Debattartikeln har publicerats i NT, Hela Gotland och Folkbladet.

Sverige är inte samma land som det en gång var. En osäkrare och alltmer polariserad omvärld har starkt inflytande på vårt land, inte minst gällande krav på höjd svensk försvarsförmåga. Vem trodde vid ingången av decenniet att Sverige 2024 skulle vara en del av försvarsalliansen Nato? Det är i denna kontext som dagens och morgondagens investeringar måste ses och prioriteras. Det gäller även infrastrukturen.

I en nyligen genomförd intervju i Sveriges Radio påtalade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att Sverige måste investera mer i militär- och civil infrastruktur som vägar och järnvägar, för att nå upp till Natos krav på bland annat transporter i västöstlig riktning. Infrastrukturen har länge varit förfördelad i svenska regeringsbudgetar.

Samtidigt som underhållet av befintliga vägar och järnvägar åsidosatts har behoven av ny, modern infrastruktur för ökade gods- och persontransporter ökat. Våra nordiska grannar och övriga EU rustar, medan Sverige riskerar hamna på efterkälken och – vad än värre är – bli den svagaste länken i en annars stark hoplänkad europeisk transportkedja.

Trafikverkets inriktningsunderlag för svensk infrastrukturplanering 2026 – 2037 har nyligen varit ute på remiss. I vårt svar har Östsvenska Handelskammaren påtalat att Trafikverkets ensidiga fokus på underhåll, kopplat till regeringens snäva ekonomiska ramar, inte räcker för att hålla Sverige konkurrenskraftigt och säkert.

Det är bra att myndigheten handskas varsamt med skattepengar. Tuffa prioriteringar och innovativa lösningar för att få ut det mesta av tilldelade medel är en hygienfaktor. Men svensk infrastruktur befinner sig i ett mycket kritiskt skede. Lovord om tuffa prioriteringar väger lätt i ett läge om Sverige står inför avgörande utländska investeringar, klimatkatastrof eller krig.

Ska Sverige utvecklas tillväxtinriktat, hållbart och säkert krävs ett robust infrastruktursystem som bygger samman hela Sverige och Europa. Då behövs högre ambitioner än de som nu presenterats. Förutom att skärpa kostnadskontrollen samt höja anslagen till infrastrukturen nationellt, måste politiken börja titta på andra möjligheter för finansiering via lån eller privata lösningar.

I vårt remissvar till Trafikverket, liksom i möte med infrastrukturminister Andreas Carlson (KD), har Handelskammaren framfört ovan resonemang. Liksom det att i vår östsvenska region finns ett antal kritiska infrastruktursatsningar med nationell och till och med internationell bäring, vilka måste framtidssäkras och genomföras enligt tidplan:

Slutligen anser vi att det saknas en nationell vision för svensk infrastruktur. Det krävs en långsiktig strategi för att möta klimathot, säkerhetshot och hot om stagnerad tillväxt. Effektivare myndighetsutövning är välkommet, men det behövs också en tydligare politisk vilja och kraftansträngning för Sveriges väg framåt.

Charlotta Elliot, talesperson infrastruktur Östsvenska Handelskammaren

Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren

Debattartikeln publicerades i Dagens Industri 2024-01-18.

För att uppnå jämställdhet i samhället i stort, behövs fler kvinnor i beslutsfattande ställning inom näringslivet. I dagsläget, när vi snart skriver år 2024, är enbart 25 procent av ledamöterna i svenska bolagsstyrelser kvinnor.

Det visar en undersökning som Handelskamrarna i södra Sverige låtit göra. Jämställda styrelser är inte bara en fråga om makt eller ett problem bara för kvinnor som utestängs från styrelserummen. Det är en fråga om tillväxt, konkurrenskraft och att tillvarata värdefull kompetens. Det finns belägg för att mer jämställda styrelser fattar klokare beslut.

Brist på beslutsfattande kvinnor är med andra ord ett problem för hela näringslivet – och samhället. Utvecklingen har gått framåt, men den uppåtgående kurvan har dessvärre planat ut på senare tid. Att nyttja hela kraften i utbudet av kompetens hos både kvinnor och män är avgörande för Sveriges ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft. Därtill, visar Handelskamrarnas undersökning, ger jämställdhet i styrelsen andra positiva effekter för bolaget, såsom att en kvinna oftare väljs som ordförande och/eller att en kvinna tillsätts som vd.

