Debattartikel publicerad i Corren, NT, Hela Gotland, MVT, Katrineholms-kuriren och Södermanlands Nyheter.


Lyhördhet och samarbetsvilja krävs från samtliga som tar plats i riksdag och fullmäktigesalar – vare sig man hamnar i majoritet eller opposition.

Vi efterfrågar stabila styren med ansvarsfulla tillika modiga beslutsfattare, kapabla att leverera tydliga och långsiktiga spelregler för näringslivet. Årets valrörelse har lämnat en hel del att önska beträffande framtidsutsikter och konstruktivitet. Ofta har fokus legat på konfrontation och felsökning hos andra partier. Må så vara i valtider, men låt oss nu gå vidare. Det östgötska näringslivet är i stort behov av politiska beslut som tar sikte på framtiden.

Vårt land är beroende av export. Detta faktum måste alltid stå i centrum för politiska beslut som kan påverka företagens villkor och möjligheter att nå ut med sina varor och tjänster. När regler och stöd för export formuleras måste konkurrensneutralitet stå i fokus – annars riskeras inte bara affärer och svenska skatteintäkter, utan även vår position som ledande inom en rad tekniska och miljömässiga områden.

Den stora osäkerheten och groteska prishöjningarna gällande el och bränsle är mest akut. Inte bara riskerar enskilda företag att gå i konkurs, på sikt försvagas svensk konkurrenskraft. Därtill är elektrifieringen av samhället central för att vi ska uppnå klimatmålen. I Sverige behöver vi både öka överföringskapacitet och produktionen av fossilfri el i framför allt de södra delarna av landet.

Att diverse felkalkyleringar och politiska misstag tidigare gjorts, är uppenbart. Men att peka finger löser emellertid ingenting. Nu är tid för framåtlutande politik, upprustning och faktiska lösningar på kort och lång sikt. Det gäller på fler områden än elmarknaden. Eskalerande gängkriminalitet och ständiga skjutningar, exempelvis. Människors otrygghet och utanförskap är ingen bra grogrund för företagsamhet eller egenförsörjning, och skadar vårt rykte inför rekrytering och nyetablering. Tvärtom.

Rysslands orättfärdiga krig mot grannlandet Ukraina förvärrar ett redan kritiskt, globalt tillstånd. En hotande lågkonjunktur tillsammans med kvarvarande ekonomiska effekter av pandemin gör läget extra besvärligt. Kommuner och andra myndigheter behöver ta sitt ansvar som offentliga beställare och säkerställa att planerade byggen, infrastruktur och planprocesser blir av, eller till och med tidigareläggs. Från offentligt håll efterfrågar vi även generositet gällande reprimander när företag får svårt att påbörja eller avsluta sina projekt i tid, på grund av rådande oroliga läge. Företagen behöver framtidstro för att också de ska fortsätta investera, anställa och bidra till utveckling av vår region.

Därför, så här dagen efter valet, efterfrågar vi kraftsamling, samarbetsvilja och mod av er som ska representera oss i våra demokratiska församlingar på lokal, regional och nationell nivå. Från näringslivets sida vill vi med vår kompetens bidra till en positiv samhällsutveckling och nu när bistrare tider väntar, ser vi fram emot att växla upp vårt nära samarbete med det offentliga för att nå konstruktiva, hållbara lösningar som tar vår region framåt under den kommande mandatperioden – och betydligt längre än så.

Simon Helmér, vd
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef

Debattartikel publicerad i NT den 8/9

För att Norrköping ska vara en bra och spännande stad att etablera och driva företag i, så behöver fler jobb skapas och välfärden stärkas.

Det behövs tydlig näringslivspolitik som även inkluderar den värdefulla industrin och kompetensen i Finspång, Linköping, Söderköping och andra närliggande orter. Tittar vi på de senaste 20 åren, står de mindre företagen med 1­­-50 anställda för de flesta av Norrköpings kommuns skattekronor. Företagare som vågar ta risker, investera och anställa. Företagare som tror på Norrköping.

Dessa företagare tillsammans med de större bolagen i regionen bygger stadens välmående – och är beredda att göra mer. Då krävs en kommunledning som bereder vägen genom kloka politiska beslut, vilket innebär mer än rubriker och muntliga löften. Det är beslut som utvecklar staden, så som skyndsamt hanterade bygglov, enkla och konkurrensneutrala markupplåtelser, tro och investeringar i framtida teknik och luftrum och fokus på den världsledande kompetens som vår industri, universitet och övrigt näringsliv så väl behöver.

Vi vill se politisk vilja, inriktning och handling att göra Norrköping till föregångare både i Sverige och internationellt. Att diskutera nedläggning av flygplatsen är inte en framtidsvilja och fel i detta läge.

Ett bra exempel är att Norrköping nyligen i hård konkurrens utsetts av EU till europeisk digital innovationshubb inom framtidens flyg och flygsystem. Med syfte att utveckla flygets teknik för ett mer hållbart och effektivt transportsystem inom såväl person- som godstrafik. Det ska ske genom testanläggningar på Norrköping Airport, utbildning och investerarnätverk som i sin tur kan skapa tillväxt, kompetens och konkurrenskraft jämte klimatnytta. Det kan betyda nya och spännande företag inom denna industri, nya jobb och ökade skatteintäkter. Ett mångmiljardprojekt i EU, som ger stora möjligheter för både stad och flygplats de närmaste åren.

Detta förutsätter förstås att Norrköping bibehåller och utvecklar infrastrukturen på och runt flygplatsen. En citynära flygplats är en enorm fördel tillsammans med Norrköpings väldigt gynnsamma logistiska läge i landet.

Det är EU-satsningen bara ett bevis på. De tekniska möjligheterna för flyget och för regionala flygplatser går oerhört fort och Norrköping har en unik chans att vara en del av framtidens flyg. Nu är inte tid att lägga ner eller flytta flygplatsen, det vore att förneka den tekniska utvecklingen och Norrköping som del av den.

Flygplatsens bevarande och utveckling bör därmed vara en ickefråga för alla med framtidstro för Norrköping som hubb, inte bara för logistik och transport utan också för grön omställning och innovation. Norrköping Airports ledning har visat mod och mognad, som innebär ett komplement till den fina flygkultur som Linköping och Saab etablerat och som satt vår region på den europeiska flygkartan.

Vi företrädare för Norrköpings näringsliv är beredda att bidra till flygplatsens och stadens utveckling, om kommunledningen ger förutsättningarna och visar viljan att satsa på infrastruktur och luftrum. Vi vill se ett klimatsmart, innovationsvänligt och framgångsrikt Norrköping där näringslivet tillsammans med universitet, kommun och myndigheter arbetar mot detta gemensamma mål. När vi på söndag röstar för ett framtida Norrköping där många vill bo, leva och besöka, där flygplatsen är given, bör vi alla tänka efter hur vi placerar vår lokala röst.

Simon Helmer, Östsvenska Handelskammaren
Jesper Low, ordförande företagarna Norrköping
Frida Boklund, regionchef Företagarna
Bo Eklöf, Stadium
Magnus Andersson, entreprenör
Magnus Malm, Magnentus
Thomas Sjölander, Wellnox
Sigge Bilajbegovic, Platinum Cars
Christine Karmfalk, Kolmårdens djurpark
Peter Hunt, TH TradingHouse
Ulf Eklöf, Eklöf Fastigheter
Peter Eckerström, Colmec
Ronny Fyhr, Renall
Hanna Forssell, Comfort hotels
Maria Eriksson Önander, Elite Grand hotel
Mikael Jansson, Jernbro
Jörgen Abrahamsson, Gränges
Stefan Franzen, Ventilationsprojekt
Malin Magnusson, The Lamp hotel
Mikael Åhrberg, Söderköpings brunn

Jeanette Tretten, Econova
Karl Eklöf, Stadium
Martin Teikmans, Modine Söderköping
Mikael Holmberg, PackoPlock Scandinavia
Niclas Gustavsson, SDATS (Saab Digital Air Traffic Solutions)
Stefan Papangelis, Nordic Exhibitions
Carl Svensson, Almroths
Konstantinos Gournambassis, KL Industri
Anders Arrelid, Sefab bygg
Kim Silander, IBG, Kookiejar

Debattartikel publicerad i DN den 16 maj 2022

Redan för fem år sedan argumenterade Västsvenska handelskammaren tillsammans med företags­ledaren Carl Bennet och Lärarnas riksförbunds ordförande Åsa Fahlén på DN Debatt för att Sveriges gymnasiala lärlingssystem måste byggas ut, för att få fler ungdomar att välja yrkesutbildning, och att vi behöver satsa på lärlingsanställningar redan på gymnasiet. Detta är fortfarande högaktuellt.

Såväl Lars Stjernkvists utredning (SOU 2020:33), som ligger till grund för regeringens förslag, som rapporter av Svenskt Näringsliv och Arena Idé visar på samma sak. Andelen elever som läser yrkesutbildningar minskar – vilket i sin tur gör att utbildningarna läggs ner.

Även om utvecklingen nationellt är negativ är detta inte en enhetlig bild. Det finns gott om goda exempel i Sverige där man lyckats vända denna trend. Anledningen är oftast ett lokalt funge­rande samarbete mellan näringsliv och skola, där företagen engagerar sig i elevernas utbildningsmoment. I synnerhet finns det gott om exempel på när man med lärlingsmetodik överbryggar avstånden mellan skolor och företag, och lockar tillbaka ungdomarna.

Lärlingsutbildning har i Sverige delvis, och oförtjänt, fått dåligt rykte som något som inte hör hemma i den svenska utbildningstraditionen. Inget kunde vara mer felaktigt, men i Sverige har vi valt att kalla lärlingsutbildning för andra saker. Läkarna gör sin AT och ST, juristerna sin tingstjänstgöring och överallt finns möjlighet att söka traineetjänster för den som vill ha en skjuts i karriären.

