Nyligen såg jag och min familj filmen ”Christmas Chronicles”, med Kurt Russell i rollen som jultomten. När två olycksaliga barn kraschar släden, tvingas tomten ägna halva julaftonsnatten åt helt andra saker än att dela ut klappar. Vid ett tillfälle hamnar han i finkan för bland annat bilstöld, och upptäcker där att den viktiga julstämningen är nere på farligt låga nivåer. Vad spelar då det för roll? Jo, menar tomtefar, om stämningen sjunker för lågt och människor tappar tron, kan de hemskaste saker inträffa. Och mycket riktigt, snart börjar cellerna fyllas av desperata människor som tappat tron på både tomten och sig själva.
Coronapandemin påverkar många delar av samhället, och förändrat beteende går att skönja på flera olika områden. Den mest uppenbara omdaningen är förstås kopplad till digitaliseringen. Det sägs att inte ens den mest inflytelserika IT-magnat hade kunnat komma i närheten av att driva på framstegen i samma takt som covid-19 lyckats med. Många är vi som insett att det mesta vi förut gjorde genom fysiska möten – föreläsningar, seminarier, ja, till och med middagar – faktiskt går rätt bra att genomföra digitalt.
Utvecklingen syns även på bostadsmarknaden. Istället för mindre lägenheter, som trendat under en tid, vill fler nu ha större lägenheter med åtminstone ett extra halvrum innanför ett kök eller sovrum, för att ”kunna stänga om sig och jobba” (Dagens Industri, 9/12).
Vi ses fysiskt allt mer sällan. Därtill har något förändrats när vi väl träffas. Många verkar tro, jag har träffat flera som hoppas, att kramarnas och kindpussarnas era är förbi. Och kommer det fortsatt vara kutym att handhälsa på främlingar i ett nytt sammanhang? Post corona kommer vi ha en helt annan inställning till beröring: är den verkligen nödvändig?
I takt med att resor, fysisk kontakt och umgänge minskat har pandemin samtidigt påmint oss om vilket värde andra människor har för vårt välmående. En ökad psykisk ohälsa 2020, orsakad av ensamhet, skvallrar om det. Digitalisering i all ära är fantastisk, men vi är alltjämt sociala varelser och behöver mänskligt utbyte. Vi behöver det för vår hälsa, men också för världens välbefinnande.
Det är viktigt att vi inte tappar det mänskliga, bara för att vi just nu inte kan ses som vanligt. Utan social samvaro, värme och julstämning följer oroligheter och till och med krig, i alla fall om man ska tro ovan nämnda jultomte.
Och är det någon gång man ska tro på tomten, så är det väl i år?
Maria Björk Hummelgren
Näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren
