för kompetensförsörjningsfrågan och de matchningsproblem som arbetsmarknaden tampas med? Här behövs mer samarbete mellan parterna. 

Så från regionalt näringslivshåll ser vi flera strategiskt viktiga frågor att agera kring från regeringens håll. Samtidigt som politiken kan lita på vår aktiva närvaro och vilja till samverkan.  

[skribent medarbetare=”Maria Björk Hummelgren”]

Med risk att skriva någon på näsan så vill jag ändå genom några rader fundera kring den pågående handelskonflikten Kina/USA och vad det betyder för oss som inte är direkt inblandade.

Bara för att sätta saker i perspektiv – Kina och USA står tillsammans för ca 40 procent av världens BNP. Så när någon eller båda dessa ekonomier börjar handla midre med omvärlden så får det globala konsekvenser.

Det är detta vi ser hända nu. Regioner och länder drabbas. Färre inköp från Kina på grund av minskad export till USA till följd av högre amerikanska tullar betyder lägre ekonomisk aktivitet i Tyskland och i andra stora exportländer som till exempel Italien, Storbritannien, Frankrike, Kanada och Japan. Ett Kina som växer långsammare innebär färre ordrar för tyska företag och i sin tur drabbar svenska underleverantörer. Det är ingen raketvetenskap att räkna ut vad konsekvenserna kan bli i termer av växande osäkerhet, lägre tillväxt, ökande arbetslöshet, senarelagda investeringar, lägre konsumtion och vikande skatteintäkter. Alla förlorar i alla länder!

Man kan även fundera kring om det inte är så att en konflikt mellan giganterna Kina och USA egentligen drabbar mindre exportberoende länder som Sverige extra hårt. Detta då vi inte har någon stor hemmamarknad att falla tillbaka på. Men som sagt, ingen kommer undan, inte ens stora Tyskland.

Lite bakgrund om varför vi är där vi är kanske går att spåra från det att Kina 2001 kom med i Världshandelsorganisationen – WTO. För Kina innebar detta att landet fick tillgång till handel med låga tullsatser. WTO:s krav på motprestation från Kina var att öppna upp sin ekonomi. Allt sedan detta har landet kritiserats för att inte leva upp till sina åtanganden utan istället fortsatt att bland annat subventionera och skydda marknad, kapital och företag både hemma och internationellt.

Kina är en komplex fråga för alla, så också för Sverige och EU. Vi ser gärna en öppnare kinesisk ekonomi. Dock kanske den enklaste vägen dit går genom den brutala metod som USA valt. Personligen tror jag att det att göra så på ett ordnat sätt genom WTO och det regelbaserade system som finns för världshandeln. Det som sker nu är att man inte bara sätter systemet ur spel utan även skadar internationellt samarbete. Djungelns lag inom handeln känns definitivt inte som en långsiktig vinnare, särskilt inte för små exportberoende länder… Det är bara att hoppas att skadorna på systemet och förtroendet mellan länder inte blir för svåra att reparera. Jag kan även inte låta bli att fundera på om det egentligen inte är en titanernas kamp om världsherrarälde för ekonomisk-, teknologisk- och politiskt dominans där tullar bara är en del eller ursäkt…

Det känns som om vi åskådare håller andan och hoppas att detta skall blåsa över utan att det blir alltför allvarliga konsekvenser så att frågorna kan tas tillbaka till det regelbaserade systemet och internationellt samarbete. Frågan är bara hur stor skadan kommer att bli innan vi är där.

Ingen vet var detta är på väg, vad som kommer hända, varför och när. Återigen kan vi bara konstatera att det drabbar alla och som alltid så kan saker gå snabbare än man tror.

Man skall inte måla någon på väggen men som om detta inte vore nog så lurar även en avtalslös Brexit i vassen tillsammans med en annan icke-utagerad fråga – hot om amerikanska tullar på europeiska bilar. Sammantaget kan detta få mycket allvarliga följder för världen, EU och oss.

