KRÖNIKA Nyligen kommunicerade Trafikverket sitt förslag till nationell plan för transportsystemet, för åren 2018-2029. Många satte kaffet i halsen när förslaget stod att läsa att första etappen av höghastighetsjärnvägen – Ostlänken – byggs för hastigheter upp till 250 km/tim. Upp till 250? Det är väl ingen höghastighetsjärnväg!
Bakgrunden är att regeringen gett Trafikverket i uppdrag att för höghastighetsjärnvägen ta fram en etappvis utbyggnad inom ramen för infrastrukturbudgeten. Med föreslagen takt betyder det att hela höghastighetsjärnvägen står klar att invigas om tre generationer, framåt nästa århundrade, år 2095 enligt Sverigeförhandlingen?! Nog för att vi ska förvalta planeten åt våra barn, men 78 år är en oöverskådligt lång tid!
Vi åker mer tåg än någonsin och utvecklingen förväntas fortsätta. Trängseln på spåren har skapat störningar och stora punktlighetsproblem. Förutom att lappa och laga i de befintliga stambanorna behövs alltså ny kapacitet. Näringsliv och medborgare behöver snabba, effektiva och punktliga resor och transporter för att fortsätta växa och leverera in nytt skatteunderlag.
Så varför föreslå att den nya kapaciteten byggs med redan gammal teknik? I resten av världen stiger hastigheterna just nu snarare från 320 km/tim snarare än någonting annat. High Speed 2 i Storbritannien byggs exempelvis för 400 km/tim. Få länder bygger för lägre hastigheter än 300 km/tim. Det är också viktigt att hela systemet håller samma hastighet. Det måste finnas operatörer som vågar investera i höghastighetståg och den viljan minskar naturligtvis om tågen inte kan köras, eller måste bromsas, på vissa delar av sträckan.
Med en snabb utbyggnad av höghastighetsjärnvägen kan Sveriges tre storstadsregioner kopplas ihop i modern tid, kapaciteten i järnvägssystemet ökar, operatörer vågar investera i tåg och de befintliga stambanorna avlastas. En långsam utbyggnad däremot innebär stor osäkerhet och olägenhet för stadsutvecklingen och markanvändningen i de kommuner som berörs av utbyggnaden. Utöver att vi skjuter tillväxteffekter på framtiden.
Trafikverket konstaterar att en högre hastighet skulle kunna vara motiverad om utbyggnaden skedde snabbare genom en kraftigt ökad finansiering, till exempel genom lån. Om hela höghastighetssystemet är klart år 2035-2040 och körs i 320 km/tim, då ger det stora samhällsnyttor och tillväxtpotential, precis som det var tänkt från början.
Röster höjs nu på många ställen i landet och från olika håll – se till att realisera tillväxtpotentialen genom att binda samman Sveriges tre storstadsregioner, och gör det fort. Extraordinär infrastruktur kräver extraordinär finansiering! För näringslivet är bra och moderna kommunikationer helt avgörande och jag blir inte förvånad om höghastighetstågen blir en viktig valfråga nästa år.
Johanna Palmér,
Vd Östsvenska Handelskammaren