Gemensamt för dem är att det är ett praktiskt lärande förlagt i arbetslivet – och det är betalt. Det är helt enkelt välfungerande lärlingsmodeller integrerade i den svenska utbildningstraditionen.

I ett antal kommuner i Sverige har gymnasial lärlingsanställning implementerats sedan 2017 och fungerar i dag genom utbildningsmodellen Yrkestrainee, som kombinerar utbildning och anställning med lön. Yrkestrainee är ett initiativ av Sveriges handelskamrar tillsammans med region, kommun och lokala företag för att minska avståndet mellan utbildning och arbetsliv. Notera att även vi har valt ett annat namn än lärling för att knyta an till svensk utbildningstradition.

För att regeringen ska lyckas med den utmaning man nu tar sig an bör man lära av de lyckade exempel som finns. Där ett samarbete mellan skola och näringsliv fyllt stolar på yrkes­program som tidigare gapat tomma.

På Örnsköldsviks gymnasium har skola, företag och den lokala industri­gruppen, i nära samarbete med varandra, utvecklat ett Yrkestrainee-system och tillsammans lyckats lyfta både utbildningskvalitet och det lokala näringslivet. Sedan 2017 har skolan gått från bara några få sökande till att kontinuerligt, år efter år, fylla hela industriklassen.

I takt med att både näringsliv och skola har tjänat på samarbetet har också investeringar i programmet gjorts. Företagen som varit involverade i samarbetet har bland annat finansierat en VR-svets och ett nytt uppehållsrum för eleverna på det industri­tekniska programmet. Dessutom har man från politiskt håll ökat satsningen på programmet.

På samma sätt har Yrkestrainee varit en del i att lyfta industritekniska programmet i Växjö. Där har programmet etablerats i utbildnings- och forskningscentret Epic som drivs av regionens teknikföretag i samarbete med universitet och kommun. Sedan starten med Yrkestrainee har man flera gånger fyllt programmets platser, och många studenter jobbar i dag kvar i den lokala industrin.

Utbildningsformen Yrkestrainee har också varit framgångsrik inom vuxenutbildningen i Marks kommun. Upplägget är liknande som på gymnasie­skolan. Utbildning och arbets­plats kombineras, och yrket lär sig den studerande på plats på företagen. Formen har framgångsrikt ökat antal elever vilket underlättar företagens rekryteringar och individers yrkesväxling.

Gemensamt för exemplen i Växjö, Örnsköldsvik och Mark är att samverkan mellan skola och näringsliv skapat en mer attraktiv utbildning, med högre söktryck. Den som tittat närmare på ansökningsstatistiken för industritekniska programmet på nationell nivå vet hur exceptionell denna utveckling är.

För näringslivet leder bristen på yrkeskompetens till utebliven expansion och tillväxt. I sin rapport ”Resultatanalys för yrkesutbildningen” uppger Svenskt Näringsliv att vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas. I sju av tio fall upplever företag att det är svårt att rekrytera och störst brist är det på gymnasial yrkeskompetens. Kompetensbristen innebär att företag tvingas tacka nej till uppdrag och hindras från att utvecklas. För ungdomar innebär det sämre möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden efter studenten, vilket kan få konsekvenser för självförtroende och framtidstro.

Sverige har under många år haft hög ungdomsarbetslöshet där yrkesprogrammens utveckling kan vara en av förklaringarna. Nyckeln till att vända detta är att elever ska välja och vilja utbilda sig genom yrkesprogram. För att ungdomar ska göra det behövs attraktiva yrkesprogram.

Steget mellan en yrkesutbildning och en anställning ska vara kort och tydligt för eleverna. Där krävs en länk mellan näringsliv, utbildning och samhälle. Den länken finns redan i dag genom utbildningsmodellen Yrkestrainee och Sveriges handelskamrar.

Vi från Sveriges handelskamrar har i vårt arbete med lärlingsutbildning visat att det finns en stor potential i att utveckla lärlingssystemen i Sverige. Därför uppmanar vi nu såväl ledande politiker som arbetsmarknadens parter och skolhuvudmän att utnyttja och utveckla de system som finns.

● Prioritera lärlingsanställningar för ungdomar genom att utöka stödet till skolor och Skolverket för att öka kunskap och stabilitet i systemet.

● Öka stödet till de företag som genom sitt engagemang tar ansvar för att utbilda Sveriges framtida arbetskraft.

● Använd lärlingsanställningar även inom den kommunala vuxenutbildningen, för att underlätta yrkesväxling och öka statusen på utbildningsformen.

Tillsammans kan vi genom Yrkestrainee göra yrkesutbildningarna mer attraktiva och locka fler till framtidens jobb.

