Nyss hemkommen från svenska Sälenfjällen noterar jag att det följer med vissa sociala krav på förtydligande; varken jag eller någon i mitt sällskap visade tecken på förkylningssymptom när vi åkte. Och nej, vi gick inte på afterski och vi åt våra luncher utomhus eller i stugans trygga vrå.
I den värmande fjällsolen träffade jag en vän, som också var där med sin familj. Vi konstaterade att det var lite som att befinna sig i en bubbla, med frisk luft och glada ansikten, på armlängds avstånd från den bistra verkligheten där det bara talas om en enda sak.
Men visst knackade den där verkligheten ideligen på. Runt omkring hördes viruset nämnas gång efter annan. Mobilen plingade obönhörligt med uppdaterade nyheter om smittspridningen, och beslut baserade på dessa. En äldre man rådde oss att undvika kön till den mest populära sittliften: ”Där borta är coronaland”, sa han och pekade med staven. Likväl var han där och åkte skidor.
En del av er läsare skakar säkert på huvudet åt mig och alla andra som valde att åka till fjällen trots rådande situation. Av andra får jag kanske en mental klapp på axeln för samma val. Vi var långt ifrån ensamma i backarna, men runt omkring oss hördes nämnvärt få andra språk än svenska. Sverige har, än så länge, valt en liberalare linje än många andra i hanteringen av covid-19. Bara några mil från oss var skidanläggningarna på andra sidan norska gränsen, Trysil och Hemsedal, stängda. Vilken sida som tagit rätt beslut får tiden utvisa.
Nu höjs dock röster för att stänga även de svenska skidanläggningarna inför det annalkande påsklovet. Och rent medicinskt vore väl det ett sunt beslut. Det handlar om att ”plana ut puckeln” av smittade, för att avlasta sjukvården så resurserna räcker för att vårda de sjukaste. Å andra sidan innebär det att fullt friska människor skulle få ställa in sina semesterplaner, inga liftkort skulle säljas, betydligt färre middagar ätas på restaurangerna och så vidare. Det betyder i sin tur mindre intäkter, ja till och med ekonomisk kris för många företag som livnär sig på turistsäsongen.
Hemkommen på lördagskvällen for jag ner till den lokala krogen för att köpa pizza. Det var kö och den vanliga kvarten drogs ut till både 25 och 30 minuter. Under tiden pratade de väntande kunderna om – just det, corona. Om sviterna av viruset, affärer som inte blir av och ängslan för sin försörjning. Mitt i den oron valde de att gynna sin närmaste pizzeria. Tänkvärt.
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren
