Debattartikel publicerad i Expressen.
Sverige står inför en akut cementkris. Det är inte ett mindre och hanterbart branschproblem utan snarare att likna vid att en av de viktigaste kuggarna i det svenska industrimaskineriet går sönder. Det försätter hela Sverige i en mycket besvärlig situation och kan få följdverkningar på många områden.
Dels handlar det om många förlorade arbetstillfällen och försämrade möjligheter att starta om Sverige efter pandemin – dels handlar det om försämrade möjligheter att ta ett globalt ledarskap för en miljö- och klimatmässigt bättre cementproduktion.
Bakgrunden till den förestående krisen är att Cementa nekats ett förnyat tillstånd för att bryta kalksten i befintliga täkter i Slite på Gotland. Det innebär att när tillståndet löper ut under hösten så försvinner omkring 75 procent av den svenska cementproduktionen i ett slag.
Att möta detta bortfall med import i så stora volymer kommer ta väldigt lång tid.
En uppenbar och akut konsekvens av detta är att brist på cement också leder till brist på betong. Det innebär att bostadsbyggen och många av regeringens aviserade infrastrukturprojekt kommer bli mycket svåra att genomföra i rimlig tid och till rimlig kostnad. Nödvändiga projekt som är viktiga för såväl samhällsutveckling som klimatomställning kommer att stoppas eller kraftigt försenas.
Beräkningar från Byggföretagen pekar på att antalet jobb som riskerar förloras landar på mellan 200 000 och 400 000 och fackföreningen Byggnads har beskrivit situationen som värre än under byggkrisen på 90-talet.
Det statliga gruvbolaget LKAB – som är mycket beroende av cement – har flaggat för att 50-80 procent av produktionen kan falla bort om man inte hittar någon alternativ lösning.
Vår uppfattning är att konsekvenserna av ett produktionsstopp på Slite riskerar att bli ekonomiskt mycket kännbara för hela Sverige. Utöver risken för att svensk ekonomi skadas och väldigt många svenskar förlorar sina arbeten så försvagas Sveriges möjlighet att som industrination bidra till en nödvändig grön omställning, vilken kräver en klimatmässigt bättre produktion av cement.
Om hela vår byggsektor hänvisas till utländska producenter så förlorar vi möjligheten att leda utvecklingen och blir i stället helt beroende av andras beslut om hur produktionen ska gå till. Det vore väldigt negativt om Sverige avstod möjligheten att själva förbättra produktionen och samtidigt gjorde sig beroende av transportintensiv import av material som vi själva kan producera med lägre utsläpp.
I värsta fall leder det till sammantaget högre utsläpp redan på kort sikt och sämre möjligheter att påverka produktionen i rätt riktning på längre sikt. Därför är ett stopp för produktionen på Gotland starkt negativt för hela landet.
Sveriges regering måste ta situationen på största allvar och agera skyndsamt för att undvika en cementkris som hotar Sveriges omstart, svensk industri och jobb i hela landet liksom den gröna omställningen.
Oliver Dogo
Vd Handelskammaren Mittsverige
Jenny Emerén
Vd Handelskammaren Mälardalen
Kristina Snitt
Vd Mellansvenska Handelskammaren
Andreas Hatzigeorgiou
Vd Stockholms Handelskammare
Simon Helmér
Vd Östsvenska Handelskammaren
Anders Hjalmarsson
Vd Västerbottens Handelskammare
Frida Johansson
Vd Handelskammaren Värmland
Stephan Müchler
Vd Sydsvenska Industri- och handelskammaren
Linda Nilsson
Vd Norrbottens Handelskammare
Johan Trouvé
Vd Västsvenska Handelskammaren
Helena Zar Vallin
Vd Handelskammaren Jönköpings län