Simon Helmér, vd, Östsvenska handelskammaren

Anders Hjalmarsson, vd, Västerbottens handelskammare

Linda Nilsson, vd, Norrbottens handelskammare

Oliver Dogo, vd, Handelskammaren Mittsverige

Kristina Snitt, vd, Mellansvenska handelskammaren

Jenny Emerén, vd, Handelskammaren Mälardalen

Helena Zar Vallin, vd, Handelskammaren i Jönköpings län

Johan Trouvé, vd, Västsvenska handelskammaren

Stephan Müchler, vd, Sydsvenska handelskammaren

Carl Bennet, vd, Carl Bennet AB

Debattartikeln publicerad i Corren, NT, MVT, SN och Hela Gotland i februari 2022

Nyligen föreslog utbildningsminister Anna Ekström att arbetsmarknadens behov ska få betydelse för beslut om inriktningar och antal platser inom gymnasieutbildningen. Idag, när utbildningarna inte matchas mot arbetsgivarnas efterfrågan, råder överskott på kompetens inom vissa branscher och stora underskott inom andra. Bakgrunden till förslaget är den utredning som Lars Stjernkvist levererade i juni 2020.  

Att gymnasieutbildningarna anpassas till arbetsmarknadens kompetensbehov är ett steg i rätt riktning för en utveckling som det regionala näringslivet efterfrågat under lång tid. Behovet att anställa är stort inom såväl privat som offentlig sektor, samtidigt som många människor är arbetslösa. Och obalansen snarare ökar än minskar. I tider av kompetensbrist är det varken rimligt eller rättvist att samhället erbjuder och bekostar utbildningar som leder till arbetslöshet.  

Parallellt med en anpassning av utbildningsutbudet behöver mer tidig, tydlig och saklig information om arbetsmarknaden erbjudas elever och deras föräldrar. Självklart ska personliga intressen, drivkrafter och drömmar fortsatt väga tungt i valet av utbildning. Men med ett utbud anpassat efter möjligheterna att få jobb, kan valet göras mer underbyggt och därmed kanske enklare. Här måste skola och studievägledare tillåtas att vägleda elever i hur deras val påverkar utsikterna för arbete i framtiden. Gymnasieskolans yrkesprogram behöver exempelvis synliggöras mer, inte bara som ett alternativ till studieförberedande program utan som inkörsport till attraktiva jobb med god löneutveckling. 

Regeringen vill också införa krav på samverkan mellan kommuner om gymnasie- och kommunal vuxenutbildning. Det sker redan idag för att hushålla med resurser och få tillräckligt elevunderlag för att kunna genomföra utbildningar med god kvalitet. Ett problem är nämligen att vissa utbildningar inte startar på grund av för få sökande, trots att de leder till eftertraktad kompetens på arbetsmarknaden. Genom matchning mot arbetsgivarnas behov och bättre information till elever och föräldrar, kommer förmodligen problemet minska.  

Ytterligare en fördel med dimensionering av gymnasieutbildningarna är att det kommer kräva identifiering av långsiktig efterfrågan på kompetens. Horisonten hos många arbetsgivare är idag ofta alldeles för kort. Detta kan bero på bristande resurser, eller kunskap om hur skolan ser ut idag. Här måste från offentligt håll skapas ett systematiskt sätt att involvera företagen och fånga upp deras behov, samtidigt som arbetsgivarna behöver bli mycket mer delaktiga i upplägget av yrkesutbildningarna och att erbjuda praktikplatser.  

Vi välkomnar regeringens förslag som en god början på en omfattande men nödvändig översyn av utbildningssystemets inriktning. Mer dialog och samarbete behövs inte bara mellan kommuner, utan också med arbetsgivarna. Det är ju de senare som ska anställa eleverna efter genomgången utbildning.  

Elin Hultman, vice vd Skill 

Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren 

Debattartikel publicerad i NT, Corren, MVT och SN.

Valåret 2022 står för dörren. Frånsett hanteringen av pandemin finns ett antal centrala frågor för näringslivet som vi kommer att driva och utkräva svar på:

1. Energiförsörjningen. Elpriserna slår nya rekord och påverkar företagens förmåga till planering och investeringar. Ska Sverige vara konkurrenskraftigt och klara den nödvändiga omställningen krävs långsiktiga lösningar. Det svenska elbehovet kommer öka med upp till 150 procent fram till 2045, så såväl ökad produktion och överföringskapacitet som kortade tillståndsprocesser krävs. Företagen vill och kan gå före – politiken måste möjliggöra framstegen. 

2. Tryggheten. Ökad brottslighet och osäkerhet är förödande för samhällsgemenskapen, attraktiviteten och tillväxten. Näringslivet bidrar genom att säkra sin egen motståndskraft och förhindra inflöde av pengar till kriminella genom att säkra alla leverantörsled, tydliggöra sin roll i civilsamhället och fortsätta anmäla brott. Polisen behöver mer resurser och politikerna behöver lyssna på myndigheten om vilka insatser som verkligen behövs. 

3. Näringslivsklimat. Kommunernas hantering av tillstånd, marktillgång, bygglov och offentlig upphandling är avgörande för företagen. Här måste processerna effektiviseras. Mjölbymodellen är ett föredöme och fler kommuner bör påbörja en liknande resa där service och förtroende kommer först.