Jag brukar alltid försöka vara en realistisk optimist och hoppas att de som styr händelseförloppen tar sitt förnuft till fånga i tid – man vinner inga val på att göra männniskor arbetslösa, fattiga och pessimistiska och i länder utan val så är ekonomisk stagnation och missnöje alltid en risk. Men vad vet jag…

Lika illa som vi på Handelskammaren tycker om protektionism och handelshinder lika viktigt anser vi att det är att hela tiden driva på, sträva efter och tala om värdet av hållbar frihandel där effektiva företag konkurrerar på lika villkor. Det är alltid viktigt att lyfta fram att internationell handel är en mycket viktig komponent i vår välfärd, tillväxt, investeringar, innovation, sysselsättning och konsumtion – både nationellt och regionalt.

Istället för att öka den ekonomiska omfördelningen mellan kommuner borde politikerna våga öppna för en mer långsiktig och omfattande reform – kommunsammanslagningar.

”Det kallas för solidaritet”, fastslog statsministern vid sitt sommartal i Björneborg i Värmland förra söndagen. Vad Stefan Löfven (S) syftar på är en ökad kostnadsutjämning mellan Sveriges kommuner och landsting. De rikare ska ge mer till de fattigare. Med S förslag skulle den utjämnande summan öka från 9,7 till 11,5 miljarder kronor.

Som väntat välkomnas förslaget från glesbygdskommuner – och sågas av storstadsområdena. Båda sidor har sina poänger. Å ena sidan finns argumentet att alla svenskar har rätt till samma kvalitet i skola, omsorg, socialtjänst och vård. Och visst häpnar man ofta över de skillnader i välfärdstjänster som ryms i vårt lilla land, gällande allt från erbjuden demensvård till blöjor inom förskolan. Å andra sidan blir det bakvänt att kommuner som sköter sin ekonomi, attraherar företag och skapar tillväxt ”straffas” genom att tvingas betala mer till mindre bemedlade grannar.

Det handlar inte bara om storlek, men den har ofta betydelse. Det kommunala utjämningssystemet är inte nog för att radera skillnaderna. Så länge urbaniseringen fortgår kommer tiderna bli ännu tuffare för glesbygdskommunerna. Om vi inte ska tumma på kvaliteten, säger det sig självt hur mycket dyrare välfärdskraven är för en kommun i Vadstenas storlek och skatteunderlag jämfört med en som Linköpings. Samtidigt kan politikerna inte dränera regionernas tillväxtmotorer – det gynnar inte någon!

Att barnen har lite längre väg till skolan, eller att närmaste vårdcentral ligger en timme bort, är nog ett pris glesbygdsbor räknar med och gärna betalar för att kunna bo där de vill. Brist på närhet eller mängder av valmöjligheter, är en sak. Bristande kvalitet, när eleven eller patienten väl är på plats, en annan.

Flera kommuner samarbetar redan om exempelvis gymnasieskola, sophantering och andra tjänster. Gott så! Men det räcker inte. Administrativa gränser kan ha fördelar, annars är de mest till för att överskridas och ibland helt raderas. I Östergötland, med två av landets tio största kommuner, några mycket små kommuner och några mittemellan, finns goda exempel på samarbeten. De borde bli betydligt fler.

Man vinner inga val på att ”lägga ner” kommuner, så det krävs politiskt mod. Samtidigt, bär i minnet att bara för att kommuner slås samman försvinner inte samhället. Jag bor själv på en liten ort som var egen kommun före reformen på 1970-talet. Sedan dess har orten vare sig tappat sin identitet eller invånare. Istället bor här närapå dubbelt så många som för 40 år sedan.

Genom att slå samman kommuner skulle skillnader utjämnas på ett mer hållbart sätt. Det kan vara smärtsamt precis när det sker, men långsiktigt vore det smartare – och mer solidariskt – att spara värdefulla resurser och på vis bevara hela landet levande.

