Som sagt, med jämna mellanrum händer det att ett nytt kapitel öppnas i Brexitprocessen. Det kan vara ett byte på premiärministerposten, senareläggande av utträdesdatum eller som nu efter valet igår vilket är början till ett avgörande skede i Brexitsagan.
Boris Johnson vann stort det viktigaste valet på en generation. Det var inget lätt val för medborgarna med två impopulära och extrema huvudkandidater – en för Brexit till varje pris och en som talar vagt om folkomröstning och att bygga ett nytt ekonomiskt system med bland annat nationalisering och löntagarfonder – grepp som provats tidigare i historien med begränsad framgång. I god populistisk anda lovade båda stort, runt och oansvarigt för att de vet att vinnaren kommer undan med det samtidigt som väljarkåren är trött på Brexit, politik och politiker. Ingen bra utgångspunkt och mix när så viktiga frågor står på spel!
Valsegern för Boris Johnson innebär ett mandat och möjlighet att ”get Brexit done” som han lovat under kampanjen. Detta innebär att Brexit med största sannolikhet kommer att hända senast den 31/1. Att landets utträdesavtal går igenom det brittiska parlamentet. Att övergångsperioden drar igång och att förhandlingar med EU om ett frihandelsavtal i sinom tid kommer påbörjas.
Men bara för att Brexit händer 31/1 så innebär det inte att allt är frid och fröjd med all osäkerhet, kostnader och orosmoln bortblåsta. Faktum kvarstår att övergångsperioden går ut 31/12-2020. En period som går att förlänga en gång med 1-2 år. Dock känns detta extremt osannolikt med tanke på Boris Johnsons retorik och det faktum att landet då måste vara med och betala in till EU:s budget. Vidare har vi det faktum att ett djupt och långtgående frihandelsavtal mellan EU och Storbritannien kommer ta mycket längre tid än 11 månader att förhandla. Även om ekonomierna idag är harmoniserade så kommer de två partnerna att ha olika fokus och prioriteringar i sina förhandlingar och det kommer ta tid att komma överens. Även inom EU så måste medlemsstaterna koordinera sina positioner. Avtal kanske skall dras genom nationella och regionala parlament samt att EU:s parlament även måste säga ja. Det är långa processer och tittar man historiskt så tar frihandelsavtal 5-7 år att färdigställa. Detta innebär att om det inte kommer finnas ett avtal 31/12-2020 när övergångsperioden är slut så blir Storbritannien ett 3:e land och WTO-regler börjar gälla.
I samma andetag så kan man även fundera kring hur lätt det blir för landet att få till ett frihandelsavtal med USA med tanke på att amerikanarna vill ha tillgång till bland annat livsmedels- och hälsosektorn något som landet kommer ha svårt att tillfredsställa. Känns någonstans som om det borde vara lättare för Storbritannien att få till ett avtal med EU med vilka man har gemensamma traditioner, standarder och syn. De har helt enkelt inte försatt sig själva i någon enkel situation.
Vårt råd till företagen? Samma som de senaste tre åren – att förbereda sig för det värsta och hoppas på det bästa genom att bygga underlag för strategiska och affärsmässiga beslut för att parera nya utmaningar och ta tillvara potentiella möjligheter i och med förändrade förutsättningar – så gott man nu kan med många osäkra faktorer…
Hur det hela slutar är omöjligt att sia om. Det enda vi kan konstatera är att ett nytt kapitel nu har öppnats i Brexitföljetongen och att vi, som vanligt, kommer få anledning att återkomma i ämnet.
