Ostlänken stod i centrum när Handelskammaren samlade politiken, Trafikverket och näringslivet till samtal om framtidens infrastruktur. Diskussionen handlade om kostnader, samhällsnytta och hur Sverige kan få mer infrastruktur för pengarna.
Se intervjun om varför Sverige bygger för lite infrastruktur, varför projekten ofta blir dyra och vilken nytta Ostlänken kan skapa för Linköping, Östergötland och det regionala näringslivet.
Ostlänken blev samtalets naturliga centrum
Beslutet om Ostlänken hade inte många dagar på nacken när Handelskammaren kallade till seminarium på temat infrastruktur. Beslutet innebär att spåren inte ska dras in i Linköping, utan anslutas till befintliga spår i Tallboda. Det var därför ofrånkomligt att Ostlänken hamnade i centrum, även om samtalet handlade om det svenska väg- och järnvägssystemet i sin helhet.
Ekon dr Fredrik Bergström, författare bland annat till rapporten 225 miljarder i förlorad nytta: tio reformer som kan vända krisen i transportinfrastrukturen, inledde med att konstatera att Sverige har bra infrastruktur, men att den både behöver utvecklas och värnas.
– Samhällets krav på god infrastruktur växer, inte bara gällande transporter utan också energi- och beredskapsinfrastruktur. Vi behöver få ut mer infrastruktur för de pengar vi satsar och för det behöver vi tänka utanför boxen för att höja effektiviteten, sade Fredrik Bergström.
Varför byggs så lite – och varför blir det så dyrt?
Infrastruktur är en grundförutsättning för tillväxt, konkurrenskraft och regional utveckling. Samtidigt står Sverige inför en tydlig utmaning, eftersom det är dyrt att bygga. Enligt Bergström handlar det om ett svenskt systemfel som driver kostnaderna.
Sveriges grannländer har genomfört infrastruktursatsningar framgångsrikt med andra organisationsformer, till exempel offentlig privat samverkan, OPS, eller Public Private Partnership, PPP. Sådana modeller skapar incitament att bygga och förvalta bättre, eftersom intäkterna kommer när infrastrukturen nyttjas. Det skulle kunna generera mer infrastruktur för pengarna.
Samtidigt är svaret på frågan om varför det byggs så lite infrastruktur varken enkelt eller entydigt. För att lyckas behöver Sverige skapa utrymme för innovation, menade Fredrik Bergström. Han pekade ut flera åtgärder för att öka effektiviteten i svenskt infrastrukturbygge. Bland annat behövs bättre beslutsunderlag, realistiska kalkyler och jämförelser med tidigare projekt. Han lyfte också behovet av oberoende granskning, hårda budgetrestriktioner och tydligt ansvarsutkrävande, liksom fryst omfattning, separat prövade ändringar och ifrågasättande av kostnadsdrivande krav. Dessutom behövs upphandlingar som premierar kvalitet, innovation, genomförande och snabbhet.
Långsiktighet avgörande för näringslivets investeringar
Efter Bergströms inledning fick Charlotta Elliot, talesperson i infrastruktur på Handelskammaren, och Peter Bernström, regional direktör på Trafikverket, kommentera läget. Charlotta Elliot beklagade återigen beslutet att inte färdigställa Ostlänken in i Linköping, liksom att det generellt blir besvärligt när tidigare beslut ändras.
– Företagen vill ha långsiktiga och tydliga förutsättningar för sina verksamheter och investeringar. Lagt kort måste få ligga. Annars tappar vi fart, kraft och tillit, konstaterade Charlotta Elliot.
Beslutet har motiverats med en kostnadsbesparing på 8 miljarder kronor. Charlotta Elliot betonade samtidigt oron för den nytta som samhället och näringslivet går miste om genom att inte bygga rälsen in i Sveriges femte största och växande kommun.
– Den samhällsekonomiska nyttan som inte finns med i kalkylerna och den nyttan som näringslivet skapar behöver också räknas med, menade hon.
Risk för minskat förtroende för politiken
Under den avslutande panelen gav företrädare för kommun och region sin syn på läget. Niklas Borg, kommunalråd i Linköping, Kaisa Karro, regionråd i Östergötland, och Julie Tran, gruppledare i Region Östergötland, deltog i panelen. Samtliga pekade på nackdelarna med beslutet att inte färdigställa Ostlänken in i Linköping.
Beslutet riskerar att skapa ett bristande förtroende hos näringslivet gentemot beslutsfattare. Det kan i sin tur minska incitamenten för investeringar och leda till att investeringar skjuts upp fram tills dess att projekt är färdigställda.
– Om vår region ska fortsätta växa i den takt som näringslivet erbjuder behöver vi från offentligt håll säkerställa bostäder, kommunikation och samhällsutveckling för människor att leva och etablera sig här, sade Niklas Borg.
Även Julie Tran belyste problemet när nyttan och de uteblivna vinsterna underskattas, medan kostnaderna överskattas.
– Vi kan inte lita på Nationell plan när objekt tas ur på det här viset, sade hon.
Panelen var också överens om att målet med Ostlänken kvarstår.
– Kampen och viljan för Ostlänken är stark och det finns mycket att göra. Vi har absolut inte lagt oss platt inför detta beslut, försäkrade Kaisa Karro.
Nyttan med infrastruktur behöver tydliggöras
Framåt behöver politiken, Trafikverket och andra intressenter ha tydligare koll på vad som tar tid i processerna. De behöver också pröva nya organisationsformer för att bygga framtidens infrastruktur mer effektivt.
Fredrik Bergström framhävde att fastställda objekt inte bör ändras i ett sent skede om målet är att skapa förutsägbarhet. Utan långsiktighet, innovation och samverkan riskerar Sverige att bromsa både tillväxten och utvecklingen i våra regioner.
För Ostlänken i Linköping handlar frågan därför inte bara om kostnader här och nu. Den handlar också om den nytta som skapas när människor, företag och arbetsmarknader binds samman, och om de investeringar som kräver stabila spelregler för att bli verklighet.
