Magnus Lindahls krönika
Jag har fortfarande svårt att förstå hur man med öppna ögon genom Brexit försöker att vrida tiden tillbaka; lämna EU som är den mest framgångsrika frihandelszonen i världen; lämna den inre marknaden, tullområdet och tullunionen; att bli ett 3:e land med vad det innebär i termer av handelskostnader som tid, administration och papper.
När man som jag tror att en så fri och rättvis rörlighet av varor, tjänster, kapital och människor är bra både för tillväxt, demokrati och utveckling så är det ju lätt att misströsta i tider där populistiska krafter mot odds, logik och sunt förnuft lyckades vinna en majoritet för att ta EU:s kärnländer ut ur samarbetet.
I denna min andra krönika om Brexit resonerar jag mer kring politiken i och runt utträdesprocessen, frihandel och framtid.
Som sagt… det finns ingen mjuk Brexit!
Det jag slås av är hur illa Storbritanniens politiker verkar sköta processen runt utträdet. Det är anmärkningsvärt hur små framsteg har gjorts på ett år gällande vilken väg som man vill att Brexit skall ta. Inget har egentligen kommit ut ur förhandlingarna så här långt. Huvudet i sanden och förnekelse gällande utträdets utmaningar, kompromisser som måste göras och vad dessa kommer att innebära är en riskfylld väg. Utmaningarna kommer inte att försvinna bara för att man inte tar tag i/pratar om/kommunicerar dem till medborgarna och tar fram en plan för vad man vill med förhandlingarna. Allt sammantaget riskerar att bidra till att den oundvikliga krocken med verkligheten kan bli både värre och hårdare än vad som är nödvändigt. Tiden går… snabbt…
Svår och polariserad politisk situation
Den politiska situationen i Storbritannien är ju heller inte lysande med bl a en försvagad premiärminister efter ett förlorat val, maktstrider i regeringspartiet om ledarskap och typ av Brexit. Detta är exempel på en infekterade miljö som tar energi och fokus från utträdesförhandlingarna.
Hos oppositionen är situationen inte mycket bättre. Inom Labour finns en radikal vänsterkantsledare vid rodret vilken söker nyval och kanske har chans att bli premiärminister… Man kan fråga sig var de mer moderata politiska krafterna är i det brittiska landskapet?
Frihandel 2.0
Brexit är ett uttryck för någon form av generell trend av motreaktioner av effekter från pågående samhällsförändringar. Frihandel, globalisering, konkurrens, automatisering, migration med flera får alla skulden att vara bovar i dramat. Frustration och rädsla är stark och på en del ställen välgrundad. När människor får det sämre så letar man efter enkla svar som populister är snabba att ge och vilket ofta resulterar i nationalism och protektionism. För länder och för EU är det både viktigt att dra lärdom från detta och bidra till att samhällena kan bygga tillväxt, välstånd och utveckling för så många som möjligt. Både EU och nationalstaterna måste på ett bättre sätt förklara värdet för alla av den inre marknaden, en fri handel och en fri rörlighet av både människor, kapital och varor och varför alternativet med murar, tullar och olika hinder faktiskt är så mycket sämre för alla. Detta samtidigt som man samtidigt talar om hur och varför man utvecklar de nya moderna handelsavtal som är på gång. Kanada och Japan är två bra exempel.
It’s all about communication
Jag hoppas även att de brittiska politikerna börjar kommunicera vad som verkligen står på spel och gör pragmatiska kompromisser i utträdesprocessen. Om inte riskeras en ”no-deal” vilket skulle leda oss ännu längre bort i detta outforskade territorium och närmare en seriös kris. Kanske lite mer ärlighet kring situationen, kostnaderna och implikationerna skulle kunna bidra till en mindre dålig Brexit som efter en övergångsfas på 3-4 år skulle kunna träda i kraft.
Gjort är gjort?
Att få till stånd en ny folkomröstning tror jag är svårt då parlamentet har beslutat om Brexit och utträdet är igångsatt. Men vem vet, ett nyval och ett nytt parlament som beslutar om en folkomröstning kring villkoren för en Brexit är ett scenario. Dock verkar den sannolikheten både liten och avlägsen just nu. Låt oss istället hoppas på en bra, konstruktiv förhandlingsperiod med en bra övergångslösning så att skadan av Brexit minimeras för Storbritannien, EU och inte minst för Sveriges ekonomiska relationer.
Vi kan tala om olika modeller och lösningar men någonstans finns en gräns som vi måste respektera. Det är binärt dvs antingen är man innanför eller så är man utanför EU:s tullområde – så enkelt är det och så komplicerat blir det!
Jag lär nog få både en och annan anledning att återkomma i ämnet även framöver. Till dess kom ihåg: Det finns ingen mjuk Brexit!
Magnus har tidigare skrivit denna krönika som beskriver bakgrunden till Brexit.
