Mobile World Congress i Barcelona är världens största samlingsplats för mobiltelefonindustrin och i år var temat ”creating a better world”. Framtidsbilderna lockar. Teknikens möjligheter flirtar med 50-talets tjänstefolkssamhälle, din hushållsrobot kan göra handlingen, bilen körs fram efter dina önskemål, kläderna rengör sig själva och rätt information finns tillgänglig på sekunden.

Samtidigt duggar varningarna allt tätare. Det digitala samhället, eller framförallt vårt intensiva förhållande med vår mobil, förenklar vårt liv men riskerar också att förändra det till det sämre. Forskning visar att stort användande av mobiltelefoner gör att hjärnan krymper, kanske för att vi inte behöver använda långtidsminnet i samma utsträckning. Vi vet också att flitigt användande av smarta mobiler och sociala medier skapar stress och ökar risken för psykisk ohälsa. Kampanjen ”The truth about tech” får ett upplägg som liknar anti-rökkampanjer genom att fokusera på ungas sårbarhet och benägenhet att kopiera sina föräldrars beteende.

En grupp tidigare Facebook- och Google-anknutna personer är tydligt oroade och har därför skapat ”Center for humane technology”. De menar att den moderna tekniken kidnappar våra hjärnor och i förlängningen hela vårt samhälle. Att erhålla likes i sociala medier ger oss kickar och får oss att vilja ha fler likes och stör våra mentala processer. Det är angeläget att få en djupare förståelse både för hur smarta telefoner och plattor påverkar våra barns outvecklade hjärnor och våra vuxnas hjärnor! Apple-chefen Tim Cook lär ha rådgivit sin brorson att inte alls använda sociala medier.

Detta ställer viktiga frågor. Vi är många som hyllar den snabba tekniska utvecklingen, men det är dags att reflektera över vad den har för baksidor.

Tänk tillbaka till 50-talet igen, den tid då förmögna familjer fortfarande hade tjänstefolk. Tänk på en uppsluppen familj som äter matsäck vid en pittoresk sjö. När maten är uppäten lämnar de helt sonika plastförpackningar och matrester på marken och i vattnet. Så praktiskt och modernt! Nu slipper vi släpa hem det igen! Och tänk på vad de förmodligen hade i sin matsäck; sockerbullar, vita limpor och saft i plastglas. I sin omedvetenhet förstod man inte att socker är dåligt för kroppen och att plast är dåligt för naturen.

Nu verkar det som de senaste 15 årens otroliga beteendeförändring vad gäller teknik och mobiltelefoner också är under en välbehövlig lupp. Motreaktioner är i rörelse när allt fler väljer bort mobilen eller raderar Facebook och Instagram för att vara mer närvarande i sina fysiska liv. Det sker en tillnyktring, för att anspela på ytterligare ett område som vi människor har svårt att hantera om det finns helt fri tillgång.

Den svenska paradvärderingen lagom är bäst, strikes again.

Johanna Palmér,
vd Östsvenska Handelskammaren

Sedan vaktombytet i Vita Huset för ett drygt år sedan är utvecklingen av USA:s handelspolitik något som i alla fall jag håller extra uppsikt på i tider med en protektionistisk president. Nu står vi här veckan efter att Trumps beslut om att tullar på import av stål och aluminium skall börja gälla inom ett par veckor.

Vad dessa tullar och eventuella dominoeffekter kommer att få för konsekvenser är det idag ingen som vet samt hur dessa i så fall skulle påverka handelsströmmar med USA och med andra delar av världen.

Det enda vi kan säga är att tullar inte är bra och att vi alla riskerar att i slutändan bli förlorare – konjunktur, producenter, konsumenter och anställda.

Det är ingen raketvetenskap att detta är särskilt oroväckande för små, öppna och exportberoende ekonomier som den svenska. Vår välfärd, tillväxt, investeringar, sysselsättning och konsumtion bygger till stor del på en friktionsfri export och import där effektiva företag globalt kan konkurrera på lika villkor.

I vår region finns världsledande, stora och viktiga producenter, arbetsgivare och exportörer av både specialiserat stål och aluminium. USA är för dessa företag en mycket viktig marknad både direkt och indirekt och de har även egen tillverkning i landet.

För vår tillverkande industri i regionen som t ex fordon-, verkstad- och underleverantörer så kan konsekvenser av tullar och dominoeffekter t ex bli dyrare insatsvaror vilket kan tära både på t ex konkurrenskraft, marginaler och i slutändan efterfrågan. I teorin skulle det även kunna innebära att bl a kinesiskt stål dumpas i Europa och sänker priserna på insatsvaror, men det är föga troligt att EU kommer att acceptera det.