Behovet av åtgärder för att öka kvinnors representation i bolagsstyrelser uppmärksammas inte bara här i Sverige, utan även av EU. Av alla som examineras från universiteten runt om i EU är cirka 60 procent kvinnor. Trots detta är kvinnor fortfarande starkt underrepresenterade ju högre upp i näringslivsskikten man kommer. Drygt 30 procent av styrelseledamöterna i EU:s största börsnoterade bolag kvinnor, blott 8 procent har en ordföranderoll.

Också i Europa har utvecklingen varit positiv, år 2011 var andelen kvinnor i bolagsstyrelser bara drygt 10 procent. Men EU anser inte att det är tillräckligt skyndsamt varför det förra året enades om en lag för att snabba på förloppet:

Senast vid halvårsskiftet 2026 måste nu alla börsnoterade bolag med minst 250 anställda ha en jämställd styrelse, innebärande att det underrepresenterade könet (oftast kvinnor) ska utgöra minst 40 procent av de icke verkställande styrelseledamöterna.

Meriter ska fortsatt vara avgörande vid rekrytering av styrelseledamöter, vilket är positivt och kommer leda till att fler kvinnor ges möjlighet att ta plats i styrelserummen. Brist på meriter är sällan orsaken till avsaknad av kvinnor.

Sverige är dock undantagen regeln då vi anses ha kommit tillräckligt långt i jämställdhetsarbetet – 37,5 procent i större svenska börsbolagsstyrelser (2022). Skulle vi tappa mark i frågan kommer även svenska bolag omfattas av den nya lagen, och mer behöver göras för att vi ska uppnå minst 40/60.

För att påskynda en positiv förändring nationellt och på EU-nivå, driver fyra Handelskamrar i södra Sverige ett initiativ för jämställda styrelser. Detta genom att betona äganderätt, kunskap och synliggörande av styrelsekompetens – en resursbank med över 700 kvinnor som genomgått styrelseutbildning och står till förfogande för nya uppdrag.

Enligt vår analys är okunskap jämte oprofessionella rekryteringsprocesser starka anledningar till att jämställdheten inte nått längre in i styrelserummen. I vår undersökning uppger två av tre bolag att frågan är viktig, men långt ifrån alla arbetar aktivt för att nå resultat. Bara knappt vart fjärde bolag har exempelvis en valberedning för rekrytering av nya ledamöter. Övriga använder främst sina egna nätverk.

Viljan tycks finnas, men verktyg saknas för nå resultat i denna affärskritiska fråga. Det vill vi ändra på. Som en början skulle många bolag kunna vidta följande åtgärder:

Jonna Hedlund, projektledare 100-listan, Östsvenska Handelskammaren
Ulrika Dieroff, chef Affärsservice, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren
Stina Jernhed, projektledare Styrelselistan, Västsvenska Handelskammaren
Victor Wakerius, marknadsansvarig, Handelskammaren i Jönköpings län

Debattartikel publicerad i NT, Corren, MVT och SödermanlandsNyheter.

Regeringens budget saknar svar på hur Sverige ska lyfta som ett attraktivt land för innovation och investeringar.

När finansminister Elisabeth Svantesson förra tisdagen lade fram regeringens budget presenterade hon den som återhållsam. Det var ingen överdrift. Sverige befinner sig i ett svårare ekonomiskt läge än på många år, vikande konjunktur, förhöjd inflation med höjda räntor som följd samt en mycket svag kronkurs.

Att finansministern då inte vill sätta på sig de allra vidaste spenderarbyxorna, är till viss del förståeligt. Men vi som representerar det regionala näringslivet, anser att de finanspolitiska ambitionerna för Sverige är för blygsamma och att det finns goda möjligheter att investera sig ur lågkonjunkturen samtidigt som man rustar Sverige starkare framåt.

Vi presenterar här fem punkter där vi skulle vilja se en tydligare reformagenda:

Dagens anspråkslösa finanspolitik oroar oss som företräder det regionala näringslivet. Att nå inflationsmålet är inte en tillräcklig vision för Sverige. Ambitionerna och reformerna för svensk tillväxt och konkurrenskraft behöver skärpas.

Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren

Debattartikel publicerad den 26/8 i corren, nt, sn och helagotland.

Vår årliga undersökning visar att blott 24 procent av ledamöterna i de största östgötska bolagsstyrelserna är kvinnor. Utvecklingen går framåt, men inte tillräckligt snabbt. Det finns flera tänkbara orsaker till snedfördelningen, såsom att många bolag inte har ett aktivt styrelsearbete och/eller bara rekryterar ledamöter via sitt närmaste nätverk. 

Att det inte finns kompetenta kvinnor som vill och kan ta plats i styrelserummen, är däremot inte längre en giltig ursäkt. På 100-listan står 150 kvinnor till förfogande, samtliga utbildade inom styrelsearbete och med viktiga kompetenser och egenskaper som en ledamot bör besitta. För regionens styrelser och valberedningar är den en mäktig resursbank, som nu sprider sig över landet. I dag synliggör dessa listor omkring 700 styrelsekompetenta kvinnor i södra Sverige. 

Hösten närmar sig med stormsteg och snart är det dags att börja fundera kring styrelsebemanning inför nästa års bolagsstämmor. Valberedningens uppgift är att föreslå styrelsens sammansättning. En professionell ledamotsrekrytering lägger grunden för ett lyckat styrelsearbete och i förlängningen en mer framgångsrik utveckling för bolaget. 

Således borde fler bolag ha en struktur för att söka rätt kompetens till styrelserna – en väg kan vara att utse en valberedning eller motsvarande. På så vis ökar möjligheterna för rekrytering av ledamöter utanför det närmaste nätverket. Vår undersökning visar dock att endast 20 procent av regionens bolag utser en valberedning. 70 procent rekryterar styrelseledamöter från det egna nätverket och nära hälften (45 procent) av bolagen har inte externa styrelseledamöter alls. 

Men potential finns. Majoriteten (60 procent) av regionens bolag anser att det är viktigt med en jämställd styrelse. Varför det? Jo, ökad jämställdhet leder till ett mer attraktivt och välmående regionalt näringsliv med förbättrade möjligheter till tillväxt, lönsamhet och konkurrenskraft. Jämställda bolagsstyrelser är en affärskritisk fråga som bör få mer uppmärksamhet en dag som denna – och alla andra dagar.

Jonna Hedlund, ansvarig 100-listan
Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren

Debattartikel publicerad i Corren, NT, Hela Gotland, MVT, Katrineholms-kuriren och Södermanlands Nyheter.


Lyhördhet och samarbetsvilja krävs från samtliga som tar plats i riksdag och fullmäktigesalar – vare sig man hamnar i majoritet eller opposition.

Vi efterfrågar stabila styren med ansvarsfulla tillika modiga beslutsfattare, kapabla att leverera tydliga och långsiktiga spelregler för näringslivet. Årets valrörelse har lämnat en hel del att önska beträffande framtidsutsikter och konstruktivitet. Ofta har fokus legat på konfrontation och felsökning hos andra partier. Må så vara i valtider, men låt oss nu gå vidare. Det östgötska näringslivet är i stort behov av politiska beslut som tar sikte på framtiden.

Vårt land är beroende av export. Detta faktum måste alltid stå i centrum för politiska beslut som kan påverka företagens villkor och möjligheter att nå ut med sina varor och tjänster. När regler och stöd för export formuleras måste konkurrensneutralitet stå i fokus – annars riskeras inte bara affärer och svenska skatteintäkter, utan även vår position som ledande inom en rad tekniska och miljömässiga områden.

Den stora osäkerheten och groteska prishöjningarna gällande el och bränsle är mest akut. Inte bara riskerar enskilda företag att gå i konkurs, på sikt försvagas svensk konkurrenskraft. Därtill är elektrifieringen av samhället central för att vi ska uppnå klimatmålen. I Sverige behöver vi både öka överföringskapacitet och produktionen av fossilfri el i framför allt de södra delarna av landet.

Att diverse felkalkyleringar och politiska misstag tidigare gjorts, är uppenbart. Men att peka finger löser emellertid ingenting. Nu är tid för framåtlutande politik, upprustning och faktiska lösningar på kort och lång sikt. Det gäller på fler områden än elmarknaden. Eskalerande gängkriminalitet och ständiga skjutningar, exempelvis. Människors otrygghet och utanförskap är ingen bra grogrund för företagsamhet eller egenförsörjning, och skadar vårt rykte inför rekrytering och nyetablering. Tvärtom.

Rysslands orättfärdiga krig mot grannlandet Ukraina förvärrar ett redan kritiskt, globalt tillstånd. En hotande lågkonjunktur tillsammans med kvarvarande ekonomiska effekter av pandemin gör läget extra besvärligt. Kommuner och andra myndigheter behöver ta sitt ansvar som offentliga beställare och säkerställa att planerade byggen, infrastruktur och planprocesser blir av, eller till och med tidigareläggs. Från offentligt håll efterfrågar vi även generositet gällande reprimander när företag får svårt att påbörja eller avsluta sina projekt i tid, på grund av rådande oroliga läge. Företagen behöver framtidstro för att också de ska fortsätta investera, anställa och bidra till utveckling av vår region.

Därför, så här dagen efter valet, efterfrågar vi kraftsamling, samarbetsvilja och mod av er som ska representera oss i våra demokratiska församlingar på lokal, regional och nationell nivå. Från näringslivets sida vill vi med vår kompetens bidra till en positiv samhällsutveckling och nu när bistrare tider väntar, ser vi fram emot att växla upp vårt nära samarbete med det offentliga för att nå konstruktiva, hållbara lösningar som tar vår region framåt under den kommande mandatperioden – och betydligt längre än så.

Simon Helmér, vd
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef

Lyhördhet och samarbetsvilja krävs från samtliga som tar plats i riksdag och fullmäktigesalar – såväl majoritet som opposition.

Vi efterfrågar stabila styren med ansvarsfulla tillika modiga beslutsfattare, kapabla att leverera tydliga och långsiktiga spelregler för näringslivet. Årets valrörelse har lämnat en del att önska beträffande framtidsutsikter och konstruktivitet. Ofta har fokus legat på konfrontation. Må så vara i valtider, men låt oss nu gå vidare. Det östgötska näringslivet är i stort behov av en politik med sikte på framtiden.

Osäkerheten och prishöjningarna på el och bränsle är mest akut. Företag riskerar att gå i konkurs och på sikt försvagas svensk konkurrenskraft. Därtill är elektrifieringen central för att vi ska uppnå klimatmålen. Vi behöver både öka överföringskapacitet och fossilfri elproduktion, framför allt i de södra delarna av landet. Att politiska misstag gjorts, är uppenbart. Men att peka finger löser emellertid ingenting. Nu är tid för framåtlutande politik, upprustning och faktiska lösningar på kort och lång sikt. Det gäller på fler områden än elmarknaden.

Vårt lands exportberoende måste stå i centrum för politik som påverkar företagens villkor att nå ut med varor och tjänster. När regler för export formuleras måste konkurrensneutralitet stå i fokus – annars riskeras inte bara affärer och skatteintäkter, utan också vår ledande position inom en rad tekniska områden.

Rysslands orättfärdiga krig mot Ukraina förvärrar ett redan kritiskt, globalt tillstånd. En hotande lågkonjunktur tillsammans med kvarvarande effekter av pandemin gör läget extra besvärligt. Myndigheterna behöver ta sitt ansvar som beställare och säkerställa att planerade byggen, infrastruktur och planprocesser blir av. Företagen behöver framtidstro för att också de ska fortsätta investera, anställa och bidra till vår regions utveckling.

Därför, så här dagen efter valet, efterfrågar vi kraftsamling, samarbetsvilja och mod av de demokratiska församlingarna på lokal, regional och nationell nivå. Näringslivet vill bidra till en positiv samhällsutveckling. Nu när bistrare tider väntar, ser vi fram emot att växla upp vårt samarbete för att nå konstruktiva, hållbara lösningar som tar vår region framåt under kommande mandatperiod – och betydligt längre än så.

Simon Helmér, vd
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef
Östsvenska Handelskammaren

Debattartikel publicerad i NT den 8/9

För att Norrköping ska vara en bra och spännande stad att etablera och driva företag i, så behöver fler jobb skapas och välfärden stärkas.

Det behövs tydlig näringslivspolitik som även inkluderar den värdefulla industrin och kompetensen i Finspång, Linköping, Söderköping och andra närliggande orter. Tittar vi på de senaste 20 åren, står de mindre företagen med 1­­-50 anställda för de flesta av Norrköpings kommuns skattekronor. Företagare som vågar ta risker, investera och anställa. Företagare som tror på Norrköping.

Dessa företagare tillsammans med de större bolagen i regionen bygger stadens välmående – och är beredda att göra mer. Då krävs en kommunledning som bereder vägen genom kloka politiska beslut, vilket innebär mer än rubriker och muntliga löften. Det är beslut som utvecklar staden, så som skyndsamt hanterade bygglov, enkla och konkurrensneutrala markupplåtelser, tro och investeringar i framtida teknik och luftrum och fokus på den världsledande kompetens som vår industri, universitet och övrigt näringsliv så väl behöver.

Vi vill se politisk vilja, inriktning och handling att göra Norrköping till föregångare både i Sverige och internationellt. Att diskutera nedläggning av flygplatsen är inte en framtidsvilja och fel i detta läge.

Ett bra exempel är att Norrköping nyligen i hård konkurrens utsetts av EU till europeisk digital innovationshubb inom framtidens flyg och flygsystem. Med syfte att utveckla flygets teknik för ett mer hållbart och effektivt transportsystem inom såväl person- som godstrafik. Det ska ske genom testanläggningar på Norrköping Airport, utbildning och investerarnätverk som i sin tur kan skapa tillväxt, kompetens och konkurrenskraft jämte klimatnytta. Det kan betyda nya och spännande företag inom denna industri, nya jobb och ökade skatteintäkter. Ett mångmiljardprojekt i EU, som ger stora möjligheter för både stad och flygplats de närmaste åren.

Detta förutsätter förstås att Norrköping bibehåller och utvecklar infrastrukturen på och runt flygplatsen. En citynära flygplats är en enorm fördel tillsammans med Norrköpings väldigt gynnsamma logistiska läge i landet.

Det är EU-satsningen bara ett bevis på. De tekniska möjligheterna för flyget och för regionala flygplatser går oerhört fort och Norrköping har en unik chans att vara en del av framtidens flyg. Nu är inte tid att lägga ner eller flytta flygplatsen, det vore att förneka den tekniska utvecklingen och Norrköping som del av den.

Flygplatsens bevarande och utveckling bör därmed vara en ickefråga för alla med framtidstro för Norrköping som hubb, inte bara för logistik och transport utan också för grön omställning och innovation. Norrköping Airports ledning har visat mod och mognad, som innebär ett komplement till den fina flygkultur som Linköping och Saab etablerat och som satt vår region på den europeiska flygkartan.

Vi företrädare för Norrköpings näringsliv är beredda att bidra till flygplatsens och stadens utveckling, om kommunledningen ger förutsättningarna och visar viljan att satsa på infrastruktur och luftrum. Vi vill se ett klimatsmart, innovationsvänligt och framgångsrikt Norrköping där näringslivet tillsammans med universitet, kommun och myndigheter arbetar mot detta gemensamma mål. När vi på söndag röstar för ett framtida Norrköping där många vill bo, leva och besöka, där flygplatsen är given, bör vi alla tänka efter hur vi placerar vår lokala röst.

Simon Helmer, Östsvenska Handelskammaren
Jesper Low, ordförande företagarna Norrköping
Frida Boklund, regionchef Företagarna
Bo Eklöf, Stadium
Magnus Andersson, entreprenör
Magnus Malm, Magnentus
Thomas Sjölander, Wellnox
Sigge Bilajbegovic, Platinum Cars
Christine Karmfalk, Kolmårdens djurpark
Peter Hunt, TH TradingHouse
Ulf Eklöf, Eklöf Fastigheter
Peter Eckerström, Colmec
Ronny Fyhr, Renall
Hanna Forssell, Comfort hotels
Maria Eriksson Önander, Elite Grand hotel
Mikael Jansson, Jernbro
Jörgen Abrahamsson, Gränges
Stefan Franzen, Ventilationsprojekt
Malin Magnusson, The Lamp hotel
Mikael Åhrberg, Söderköpings brunn
Jeanette Tretten, Econova
Karl Eklöf, Stadium
Martin Teikmans, Modine Söderköping
Mikael Holmberg, PackoPlock Scandinavia
Niclas Gustavsson, SDATS (Saab Digital Air Traffic Solutions)
Stefan Papangelis, Nordic Exhibitions
Carl Svensson, Almroths
Konstantinos Gournambassis, KL Industri
Anders Arrelid, Sefab bygg
Kim Silander, IBG, Kookiejar

Debattartikel publicerad i DN den 16 maj 2022

Redan för fem år sedan argumenterade Västsvenska handelskammaren tillsammans med företags­ledaren Carl Bennet och Lärarnas riksförbunds ordförande Åsa Fahlén på DN Debatt för att Sveriges gymnasiala lärlingssystem måste byggas ut, för att få fler ungdomar att välja yrkesutbildning, och att vi behöver satsa på lärlingsanställningar redan på gymnasiet. Detta är fortfarande högaktuellt.

Såväl Lars Stjernkvists utredning (SOU 2020:33), som ligger till grund för regeringens förslag, som rapporter av Svenskt Näringsliv och Arena Idé visar på samma sak. Andelen elever som läser yrkesutbildningar minskar – vilket i sin tur gör att utbildningarna läggs ner.

Även om utvecklingen nationellt är negativ är detta inte en enhetlig bild. Det finns gott om goda exempel i Sverige där man lyckats vända denna trend. Anledningen är oftast ett lokalt funge­rande samarbete mellan näringsliv och skola, där företagen engagerar sig i elevernas utbildningsmoment. I synnerhet finns det gott om exempel på när man med lärlingsmetodik överbryggar avstånden mellan skolor och företag, och lockar tillbaka ungdomarna.

Lärlingsutbildning har i Sverige delvis, och oförtjänt, fått dåligt rykte som något som inte hör hemma i den svenska utbildningstraditionen. Inget kunde vara mer felaktigt, men i Sverige har vi valt att kalla lärlingsutbildning för andra saker. Läkarna gör sin AT och ST, juristerna sin tingstjänstgöring och överallt finns möjlighet att söka traineetjänster för den som vill ha en skjuts i karriären.

Gemensamt för dem är att det är ett praktiskt lärande förlagt i arbetslivet – och det är betalt. Det är helt enkelt välfungerande lärlingsmodeller integrerade i den svenska utbildningstraditionen.

I ett antal kommuner i Sverige har gymnasial lärlingsanställning implementerats sedan 2017 och fungerar i dag genom utbildningsmodellen Yrkestrainee, som kombinerar utbildning och anställning med lön. Yrkestrainee är ett initiativ av Sveriges handelskamrar tillsammans med region, kommun och lokala företag för att minska avståndet mellan utbildning och arbetsliv. Notera att även vi har valt ett annat namn än lärling för att knyta an till svensk utbildningstradition.

För att regeringen ska lyckas med den utmaning man nu tar sig an bör man lära av de lyckade exempel som finns. Där ett samarbete mellan skola och näringsliv fyllt stolar på yrkes­program som tidigare gapat tomma.

På Örnsköldsviks gymnasium har skola, företag och den lokala industri­gruppen, i nära samarbete med varandra, utvecklat ett Yrkestrainee-system och tillsammans lyckats lyfta både utbildningskvalitet och det lokala näringslivet. Sedan 2017 har skolan gått från bara några få sökande till att kontinuerligt, år efter år, fylla hela industriklassen.

I takt med att både näringsliv och skola har tjänat på samarbetet har också investeringar i programmet gjorts. Företagen som varit involverade i samarbetet har bland annat finansierat en VR-svets och ett nytt uppehållsrum för eleverna på det industri­tekniska programmet. Dessutom har man från politiskt håll ökat satsningen på programmet.

På samma sätt har Yrkestrainee varit en del i att lyfta industritekniska programmet i Växjö. Där har programmet etablerats i utbildnings- och forskningscentret Epic som drivs av regionens teknikföretag i samarbete med universitet och kommun. Sedan starten med Yrkestrainee har man flera gånger fyllt programmets platser, och många studenter jobbar i dag kvar i den lokala industrin.

Utbildningsformen Yrkestrainee har också varit framgångsrik inom vuxenutbildningen i Marks kommun. Upplägget är liknande som på gymnasie­skolan. Utbildning och arbets­plats kombineras, och yrket lär sig den studerande på plats på företagen. Formen har framgångsrikt ökat antal elever vilket underlättar företagens rekryteringar och individers yrkesväxling.

Gemensamt för exemplen i Växjö, Örnsköldsvik och Mark är att samverkan mellan skola och näringsliv skapat en mer attraktiv utbildning, med högre söktryck. Den som tittat närmare på ansökningsstatistiken för industritekniska programmet på nationell nivå vet hur exceptionell denna utveckling är.

För näringslivet leder bristen på yrkeskompetens till utebliven expansion och tillväxt. I sin rapport ”Resultatanalys för yrkesutbildningen” uppger Svenskt Näringsliv att vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas. I sju av tio fall upplever företag att det är svårt att rekrytera och störst brist är det på gymnasial yrkeskompetens. Kompetensbristen innebär att företag tvingas tacka nej till uppdrag och hindras från att utvecklas. För ungdomar innebär det sämre möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden efter studenten, vilket kan få konsekvenser för självförtroende och framtidstro.

Sverige har under många år haft hög ungdomsarbetslöshet där yrkesprogrammens utveckling kan vara en av förklaringarna. Nyckeln till att vända detta är att elever ska välja och vilja utbilda sig genom yrkesprogram. För att ungdomar ska göra det behövs attraktiva yrkesprogram.

Steget mellan en yrkesutbildning och en anställning ska vara kort och tydligt för eleverna. Där krävs en länk mellan näringsliv, utbildning och samhälle. Den länken finns redan i dag genom utbildningsmodellen Yrkestrainee och Sveriges handelskamrar.

Vi från Sveriges handelskamrar har i vårt arbete med lärlingsutbildning visat att det finns en stor potential i att utveckla lärlingssystemen i Sverige. Därför uppmanar vi nu såväl ledande politiker som arbetsmarknadens parter och skolhuvudmän att utnyttja och utveckla de system som finns.

● Prioritera lärlingsanställningar för ungdomar genom att utöka stödet till skolor och Skolverket för att öka kunskap och stabilitet i systemet.

● Öka stödet till de företag som genom sitt engagemang tar ansvar för att utbilda Sveriges framtida arbetskraft.

● Använd lärlingsanställningar även inom den kommunala vuxenutbildningen, för att underlätta yrkesväxling och öka statusen på utbildningsformen.

Tillsammans kan vi genom Yrkestrainee göra yrkesutbildningarna mer attraktiva och locka fler till framtidens jobb.

Simon Helmér, vd, Östsvenska handelskammaren

Anders Hjalmarsson, vd, Västerbottens handelskammare

Linda Nilsson, vd, Norrbottens handelskammare

Oliver Dogo, vd, Handelskammaren Mittsverige

Kristina Snitt, vd, Mellansvenska handelskammaren

Jenny Emerén, vd, Handelskammaren Mälardalen

Helena Zar Vallin, vd, Handelskammaren i Jönköpings län

Johan Trouvé, vd, Västsvenska handelskammaren

Stephan Müchler, vd, Sydsvenska handelskammaren

Carl Bennet, vd, Carl Bennet AB

Debattartikeln publicerad i Corren, NT, MVT, SN och Hela Gotland i februari 2022

Nyligen föreslog utbildningsminister Anna Ekström att arbetsmarknadens behov ska få betydelse för beslut om inriktningar och antal platser inom gymnasieutbildningen. Idag, när utbildningarna inte matchas mot arbetsgivarnas efterfrågan, råder överskott på kompetens inom vissa branscher och stora underskott inom andra. Bakgrunden till förslaget är den utredning som Lars Stjernkvist levererade i juni 2020.  

Att gymnasieutbildningarna anpassas till arbetsmarknadens kompetensbehov är ett steg i rätt riktning för en utveckling som det regionala näringslivet efterfrågat under lång tid. Behovet att anställa är stort inom såväl privat som offentlig sektor, samtidigt som många människor är arbetslösa. Och obalansen snarare ökar än minskar. I tider av kompetensbrist är det varken rimligt eller rättvist att samhället erbjuder och bekostar utbildningar som leder till arbetslöshet.  

Parallellt med en anpassning av utbildningsutbudet behöver mer tidig, tydlig och saklig information om arbetsmarknaden erbjudas elever och deras föräldrar. Självklart ska personliga intressen, drivkrafter och drömmar fortsatt väga tungt i valet av utbildning. Men med ett utbud anpassat efter möjligheterna att få jobb, kan valet göras mer underbyggt och därmed kanske enklare. Här måste skola och studievägledare tillåtas att vägleda elever i hur deras val påverkar utsikterna för arbete i framtiden. Gymnasieskolans yrkesprogram behöver exempelvis synliggöras mer, inte bara som ett alternativ till studieförberedande program utan som inkörsport till attraktiva jobb med god löneutveckling. 

Regeringen vill också införa krav på samverkan mellan kommuner om gymnasie- och kommunal vuxenutbildning. Det sker redan idag för att hushålla med resurser och få tillräckligt elevunderlag för att kunna genomföra utbildningar med god kvalitet. Ett problem är nämligen att vissa utbildningar inte startar på grund av för få sökande, trots att de leder till eftertraktad kompetens på arbetsmarknaden. Genom matchning mot arbetsgivarnas behov och bättre information till elever och föräldrar, kommer förmodligen problemet minska.  

Ytterligare en fördel med dimensionering av gymnasieutbildningarna är att det kommer kräva identifiering av långsiktig efterfrågan på kompetens. Horisonten hos många arbetsgivare är idag ofta alldeles för kort. Detta kan bero på bristande resurser, eller kunskap om hur skolan ser ut idag. Här måste från offentligt håll skapas ett systematiskt sätt att involvera företagen och fånga upp deras behov, samtidigt som arbetsgivarna behöver bli mycket mer delaktiga i upplägget av yrkesutbildningarna och att erbjuda praktikplatser.  

Vi välkomnar regeringens förslag som en god början på en omfattande men nödvändig översyn av utbildningssystemets inriktning. Mer dialog och samarbete behövs inte bara mellan kommuner, utan också med arbetsgivarna. Det är ju de senare som ska anställa eleverna efter genomgången utbildning.  

Elin Hultman, vice vd Skill 

Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren 

Debattartikel publicerad i NT, Corren, MVT och SN.

Valåret 2022 står för dörren. Frånsett hanteringen av pandemin finns ett antal centrala frågor för näringslivet som vi kommer att driva och utkräva svar på:

1. Energiförsörjningen. Elpriserna slår nya rekord och påverkar företagens förmåga till planering och investeringar. Ska Sverige vara konkurrenskraftigt och klara den nödvändiga omställningen krävs långsiktiga lösningar. Det svenska elbehovet kommer öka med upp till 150 procent fram till 2045, så såväl ökad produktion och överföringskapacitet som kortade tillståndsprocesser krävs. Företagen vill och kan gå före – politiken måste möjliggöra framstegen. 

2. Tryggheten. Ökad brottslighet och osäkerhet är förödande för samhällsgemenskapen, attraktiviteten och tillväxten. Näringslivet bidrar genom att säkra sin egen motståndskraft och förhindra inflöde av pengar till kriminella genom att säkra alla leverantörsled, tydliggöra sin roll i civilsamhället och fortsätta anmäla brott. Polisen behöver mer resurser och politikerna behöver lyssna på myndigheten om vilka insatser som verkligen behövs. 

3. Näringslivsklimat. Kommunernas hantering av tillstånd, marktillgång, bygglov och offentlig upphandling är avgörande för företagen. Här måste processerna effektiviseras. Mjölbymodellen är ett föredöme och fler kommuner bör påbörja en liknande resa där service och förtroende kommer först.

4. Regional infrastruktur. Rörligheten till, från och inom regionen är central för vår konkurrenskraft. Trafikverkets besked om ett påskyndat färdigställande av Ostlänken är välkommet. Av lika stor vikt är vägnätet så människor tar sig till arbetet och företagen fraktar sitt gods på ett säkert och hållbart sätt. Händelöleden till Norrköpings hamn och E22/Förbifart Söderköping är exempel på regionala livsnerver. Därtill måste de regionala flygplatserna bevaras och utvecklas för framtidens färdsätt. 

5. Utbildning. Företagens stora behov av kompetens rimmar inte med den relativt höga arbetslösheten. Matchningen och relationen mellan näringsliv och utbildningsutbudet måste förbättras. 9 av 10 av yrkeshögskolans elever går direkt ut i arbete, anslagen och antalet YH-utbildningar som godkänns behöver öka. 

6. Gränslösa samarbeten. Myndighetssverige jobbar alltför mycket i stuprör. Bättre samordning och parallella processer behövs för att vi ska komma till rätta med samtliga ovanstående punkter. 

I en rad avgörande frågor står vi inför vägval med långtgående konsekvenser. Med några månader kvar till valet kräver vi att politiska företrädare på valbar plats ställer siktet längre bort än september 2022. Kortsiktighet och undanflykter duger inte när svensk konkurrenskraft och omställning står på spel.

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef

Simon Helmér, vd