[skribent medarbetare=”Maria Björk Hummelgren”]

Vi på Handelskammaren sätter er medlemsföretag högst upp på våra piedestaler. Därför är vi glada över att medlemsundersökningen visar bättre och bättre resultat för varje gång vi genomför den. Vårt NPS, Net Promotor Score, ett globalt erkänt verktyg för att mäta kundnöjdhet, har flerdubblats sedan vi började mäta för sex år sedan. NPS mäts genom att kunden allra först i undersökningen svarar på frågan ”På en skala 0-10, hur sannolikt är det att du skulle rekommendera andra i ditt nätverk att bli medlem i Östsvenska Handelskammaren?”

Så långt allt väl, vi medarbetare är glada över framgångarna. Men vi har bara påbörjat resan mot framtiden i detta avseende. I dagens företagsekonomiska debatt brukar man prata om att verksamheter behöver ett radikalt kundupplevelse-fokus. Konkurrensen om kunders tid, pengar och engagemang är större än någonsin och tålamodet lägre. Minsta friktion kan fälla en affär. Vilket tålamod har du själv med att försöka utläsa något på en hemsida eller ladda en långsam app?

Från vår undersökning kan utläsas att kunder i Norrköping tenderar att vara mer nöjda med oss, jämfört med övriga städer. I fritextsvaren framgår att en del av er saknar en mötesplats i de städerna, likt Kammarforum i Norrköping. Glädjande nog finns faktiskt planer på en ny mötesplats i Linköping och i framtiden även i övriga städer i vår region! Det diskuteras just nu på styrelsenivå.

Ni som är ambassadörer, som angivit en hög siffra i NPS:en, lyfter fram vår personal och våra nätverk och events som det mest betydelsefulla. Ni gillar vår service och tillgänglighet och tycker att Handelskammaren ger goda möjligheter till nya kontakter, affärer och insikter. Ni tycker också att vi är pålitliga, positiva och nyskapande och på ett bra och proaktivt sätt lyfter och driver frågor som är viktiga för vår region, exempelvis regional attraktion.

Ni som är våra passiva och kritiska medlemmar lyfter fram att vi i utbudet är för centrerade kring några större städer i regionen och inte så synliga utanför dem. Ett annat tema handlar om tyngdpunkten för våra näringspolitiska frågor och att vi upplevs som lite för traditionella. Några av er anser att vi pratar för mycket hållbarhet, andra att vi pratar för lite. Svaren speglar utmaningen med att ha 1000 medlemsföretag i olika färger och former och politiska åskådningar.

Överlag gav ni oss otroligt många fritextsvar i årets undersökning. Det är en ren skattkammare av värdefull återkoppling när vi utvecklar verksamheten framåt. För det vill vi lyfta på våra hattar, vinka med dem i solskenet och sedan böja oss i en gammeldags bugning. Ju mer feedback och feedforward vi kan få, desto snabbare kan vi förflytta oss mot en radikalt bra kundupplevelse både fysiskt och digitalt.

En medlemsundersökning ger viktig information och vägledning, men ersätter inte att höra era åsikter och tankar direkt vid personliga möten, över telefon eller mail. Vi har ett ständigt inflöde av goda idéer, tankar och återkoppling och interaktion i våra olika kanaler. Fortsätt med det! Det är som ett sensommarmoget äpple, både stärkande och nyttigt, och något som vi aldrig kan få för mycket av.

Med förhoppning om en stark start på höstterminen,
Johanna Palmér,
Vd Östsvenska Handelskammaren

Så var sista eller i alla fall näst kapitelet i sagan om Brexit igång. Detta i och med att Boris Johnson (BoJo) vann det brittiska konservativa partiets omröstning att bli ny ledare och därmed också premiärminister. Han gjorde det med budskapet att ”leverera Brexit, ena landet och besegra Jeremy Corbin” (Labourpartiets ledare) för att på så sätt ”ge landet självbestämmande, ta tillbaka kontroll och återupprätta den brittiska nationen”. Det blev en rivstart på det nya jobbet där han utsåg en  hundra procent Brexitpositiv regering samtidigt som han gjorde tydligt att Brexit skall levereras med eller utan avtal så snart som möjligt – och på den vägen är vi…

Men vem är BoJo? Han är 55 år och har en bakgrund som bland annat journalist, borgmästare i London och utrikesminister. Han ger intryck av att vara kappvändare och opportunist utan någon starkare ideologisk förankring. Detta samtidigt som han är en charmig, karismatisk, udda, beräknande, fascinerande person som har en historia av allt från kontroverser och skandaler till lögner. Hans nuvarande flirt med nationalism och populism går också till viss del stick i stäv med tiden som borgmästare där han visade både öppenhet och liberala värderingar kring bland annat invandring och rörlighet. Det känns som hans mål är att bli historisk och lyckas han inte med det så har han i alla fall varit premiärminister och är säkert på ett personligt plan mer än nöjd med den bedriften… Färgstark, oberäknelig och motsägelsefull med andra ord!

Hur som helst, nu är handskarna kastade för samtal med EU, bygga vidare på Theresa Mays avtal/få fram en ny deal, gå till parlamentet, få ett ja och leverera Brexit i enlighet med folkomröstningen 2016, men i samma mening har BoJo även gjort klart att det blir utträde sista oktober, med eller utan avtal.

Vad betyder detta? Ja, först och främst kan man ju konstatera att Brexit faktiskt fortfarande lever (om nu någon trott något annat) och är i skrivande stund bara veckor bort även om den varit i någon form av dvala de senaste månaderna. Vidare känns (just nu) osäkerheten kring om Brexit kommer hända som bortblåst – det blir av antingen i ordnade former med avtal och övergångsperiod eller med en kostsam, katastrofal ”Halloween-Big-Bang” 31/10 – och tyvärr så lutar det i skrivande stund mot det senare och jag har sagt det tidigare; att ingenting är så dåligt att det inte kan bli katastrof.

Vad är nytt? Kanske finns möjligheter för konstruktiva samtal mellan nya företrädare på båda sidor. ”Sedan senast” har vi fått nytt ledarskap i EU (kommissionen, rådet, och parlamentet). Möjligtvis kan nya människor ge nya öppningar och lösningar. EU kommer dock aldrig att vilja eller kunna gå över vissa gränser men kanske kan paketering och mindre viktiga detaljer diskuteras och knådas. Kanske kan just dessa nya förutsättningar göra att det blir BoJo som tar UK ut ur EU trots alla hinder och dåliga odds.

Men… som alltid är allt mer komplicerade än det verkar. Önsketänkande, intention och vilja korrelerar som bekant inte alltid med verkligheten. Sanningen är att BoJos regering har en svag majoritet och i en situation där både nationen, parlamentet och partiet är splittrat kring Brexit och hur den skall gå till så finns sannolikhet för både regeringskris och nyval där de konservativa riskerar att kraftigt decimeras. Dessutom har ju även det brittiska parlamentet antagit att det är uteslutet att lämna EU avtal. Man skall heller inte underskatta ”tröttheten” kring frågan, behov av fokus på andra frågor, att chickin-race-taktiken från BoJo’s sida inte kommer fungera och den uppenbara risken för en frontalkrock med EU vid förhandlingsbordet. Dock verkar han personligen inte ha något att förlora eller något emot att köra full fart, fullt ut och rakt in i kaklet (eller över stupet…).

Handelskammaren har länge lyft fram vikten att göra sin brexitförberedelse. Större exportörer och importörer i vår region har gjort detta, är förberedda och kommer klara utmaningarna och nya förutsättningar på ett bra sätt. Bilden ser något annorlunda ut gällande mindre- och medelstora företag vilka kanske inte har gjort affärer med länder utanför EU tidigare. För dessa är det både viktigt och hög tid att investera i förberedelser kring frågor som till exempel tullhantering, kompetens, klassificering av varor, leveransvillkor, administration och logistik. Att inte göra något eller vänta och se är ingen lösning utan en risk med tanke på att med allra största sannolikhet kommer Brexit att inträffa med eller utan avtal inom en snar framtid. Så, vi rekommenderar företag att titta på hela sin process, minimera risker och ta tillvara möjligheter, hur man kan hjälpa sina kunder och leverantörer, hur man kan stärka sin marknadsposition och skapa konkurrensfördelar, etcetera. Allt för en framtida friktionsfri handelsvardag med Storbritannien.

Mycket kan hända fram till 31 oktober! … men fönstret för att få till avtal och övergångsperiod minskar för var dag. På den noten säger som vi sagt så många gånger tidigare om Brexit:”To be continued”!

I förordet till sina memoarer, ”Min historia”, skriver Michelle Obama att hon som barn ofta fick frågan ”vad ska du bli när du blir stor?”. Ja, vem har inte fått den och kanske själv ställer den nu som vuxen? Enligt Obama är det en av de mest meningslösa frågor man kan ställa: ”Som om det vore någonting slutgiltigt att växa upp. Som om man vid någon tidpunkt blir någonting och så är det klart”, skriver hon. Hittills i livet har hon varit jurist, kommunikationschef, arbetarklasstudent, kvinna, afroamerikan, brud, mamma, dotter och fram till ett par år sedan – USA:s First Lady.

Frånsett den där sista uppdraget, kan nog många känna igen sig i Obamas beskrivning. Vi är så mycket mer än en titel. Få människor i dag bestämmer sig för ett yrke, för att sedan ägna och identifiera sig med det resten av livet.

Vårt arbete är inte vår identitet på samma sätt som förr. Det är också en av poängerna som tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt lyfter i sin, av flera hårt kritiserade, rapport ”Arbeta till 75 – en bra början”. Mycket av kritiken handlar dock om Reinfeldt som person – som om hans inkomst och karriärval vore relevanta argument mot den verklighet som rapporten försöker beskriva: Att vi är allt friskare, lever allt längre och föder färre barn. Det skapar en demografi som kräver ett arbetsliv som inte slutar vid 65 års ålder.

I dagsläget försörjer 57 procent av befolkningen (20-64 år) övriga 43 procent (barn och äldre). Nu för tiden börjar vi dessutom ofta inte arbeta förrän vi närmar oss 30-årsstrecket, samtidigt som vi går i pension omkring 65. Med en aktuell medellivslängd på cirka 83 år, innebär det att 35 års arbetsliv ska försörja nära 20 års pension. Det säger sig självt; omständigheterna kräver att vi börjar diskutera pensionen – och vår syn på arbete.

Många av oss kommer att byta karriär två, tre eller fler gånger under vårt arbetsliv. Det innebär att vi kommer att behöva utbilda oss vid olika tidpunkter i livet, inte bara i början. Den utvecklingen tillåter ett längre arbetsliv, eftersom möjligheten och behovet att byta jobb ökar. Digitalisering och automatisering gör dessutom många yrken ”lättare” och inte lika fysiskt slitsamma. Vår syn på återhämtning och lediga stunder, är också under behövlig utveckling.

För att nå framgång måste Sverige också göra upp med den åldersfixering (och diskriminering) som råder på arbetsmarknaden. Samtidigt som det mesta tyder på att vi behöver jobba längre, vittnar 50-åringar om att de har svårt att få nytt jobb – på grund av sin höga (!) ålder. Kunskap och erfarenhet, många arbetsföra år framför sig, småbarnstiden bakom sig och ofta god fysisk hälsa, borde göra den här åldersgruppen till arbetsmarknadens mest attraktiva! Istället bedöms 50-plussare ofta som uttjänta. Den attityden duger inte i ett Sverige där kompetens är en bristvara.

Ett mer flexibelt och föränderligt arbetsliv kräver ett pensionssystem som rimmar med det. Fler kommer att kunna och arbeta längre. För att Sverige ska klara sina välfärdsåtaganden krävs det – med fler valmöjligheter mellan yrke och utbildning möjliggörs det.

Så nästa gång du träffar bekantas barn och dristar dig till att fråga vad de ska bli när de blir stora, förbered dig på ett väldigt långt svar tillbaka. Eller kanske en annan fråga?

Robert Wallin
Biträdande regionchef Företagarna Småland och Östergötland

Maria Björk Hummelgren
Ansvarig Analys och Tillväxt, Östsvenska Handelskammaren

Debattartikel publicerad i NT och Corren sommaren 2019.