Trafikverkets generaldirektör, Roberto Maiorana, och Mattias Lundberg, uppdragsledare på Trafikverket, har nyligen presenterat inriktningsunderlaget för infrastrukturplaneringen för perioden 2026-2037. De framhäver behovet av att rusta, modernisera och effektivisera vår infrastruktur, med särskilt fokus på kostnadskontroll. Viktiga aspekter inkluderar ersättningen av föråldrade signalsystem och omprövning av ej påbörjade projekt vid signifikanta förändringar i nyttor, tid och kostnad. Och så en dimension man inte haft förut, om ett transportsystem som ska klara klimat, trafiksäkerhet och yttre hot.
Samtliga trafikslag omfattas av underlaget, väg, järnväg, sjöfart och flyg. De två sistnämna finansieras dock i huvudsak på annat sätt än via nationell plan.
”Det kommer inte att vara möjligt inom nuvarande ram att upprätthålla infrastrukturens funktionalitet, återta eftersatt underhåll och genomföra alla investeringarna i nuvarande plan”, konstaterade Roberto. Det fattas ungefär 150 miljarder för det.
Den ekonomiska ramen på 959 miljarder kronor, oförändrad från den nuvarande planen, ställer Trafikverket inför hårda prioriteringar. Speciellt underhållsaspekten betonas, där det framkommer att vägunderhållet har bättre förutsättningar att återställas jämfört med järnvägsunderhållet, som kräver längre planering och större resurser.
Läs mer om medlemskap i ESIC här
Rapporten som Trafikverket nu har lämnat till regeringen handlar i huvudsak om just ekonomiska ramar och övergripande prioriteringar. Men redan namngivna och påbörjade projekt kommer genomföras, utan omprövning. Dit hör exempelvis Ostlänken.
Några reflektioner jag tar med mig är att det från näringslivets perspektiv är ohållbart att långsiktiga investeringar inte längre kan betraktas som tillförlitliga. Det är bra att ha en tydlig kostnadsbild för nya projekt, men det är inte effektivt att omfattande utreda alla möjliga projekt för att sedan skjuta upp eller lägga ner dem. Det är för mig främmande om näringslivet inte får ha dialog utifrån sina förutsättningar, som faktiskt kan innehålla både brister och behov gällande infrastruktur.
Jag noterar att Trafikverket även fortsätter att uppmärksamma och varna för brist på samhällsbyggare, särskilt inom järnvägsbranschen. Därför uppmanar man regeringen att ge dem i uppdrag att starta ett nationellt kompetensförsörjningsråd. Det är något vi på Östsvenska Handelskammaren länge dragit en lans för.
Avslutningsvis hoppas jag att en klar och bred överenskommelse för Sveriges transportinfrastruktur tar form. Utan ytterligare medel och möjligheten till alternativ finansiering kommer vi inte att uppnå den infrastruktur som är nödvändig för vårt lands fortsatta utveckling och tillväxt.
Charlotta Elliot
projektledare ESIC och talesperson infrastruktur, Östsvenska Handelskammaren
