Att ungdomsförbunden engagerar sig i frågan om fortsatt utbyggd höghastighetsjärnväg är viktigt – det är deras framtid det handlar om.

Det ska ha varit James Carville, strateg under Bill Clinton, som myntade frasen ”It’s the economy, stupid” (“det är ekonomin, dummer”), som nummer två av tre viktiga budskap i den blivande presidentens valkampanj 1992. Sedan dess har det bevingade budskapet använts i oräkneliga sammanhang. Det kommer lika väl till pass nu, när vi står på randen till 2020-talet, och diskuterar höghastighetsjärnväg genom Sverige. Det handlar om ekonomin, ja, om faktiskt svensk framtida tillväxt.

Ostlänken är redan beslutad om och påbörjad. Liksom sträckorna Göteborg-Borås och Hässleholm-Malmö. Sträckor som i dag går på maxkapacitet. De nya spåren kommer att tillföra stora värden gällande arbetsmarknad, regional utveckling och hållbara resor. Det är Handelskammaren överens med Trafikverket, regeringen – och oppositionen – om. Det är således inte de sträckornas dragning dagens debatt handlar om, utan möjligheten att binda samman dessa till en enhetlig höghastighetsbana genom södra Sverige.

En sammanlänkad höghastighetsbana kommer att ge stora vinningar till svensk tillväxt för lång tid framöver. Därför välkomnar vi att dagens politiska ungdomsförbund engagerar sig för höghastighetsbanan. Det är viktigt, då det framför allt är följande generationer som kommer ha störst nytta och fördelar av höghastighetstågens framfart. Nej-sägarna i dag verkar inte kunna se det, eller åtminstone inte bry sig tillräckligt om det.

Men handlar inte dagens politik om att skapa bättre förutsättningar också för morgondagens människor och samhälle? Är det inte vad hela klimatfrågan går ut på, till exempel? Kalla det visionärt, men Handelskammaren vill säkra tillväxtchanserna även för kommande generationers företagare och jobbskapare i vår region – och hela Sverige. Vi är övertygade om att långsiktiga tillväxtfaktorer i levande regioner är bästa sättet att säkra morgondagens framgångar.

”Ekonomin, dummer” var som sagt nummer två på listan över viktiga budskap i Clintons valkampanj. Vad var då nummer ett? Jo, ”Change vs. more of the same” (”Förändring kontra mer av samma”). Också det går att applicera på dagens svenska debatt om höghastighetståg. Vill vi ha förändring eller vill vi ha mer av samma sak? Det vill säga, vill vi ha en ny modern järnväg genom Sverige eller vill vi ha mer av samma puts på redan i dag överbelastade spår som gör att tågen inte är tillförlitliga eller tidseffektiva nog att konkurrera med bil och flyg ens för inrikes resor?

Vill vi ha en vidgad arbetsmarknad som gör det lika möjligt för en Jönköpingsbo som för en Linköpingsbo att jobba i Stockholm, eller Malmö? Vill vi utöka chansen för människor att bo där de vill eftersom svensk infrastruktur gör det möjligt? Vill vi ha modern utveckling för svenska städer – och landsbygd – som binds ihop på ett miljömässigt oslagbart sätt?

Eller vill vi ha mer av samma?

Christian Berger, vd
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef

Östsvenska Handelskammaren

Rummet blev knökfullt när ESIC-medlemmarna under tisdagen skulle få senaste informationen från Trafikverket om det aktuella läget för Ostlänken.

ESIC besöktes av Fredrik Brokvist som är senior utredningsledare på Trafikverket.

Det blev en del hisnande siffror som alltid när man pratar om Ostlänken. Budget ligger på 54 miljarder kronor som innebär 16 mil dubbelspårig höghastighetsjärnväg. Ostlänken kommer att ha kapacitet för 130 tåg per dygn eller 10 tåg per timme. Varje tågavgång motsvarar sex bussar eller 140 bilar.

– Vi fördubblar i princip antalet spår mellan Östergötland och Stockholmsområdet, säger Fredrik Brokvist.

För ett år sedan stod det klart att hastigheten sänks till 250 km/h från tidigare planerade 320 km/h. Det gör man för att sänka kostnaderna för projektet, som just nu är inne i en fas där man ser över hur man kan få lägre kostnader.

