Hej, Mariana S Gustafsson, biträdande universitetslektor i statsvetenskap, Linköpings universitet!
Hur mår demokratin?
– Trots att vi lever i en viss trygghet att våra politiker och tjänstemän gör vad de ska och att myndigheterna och rättsstaten fortfarande fungerar, mår vår demokrati precis som människorna som bor i Sverige idag: hon är ensam och osynlig. De flesta får möjligheter att ordna sina liv genom arbete, de flesta sjuka får sjukvård, de unga får sin utbildning och de gamla får sin äldrevård. Det är bara att väldigt många känner sig ensamma och isolerade, och möjligen lurade.
Oj, hur påverkar det oss?
– Det är en känd paradox – i ett digitaliserat samhälle med så mycket tillgänglig information, sociala medier, möjliggörande tekniska lösningar tappar vi något i våra medmänskliga relationer. Vi har mycket information och olika verktyg för beslut, vi ska agera klokt och snabbt, men hur meningsfull är vår vardag när vi inte orkar, har tid eller någon människa att skratta eller gråta med? Vi tappar möjligheter att lära känna varandra djupare och bygga tillit till varandra för att eventuellt bygga något nytt och värdefullt tillsammans. Demokratin bygger på att människor litar på varandra och engagerar sig frivilligt, både för att umgås och för att lösa utmaningar tillsammans.
– Trots att mycket information om myndigheter, kommuner och deras tjänster finns tillgänglig online, är de osynliga för medborgare när kontoren stängs. Det är en paradox igen – de finns i verkligheten, uppdaterad information finns på nätet – likaväl är de ”osynliga” för medborgaren. Det finns ju allt på nätet, lyder logiken, men upplevelsen är att det knappt finns någon tid eller värde av att träffa medborgaren längre.
– Hur ska nya medborgare förstå vad en demokrati är, hur ska unga lära sig, om nästan allt vi erbjuder är information utan upplevelsen av mänskligt utbyte som är så viktig för att skapa meningsfullhet i vardagen och en framtidstro?
Har pandemin påverkat demokratin?
– Ja, den har gjort oss mer effektiva och digitala. Men den har också gjort oss mer ensamma, isolerade och törstiga efter mänsklig social och fysisk kontakt. Pandemin har också visat tydligare på svagheter i vårt samhälle, på områden som äldrevård och bostadssegregation där många fler blev drabbade hårdare av Covid-19.
– Pandemin är ännu inte slut och vi har en pågående regeringskris, vilket är oroande med tanke på det politiska ansvaret och viktiga beslut som krävs för att samhället och ekonomin ska ta sig ur krisen. Det politiska landskapet är ännu mer fragmenterat sedan senaste valet, med skiljelinjer inom viktiga frågor, vilket gör det utomordentligt svårt att bygga en regering.
Vilka utmaningar står demokratin inför och hur stärker vi den?
– En utmaning är att omvärdera medborgarskapets mekanismer i ett digitaliserat samhälle, så att den upplevs som meningsfull för alla och som kan möjliggöra engagemang och deltagande. För detta behövs bland annat att vi förstår varandra som medmänniskor, att politiker och tjänstemän förstår medborgarnas frågor och nya behov. Samt att skapa ömsesidig tillit för demokratiska institutioner och värderingar.
