Bland det första som USA:s president gjorde för snart ett år sedan var att ta landet ur processen kring det föreslagna handelsavtalet TPP – Trans Pacific Partnership.
Men härom månaden, i samband med presidentens asienturné, så återuppstod TPP. Under ledning av Japan har de 11 återstående länderna bl a Kanada, Mexiko, Australien, Chile tagit klivet vidare – alltså utan USA, vilket jag tycker är intressant av flera anledningar.
Surprise – det gick även utan USA!
Dels att Japan, världens 3:e största ekonomi, nu är något av ett ankare i avtalet vilket representerar 13% av den globala ekonomin mot 40% om USA hade varit med. Detta är mindre men ändå både stort och viktigt. Dels att ett antal länder talar om att ansluta sig till TPP som t ex Sydkorea, Indonesien, Filippinerna, och Colombia.
Kanske är det som hände med TPP ett bevis för att frihandelsmotståndet från USA är ett mindre hot mot världshandeln än vad i alla fall jag trodde. Jag tänker att det även kan vara så att många länder inser att anti-globaliseringsvågen inte kommer att lösa några problem. En försiktig slutsats skulle kunna vara att en majoritet i världen ändå vill fortsätta liberalisera och få till moderna handelsavtal då dessa helt enkelt visat dig vara bra för de flesta länder.
Men det man inte ska glömma är att dra sig ur TPP var ett vallöfte som president Trump infriade. Det visar allvar bakom ord och hur långt USA nu är villigt att gå i både protektionism och nationalism när det gäller nya handelsavtal. I samma andetag bör man även ha i bakhuvudet USA:s kraftiga ifrågasättande av gamla system som Nafta och WTO.
Ifrågasatta handelssystem
Det finns en tydlig oro att USA kan lämna samtalen om Nafta där man lagt fram långtgående förslag/krav på förändring. Förhoppningsvis är detta mest en förhandlingsstrategi, men att ta Nafta för givet känns inte säkert. Både Mexiko och Kanada har hotat att lägga till egna tullar om USA saboterar Nafta. Det är dock viktigt att ha i bakhuvudet att många företag i USA vill behålla avtalet då de ofta har produktion i framförallt Mexiko och produkter som går fram och tillbaka över gränsen flera gånger innan de är färdiga.
Även gällande världshandelsorganisationen WTO som är ett grundläggande ramverk för handel och en mycket viktig institution har USA talat om viljan att röra om och det finns en oro för obstruktion inom vissa delar som t ex arbitragedelen.
Som sagt, handelssystemen är ifrågasatta och det känns ju i sig inte optimalt i lite osäkra tider. Det är och kommer bli både hårda diskussioner i pågående och kommande samtalsrundor och möten gällande både Nafta och WTO.
Nya utmaningar, nya tider, nya allianser
Politisk utveckling har på senare tid stått i vägen för världshandeln med Trump, Brexit, Rysslandssanktioner, nationalism och populism – konsensus att handel är bra är idag till viss del utmanat.
Min förhoppning är dock inte att det är så illa som man ibland kan få intryck av. Verklighet, realpolitik, ekonomi och affärsintressen kommer förmodligen att komma ikapp även ett protektionistiskt USA. Även om landet under några år isolerar sig så hoppas jag att resten av världen kommer att klara av att fortsätta bygga, stärka och utveckla handelssystemet med bl a nya avtal.
Men det verkar som om vi får räkna med 1-2 skakiga amerikanska mandatperioder ur ett handelsperspektiv. Att systemen som vi känner dem kommer sättas under press. Att nya spelare som t ex Kina kommer ta plats i det tomrum som USA lämnar. Att nya utmaningar kräver nya innovativa lösningar. Att EU:s förhandlingar om och strävan mot nya moderna handelsavtal kommer bli ännu viktigare.
Summa summarum så väljer jag att vara optimist och både tror och hoppas att världshandeln kan fortsätta att utvecklas även om världens största ekonomi under en period kommer dra åt ett annat håll – en gissning lika god som någon annan och den som lever får se!
Magnus Lindahl
Ansvarig Sörmland, Gotland och Internationell handel
Östsvenska Handelskammaren
