Ett begrepp som seglat upp är tillitsbaserat ledarskap. Tillit är synonymt med pålitlighet även om filosofer menar att begreppen skiljer sig åt. Man kan lita på att sin klocka går rätt, men man känner sig inte förrådd om den går sönder. Man kan känna tillit till en person, men bli gruvligt besviken om denne sviker ett löfte. Det är människan som är skillnaden. 

Vi lever i en tid av stark förändring. Det börjar bli uppenbart för de flesta att de gamla ledarskapsstilarna har tappat sin status. Makthunger, hierarki och auktoritet är ute. Att ha förmågan att ta tillvara engagemang, kompetens och att kunna skapa förtroende både internt och externt, är inne.

Tillit är inte bara viktigt i termer av ledarskap. Tillit, att lita på sina medmänniskor, definieras som ett kitt i hela samhällsuppbyggnaden. Ett samhälle med hög tillit fungerar bra. Transaktioner går fortare och avtal hedras. Det behövs färre advokater och poliser. Hög tillit smörjer det demokratiska maskineriet och håller undan korruption.

Nordiska Ministerrådet kom i år med rapporten ”Tillit – det nordiska guldet”. Vi nordiska länder har en exceptionellt hög mellanmänsklig tillit, så hög att det nästan kan anses som en ”secret sauce” till våra länders framgångar i de flesta internationella rankingslistor. Det är dock bekymrande att tilliten sjunkit, om än svagt, de senaste 10-15 åren. Särskilt i socialt utsatta grupper som arbetslösa, sjukskrivna och bland dem med sämre hälsa. Även i vissa politiska grupper är tilliten lägre än bland svenskar i allmänhet, på sina håll svarar de för en tredjedel av valmanskåren. Forskning visar att klyftan ökar mellan de med stor tillit till samhället och de med mindre.

Varje företag eller organisation är ett mini-samhälle i sig. Om det Nordiska Ministerrådets slutsatser kan smetas ut även över näringslivet, bör vi ha en svagt sjunkande tillit bland landets företag också.  Det finns alltså all anledning att ta frågan på stort allvar.

Så varför inte börja med tilliten i ditt eget ledarskap? 

Litar du på personerna framför dig, oavsett om de är medarbetare, barn eller en banktjänsteperson? Visar du med önskvärd tydlighet att du litar på att dina medarbetare kommer att lösa arbetsuppgifterna på ett framgångsrikt sätt? Hur gör du när du stöter på någon med en annan åsikt? Kör du i egenskap av din titel över den personen eller stannar du upp och använder din nyfikenhet?

Det kan vara användbart att fundera över, kanske till och med fråga några utvalda, vilken tillit du skapar omkring dig. Känner sig människor trygga? Inkluderade? Skapar du ett öppet klimat där det är godkänt att föra fram andra åsikter? En människa som känner sig trygg har naturligt en högre tillit. Tänk om det finns krafter att släppa loss i din organisation genom att öka känslan av trygghet och tillit?

Release the power,


Johanna Palmér

 

I förra veckan gjorde en delegation från East Sweden fjorton studiebesök på fem dagar i Silicon Valley och San Francisco. Här har idéer och resurser funnits jämsides sedan paret Stanford grundade ett av världens främsta universitet. Silicon Valley är idag en kokande smältdegel för akademin, talangerna, kapitalet, entreprenörskapet och vinnarkulturen. Gruppen fick värdefulla insikter om innovationsmiljöer, ekosystem, startup-kultur, mindset och teknikutveckling, var och en underlag för en egen krönika.

Men det är ett annat perspektiv som hänger kvar i mig.

Med flest unicorns* per capita spottar man ur sig nya företag och modeord. Och framtidsbilder. Tankegodset från Silicon Valley påverkar i mångt och mycket hur resten av världen ser på framtiden. Data är det nya guldet, ”user experience” den nya religionen. Självkörande bilar är redan gårdagens nyheter, snackisen nu är hur vi ska stöpa om världen när vi istället kan färdas i autonoma drönare. Eller hur sjukvården kan disrupteras när tekniken tillåter oss att ha ständig kontroll på kroppen genom toaletter som tar egna prover och kylskåp som är individanpassade dietister. Livslängden förväntas öka när fler delar av människokroppen kan repareras, 3d-printas eller helt stoppas från att gå sönder.

Alla saker som kan kopplas upp, kommer att kopplas upp. Alla arbetsuppgifter som vi kan lära en robot att göra, kommer en robot att göra. AI-profeten Ray Kurtsweil spår att datorer blir smartare än oss människor år 2029. Vi fick se en robot som byggde lego lika bra som en 6-åring. När en robot lärt sig bygga lego, kan den färdigheten blixtsnabbt överföras till alla andra robotar. Kommer halva världen att vara arbetslös redan inom några årtionden? Livet så som vi känner det förändras i rekordtakt när människa och maskin smälter samman.

Stora mängder kapital från världens olika hörn finansierar just nu IT-racet mot framtiden. Du måste äska stora summor för att bli tagen på allvar i Silicon Valley och visa tillväxtkurvor som liknar hockeyklubbor. Får du investerarnas öra kan du få mer pengar än vad du kan hantera, vilket en ung men erfaren riskkapitalist vittnade om. Att resa för mycket kapital kan var lika svårt som att inte resa några. Pengarna hamnar på kontot fortare än vad man tror, förväntningarna ökar i samma takt. Vinster och skalbarhet står i centrum.

Teknikutvecklingen ger exceptionella vinnare. Men det finns också exceptionella förlorare. Ökande inkomstklyftor i världen kan delvis förklaras av den teknologiska revolution som vi genomgår. Amin Toufani, chefsekonom vid Singularity University, menar att världen kanske kommer att delas upp i två halvor. De som har tillgång till teknologi för att öka sin livslängd, och de som inte har det och vars familjer då får en oöverkomlig nackdel.

Silicon Valley, som egentligen är ett samlingsnamn för flera städer söder om San Francisco, har en mysig småstadskänsla trots att husen kostar en förmögenhet. En förflyttning till mångmiljonstaden San Francisco ger inte billigare boende, men en kontrasterande bild av livet i världens främsta tech-centrum. Här är dagens redan djupa inkomstklyftor brutalt tydliga. Jag satte mig på Union Square, omringad av skyskrapor men också av människor i stort utanförskap.

Resan lämnar en känsla av enorma kontraster. Högavlönad personal på Google bor i husvagnar utanför campus för att det inte har råd att köpa ett hus. Många hus står samtidigt tomma, uppköpta av miljardärer från andra delar av världen, ofta kineser. Hemlösa människor som i vissa fall haft vanliga liv men sedan blivit offer för det obefintliga skyddsnätet. Den oblyga hängivenheten till att i första hand tjäna mycket pengar. Den i svenska mått mätt knappt kännbara medvetenheten om klimatutmaningarna.

I västvärlden har Silicon Valley i mångt och mycket monopol på att forma bilderna av framtiden. Den fråga som hänger kvar i mig, som gror, är hur väl de framtidsbilderna tjänar oss människor på längre sikt? Finns det en risk att tech-meckat Silicon Valley i sin entusiastiska jakt på vinst leder oss delvis fel? Att de inte i tillräcklig utsträckning tar ansvar för en hållbar utveckling?

En motreaktion är på gång, frammanad av yngre generationer i USA. Det hörs till och med röster inifrån Silicon Valley som låter långt ifrån det genomkommersiella USA vi är vana vid. Det finns framtidstro men också en genuin oro för vad som händer när tekniken kommit så långt att hälften av oss är arbetslösa. Det finns en oro för vilka krafter som ska vinna när det mänskliga livet transformeras till nästa nivå.

Silicon Valley är hisnande, stort, otåligt och snabbt. Jag vände hem inspirerad och med perspektiv utifrån på vårt land och vår region. Men jag vände också hem med en känsla av att det svenska systemet, de svenska värderingarna, i hög och fräsch utsträckning balanserar både kommersialisering och hållbarhet på ett fantastiskt sätt. Jag vände hem med känslan av att den svenska paradvärderingen ”lagom är bäst”, strikes again.

 

*En startup som växer till ett värde av en miljard USD.

[skribent medarbetare=”Johanna Palmér”]

 

Siffrorna går åt rätt håll och kunder, medarbetare och ägare är nöjda. Konkurrenterna sackar och varumärket har aldrig varit starkare. Affärsmodellen är skalbar och kraften framåt mot visionen är ostoppbar. Solen skiner varje dag!

Vi tar andra sidan av skalan. Siffrorna går åt fel håll och kunder, medarbetare och ägare är inte nöjda. Konkurrenterna flåsar dig i nacken, kanske har de redan tagit din största kund, och varumärket har trovärdighetsproblem. Affärsmodellen utmanas och hela företaget misströstar.

Det är naturligtvis oftast lättare att vara ledare i medvind än i motvind. Men det kan också bero på, alla situationer är unika. På en skala där visionen ligger till höger och kris ligger till vänster, finns ledarskapet mittemellan.

Med en stark vision och en stark ledare har företaget större sannolikhet att förflytta sig snabbt mot det visionära tillståndet. Men faktum är att även om företaget möter en kris, så kan det innebära en snabb förflyttning mot ett nytt visionärt tillstånd. Kris eller kaos bryter en etablerad ordning, kastar ut de tidigare spelreglerna. Företaget eller branschen måste ömsa skinn, förvandla sig till något annat. Rätt ledare kan i det läget skapa en starkare kraft framåt, än en ledare som befinner sig i mellanmjölksland och vars organisation inte har skakats om. Kris ger utveckling, både på det personliga planet och för en juridisk enhet.

Hur lär man sig då att vara rätt sorts ledare vid rätt tillfälle? Det måste vara en 10 000-kronorsfråga som det kanske inte ens finns ett lätt svar på. Men att lära av egna och andras exempel, att hitta sig själv i ledarskapet och våga misslyckas, är säkert tre bra ingredienser.

Det är här som Handelskammarens fantastiska nätverk av företag borde kunna hjälpa varandra mycket mer! Vi kan väl börja på en gång? Häromdagen fick vi en fråga från en person som just blivit chef över sina tidigare kollegor, och som sökte ett bollplank för hur han skulle hantera sin situation. Han var väsentligt mycket yngre än kollegorna och de hade arbetat jämsides i flera år. Det är i dessa verkliga exempel som ledarskapsteorierna prövas. Hjälp honom gärna, hur skulle du ha hanterat situationen?

Johanna Palmér
VD Östsvenska Handelskammaren

Då var det redan mitten av september. Förmodligen är det inte bara jag som kände att sommaren 2018 var speciell. Istället för att vara en lugn period så stack den ut som något utöver det vanliga i allt från väder till nyheter. Sol och temperaturrekord stod som spön i backen, hemska skogsbränder härjade och klimatångesten fick många nya solbrända ansikten.

[quote]Vi fick se en amerikansk president som likt en elefant i en porslinsbutik besökte Europa och spred fråge- och utropstecken gällande bl a NATO och EU samt vid ett udda toppmöte i Helsingfors som fick många med mig att lyfta på solglasögonen.[/quote]
På handelssidan böljade det fram och tillbaka mellan EU och USA. Från stål- och aluminiumtullar och hot om biltullar för att sedan landa i ett (tillfälligt?) lugn med någon form av potentiell TTIP-light överenskommelse på horisonten. Samma president inledde även en handelskonflikt med Kina, tog ut Nafta-avtalet för grillning och kastade långa skuggor på WTO. Detta utvecklas ännu och som vanligt är allt totalt oförutsägbart – i motsats till sommarens väder.

Ingenting är så dåligt att de inte kan vändas till katastrof. Trots värmen fortsatte Brexitröran med en vilsen brittisk regering (och opposition) utan kompass och realistisk plan. Risken för avtalslös Brexit har ökat, vilket är obra för Sverige. Opinionen i landet har svängt med krav på en ny folkomröstning då komplexitet och kostnader blivit konkreta, insikt att man blev lurad av lämna-sidan och att regeringen skulle behövt (mycket) mer tid innan förhandlingarna för att ha ett embryo till plan och strategi.