– Vi bedömer sänkningen av hastigheten som en klok avvägning mellan kostnader och nytta. Vi tror att också att vi kan finna win-win genom att kommunerna kan ha användning för den massa som blir över när Ostlänken byggs, så att vi inte måste transportera bort allt. Det sparar pengar. Vi diskuterar också om vi kan korta någon tunnel, det jobbar vi med. Det är en tuff uppgift att hitta 10 miljarder att spara in men det jobbar vi stenhårt på fram till årsskiftet då vi ska vara färdiga med optimeringsarbetet.

Till våren väntas man justera och precisera en del i tidplanen för projektet. Mellan 2022- 2034 bygger man höghastighetsjärnväg. 2035 börjar tågen rulla.

– Vi har kommit längst med planeringen av resecentrum i Nyköping. Där skulle man kunna sätta spaden i marken år 2022. Ungefär samtidigt kan man komma i gång i norra delarna av Södertälje-Vagnhärad. Kring Norrköping ligger vi också bra till norr och söder om staden. Centralt i Norrköping finns fler osäkerheter kring tekniska lösningar med mera. Vi tror på två års försening där. Förut sa vi 2023 men nu räknar vi med att det tar ytterligare cirka två år innan vi kommer igång med produktionen – utan att det för den skull ska påverka slutdatumet för färdigställandet av Ostlänken.
I Linköping pågår utredningsarbetet för dragningen från Tallboda och genom staden. Inriktningen ska Trafikverket och kommunen enas om i slutet av 2021 och runt 2023-2024 står järnvägsplanen rimligen klar.

Utmaningarna med Ostlänken är ofantliga. Framförallt är det oerhört många parametrar att ta hänsyn till när man drar höghastighetsjärnvägen genom tätorterna. På direkt fråga från en av åhörarna hur Trafikverket ser på Sverigeförhandlingen, svarar Fredrik att den skapar viss oro. Trafikverket ser inte att avtalen är beslutade och anser dem därför inte bindande. Det är önskvärt att få besked i den frågan, menar han.

Med Ostlänken kommer vi att kunna åka snabbtåg från Norrköping till Stockholm på 48 minuter, eller från Linköping till Stockholm på 1 h och 3 minuter. Men en stor vinst med de nya spåren är att kunna transportera mer gods.

– Ett godståg motsvarar ungefär 30 lastbilar så om vi får fler tågtransporter så ger det positiva miljöeffekter, säger Fredrik Brokvist.

Under ESIC-träffen kom det på tal hur tillgången på arbetskraft och entreprenörer kan påverka byggtiden i olika delmoment.

– Vi har haft en del problem med utländska leverantörer, säger Fredrik Brokvist och refererar bland annat till Förbifart Stockholm. Vi har olika anläggningskulturer och det kan vara en prövning. Men svenska marknaden räcker inte till fram över, vi måste få in utländska aktörer också. Konsortier har en del svenska företag föreslagit och det kan också vara en idé.

Fredrik Brokvist är noga med att säga att Ostlänken står på egna ben och ger stor samhällsnytta även innan övriga stambanor byggts genom Sverige. Och han ville lugna ESICs medlemmar med orden:

– Ostlänken är med i nationella planen och det finns beslut. Vi känner ingen oro för att Ostlänken skulle knuffas undan eller prioriteras ned.

ESICs projektledare Charlotta Elliot avrundade träffen med att bjuda in Fredrik för en uppdatering för ESIC-nätverket, när optimeringsarbetet och tidsplanen varit uppe på departementets bord. Fredrik lovade att komma tillbaka, så senast till sommaren 2020 borde vi ses igen.

[skribent medarbetare=”Ulrika Andåker”]

[ansvarig medarbetare=”Charlotta Elliot”]

’- Vår ambition idag är knyta ihop alla aspekter så att vi ser sammanhanget och får en helhetsbild. Statens roll, forskning, leverantörer, säger Mats Helander.

Han modererade eventet om hållbar upphandling som hölls i Kammarforum i Norrköping och arrangerades av East Sweden Infra Cluster och CSR East Sweden.

Lisa Sennström på Upphandlingsmyndigheten inledde med att berätta att offentlig upphandling står för 17 procent av Sveriges BNP och 683 miljarder kronor per år.

Hon talade om strategiska verktyg för en hållbar samhällsutveckling.

– Vi på upphandlingsmyndigheten ger stöd genom hela upphandlingsprocessen. Vi vill trycka på att själva upphandlingen är en del av inköpsprocessen. Planeringsdelen är det stora. Vilka krav ska ställas…kan man samverka med andra organisationer? Offentlig upphandling är en viktig del i att nå agenda 2030:s mål om hållbar konsumtion och produktion, sa Lisa Sennström.

Mattias Lindahl är professor i produktrelaterat miljöarbete på LiU.

Han inledde med att prata om att produkter idag är designade för att hålla en kortare tid – historiskt har slit och släng uppmuntrats, och att vi nu måste ta oss ifrån detta.

Han påpekade att det finns mycket att förbättra i offentliga upphandlingar.

– Ibland missar vi de viktigaste kraven i offentliga upphandlingar. Anta att ni ska upphandla en ny skola. Vad ska man tänka på? Det viktigaste är hur verksamheten kan ske effektivt i lokalen. Vad kan komma att förändras över tid? Exempelvis hur blir gångavstånden i lokalerna, hur hanteras avfall med mera. Sådant drar kostnader och inte bara själva byggnationen. Det är en konst att upphandla och det finns pengar att spara!

Han anser att det behövs en högre utbildning för personer som ska upphandla inom offentlig verksamhet. Att planeringen och uppföljningen är lika viktig som själva upphandlingen.

Roger Rang är strategiskt inköpsansvarig på Trafikverket och han berättade om de krav de generellt ställer inom hållbarhet.

– Vi ställer förstås krav på minskad miljöpåverkan. Mitt fokus är socialt ansvarstagande, att våra leverantörer ska anställa personer utanför arbetsmarknaden och ha goda arbetsvillkor. Detta kan följas upp på olika vis och generera både bonusar och viten, säger Roger Rang Trafikverket.

– I kontroller var ett nedslående resultat att 4 av 10 företag har arbetsmiljöbrister. Dessa riskerar att få betala sanktionsavgifter. Så det finns mycket kvar att göra.

Samtidigt menar Roger Rang att ökad uppföljning har gett effekt. Att leverantörerna justerar processerna och jobbar för att det ska nå hela vägen ut till underleverantörerna.

Inbjuden att tala var också Espen Rognstad från Ödeshög kommun. Där har man lyckats med att få in mer närproducerad mat i skolorna genom att planera inför upphandlingarna. Man har lyckats genom samarbete med Vreta Kluster och LRF. Bland annat har Ödeshög underlättat för lokala handlare att kunna svara på upphandlingarna.

– Vi har avtalat med exempelvis en morotsbonde att denne ska komma på besök i skolorna och våra elever får komma och hälsa på bonden och plantera morötter själva. Det är den mest lyckade delen i vår upphandling. Barnen är väldigt positiva och många barn har tidigare inte fått vara med om att odla grönsaker.

Han belyser problematiken med att vi i Sverige ber om för stor volym och för stor bredd av varor i våra upphandlingar av skolmat till kommunerna. Då blir det import eftersom många svenska företag inte har tillräckligt stora volymer.

– Det här var ett härligt exempel på att det går att göra annorlunda och här var det dessutom politikerna som hade initiativet, säger moderator Mats Helander.

Niclas Bergqvist, distriktschef på GDL har stor erfarenhet av att lämna anbud på offentliga upphandlingar och han har arbetat med detta inom olika bolag genom åren.  Han berättar att en stor utmaning för branschen är vilka drivmedel man ska satsa på fram över. Snabba svängningar i politiken och regler som ändras gör att det är svårt med långsiktighet.  Exempelvis kommer kanske krav på HVO som drivmedel men sedan finns inte möjligheterna att tanka det.

– Vi försöker lobba för att upphandlingar ska se lika ut. Miljökraven varierar väldigt och vi reagerar oftare på att kraven är för låga än för höga.

Det blev en innehållsrik förmiddag om vilka utmaningar och möjligheter det finns för hållbara upphandlingar för näringslivet i regionen. Ett ämne som intresserar ESIC-medlemmar och CSR-medlemmar och som vi kommer att återkomma till.

Företrädare för Moderaterna skriver den 8 juli att de förespråkar bygg av Ostlänken mellan Järna-Linköping, men inte vill satsa på en höghastighetsjärnväg mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö.

Vi håller med om att Ostlänken är det prioriterade infrastrukturprojektet, för att förbättra spårkapaciteten mellan Linköping och Stockholm. Det är absolut nödvändigt att den byggs som planerat, behoven finns redan idag, och kraven kommer knappast att minska i framtiden. Det är förvisso en stor investering men för att förstå värdet av Ostlänken – och i förlängningen även en ny höghastighetsbana genom Sverige – behöver man sätta in den i ett lokalt, regionalt, nationellt och europeiskt sammanhang.

Stommen i den regionala kollektivtrafiken är Östgötapendeln som går mellan Norrköping och Tranås/Motala. 2017 hade Östgötapendeln cirka 3,8 miljoner resenärer och den siffran ökar varje år med ca 200 000 påstigande. I rusningstrafik idag är vissa avgångar överfulla och fler turer skulle behöva sättas in, men de fulla spåren sätter stopp.

Östgötapendeln konkurrerar om utrymmet på spåren med de fjärrtåg och godståg som passerar genom Östergötland. Trafikverket har börjat prioritera fjärrtågens punktlighet varför Östgötapendeln tilldelas ofördelaktiga tider på spåret. För att Östgötapendeln ska ha en chans att öka antalet avgångar, och underlätta för fler östgötar att ta tåget och därmed utveckla Östergötland som arbetsmarknadsregion, är en fortsatt utbyggnad av den nya järnvägen, en nödvändighet – även efter Linköpings centralstation.

Vidare bör man se bygg av en höghastighetsbana genom Sverige som en viktig anpassning och länk till det europeiska järnvägsnätet. Ute i Europa pågår ett flertal storskaliga infrastruktursatsningar och det är viktigt att Sverige är en del av den utvecklingen.

Ur ett hållbarhetsperspektiv talar också mycket för en ny stambana. Ett ökat tågresande framför biltransporter för såväl människor som gods, skulle minska våra koldioxidutsläpp och bidra till att nå Parisavtalets klimatmål.

Utifrån dessa förutsättningar är det svårt att inte se behovet av nya stambanor, även efter Ostlänken. De blir viktigt steg mot att ställa om till ett klimatsmart Sverige, med ett robust järnvägsnät för både person- och godstrafik ut i Europa. Det är inte minst viktigt för vår regions utveckling.

Julie Tran (C)
ordförande i trafik- och samhällsplaneringsnämnden i Region Östergötland

Kaisa Karro (S)
regionstyrelseordförande Region Östergötland

Niklas Borg (M)
kommunstyrelseordförande Linköpings kommun

Lars Stjernkvist (S)
kommunstyrelseordförande Norrköpings kommun

Johanna Palmér
vd Östsvenska handelskammaren

Debattartikel publicerad i NT och Corren sommaren 2019.

REPLIK I DAGENS INDUSTRI . I en ny rapport säger Stockholms Handelskammare nej till nya stambanor och motiverar det delvis med att investeringen skulle gynna södra Sverige. För oss är det obegripligt hur något som gynnar södra Sverige kan upplevas negativt av huvudstaden.

Kostnaden för nya stambanor uppskattas till 230 miljarder kronor, men räknar man bort kostnaden för de delsträckor som redan är beslutade så är den återstående kostnaden cirka 120 miljarder. Stockholms Handelskammare vill behålla de beslutade delsträckorna, men inte räkna av dess kostnader. Rapporten utgår först från investeringar på 110 miljarder i delsträckor av nya stambanor, och låtsas sedan att det fortfarande finns 230 miljarder att spara och föreslår åtta alternativa investeringar. Listan över alternativa investeringar måste kortas betänkligt om pengarna ska tas från nya stambanor.

Sverigeförhandlingen föreslog att de nya stambanorna ska lånefinansieras. Stockholms Handelskammare menar att det är för dyrt att låna, att det inkräktar på andra behov av underhåll och investeringar. Samtidigt föreslår de alltså alternativa investeringar på 230 miljarder. Frågan är hur Stockholms Handelskammare vill få fram dessa 230 miljarder. Vi har sett ett finansieringsförslag för Stockholm – Oslo, men gällande övriga satsningar är tanken att anslagsfinansiera och är det då Östlig förbindelse som ska vänta till år 2075?

’- Välkomna på denna dag om visualisering, AI, innovationer och i stort med koppling till stadsomvandling och Ostlänken, sa ESIC:s projektledare Charlotta Elliot.

Hon hälsade välkommen till ESIC:s medlemmar som samlats på Visualiseringscenter C i Norrköping. Sofia Seifarth, vd på visualiseringscentret, tog till orda där efter.

– Här på Visualiseringscenter jobbar vi med övertygelsen om att visualisering får oss att förstå världen väldigt mycket bättre. Vill passa på att berätta att vi sedan i februari har helt nya projektorer i domen. Ingen annanstans i världen finns det just nu så här bra projektorer!

Första talare var Anna Fredriksson som är biträdande professor i bygglogistik på Linköpings universitet, som berättade om det nystartade projektet Störningsfri stad.

Hon vill att byggprojekt i städerna inte ska ses som en tillfällig störning utan som en naturlig del av staden och dess utveckling.

I projektet ska hon och hennes kollegor samla in bland annat data om alla de fordon som rör sig in och ut från en byggarbetsplats.

– Varför är det så viktigt att vi får till logistiken i städerna? Jo, vi vill få attraktivare städer och nyttja den mark som går. Det är faktiskt så att en femtedel av allt som transporteras på svenska vägar ska till olika byggplatser. Och inom städerna står byggtransporterna för hela 50 procent av godset, säger Anna Fredriksson.

Projektet vill minska störningar, öka säkerheten, minska utsläpp och trafikflödet. Man vill påverka antalet leveranser och minska antalet halvfulla lastbilar genom staden, vilka tider material anländer på med mera.

Ett omfattande projekt finansierat av Vinnova med olika samarbetspartners, forskare, kommunerna och byggföretagen.

– Vi behöver jobba över gränserna för att få till detta, säger Anna Fredriksson.

Innovationer och visualisering

Ulrika Hallgren, projekteringschef på Trafikverket, deltog under dagen för att berätta om Trafikverkets projekt ”Ostlänken Innovation”.

– Syftet med Ostlänken Innovation är att belöna innovativa idéer och lösningar som sedan sprids ut i organisationen, säger Ulrika Hallgren. Hittills har vi fått in 12 godkända förslag och vi har betalt ut 1,6 miljoner för dessa. Det är väldigt spännande innovationer som kan komma hela branschen till del i framtiden.

Än så länge är det Trafikverkets konsulter som får lämna in idéer, men i framtiden även andra. Bland annat har man fått in innovationer kring att artbestämma djur som finns i olika miljöer där Ostlänken ska dras.

Trafikverket har tagit fram många strategier för att kommunicera med invånarna kring Ostlänken och denna dag fick ESIC-medlemmarna en exklusiv tur  – en VR-resa längst den framtida Ostlänken. Just nu går det att resa virtuellt på Ostlänken genom Södertäljetrakten och Trosa. Längre fram kommer man att kunna åka på en VR-resa längst hela sträckan och se hur Ostlänken kommer att gå med sina broar, tunnlar och stationer.

– Virtual reality är ett komplement till traditionella kartor som är svåra för alla att förstå. Vi kan nå fler genom att ha med VR på våra öppna hus. Vi kommer också att sprida klipp på sajt och sociala medier så att invånarna ska få en bättre insikt i Ostlänken, säger Linda Abrahamsson projektledare.

AI och framtidsspaning

Anders Ynnerman, professor i vetenskaplig visualisering på Linköpings universitetfick avsluta dagen i Domen med att blicka framåt tillsammans med ESIC-medlemmarna.

Han berättade om spännande utveckling. 3D där man inte behöver  3D-glasögon utan med flera hundra projektorer kan skapa ett hologram av en männsika.

Han talade också om kognitiva kompanjoner , exempelvis en sådan som kan passa huset när du inte är hemma och som kan hjälpa dig att fixa det som behöver fixas i hemmet.

Andra projekt som nämndes och som det forskas på just nu är möjligheten att leverera paket med drönare eller bättre flygledningssystem med hjälp av AI.

Ett exempel på när artificiell intelligens redan idag kan överträffa människors förmåga finns inom sjukvården när det kommer till cancerdiagnoser.  AI kan känna igen hudcancer bättre än en hudcancerläkare. – men påpekar Anders Ynnerman – AI kan sen inte förstå VAD hudcancer är. De kan bara identifiera det hos patienterna efter att ha lärt sig genom tillgång till ofantliga mängder data (bilder).

Anders Ynnerman tog med besökarna på en resa i domen, ut i rymden och till månen och mars – i realtid. Ett projekt med NASA har skapat förutsättningarna för denna exklusiva resa.

Han var inititativtagaren till bygg och yrkesmässan som hålls för alla åttondeklassare i Norrköping. I år arrangeras den för tredje gången av Byggnadsindustrins Yrkesnämnd och tusentals elever väntas besöka den.

Vi tog ett snack med Janne Malmberg, som jobbar på Sveriges byggindustrier, om mässan och varför den behövs.

Hur kom byggmässan till?

– Det var en tragikomisk historia nästan. Byggbranschen har länge kämpat med kompetensförsörjningsproblem och vi vill locka fler unga till branschen och särskilt tjejer. Vi såg att vi behövde göra någonting och jag tog kontakt med kommunen. Först var tanken att vi skulle vara med på gymnasiemässan men det fick vi inte så vi fick starta en egen mässa. Då ville vi skapa en som är roligare än gymnasiemässan!  

Tycker du att mässan ger den effekt ni önskade?

– Ja, en oerhört bra effekt. Det är jättebra marknadsföring av byggbranschen. Resultatet det ger är att ungdomarna har kul och att vi får visa att branschen är till för alla. Eleverna får kunskap om arbetsmarknaden och förhoppningsvis fastnar de för något de upplever på mässan. Vi har sett att fler söker till yrkesprogrammen nu och dessutom att det är fler tjejer.

I vilka yrken märker du av att det fattas folk?

– Jag märker att det fattas folk inom de flesta yrken. Golvläggare, betongare och maskinförare sticker ut som yrken som det behövs extra många i. 10 000 går i pension varje år i byggbranschen och bara 5 000 kommer ut från gymnasiet och in i dessa yrken. Så det behövs också fler utbildningar för nyanlända och vuxengymnasie.

Vad får eleverna egentligen testa på mässan?

– Mässan är obligatorisk för åttondeklasserna och när eleverna anländer delas klassen in i  två delar med guider. Guiderna är för övrigt elever från hotell och turism som också får som en slags praktik i och med mässan. Grupperna besöker 10 olika stationer där de får prova allt från att stå på en byggställning till att testa en grävmaskin. Det ska vara kul och inspirerande!

Har ni några nyheter i år?

– Vi har utökat öppettiderna på onsdagen och välkomnar denna dag bland annat de elever som gått ut nian utan fullständiga betyg, anmälda på Arbetsförmedlingen, Språkintroduktion, Särskolan och föräldrar.

Arrangör av mässan är Byggnadsindustrins Yrkesnämnd (BYN) i Östergötland i samarbete med Norrköpings Kommun. Elever från Finspång, Norrköping, Valdemarsvik och Söderköping är inbjudna, samt branschens företag i regionen

Ja så är det praktiskt taget för eleverna som går på Ebersteinskas yrkesutbildningar i Norrköping. 94 procent av eleverna som gick ut trean sommaren 2018 fick jobb direkt.

– Några fick inte jobb, men det var för att de valde att göra någonting annat direkt efter skoltiden. Det var inte för att det inte fanns jobb åt dem på arbetsmarknaden. Det är häftigt! Säger Lejla Gros som är sakkunnig i frågor som rör gymnasieskolan i Norrköping.

Eleverna som går ut från yrkesprogrammen är bland de mest populära på arbetsmarknaden och behovet av maskinförare, anläggningsarbetare och byggnadsarbetare är stort.

Lejla Gros är just nu projektledare för Bråvallagymnasiet som nu byggs vid Fyrby/Bråvalla. Det är en stor satsning och i den till hösten sprillans nya skolan blir det lika många klasser som det nu finns i de ganska slitna lokalerna på Ebersteinska. Ungefär 800 elever ska gå yrkesprogrammet på nya skolan från och med i höst. Invigningen blir ett stort event 6 september, det är inte ofta det byggs ett helt nytt gymnasium i Östergötland. Men närmare i tid finns ett annat event som planeras för fullt, Bygg- och -yrkesmässan som går av stapeln 20-24 maj. Då har framtida Bråvallagymnasiet chans att visa upp yrkesprogrammen för cirka 2000 åttondeklassare i Östergötland som besöker mässan.

– Man kan få titta på och prova på ventilation och svetsning och allt möjlig. Mässan är också väldigt viktig utefter ett jämställdhetsperspektiv. Fler tjejer än tidigare söker yrkesprogrammen och de säger att det beror på mässan och att de fick upp ögonen för att bli målare, snickare eller yrkesförare. Det är faktiskt oftast tjejerna som riktigt vågar prova på saker på mässan, sätta sig i byggmaskiner med mera, säger Lejla Gros.

Hennes största uppdrag som projektledare för Bråvallagymnasiet är att bygga samverkan mellan skolan och näringslivet.

– Vi vill att fler företag besöker mässan och träffar elever!, säger hon. Representanter från företag är hjärtligt välkomna!

Lejla Gros får dagligen mail och telefonsamtal från företag som vill ha praktikanter eller som vill komma och berätta om sin verksamhet. Ett tydligt bevis på att det är en bransch i behov av kompetens.

Ser du en skillnad mot för några år sedan?

– Jättestor skillnad! Kompetensbehovet har verkligen ökat. Det såg jag nyligen i en stor internationell undersökning, att Sverige nu har hög brist på specialister som svetsare och betongarbetare.

Framtidens yrkesarbetare ska kunna både teknik och IT, berättar hon. Därför är det absolut nödvändigt att skolan samarbetar med stora företag som ligger i framkant. Så att eleverna får tillgång till den senaste tekniken och är väl rustade när de kommer ut på arbetsplatserna.

Bland annat har yrkesgymnasietsamarbetsavtal med Volvo Cars samt Rejmes i Norrköping. Tillsammans ska man samarbeta för att öka kvalitén på utbildningen ytterligare. Rejmes ska också bidra med att kompetensutvecklar lärare och att lära ut programvara.

Skolan har också avtal med Toyota Material Handling och får tillgång till deras toppmoderna truckar. Det hade varit alldeles för dyrt för kommunen att köpa in egna.

Lejla Gros ser en trend över lag att företag och branscher engagerar sig i utbildning.

– Många har förstått att skolan inte ensam kan ansvara för att det ska finnas kompetens att tillgå till arbetslivet.

Just nu byggarbetsplats men i höst ska drygt 800 elever gå på nya Bråvallagymnasiet.

Stor, tom yta bakom Lejla Gros men i slutet av maj blir det här platsen för Byggmässan.

Om en månad lämnar Håkan Gunnar, produktionschef på Trafikverket, sin post. Han har de senaste åren haft ansvaret för Ostlänkenprojektet genom Norrköpings kommun.

I 34 år har Håkan Gunnar jobbat på Trafikverket och de senaste sex åren av dessa har all hans tid gått till Ostlänken.

–   Vi började med att bygga upp projekteringsordningen och de senaste åren har det handlat om att bygga en produktionsorganisation, säger han.

När Håkan Gunnar började i projektet var de sex personer, nu är det hela 190 anställda på Trafikverket som jobbar med Ostlänken. Och det trots att det är flera år till byggstart.

Trots sina många år på myndigheten finns det inget som slår de senaste årens arbetsuppgifter.

–   Ja, en större och mer komplicerad utmaning kommer jag aldrig att vara i närheten av igen, säger han. Och det finns många frågor kvar att knäcka. Detaljerna runt hur järnvägen ska placeras genom Norrköpings kommun till exempel. Dess utformning och finansieringsfrågor.

Det dröjer 4-5 år innan de största entreprenaderna kan börja med bygget Ostlänken. Men Håkan Gunnar ser också att många viktiga händelser för Ostlänken redan passerat.

–    Det var två stora händelser som skedde förra året. Dels den tillåtlighet vi fick av regeringen att projektet får tillåtlighet enligt miljöbalken och kommer att bli av. I samband med det så släpptes ny nationell plan där Ostlänken till största delen också är finansierad.

Självklart var det en avgörande etapp när man inledde byggandet av Kardonbanan och nya godsbangården i Norrköping  –  båda viktiga förutsättningar för Ostlänken.

–    Det var helt klart en milstolpe men det viktigaste med byggstarten av Kardonbanan är att det är ett stort kvitto på hur Trafikverket och Norrköpings kommun lyckas jobba ihop och det är den första stora utmaningen vi har tillsammans. Första delen av ett femtonårigt äktenskap där vi kommer jobba mycket tajt med varandra, säger Håkan Gunnar.

Han är mycket nöjd med samarbetet med Norrköpings kommun och upplever att det finns en bra transparens gentemot varandra. Tillsammans får man många bra lärdomar inför Ostlänkenbygget. Till exempel i hur man ska skriva avtal och se till att de efterföljs.

Vi ber Håkan Gunnar att beskriva Ostlänken- projektet och han gör det både historiskt och med moderna mått.

–    Det är det absolut största infrastrukturprojektet någonsin i Sverige. Större i omsättning än hela projekt Västlänken och förbifarten i Sthlm tillsammans. Bugeten är på 54,6 miljarder är en så stor siffra att det kan vara svårt att ta in.

Vem som tar över efter Håkan Gunnar är inte klart. Han själv börjar som regionchef på ett franskägt konsultföretag som heter Systra . Där kommer han att vara med och bygga upp en helt ny verksamhet. 1 april börjar han där.

–   Det som triggade mig med att jobba med Ostlänken var att jag fick chansen att arbeta med  samhällsutvecklingen i min egen hemmakommun. Man ser vad som kommer att hända fram över och utvecklingen i stan under byggtiden. Att få vara med och bygga i kommunen man är uppväxt i är lite speciellt.

[skribent medarbetare=”Ulrika Andåker”]

Helene är från och med nu nätverkets förlängda arm i Sörmland och ni kommer att träffa henne på ESIC-event.

Vad kommer det att innebära att du är ESIC-ambassadör i Nyköping?

– Att Nyköping nu har en ambassadör för ESIC möjliggör större kontaktnät för våra företagare. Till mig kan man vända sig om man bara är nyfiken på ESIC eller redan är medlem. Alla företagare i vår region kommer påverkas av byggandet av Ostlänken. För att hjälpa företagen ta del av affärsmöjligheterna kan ESIC vara ett forum som stimulerar utveckling.

Vad jobbar du annars med på kommunen?

– Jag arbetar med nätverk och samverkan i olika perspektiv. Genom service till företagen, genom kluster, med våra plattformar för nätverkande, genom vägledning in i vår kommunala organisation och med våra samverkansaktörer. Stort eller smått, på Näringslivsenheten händer det massor!

Varför är du intresserad av infrastrukturfrågor?

– Som näringslivskoordinator och genom detnsamhällsbyggare är jag mycket intresserad av hur vi utvecklar vårt land och våra städer. Ostlänken är ett gigantiskt projekt, vår tids största samhällsbyggnadsprojekt, och vem kan inte vilja arbeta med det?

Vad är den vanligaste frågan du får om Ostlänkenbygget?

– Vanligaste frågan är såklart när första spadtaget ska tas. Men vad jag tycker många missar är att det pågår arbete just nu och projektet är igång! För mig har första spadtaget redan tagits.

Vad tycker du är det häftigaste/ mest intressanta eller viktiga med Ostlänken?

-Ur mitt perspektiv är det såklart alla möjligheter som kommer med Ostlänken för våra företag! Vi kommer att bli mer flexibla och det skapar förutsättningar att arbeta på helt nya sätt. Samverkan längs stråket från Järna till Linköping kommer bli tätare. Samtidigt kommer själva byggandet generera enorma tillväxtmöjligheter för många branscher. Viktigast är att vi redan nu förbereder oss för vad komma skall.

Så kommer du i kontakt med Helene:

Helene Andersson

naringsliv@nykoping.se

0155-248250)

[skribent medarbetare=”Ulrika Andåker”]