Ett mycket efterlängtat barn ter sig i skimret av den mödosamma väntan, som en skänk från ovan. I dagarna har Sverige äntligen fått en ny regering, 4 månader över tiden. Även fast alla vet att DNA-koden i budgetöverenskommelsen innehåller starka motsättningar – kan dessa arter ens reproducera sig tillsammans? – så hör jag lättnadens kör starkare än olyckskorparna. Åtminstone i min filterbubbla, åtminstone bland hyfsat pragmatiska människor som förmår att hålla flera saker i huvudet samtidigt.
Men jag läser också att näthatet flödar gentemot vissa karaktärer i denna ovanliga släktkrönika. Människor måste ha en nedärvd dysfunktion, som kan uppdämma ett sådant förakt över en regeringsbildning och budgetöverenskommelse.
Det anses god ton att låta ett nyfött barn vänja sig vid ljuset innan man utsätter henne eller honom för världens granskande blickar. Den nya regeringen är purfärsk, ministrarna annonseras just på löpande band. Tiden får utvisa om detta blir ett progressivt styre utan större inflytande från ytterkanterna, eller ett omöjligt uppdrag från en instabil plattform.
Näringslivet är i sig ingen homogen grupp, partisympatierna varierar precis som i andra samhällssfärer. Men man kan så här tidigt i samarbetet ändå hargoda förhoppningar utifrån de 22 punkter som har med företagande och näringsliv att göra.
Bland annat innehåller samarbetet borttagande av extra beskattning vid generationsväxling och förenklade 3:12-regler. Här finns löften om en välbehövlig modernisering av arbetsrätten och förändring av Arbetsförmedlingens roll. Ett stort fokus läggs också på klimatarbete och att använda skattelagstiftningen för att styra beteendemönster. Fler behöver se sig som planetskötare, färre behöver köra bränsleslukare.
Glädjande nog finns även en skrivning om höghastighetståg och en öppning för lånefinansiering, vilket är den enda rimliga vägen framåt om vi kunna njuta av nyttorna av ett höghastighetståg nu och inte om tre generationer. Ett nytt Infrastrukturdepartement ska bildas, vilket visar att man lägger extra tyngd i vad infrastrukturen betyder för Sveriges utveckling.
Jag tror, men då är jag också optimistiskt lagd, att regeringen kommer hålla tiden ut. Jag vet, och här är jag mer realistiskt lagd, att flera av de viktiga frågorna i överenskommelsen ska manglas igenom utredningar. Sådana kan ta tid. Jag förstår därför att vi, liksom våra vänner till övriga näringslivsaktörer, måste agera som ständig påminnare och nagel i ögat på det politiska styret både nationellt, regionalt och lokalt. Under hela mandatperioden.
Löften måste bli till verklighet, allt annat är att fördröja den omställning som vårt land behöver göra för att möta framtiden. Det är brådskande att återupprätta ett starkt förtroende för det politiska skiktet. Valrörelsen förminskade det offentliga samtalet till en fixering av högerflankens möjlighet till inflytande. Det demokratiska samtalet tar vägen dit det vill, men tänk om man istället lagt mer tid på att måla upp visionen om den svenska framtiden! Berättat hur vi i Sverige kan möta megatrenderna globalisering, digitalisering och urbanisering med bibehållen tillväxt och med möjligheterna till gott och hållbart liv?
3,5 år går fort. Använd tiden klokt så att vi i nästa valrörelse får mer fokus på viktiga framtidsfrågor och mindre rädsla för oliktänkande. Världen förändras rekordsnabbt, låt oss hoppas att denna rekordlångsamma regeringsbildning ändå banar för rekord i antalet uppfyllda vallöften.
Johanna Palmér,
Vd Östvenska Handelskammaren