Galenskapen i allt detta är inte Brexitbeslutet i sig utan den totala oförmågan att lösa uppgiften med ett ordnat utträde.

Men det internationella samarbetet lever… i form av bl a fotbolls-VM, räddningar av pojklag ur grottor, EU-samarbete kring skogsbränder, en brittisk opinion som insett värdet av multilateralism, frihandelsavtal, EU/Japan och att stillahavsländerna riggade för frihandel (ex USA).

Så var det val igen… I sommarens sista suck så kom vårt eget val, något som vi sent omsider började känna av under augusti. Ett val i en värld där det gamla ifrågasattes, populismen och alternativa sanningar fick oförtjänt uppmärksamhet. En värld där tidigare bastioner för en liberal världsordning har fått för sig att ensam är stark och att institutioner som byggts upp efter andra världskriget måste stöpas om i grunden eller läggas ned.

Vi har aldrig haft det bättre, så hur kunde det bli så här? Hur är det möjligt att polarisering och egoism har kunnat ta en så stor plats när vi mer än någonsin behöver samarbeta för att ha ett bättre samhälle att lämna över? Har vi i strävan efter självförverkligande glömt bort vad det är som ger själva förutsättningen till att självförverkligas? Dvs stabila, välskötta, inkluderande, toleranta samhällen. Den moderna världsordningen med institutioner och regelverk. Ett starkt EU som skapat fred i Europa de senaste 70 åren – ett lysande historiskt undantag! Utan ett starkt EU riskerar livet att varken bli lätt eller roligt.

Kanske är det därför att många tyvärr börjat att ta det vi har för givet. Att äldre generationer är på väg ut och det levande minnet att det var sämre förr snart är borta.

Been there, done that! Europa har ju provat på konsekvenserna av nationalism och fascism vilket varken var lyckat eller framgångsrikt. Om vi frågat någon 1918 eller 1945 om hen skulle vilja leva i Europa av då eller Europa av idag så är jag ganska säker på svaret…

Kom ihåg hur vi kom hit. Det är alltid viktigt att påminna om historien och vad som byggt vår trygghet och välfärd. Att demokrati, samhälle och institutioner måste vårdas, respekteras och tas hand om varje dag. Att ensam inte är stark. Att demokrati, tolerans, oberoende institutioner, fri media och en vårdad debatt är fundament som inte få tummas på. Att lyfta blicken, fokusera på framtid och områden i behov av djupare reformer som t ex skatter, arbetsmarknad, utbildning, bostäder, etc. Att kommunicera berättelser och visioner samt hur dessa skall uppnås. Att det inte finns några snabba lösningar på stora, komplexa samhällsutmaningar. Sist men inte minst, att det faktiskt inte var bättre på den gamle kungens tid!

Magnus Lindahls krönika

Det är inga lätta förhandlingar vi talar om. Dels har ingen gjort detta förut och dels Storbritanniens stora beroende av EU som står får ca 50% av landets utrikeshandel till ett värde av ca 700 miljarder Euro och många (!) arbetstillfällen. Mycket står alltså på spel.

Inte nog med ovan så är det brittiska parlamentet delat – ingen tydlig majoritet för varken hård eller mjuk Brexit. Sedan har vi det här med tiden dvs att allt måste vara färdigförhandlat till oktober månad för att överenskommelsen skall hinna ratificeras av EU:s 27 medlemsstater innan utgången av mars 2019.

Alla är förlorare – Ingen, varken EU eller Storbritannien vill ha ett dåligt avtal och smutsigt avslut då alla parter i slutändan mer eller mindre blir förlorare. Enligt IMF så kommer hårdare Brexit att påverka ekonomin i EU 27 negativt med ca 1,5% medan vissa länder som t ex Irland får det än värre med tapp på uppåt 4%.

Jag kan inte sluta förvånas över att Storbritannien är på väg att ge upp det bästa möjliga frihandelsavtalet med EU som går att få till, dvs att vara medlem i unionen. Ett exempel på detta är att den största delen av Eurozonens finansiella flöden går genom London. Detta utan att ens vara del av densamma… Kanske är detta en definition på att både ha och äta kakan… Något som säkerligen EU kan komma att vilja ändra på givet nyläget post mars 2019.

Oansvarigt backande in i framtiden – Tyvärr har den brittiska regeringen de senaste 18 månaderna inte åstadkommit något i termer av en tydlig, realistisk genomförbar strategi för hur ett utträde skall gå till. Man är fortfarande på eller runt ruta ett. Regeringen känns delad, svag och mycket skakig. Det är liksom fel tillfälle för en fullfjädrad regeringskris med en potentiell konsekvens att landet lämnar EU utan något avtal. Något som skulle vara minst sagt obra för både EU och för Storbritannien med oanade följder och kostnader för både unionens- och landets ekonomi.

Så hur man än kommer lyckas eller misslyckas i förhandlingarna så kommer den framtida positionen gentemot EU att vara allt ifrån sämre till usel och mer kostsam än den man har idag!

Britannia rule the world… eller kanske inte längre – Förutom att Brexit bygger på populism, okunskap, förakt för kunskap och fakta och en rejäl dos orealistiska förhoppningar baserade på rena skära lögner så känns det även som att det handlar om nostalgi och en föreställning om att man som land fortfarande är en attraktiv stormakt som har en unik position och förmåga.

Dock har ju tiderna ändrats de senaste århundradena. Något som så sakteliga börjar gå upp för brexitörerna i landet. Ekonomisk, politisk och militär styrka har förflyttats, utvecklats och förändrats i hela världen och Europa är inte längre världens medelpunkt och ännu mindre Storbritannien.

Ett bra exempel på detta är kanske hur det går i förhandlingarna med EU om ett utträdesavtal – det blir liksom svårare att få precis som man vill om man själv inte får diktera alla villkor.

Ny folkomröstning, går det? – Min magkänsla det senaste halvåret och som även ett antal opinionsundersökningar nu börjar visa är att attityderna till Brexit har börjat röra sig mot att det kanske inte är världens bästa idé utan något som både är skadligt, komplicerat och dyrt. Mer och mer hör man röster som förespråkar en omröstning om utträdesvillkoren. Men går det verkligen att stoppa brexitprocessen nu?

Vem vet inte jag, vem vet inte du – Svaret på den frågan är nog att ingen vet om det går att ta tillbaka sin utträdesansökan efter att man som EU-medlem satt i gång artikel 50 som startar den tvååriga nedräkningen till utträde. Eller måste man gå ur och lämna in en ny medlemsansökan dagen efter utträdet? Vad gäller då med det man tidigare förhandlat sig till i termer av undantag, egen valuta, etc? Som sagt, ingen vet!

Till denna osäkerhet skulle vi även kunna lägga EU:s inre dynamik och vem vet hur länder som Polen och Ungern skulle ställa sig i en sådan situation… En annan faktor som vi icke får glömma är aktiv extern påverkan från krafter som vill obstruera, söndra och ställa till problem.

Så, frågorna hopar sig, stupet närmar dig och tiden rinner iväg. Men, som alltid, den som lever får se. Två saker kan vi dock säga säkert och det är att vi inte vet något och att det med största sannolikhet blir en minst sagt spännande höst!

Krönika.Vår 9-åriga dotter har börjat ställa frågor. Mamma, varför fick hon inte gifta sig med vem hon ville? Varför fick hon inte gå i skolan? Varför tar man mannens namn när man gifter sig? I boken ”Godnattsagor för Rebelltjejer” finns över 100 porträtt av kvinnor som skrivit in sig i historien. Människorättskämpar, entreprenörer, fysiker, matematiker, läkare, lärare, politiker ifrån hela världen. Bokens författare fick in 5,5 miljoner kronor i sin crowdfunding-kampanj på Kickstarter, vilket kategoriserar den som den mest framgångsrika barnbokskampanjen någonsin. Snart kommer bokens andra upplaga.

Nu är jag på jakt efter vår regions kvinnor med unika, inspirerande historier. Historier som kan lära oss något i dagens samhälle, historier som kan inspirera oss som är mitt i livet, historier som är värda att spridas. Jag träffade nyligen Dr Birgit Jacobson, sedan 2003 Teknologie Hedersdoktor vid Chalmers Tekniska Högskola och bosatt i Finspång, som genom sin imponerande karriär varit regionen trogen, läs mer om henne HÄR!
Har du tips på andra kvinnor som borde lyftas fram? Maila mig!

Johanna Palmér, vd Östsvenska Handelskammaren

I tillväxtstråket East Sweden finns ett pärlband av städer med ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt och stor framtidstro! Näringslivet är starkt och antalet lediga jobb är fler än någonsin, över 10 000 platser. Mer kommer, enbart Ostlänken innebär en gigantisk kompetensutmaning. Trots högkonjunkturen brottas vi med hög arbetslöshet och mismatch på arbetsmarknaden, då många har fel eller har för låg utbildning.

Med århundradets tillväxtchans Ostlänken runt hörnet behövs krafttag.  Vi tror att Östergötland och Sörmland behöver lyckas med två saker. Vi behöver arbeta målmedvetet och effektivt för att få dem som står utanför arbetsmarknaden, att komma in på arbetsmarknaden. Tydligare krav på svenskastudier samt flexibla och individanpassade sätt att kombinera studier med praktik eller arbete är en avgörande faktor för att fler i gruppen utrikesfödda ska kunna hitta anställning på den östsvenska arbetsmarknaden.

VI behöver också öka vår regions attraktionskraft för personer i flyttbenägen och arbetsför ålder, enligt forskarna i åldersspannet 18-35 år. År 2016 slog Östergötland rekord och ökade sin befolkning med 1,4 %, i Sörmland ökade den med 1,5%.  Det är i nivå med riksgenomsnittet men om vi ska konkurrera med övriga svenska och nordiska storstadsområden, behöver vi växa ännu snabbare.

Handelskammarens senaste medlemsenkät visar att 8 av er 10 företag behöver anställa men att 3 av 4 har svårt att hitta rätt kompetens. Nära hälften anser att det blivit ännu svårare att hitta rätt kompetens bara det senaste året. Det saknas ofta kandidater helt, eller så saknar de kandidater man hittar rätt utbildning eller erfarenhet.

För att möta framtiden tror vi på full samordning över kommun- och länsgränser i tillväxtstråket. Alla kan inte erbjuda allt, vi behöver effektivisera för att erbjuda bredast möjliga utbud av för arbetsmarknaden relevanta utbildningar. Erbjud i första hand utbildningar som ger goda chanser till jobb.

Vi vill se


Johanna Palmér,
VD Östsvenska Handelskammaren

>> Läs mer här.

Mobile World Congress i Barcelona är världens största samlingsplats för mobiltelefonindustrin och i år var temat ”creating a better world”. Framtidsbilderna lockar. Teknikens möjligheter flirtar med 50-talets tjänstefolkssamhälle, din hushållsrobot kan göra handlingen, bilen körs fram efter dina önskemål, kläderna rengör sig själva och rätt information finns tillgänglig på sekunden.

Samtidigt duggar varningarna allt tätare. Det digitala samhället, eller framförallt vårt intensiva förhållande med vår mobil, förenklar vårt liv men riskerar också att förändra det till det sämre. Forskning visar att stort användande av mobiltelefoner gör att hjärnan krymper, kanske för att vi inte behöver använda långtidsminnet i samma utsträckning. Vi vet också att flitigt användande av smarta mobiler och sociala medier skapar stress och ökar risken för psykisk ohälsa. Kampanjen ”The truth about tech” får ett upplägg som liknar anti-rökkampanjer genom att fokusera på ungas sårbarhet och benägenhet att kopiera sina föräldrars beteende.

En grupp tidigare Facebook- och Google-anknutna personer är tydligt oroade och har därför skapat ”Center for humane technology”. De menar att den moderna tekniken kidnappar våra hjärnor och i förlängningen hela vårt samhälle. Att erhålla likes i sociala medier ger oss kickar och får oss att vilja ha fler likes och stör våra mentala processer. Det är angeläget att få en djupare förståelse både för hur smarta telefoner och plattor påverkar våra barns outvecklade hjärnor och våra vuxnas hjärnor! Apple-chefen Tim Cook lär ha rådgivit sin brorson att inte alls använda sociala medier.

Detta ställer viktiga frågor. Vi är många som hyllar den snabba tekniska utvecklingen, men det är dags att reflektera över vad den har för baksidor.

Tänk tillbaka till 50-talet igen, den tid då förmögna familjer fortfarande hade tjänstefolk. Tänk på en uppsluppen familj som äter matsäck vid en pittoresk sjö. När maten är uppäten lämnar de helt sonika plastförpackningar och matrester på marken och i vattnet. Så praktiskt och modernt! Nu slipper vi släpa hem det igen! Och tänk på vad de förmodligen hade i sin matsäck; sockerbullar, vita limpor och saft i plastglas. I sin omedvetenhet förstod man inte att socker är dåligt för kroppen och att plast är dåligt för naturen.

Nu verkar det som de senaste 15 årens otroliga beteendeförändring vad gäller teknik och mobiltelefoner också är under en välbehövlig lupp. Motreaktioner är i rörelse när allt fler väljer bort mobilen eller raderar Facebook och Instagram för att vara mer närvarande i sina fysiska liv. Det sker en tillnyktring, för att anspela på ytterligare ett område som vi människor har svårt att hantera om det finns helt fri tillgång.

Den svenska paradvärderingen lagom är bäst, strikes again.

 

Johanna Palmér,
vd Östsvenska Handelskammaren

 

Sedan vaktombytet i Vita Huset för ett drygt år sedan är utvecklingen av USA:s handelspolitik något som i alla fall jag håller extra uppsikt på i tider med en protektionistisk president. Nu står vi här veckan efter att Trumps beslut om att tullar på import av stål och aluminium skall börja gälla inom ett par veckor.

Vad dessa tullar och eventuella dominoeffekter kommer att få för konsekvenser är det idag ingen som vet samt hur dessa i så fall skulle påverka handelsströmmar med USA och med andra delar av världen.

Det enda vi kan säga är att tullar inte är bra och att vi alla riskerar att i slutändan bli förlorare – konjunktur, producenter, konsumenter och anställda.

Det är ingen raketvetenskap att detta är särskilt oroväckande för små, öppna och exportberoende ekonomier som den svenska. Vår välfärd, tillväxt, investeringar, sysselsättning och konsumtion bygger till stor del på en friktionsfri export och import där effektiva företag globalt kan konkurrera på lika villkor.

I vår region finns världsledande, stora och viktiga producenter, arbetsgivare och exportörer av både specialiserat stål och aluminium. USA är för dessa företag en mycket viktig marknad både direkt och indirekt och de har även egen tillverkning i landet.

För vår tillverkande industri i regionen som t ex fordon-, verkstad- och underleverantörer så kan konsekvenser av tullar och dominoeffekter t ex bli dyrare insatsvaror vilket kan tära både på t ex konkurrenskraft, marginaler och i slutändan efterfrågan. I teorin skulle det även kunna innebära att bl a kinesiskt stål dumpas i Europa och sänker priserna på insatsvaror, men det är föga troligt att EU kommer att acceptera det.

Bakgrunden till allt detta är en överkapacitet och överproduktion i världen, ett faktum som påverkar priser och lönsamhet och som gör det svårt för icke effektiva och icke specialicerade verk att konkurrera.

Vidare kan man ju även fundera på utmaningarna att inte konkurrera på lika villkor med t ex spelare från ett land som Kina som i stor och större utsträckning använder export och investeringar, ofta via statligt kontrollerade företag, som ett långsiktigt poltitiskt verktyg för inflytande och påverkan runtom i världen kanske då med subventionerat kapital, skatter, lönsamhetskrav och skyddad hemmamarknad – men detta gäller ju inte bara inom stål.

Men som sagt, vi skall inte måla någon på väggen ännu. Ett oberäkneligt Vita Hus kan säkerligen ändra sig både en och två gånger innan tullarna är verklighet. Som sagt, vi vet i dagsläget inget om konsekvenserna, men det är oroväckande och något som potentiellt kan komma att få långtgående skadliga effekter på bred front för oss alla.

För vidare kvalitativ läsning i ämnet så rekommenderar jag: https://www.kommers.se/verksamhetsomraden/Handelspolitik/USA-staltullar/

Kompetensbristen kommer på första, andra och tredje plats när våra medlemsföretag ska ranka tillväxthinder. Det är också den fråga som näringslivet anser vara den viktigaste valfrågan. Kompetensbristen är en långkörare och ett dyrt gissel och många företag har i flera år gett hals med samma budskap – det finns inte tillräckligt med kompetens! Vi saknar ingenjörer, IT-folk, titel och titel!

Det högljudda skrikande, alla miljarder investerade i arbetsgivarattraktivitet, utbildningssystem och förändringar verkar hittills inte ha gett effekt på makronivå. Antalet utannonserade jobb på Arbetsförmedlingen är idag 100 000 och summan växer för varje månad. Det räcker med att backa fem år så var antalet utannonserade jobb bara hälften.

Så: Vi har identifierat problemet sedan länge, problemet eskalerar och blir värre hela tiden och här står vi, många både kompetenta och med en otroligt stark vilja att räta till problemet, och kliar oss i huvudet utan någon bra lösning. Vad är problemet? Varför kan ingen få fatt i den hala tvålen?

Entreprenörskapsforums vd Johan Eklund menar att flera systemfel överlappar varandra och att det därför är så svårt att hitta rätt i lösningarna framåt. Han menar att arbetsmarknaden behöver århundradets reform. Kan det vara så att vi försöker pressa en kvadrat igenom en cylinder här?

Samhället förändras med hög hastighet, framtidsforskningen blomstrar eftersom megatrenderna inte bara anses förändra hur vi transporterar oss och vad vi ska äta, utan faktiskt anses skulptera om livet som människa på jorden, så som vi känner det idag. Arbetsmarknadens spelregler kommer också att behöva genomgå ett paradigmskift. Det har faktiskt redan börjat. Den som inte har grundläggande IT-kunskap är knappt anställningsbar. ”Gig economy” växer och gör det svårare att hålla ihop stora organisationer. Block chain kastar om spelreglerna helt genom att erbjuda nästintill noll transaktionskostnader.

En grundfråga är i vilken grad som det offentliga ska bestämma vilka jobb som medborgarna ”får” utbilda sig till. Johan Eklund menar att lärosätena har samma incitament att erbjuda kurser i statistik som i schackpedagogik. Studie- och yrkesvägledare har inte på sitt bord att rekommendera sina elever en utbildning som ger jobb, utan ska servera ett smörgåsbord utifrån från elevens egna intressen. Har vi råd med detta framåt?

Om marknadskrafter rådde i ”kompetensförsörjningsystemet” skulle utbud och efterfrågan och priset däremellan snabbt sortera ut sig. Om du får betalt för att utbilda dig till något av bristyrkena, så ökar attraktiviteten. Om du däremot gick tomhänt, eller fick betala, för att ställa dig i kön till nagelskulptrisutbildningen, skulle färre göra det. Så funkar marknadskrafterna.

Kan det vara så att ”kompetensförsörjningssystemet” lider brist på marknadskrafter? Med det vill jag inte göra ett inlägg i debatten om friskolor. Men jag undrar vad som skulle hända om det, efter genomgången grundskola, fanns ett transparent system som likt en börs förmedlade utbud och efterfrågan på olika kompetenser med tillhörande, marknadsmässigt uträknade ersättningar?  Och på så vis ge ett bättre beslutsunderlag för de utbildningshungrande?

Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka. Det var Albert Einstein som sa så, och han hade ju rätt i mycket annat.


Johanna Palmér,
Vd Östsvenska Handelskammaren