Det fina med ”Sommar” är också mångfalden. Skådespelaren Lena Endres program var något helt annat än Tegnells. Hennes var poetiskt, politiskt och provocerande. Jag fastnade mest för avsnittet om civilisation. ”Civilisation är väl inte bara ett ekonomiskt och politiskt välordnat samhälle, utan kanske främst ett sätt att umgås och vara och förhålla sig till den andre”, sade Endre.
Civilisation. Ordet inrymmer, precis som Endre är inne på, så mycket mer än bara välorganiserade system. Ofta i kontrast till något vi uppfattar som ociviliserat, såsom otämjt, våldsamt eller grymt. Civilisation står för gemenskap, upplysning och trygghet. Det är i tider av osäkerhet vi behöver den som mest. I tider som dessa.
”Håller vi på att tappa den?” frågar sig Endre i sitt sommarprat. Jag vill med bestämdhet svara nej. Det är klart att det är lätt att tänka mörka tankar när 12-åringar blir ihjälskjutna på öppen gata, kriminella gäng sätter upp vägspärrar och har öppna möten på hotell och det krävs påminnelse om att svarta liv är lika mycket värda som vita. Men det finns många, många handlingar som visar på motsatsen. Det har den här förfärliga pandemin visat oss. Människor som ställer upp för varandra, följer rekommendationer inte bara för sin egen skull utan för andras och gör sitt yttersta efter omständigheterna. Är det något vi ska ta med oss från det här mörka året 2020, så är det väl just det?
Mörker, men lite ljusare mörker, som en ekonomireporter kommenterade läget häromdagen. Botten är nådd, hösten bjuder på återhämtning – om än långsam. Jag träffade nyligen en vän som passerat de 70. Hon beskrev våren och sommaren som en tid bara för överlevnad. Allt hon verkligen lever för är annars satt på paus. ”Men nu ses vi och snart ska jag våga mig på att ta tåget till Stockholm över dagen”, sa hon.
Ja, nu ses vi igen. Nu tar civilisationen fart och tillsammans går vi mot ljusare tider.
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef
Östsvenska Handelskammaren