Bakgrunden till allt detta är en överkapacitet och överproduktion i världen, ett faktum som påverkar priser och lönsamhet och som gör det svårt för icke effektiva och icke specialicerade verk att konkurrera.

Vidare kan man ju även fundera på utmaningarna att inte konkurrera på lika villkor med t ex spelare från ett land som Kina som i stor och större utsträckning använder export och investeringar, ofta via statligt kontrollerade företag, som ett långsiktigt poltitiskt verktyg för inflytande och påverkan runtom i världen kanske då med subventionerat kapital, skatter, lönsamhetskrav och skyddad hemmamarknad – men detta gäller ju inte bara inom stål.

Men som sagt, vi skall inte måla någon på väggen ännu. Ett oberäkneligt Vita Hus kan säkerligen ändra sig både en och två gånger innan tullarna är verklighet. Som sagt, vi vet i dagsläget inget om konsekvenserna, men det är oroväckande och något som potentiellt kan komma att få långtgående skadliga effekter på bred front för oss alla.

För vidare kvalitativ läsning i ämnet så rekommenderar jag: https://www.kommers.se/verksamhetsomraden/Handelspolitik/USA-staltullar/

Kompetensbristen kommer på första, andra och tredje plats när våra medlemsföretag ska ranka tillväxthinder. Det är också den fråga som näringslivet anser vara den viktigaste valfrågan. Kompetensbristen är en långkörare och ett dyrt gissel och många företag har i flera år gett hals med samma budskap – det finns inte tillräckligt med kompetens! Vi saknar ingenjörer, IT-folk, titel och titel!

Det högljudda skrikande, alla miljarder investerade i arbetsgivarattraktivitet, utbildningssystem och förändringar verkar hittills inte ha gett effekt på makronivå. Antalet utannonserade jobb på Arbetsförmedlingen är idag 100 000 och summan växer för varje månad. Det räcker med att backa fem år så var antalet utannonserade jobb bara hälften.

Så: Vi har identifierat problemet sedan länge, problemet eskalerar och blir värre hela tiden och här står vi, många både kompetenta och med en otroligt stark vilja att räta till problemet, och kliar oss i huvudet utan någon bra lösning. Vad är problemet? Varför kan ingen få fatt i den hala tvålen?

Entreprenörskapsforums vd Johan Eklund menar att flera systemfel överlappar varandra och att det därför är så svårt att hitta rätt i lösningarna framåt. Han menar att arbetsmarknaden behöver århundradets reform. Kan det vara så att vi försöker pressa en kvadrat igenom en cylinder här?

Samhället förändras med hög hastighet, framtidsforskningen blomstrar eftersom megatrenderna inte bara anses förändra hur vi transporterar oss och vad vi ska äta, utan faktiskt anses skulptera om livet som människa på jorden, så som vi känner det idag. Arbetsmarknadens spelregler kommer också att behöva genomgå ett paradigmskift. Det har faktiskt redan börjat. Den som inte har grundläggande IT-kunskap är knappt anställningsbar. ”Gig economy” växer och gör det svårare att hålla ihop stora organisationer. Block chain kastar om spelreglerna helt genom att erbjuda nästintill noll transaktionskostnader.

En grundfråga är i vilken grad som det offentliga ska bestämma vilka jobb som medborgarna ”får” utbilda sig till. Johan Eklund menar att lärosätena har samma incitament att erbjuda kurser i statistik som i schackpedagogik. Studie- och yrkesvägledare har inte på sitt bord att rekommendera sina elever en utbildning som ger jobb, utan ska servera ett smörgåsbord utifrån från elevens egna intressen. Har vi råd med detta framåt?

Om marknadskrafter rådde i ”kompetensförsörjningsystemet” skulle utbud och efterfrågan och priset däremellan snabbt sortera ut sig. Om du får betalt för att utbilda dig till något av bristyrkena, så ökar attraktiviteten. Om du däremot gick tomhänt, eller fick betala, för att ställa dig i kön till nagelskulptrisutbildningen, skulle färre göra det. Så funkar marknadskrafterna.

Kan det vara så att ”kompetensförsörjningssystemet” lider brist på marknadskrafter? Med det vill jag inte göra ett inlägg i debatten om friskolor. Men jag undrar vad som skulle hända om det, efter genomgången grundskola, fanns ett transparent system som likt en börs förmedlade utbud och efterfrågan på olika kompetenser med tillhörande, marknadsmässigt uträknade ersättningar?  Och på så vis ge ett bättre beslutsunderlag för de utbildningshungrande?

Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka. Det var Albert Einstein som sa så, och han hade ju rätt i mycket annat.

Johanna Palmér,
Vd Östsvenska Handelskammaren

Förra veckan pratade jag med ett medlemsföretag vid kaffemaskinen, ett företag som till största delen gör sina affärer inom landet. Vi var i Linköping för dagen och jag undrade om han gjorde mest affärer norrut eller söderut? Norrut, svarade han, men började sedan fundera. Det finns egentligen ingen bra anledning till att de inte har kunder söderut. Det berodde nog mest på tradition och hur ägarnas egna nätverk såg ut. När han funderade vidare kom han fram till att det nog egentligen fanns många företag söderut som skulle passa deras företag som kunder eller som partners.

Nyligen bjöd vi tillsammans med Vision East Sweden och Länsstyrelserna i Jönköping och Östergötland samt Handelskammaren i Jönköping in till samtal om arbetsmarknadsregionen mellan Jönköping och Linköping. När höghastighetståg binder samman Sveriges två största städer och de medelstora städerna däremellan, kommer regionerna närmre varandra och det finns en anledning för näringslivet att redan nu börja knyta kontakter och öppna upp söderut, om man inte redan gjort det. Hela sträckan från Stockholm till Göteborg är ett pärlband av kommuner över 100 000 invånare och med utgångspunkt från dessa kommuner når du majoriteten av Sveriges BNP inom 3 timmar.

Administrativa gränser känns inte när man passerar dem med bil eller tåg. Men de finns i allra högsta grad mentalt. De påverkar vilken samhällsinformation varje individ nås av, vilka politiska budskap och reklamkampanjer man nås av och vilken offentlig service som erbjuds i första hand. Allt detta blir förstås bättre i digitaliseringens tidevarv, men även där fångas vi i våra egna universum tack vare filterbubblor och relaterade sökningar.

Så vad får dig att passera gränsen? Hur stort område relaterar du till i din affär? Tänk om din nästa affär finns där du inte tidigare letat? Hur framgångsrik man blir är som bekant en kombination av vad man kan åstadkomma och vilka man känner.

Just nu letar vi efter exempel på möten över gränserna! Gärna möten som lett till ett oväntat bra resultat. Har du en bra historia? Maila gärna mig eller vår content manager Ulrika Andåker.

I övrigt hoppas vi att du fått en fantastisk start på 2018!

Johanna Palmér,

Vd Östsvenska Handelskammaren

Det behövs fler utbildningar och dessutom fler som söker utbildningarna, menar Anna Lövheim näringspolitisk chef på Östsvenska Handelskammaren.

Glädjen står högt i tak idag på Handelskammarens mötesplats Kammarforum i Norrköping.  Gladast är nog de personer som diplomeras som byggledare och därmed kan få ett jobb de utbildat sig för. Skolan, ESBS i detta fall, är glada för att kunna leverera kvalificerade medarbetare till regionens aktuella och kommande byggprojekt – och det finns det många av.

På Handelskammaren arbetar vi dagligen med företag och aktörer som är involverade i projekt Ostlänken på olika sätt. Det är allt från små firmor inom tjänstesektorn och stora tillverkande bolag till kommuner, utbildningsaktörer och politiska företrädare på flera nivåer. Vi ser ett stort behov av utbildningar som matchar behoven i och kring Ostlänken, det är närmare 19 000 årsarbeten knutna till bygg- och anläggningsbranschen som ska åstadkomma det största infrastrukturprojektet i moderna tid. Vilken möjlighet, eller hur?

Ändå ser vi moln på den annars så blå sommarhimlen. Trots det stora behovet och trots att utbildningsanordnare ansöker om att få starta passande utbildningar, är det alltför få som faktiskt genomförs. Dels för att myndigheten för Yrkeshögskolan beviljar för få utbildningar i förhållande till behoven, dels på grund av att personer som idag står utanför arbetsmarknaden eller som ska söka högre utbildning inte lockas i tillräckligt hög grad av denna typ av yrken.

På Handelskammaren är vi alltid glada att ta emot gäster och arrangera fina tillställningar med en positiv känsla. Men för att få vår glädje att verkligen slå i taket skulle vi vilja se minst en lika stor diplomering varje vår i varje stad längs Ostlänkens sträckning under flera år framåt. Då skulle vi bättre kunna ta tillvara århundradets tillväxtchans och på en gång ”bygga en del av Sverige”!

Glad sommar!

/Anna Lövheim

näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren