I Almedalen var Sveriges framtida konkurrenskraft ett hett ämne i det offentliga samtalet, och arbetsmarknadens utformning och funktion har i det sin givna plats. Vi är i ett skede där gamla strukturer försöker samsas med nya beteendemönster. Få av nittiotalisterna, vår kommande stora arbetskraft, stannar länge på samma jobb – de vill känna mening i arbetet och rör därför villigt på sig när de upplever grönare gräs hos t.ex. konkurrenten.
Alltfler söker sig till vårt land och behöver fotfäste på arbetsmarknaden. Samtidigt utgår vårt arbetsrättsliga skydd (LAS) ifrån hur länge en person varit anställd, snarare än hur hen har utfört sitt arbete. Hur ska den svenska modellen på 2020-talet se ut? In- och utelåst av LAS? Blir facket en bevakare av rättigheter för en åldrande, och allt mindre, medlemsskara eller en förändringskraft för en mer flexibel och tillgänglig arbetsmarknad för en växande och mer mångfaldig medlemsgrupp? Söker vi talang som kan formas eller är våra tjänster formade efter vissa utbildningar? Ett är säkert. Vi behöver sänkta trösklar för fler i jobb, men också bättre matcha arbetsmarknadens krav med den som får jobbet. För varken ungdomar eller nyanlända har särskilt god kunskap om vad som faktiskt erbjuds på svensk arbetsmarknad nu och framåt. En vanlig åttondeklass för ett par år sedan kunde nämna ett tjugotal av de åttatusen som finns i AF:s yrkesregister!
Med alla dessa yrken följer arbete att utföra! I en enkät Handelskammaren nyligen gjort svarar medlemsföretagen att deras kompetensbehov är stora nu och ökar. Data/IT, marknad och försäljning samt organisation och ledarskap är områden med stora behov kommande fem åren. Bara en tredjedel av företagen hittar kompetens utan problem, två av tre har mindre eller större svårigheter att fylla sina kompetensbehov. Företagen oroar sig, dels för att utbildningsplatserna är för få, dels för att kunskapen om jobben är för låg. Och delarna hänger ihop – fler utbildningar kan ges om söktrycket höjs, och så skulle det kanske bli om ungdomar och deras föräldrar tog reda på vad industri-, anläggnings- eller byggledarjobb faktiskt innebär. Skolan, med lärare och studie-/yrkesvägledare i spetsen, har också ett viktigt uppdrag att belysa det mycket tydligare. Kanske mer ihop med näringslivet?
Många menar att ungdomar struntar i att lyssna till goda jobbutsikter, utan väljer det som verkar coolt. Men har vi lyckats förklara? Med näringslivet på plats – i skolan, i föreningslivet och på andra platser där ungdomar rör sig? Och med ett budskap som hittar hem? Företagen som sålde in en cool framtida karriär lyste med sin frånvaro på Bråvalla-festivalen häromsistens, men desto fler nittiotalister var där. Så varför inte? Bjud in Håkan Hellström, som i ett melankoliskt ackord besjunger ungdomarnas roll i Sveriges framtid, och ni har en generation för era fötter! Vi kan kalla det Ostlänken-festivalen – är ni med?
Anna Lövheim
Näringspolitisk chef
@annalovheim
anna.lovheim@east.cci.se