4. Regional infrastruktur. Rörligheten till, från och inom regionen är central för vår konkurrenskraft. Trafikverkets besked om ett påskyndat färdigställande av Ostlänken är välkommet. Av lika stor vikt är vägnätet så människor tar sig till arbetet och företagen fraktar sitt gods på ett säkert och hållbart sätt. Händelöleden till Norrköpings hamn och E22/Förbifart Söderköping är exempel på regionala livsnerver. Därtill måste de regionala flygplatserna bevaras och utvecklas för framtidens färdsätt. 

5. Utbildning. Företagens stora behov av kompetens rimmar inte med den relativt höga arbetslösheten. Matchningen och relationen mellan näringsliv och utbildningsutbudet måste förbättras. 9 av 10 av yrkeshögskolans elever går direkt ut i arbete, anslagen och antalet YH-utbildningar som godkänns behöver öka. 

6. Gränslösa samarbeten. Myndighetssverige jobbar alltför mycket i stuprör. Bättre samordning och parallella processer behövs för att vi ska komma till rätta med samtliga ovanstående punkter. 

I en rad avgörande frågor står vi inför vägval med långtgående konsekvenser. Med några månader kvar till valet kräver vi att politiska företrädare på valbar plats ställer siktet längre bort än september 2022. Kortsiktighet och undanflykter duger inte när svensk konkurrenskraft och omställning står på spel.

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef

Simon Helmér, vd

Debattartikel publicerad i Norrköpings Tidningar 30 september 2021.

Sverige är starkt exportberoende. Svensk ekonomi, välfärd och framtid är beroende av pålitlig infrastruktur som säkerställer att företag i vårt land kan sälja och transportera produkter ut på världsmarknaden. Trafikverket arbetar just nu med att ta fram förslag till ny plan för transportinfrastruktur för kommande tolv år. 

Vilka satsningar som prioriteras där kommer att påverka många kommande generationer svenskar och svenska företag. Kloka investeringar i infrastrukturen behövs för fungerande person- och godstransporter och är avgörande för ett levande och hållbart Sverige. Det är en av utgångspunkterna i regeringens uppdrag till Trafikverket.

Förflyttning av gods från väg till sjöfart är väsentligt för framtidens hållbara transportsystem, och ett ansvar som myndigheter och näringsliv måste ta gemensamt. För att lyckas krävs effektiva anslutningar till strategiskt placerade svenska hamnar. Utan tillfredsställande transportlösningar, som möjliggör konkurrens på internationell nivå för företagen, står Sverige som exportland inför stora problem. 

Norrköpings hamn är ett utpekat riksintresse och central knutpunkt för svensk logistik. Här har gjorts betydande statliga och kommunala investeringar för att stärka kapaciteten och tillgängligheten för en växande region. Hamnens volymer växer och kapaciteten byggs ut. Den nybyggda Kardonbanan och godsbangården som genomförs 2022 – 2023 stärker kopplingarna till järnväg, vilka visar på vilken vikt regeringen lägger vid hamnen i Sveriges framtida transportsystem. 

Samtidigt kan inte allt gods gå på järnväg. Hållbara vägtransporter är också en vital del av vårt multimodala transportsystem. Trafikverket har sedan länge identifierat dagens väganslutningar till Norrköpings hamn som en brist. Kopplingen mellan vägarna E4 och E22 och hamnen håller inte måttet. Tung trafik går rakt igenom centrala Norrköping, vilket infrastrukturen inte är dimensionerad för. För att klara problemet har olika lösningar presenterats, utan att fullföljas. 

Det finns en god samsyn mellan Norrköpings kommun och Trafikverket i att den här bristen ska åtgärdas med gemensamma krafter. Kommunen har förbundit sig att bygga delen som knyter E22 till hamnen söderifrån utan att passera centrala Norrköping, den så kallade Johannisborgsförbindelsen. 

Trafikverkets åtagande är delen mellan E4 och riksväg 51 till hamnen, den så kallade Händelöleden, en del av den planerade Norrleden. Kommunen har tidigare under året fattat det avgörande beslutet om Johannisborgsförbindelsen. Nu återstår Trafikverkets del. Men i nu gällande planering ligger Händelöleden precis utanför vad som rymdes inom budgetramarna. 

Händelöleden måste inkluderas i den nationella planen för transportinfrastruktur – nu. Detta för att framtidssäkra nödvändiga transporter, inte minst den viktiga exportinriktade tillverkningsindustrins möjligheter att använda sjöfarten. 

Ett belysande exempel på svensk export av högteknologiska produkter och lösningar är Siemens Energy – världsledande tillverkare av turbiner. Hela produktionskedjan, från forskning och utveckling till eftermarknadsförsäljning, är placerad i Finspång. Av Siemens Energys produktion går 90 procent på export, merparten till kunder utanför EU. Tillgängligheten till Norrköpings hamn, med kapacitet för hantering av tungt gods, är central för företagets hållbara och kostnadseffektiva transportkedja. 

I dag transporterar Siemens Energy sitt tunga gods via inre hamnen i Norrköping, en väg som inom en snar framtid inte kommer att vara framkomlig. Verksamheten ska omlokaliseras till Pampushamnen och i dagsläget finns inte den nödvändiga infrastrukturen dit för så stora och tunga laster som Siemens Energys behöver frakta från Finspång. 

Tillgången till Norrköpings hamn är direkt avgörande för Siemens Energys fortsatta möjligheter att behålla sin värdekedja inom landet och fortsätta öka svenskt exportvärde. Siemens Energy är den största privata arbetsgivaren i såväl Finspångs som Norrköpings kommun med 3 500 direkt sysselsatta, de allra flesta vid anläggningen i Finspång. Sammantaget sysselsätter företaget indirekt cirka 13 000 personer i Sverige. Vid sidan om att Siemens Energy står för en omfattande del av vår regions och Sveriges näringsliv, är företagets produkter en viktig pusselbit i hållbara energisystem. 

Trafikverkets och statens agerande för Händelöleden i ny transportinfrastrukturplan är helt nödvändig för att fullfölja ambitionerna i regeringens direktiv att stötta näringslivet med nödvändiga åtgärder i infrastrukturen. Anslutningen mellan E4/E22 och riksväg 51 till Norrköpings hamn är också ett prioriterat objekt i den storregionala samverkan för transportinfrastruktur där sammanlagt sju regioner och över 50 kommuner är representerade. Här finns tydliga kopplingar till Örebro och Hallsberg som viktiga logistiknoder med ökad import och export via Norrköpings hamn. 

Vi som företrädare för regionen, kommunerna och näringslivet är beredda att fullfölja vår del. Vi uppmanar Trafikverket, regering och riksdag att inse situationens allvar och vilka konsekvenser för vår region, och Sverige som exportnation, som står på spel. Säkerställ tillsammans med oss att Händelöleden blir en del av Trafikverkets förslag till ny nationell transportinfrastrukturplan.

Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren

Kaisa Karro (S), regionstyrelsens ordförande, Östergötland

Olle Vikmång (S), kommunstyrelsens ordförande, Norrköping

Ulrika Jeansson (S), kommunstyrelsens ordförande, Finspång

Henrik Åkerström, vd Norrköpings Hamn

Hans Holmström, vd Siemens Energy AB

Debattartikel publicerad i Expressen.

Sverige står inför en akut cementkris. Det är inte ett mindre och hanterbart branschproblem utan snarare att likna vid att en av de viktigaste kuggarna i det svenska industrimaskineriet går sönder. Det försätter hela Sverige i en mycket besvärlig situation och kan få följdverkningar på många områden.

Dels handlar det om många förlorade arbetstillfällen och försämrade möjligheter att starta om Sverige efter pandemin – dels handlar det om försämrade möjligheter att ta ett globalt ledarskap för en miljö- och klimatmässigt bättre cementproduktion.

Bakgrunden till den förestående krisen är att Cementa nekats ett förnyat tillstånd för att bryta kalksten i befintliga täkter i Slite på Gotland. Det innebär att när tillståndet löper ut under hösten så försvinner omkring 75 procent av den svenska cementproduktionen i ett slag.

Att möta detta bortfall med import i så stora volymer kommer ta väldigt lång tid.

En uppenbar och akut konsekvens av detta är att brist på cement också leder till brist på betong. Det innebär att bostadsbyggen och många av regeringens aviserade infrastrukturprojekt kommer bli mycket svåra att genomföra i rimlig tid och till rimlig kostnad. Nödvändiga projekt som är viktiga för såväl samhällsutveckling som klimatomställning kommer att stoppas eller kraftigt försenas.

Beräkningar från Byggföretagen pekar på att antalet jobb som riskerar förloras landar på mellan 200 000 och 400 000 och fackföreningen Byggnads har beskrivit situationen som värre än under byggkrisen på 90-talet.

Det statliga gruvbolaget LKAB – som är mycket beroende av cement – har flaggat för att 50-80 procent av produktionen kan falla bort om man inte hittar någon alternativ lösning.

Vår uppfattning är att konsekvenserna av ett produktionsstopp på Slite riskerar att bli ekonomiskt mycket kännbara för hela Sverige. Utöver risken för att svensk ekonomi skadas och väldigt många svenskar förlorar sina arbeten så försvagas Sveriges möjlighet att som industrination bidra till en nödvändig grön omställning, vilken kräver en klimatmässigt bättre produktion av cement.

Om hela vår byggsektor hänvisas till utländska producenter så förlorar vi möjligheten att leda utvecklingen och blir i stället helt beroende av andras beslut om hur produktionen ska gå till. Det vore väldigt negativt om Sverige avstod möjligheten att själva förbättra produktionen och samtidigt gjorde sig beroende av transportintensiv import av material som vi själva kan producera med lägre utsläpp.

I värsta fall leder det till sammantaget högre utsläpp redan på kort sikt och sämre möjligheter att påverka produktionen i rätt riktning på längre sikt. Därför är ett stopp för produktionen på Gotland starkt negativt för hela landet.

Sveriges regering måste ta situationen på största allvar och agera skyndsamt för att undvika en cementkris som hotar Sveriges omstart, svensk industri och jobb i hela landet liksom den gröna omställningen.

Oliver Dogo
Vd Handelskammaren Mittsverige
Jenny Emerén
Vd Handelskammaren Mälardalen
Kristina Snitt
Vd Mellansvenska Handelskammaren
Andreas Hatzigeorgiou
Vd Stockholms Handelskammare
Simon Helmér
Vd Östsvenska Handelskammaren
Anders Hjalmarsson
Vd Västerbottens Handelskammare
Frida Johansson
Vd Handelskammaren Värmland
Stephan Müchler
Vd Sydsvenska Industri- och handelskammaren
Linda Nilsson
Vd Norrbottens Handelskammare
Johan Trouvé
Vd Västsvenska Handelskammaren
Helena Zar Vallin
Vd Handelskammaren Jönköpings län

Debattartikel publicerad i gotländsk media.

Pandemin har slagit hårt mot politikerveckan, precis som den gjort mot delar av näringslivet och har påverkat alla i vår vardag som företagare, medarbetare och människor.

Samtidigt har vi tagit viktiga steg mot ett än mer digitaliserat och på flera sätt inkluderande samhälle – och här är Almedalsveckan inget undantag. I år har samtalen och mötena helt tagit klivet ut på nätet. När vi nu inte kan mingla, mötas och stöta på varandra i gränderna och parkerna i Visbys grönska, är de digitala mötesplatserna ett gott och värdefullt alternativ.

I år firar Sveriges demokrati 100 år. Det är ett mått på framgång, välstånd och fortsatta framsteg för vårt land. Almedalsveckan är ett viktigt inslag och symbol för detta, det demokratiska samtalet och den politiska debatten. Handelskammaren uppskattar att den i år är digital och hoppas på bred uppslutning på de olika plattformarna. För det finns mycket att diskutera och många utmaningar att belysa och hitta lösningar kring framåt.

Energifrågan är ett exempel, där Gotland står i centrum som energipilot men där problem med effektbrist och undermålig infrastruktur gör sig mer och mer påmint på sina håll framför allt i södra Sverige. För ett hållbart och framåtlutat näringsliv kan en pålitlig, effektiv och klimatsmart eltillgång inte nog poängteras. Välfungerande transporter av människor och gods är en grundförutsättning för näringslivet, inte minst det gotländska. Öns positiva utveckling och fortsätta framgång måste vara utgångspunkt för färjetrafikens kommande upphandling. Vi förutsätter ett resultat som innebär snabba, täta och säkra överfarter. Tur- och returresor över hela dagen med flyg är centralt för Gotlands utveckling, och måste säkras innan förändringar sker med Bromma flygplats.

En av de värst drabbade branscherna under pandemin är besöksnäringen. Hotell, restauranger och besöksmål har fått lida under restriktionerna. Som växande del av den svenska ekonomin är det viktigt att stöd som utlovats betalas ut, att kompetensförsörjningen ses över och säkras och att övriga premisser för fortsatt tillväxt i denna framtidsbransch tillgodoses. 

Så nog finns det utmaningar och problem att resonera om. Det är det Almedalsveckan och vår demokrati handlar om. I år syns de flesta av oss digitalt, nästa år hoppas vi på fysiska träffar och nätverkande i myllret i Visby igen.

Simon Helmér, vd
Östsvenska Handelskammaren

”Fråga inte vad Gotland kan göra för dig, utan vad du kan göra för Gotland.” Citatet, en omskrivning av John F Kennedys bevingade ord, yttrades vid seminariet kring den nya regionala utvecklingsstrategin Vårt Gotland 2040, och är ett utmärkt exempel på de drivkrafter som tagit Gotland dit ön är i dag.

Gotlands utveckling de senaste åren är en framgångssaga på flera sätt. Turismen och de gröna näringarna är en växande stomme i det gotländska näringslivet, som även präglas av bredd och innovation inom såväl stora industrier som småföretag runt om på ön. Därtill finns styrkan i Campus Gotlands utbildningar och forskning, inte minst inom energiomställning och hållbar utveckling. 

Denna utveckling och tillväxt behöver fortsätta drivas framåt på ett hållbart sätt. För att det ska var möjligt, behöver viktiga förutsättningar identifieras och slås vakt om. En av de mest centrala av dessa är kommunikationerna till och från ön. 

I september ska Trafikverket överlämna till regeringen underlag för kommande upphandling av färjetrafiken till Gotland. Det viktigaste i detta är att ha ovan nämnda utveckling för Gotland, gotlänningarna och de gotländska företagen för ögonen. Dessvärre finns i processen tecken på bristande insikt i färjeförbindelsernas betydelse, den snabba tekniska utvecklingen samt näringslivets förmåga att föra Gotland in i en hållbar framtid. Som näringslivsaktör på Gotland anser vi att det är oroväckande signaler. 

