Då var det redan mitten av september. Förmodligen är det inte bara jag som kände att sommaren 2018 var speciell. Istället för att vara en lugn period så stack den ut som något utöver det vanliga i allt från väder till nyheter. Sol och temperaturrekord stod som spön i backen, hemska skogsbränder härjade och klimatångesten fick många nya solbrända ansikten.
[quote]Vi fick se en amerikansk president som likt en elefant i en porslinsbutik besökte Europa och spred fråge- och utropstecken gällande bl a NATO och EU samt vid ett udda toppmöte i Helsingfors som fick många med mig att lyfta på solglasögonen.[/quote]
På handelssidan böljade det fram och tillbaka mellan EU och USA. Från stål- och aluminiumtullar och hot om biltullar för att sedan landa i ett (tillfälligt?) lugn med någon form av potentiell TTIP-light överenskommelse på horisonten. Samma president inledde även en handelskonflikt med Kina, tog ut Nafta-avtalet för grillning och kastade långa skuggor på WTO. Detta utvecklas ännu och som vanligt är allt totalt oförutsägbart – i motsats till sommarens väder.
Ingenting är så dåligt att de inte kan vändas till katastrof. Trots värmen fortsatte Brexitröran med en vilsen brittisk regering (och opposition) utan kompass och realistisk plan. Risken för avtalslös Brexit har ökat, vilket är obra för Sverige. Opinionen i landet har svängt med krav på en ny folkomröstning då komplexitet och kostnader blivit konkreta, insikt att man blev lurad av lämna-sidan och att regeringen skulle behövt (mycket) mer tid innan förhandlingarna för att ha ett embryo till plan och strategi.
Galenskapen i allt detta är inte Brexitbeslutet i sig utan den totala oförmågan att lösa uppgiften med ett ordnat utträde.
Men det internationella samarbetet lever… i form av bl a fotbolls-VM, räddningar av pojklag ur grottor, EU-samarbete kring skogsbränder, en brittisk opinion som insett värdet av multilateralism, frihandelsavtal, EU/Japan och att stillahavsländerna riggade för frihandel (ex USA).
Så var det val igen… I sommarens sista suck så kom vårt eget val, något som vi sent omsider började känna av under augusti. Ett val i en värld där det gamla ifrågasattes, populismen och alternativa sanningar fick oförtjänt uppmärksamhet. En värld där tidigare bastioner för en liberal världsordning har fått för sig att ensam är stark och att institutioner som byggts upp efter andra världskriget måste stöpas om i grunden eller läggas ned.
Vi har aldrig haft det bättre, så hur kunde det bli så här? Hur är det möjligt att polarisering och egoism har kunnat ta en så stor plats när vi mer än någonsin behöver samarbeta för att ha ett bättre samhälle att lämna över? Har vi i strävan efter självförverkligande glömt bort vad det är som ger själva förutsättningen till att självförverkligas? Dvs stabila, välskötta, inkluderande, toleranta samhällen. Den moderna världsordningen med institutioner och regelverk. Ett starkt EU som skapat fred i Europa de senaste 70 åren – ett lysande historiskt undantag! Utan ett starkt EU riskerar livet att varken bli lätt eller roligt.
Kanske är det därför att många tyvärr börjat att ta det vi har för givet. Att äldre generationer är på väg ut och det levande minnet att det var sämre förr snart är borta.
Been there, done that! Europa har ju provat på konsekvenserna av nationalism och fascism vilket varken var lyckat eller framgångsrikt. Om vi frågat någon 1918 eller 1945 om hen skulle vilja leva i Europa av då eller Europa av idag så är jag ganska säker på svaret…
Kom ihåg hur vi kom hit. Det är alltid viktigt att påminna om historien och vad som byggt vår trygghet och välfärd. Att demokrati, samhälle och institutioner måste vårdas, respekteras och tas hand om varje dag. Att ensam inte är stark. Att demokrati, tolerans, oberoende institutioner, fri media och en vårdad debatt är fundament som inte få tummas på. Att lyfta blicken, fokusera på framtid och områden i behov av djupare reformer som t ex skatter, arbetsmarknad, utbildning, bostäder, etc. Att kommunicera berättelser och visioner samt hur dessa skall uppnås. Att det inte finns några snabba lösningar på stora, komplexa samhällsutmaningar. Sist men inte minst, att det faktiskt inte var bättre på den gamle kungens tid!