KRÖNIKA
Häromdagen fick vi fint besök på Handelskammaren! Civilminister Ardalan Shekarabi deltog på ett frukostmöte med temat ”den pågående regionindelningsprocessen”. Ämnet låter kanske inte helt upphetsande, men över sjuttio personer från näringslivet hade hittat dit så något mer än ministerns flugförsedda, propra uppsyn måste ha dragit. Det som vi trodde skulle bli huvudtemat visade sig bara vara en av alla de saker ministern kände sig manad att beröra. Regionfrågan är viktig, menade han och jag håller med. Vår nationella struktur är förlegad och våra myndighetsregioner haltar. Alla, från Polisen till Försäkringskassan, har sin egen indelning och därmed sin egen geografiska logik. Detta behöver styras upp.
Men han såg fler utmaningar för staten Sverige. Vi har en sjukvård som blir alltmer specialiserad och vårdkonsumenter som förväntar sig alltfler tjänster på denna höga nivå. Det kostar. Och detta gäller inte enbart inom sjukvården, detsamma rör efterfrågan på all offentlig service – från dygnet runt-myndigheten där du via internet gör dina ärenden när det passar dig, till ny infrastruktur med storslagna system som kopplar ihop större och mindre städer med landsbygd, dessutom gärna manifesterat i en stationsbyggnad av internationellt arkitektoniskt intresse. Hur får vi det att gå ihop? Som vanligt handlar det om att vi behöver mer och smartare samverkan mellan det offentliga och det privata.
Näringslivet sitter på flera nycklar. Det är företagen som ska anställa många av de nyanlända, som förväntas bli skattebetalande arbetskraft så fort som möjligt. Näringslivet kan finansiera investeringar i nya bostäder, byggnader och andra anläggningar som ska garantera samhällets fortsatta utveckling. Och näringslivet har lätt att gå från ord till handling, oftare än det offentliga befriade från regler som fördröjer och hämmar. Men hur matchas detta av riksdag, regering, regioner och kommuner? Ministern menade, och även här håller jag med, att om fler nyanlända ska få jobb behövs smarta regelsystem som är så flexibla att företagen kan bidra. I större byggprojekt som Ostlänken bör vi använda sysselsättningskrav vid offentlig upphandling. Det ger möjlighet för fler utanför arbetsmarknaden att få in en fot, men ger också chansen till det lokala, småskaliga näringslivet. Det offentliga måste skynda på sin digitala utveckling, så att man hinner ikapp den digitala omställning som redan är ett faktum inom privat sektor.
Enligt mig måste det offentliga också våga se näringslivet som seriösa partners i större bygg- och anläggningsprojekt, men då är det viktigt att tidigt släppa in företagen för verklig dialog. Allt detta skulle leda till bättre utveckling och tillväxt i land och län – inte minst i ett Sverige indelat i nya regioner. Vän av ordning frågar sig då – varför ingick nästan enbart sjukvårdskompetens i de regionala samrådsgrupper som utgjort bollplank i den nya regionprocessen? Var försvann tillväxtperspektivet?
På den frågan blev mig ministern svaret skyldig.
Anna Lövheim,
Näringspolitisk Chef Östsvenska Handelskammaren