Den utvecklade färjetrafiken med täta och snabba turer mellan Gotland och fastlandet har lagt grunden för öns starka utveckling. Ska den hållbara tillväxten fortsätta måste förutsättningarna för densamma hållas öppna – inte stramas av ekonomisk kortsynthet eller övertro på statligt ägande. Gotlands behov och framtid måste vara ledstjärnan. 

Gotland och fastlandet behöver komma närmare, inte längre ifrån varandra. Alternativ med färre och/eller långsammare turer över vattnet, är inte hållbara ur något perspektiv. Framgångsrik teknisk innovation och utveckling av bränslen möjliggör de täta och snabba förbindelserna som är avgörande för näringsidkare på Gotland – utan att tumma på klimatmålen. 

Så även Trafikverket bör ställa sig frågan vad myndigheten kan göra för Gotland. Svaret är givet: tillgodose de gotländska ståndpunkterna och säkerställ att kommande underlag för upphandling utgår ifrån öns framgångsrika utveckling. Färjetrafiken ska vara en möjliggörare, inte en käpp i hjulet, för fortsatta framsteg för Gotland.

Pia Carlgren, t f vd
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef
Östsvenska Handelskammaren

Sveriges infrastruktur är i stort behov av såväl nyinvesteringar som upprustning. Många års undermåligt underhåll och otillräckliga investeringar har bäddat för situationen vi befinner oss i, med stora, viktiga och kostsamma behov runt om i landet.

I förslaget om inriktning för kommande nationell plan för infrastruktur, som Trafikverket nu lagt på bordet, framgår att det saknas investeringsutrymme för flera decennier framåt. Som företrädare för det regionala näringslivet ser vi allvarligt på läget, som riskerar skada förutsättningarna för företagens framsteg och tillväxt, och därigenom Sveriges framtida utveckling. I förlängningen riskerar vi svenska arbetstillfällen, konkurrenskraft samt långsammare klimatomställning.

Det som behövs nu är offensiva satsningar på infrastruktur för att Sverige ska ha ett rikt näringsliv och vara attraktivt för nyetableringar även i framtiden. Ny och modern infrastruktur är väsentligt för att företagen ska kunna fortsätta växa, exporten gå framåt och människor ska kunna resa på ett enkelt och effektivt sätt mellan hem och arbete. 

Vid sidan om dessa nyinvesteringar måste vi även vårda den infrastruktur som vi redan har. Här fordras en kraftfull satsning på upprustning av befintlig väg och järnväg. Redan i dag är viktiga leder, vägar och spår fyllda till bristningsgränsen och har för länge sedan uppnått sin fulla kapacitet.

Sveriges Handelskamrar från norr till söder efterfrågar ett helhetstänk i de satsningar som planeras. Genom att skapa längre stråk och binda samman infrastrukturen – se och planera Sverige som en helhet – ökar vi hela landets tillgänglighet. Bättre resor inom landet underlättar även resor utanför gränserna. Med bättre och effektivare anknytningar till våra grannländer stärker vi svenska företags förutsättningar att verka i en allt mer globaliserad värld.

För att klara dessa påkallade investeringar och upprustningar behöver dagens politiska planerings- och finansieringssystem förändras. För närvarande tar det ofta årtionden från idé till byggstart – det är alldeles för lång tid. Vår bedömning är att det krävs högre anslag de kommande åren än de som nu är föreslagna, annars är det inte möjligt att möta de akuta behoven av investeringar och underhåll. 

Därtill måste finansieringen av ny infrastruktur ses över. För att skapa nödvändigt investeringsutrymme behövs andra finansieringslösningar än statliga anslag. Det handlar om att öppna möjligheter för privat investeringskapital samt att utreda olika former av upplåning. Sveriges Handelskamrar ser båda alternativen som intressanta med tanke dels på de trängande behoven, dels på Sveriges goda finansiella situation.

Inom ramen för upprustningen av transportsystemet är det också viktigt att de projekt som beslutats politiskt finansieras direkt, det vill säga att pengar sätts av från början. I dagens läge finansieras inte alltid projekten fullt ut, utan en del lämnas olösta och skjuts på framtiden. Genom direkt finansiering undviker vi förseningar och får en snabbare byggtakt.

Ska Sveriges näringsliv fortsatt vara attraktivt, konkurrenskraftigt och tillväxtskapande måste nödvändiga nyinvesteringar göras i landets infrastruktur. På det sättet säkrar vi Sveriges långsiktiga och hållbara välstånd.

Pia Carlgren, vd Östsvenska Handelskammaren
Oliver Dogo, vd Handelskammaren Mittsverige
Jenny Emerén, vd Handelskammaren Mälardalen
Andreas Garp, vd Mellansvenska Handelskammaren
Andreas Hatzigeorgiou, vd Stockholms Handelskammare
Anders Hjalmarsson, vd Västerbottens Handelskammare
Frida Johansson, vd Handelskammaren Värmland
Stephan Müchler, vd Sydsvenska Industri- och handelskammaren
Linda Nilsson, vd Norrbottens Handelskammare
Johan Trouvé, vd Västsvenska Handelskammaren
Helena Zar Vallin, vd Handelskammaren Jönköpings län