På söndag är det dags – Sverige går till val. När folket sagt sitt börjar sedan arbetet ute i kommuner, regioner och riksdag för att fördela mandaten och formera nya (eller nygamla) styren. Det blir spännande och kan leda till en lång väntan. Vi minns tidigare talmansrundor när Andreas Norlén fått bjuda på såväl kakor som hemodlade tomater för att komma vidare i regeringsbildningen. Men det kan också gå undan, beroende på resultat och partiernas samarbetsvilja.  

Om Liberalerna klarar sig och Tidöregeringen styr vidare, bör det gå ganska snabbt. Några ministerportföljer som byter händer, nya som skapas och andra slås ihop, men klart inom rimlig tid. Når L inte riksdagsspärren och/eller Tidö inte samlar ihop tillräckligt många mandat, ja, då är det mer ovisst. Särskilt som oppositionsblocket inte är något block; både S och C har visat vilja att samla den politiska mitten. Vad nu det innebär, , men sannolikt fordrar det att något eller några partier korsar ”blockgränsen”. Några högst kvalificerade spaningar om utfallet får vi den 11 september. Sedan får vi se. 

Från Handelskammarens sida har vi i olika sammanhang påtalat, bland annat i en debattartikel, att oavsett valresultat förväntar vi oss långsiktighet och fokus på frågor avgörande för näringslivets framgång. Ett centralt budskap, vilket vi kommer följa upp när vi efter valet träffar nyvalda ledamöter på lokal, regional och nationell nivå.  

Även om Handelskammaren varit högst aktiv i valrörelsen genom debatter, politikerträffar och samtal, kan man på sätt och vis hävda att det är först efter valet som vårt opinionsarbete börjar på allvar.  

Förutom förutsägbara förutsättningar för företagande, kommer vi lägga stor vikt vid regional sammanhållning och konkurrenskraft. Här är Handelskammaren den starkaste rösten för att få näringsliv, politik, förvaltning och akademi att sträva mot samma mål. Jobbar vi inte tillsammans, blir vi omsprungna och förbisedda. Debaclet med Ostlänksbeskedet i Linköping, är ett smärtsamt exempel på det. Så när kampanjledare och kandidater den 14 september pustar ut, kavlar vi upp ärmarna inför en intensiv höst i de östsvenska företagens tjänst.  

Maria Hummelgren
vice vd och näringspolitisk chef

Debattartikel publicerad i Corren, Norrköpings Tidningar, Södermanlands Nyheter och Motala Vadstena Tidning

I en valrörelse är det rimligt att konfliktlinjer och skillnader mellan politiska partier och kandidater tydliggörs. Efter valdagen, när väljarna sagt sitt, bör dock politiken skyndsamt skifta fokus från kortsiktig konflikt till långsiktiga lösningar och handlingskraft. Hos östsvenska företag finns en tydlig förväntan på kommande styren lokalt, regionalt och nationellt att ta sikte på framtiden.
Det tillhör företagens vardag att hantera hård konkurrens, förändrade marknader och teknisk utveckling. Betydligt besvärligare är att anpassa sig efter tvära politiska kast och kortsiktiga beslut. Östsvenska Handelskammarens medlemsundersökning inför valet visar att en tredjedel av de östsvenska företagen efterfrågar breda politiska överenskommelser som håller över flera mandatperioder, eftersom det minskar osäkerheten i affärsplaneringen. Ett ger ett tydligt budskap till politiken är därför: Vi kräver långsiktighet i frågor som är avgörande för näringslivets investeringar och tillväxt.

Högst på kravlistan står energiförsörjningen. Vart tredje företag pekar på tillgång, konkurrenskraftiga priser och en välfungerande marknad för energi som helt avgörande för tillväxten. För att näringslivet ska kunna möta kraven på ökad produktivitet och omställning på den internationella marknaden behöver Sverige, och inte minst vår region, såväl ökad elproduktion som utbyggt elnät. Det handlar om mycket stora investeringar över tidshorisonter som sträcker sig långt efter nästa mandatperiod. För att lyckas krävs en uthållig energipolitik, som levererar förutsägbara processer och reformer. Vår bedömning är att politisk insikt om dessa förutsättningar finns, nu fordras handling. Ska företagen leverera, måste också politiken göra det.

Andra valfrågor som rankas högt av östsvenska företag är förbättrat företagsklimat, minskad regelbörda samt förbättrat försvar och höjd beredskap. I tider av hårdare global konkurrens och stor geopolitisk osäkerhet, ska Sverige ligga i framkant och utveckla vår potential – inte fastna i partipolitiskt käbbel. Politiken måste bättre beakta hur beslut (eller brist på desamma) påverkar företagens möjligheter att investera, anställa och utvecklas. Reformer som stärker tillväxt, omställning och framtidstro måste prioriteras.

Vi inser att alla politiska beslut varken kan eller bör göras upp i konsensus, men Sverige har inte råd med fyraårsperspektiv i frågor som avgör näringslivets förutsättningar. Pålitlig energiförsörjning, välutvecklad infrastruktur och fördelaktiga villkor för omställning kan inte fortsatt vara föremål för politiska nycker. Så låt oss få en nervkittlande valrörelse, men därefter bör nyvalda politiker borsta av sig dammet och axla ansvaret som handlar om mer än att vinna debatten. Det östsvenska näringslivet förväntar sig inte fler löften, utan långsiktig och förutsägbar politisk leverans.

Simon Helmér, vd
Maria Hummelgren, vice vd och näringspolitisk chef

Konkurrenskraften i centrum 

Det företagen mest efterfrågar av politiken är långsiktiga spelregler och för det krävs att partierna når en bred överenskommelse i den här frågan. Klimatpolitik handlar om mer än förbättrad miljö, resurshushållning och redovisningar. Det handlar om näringslivets konkurrenskraft. Med tydliga mål och förutsättningar till 2050, kan företagen sätta ännu högre fart och göra det de är bäst på. 

– De gröna näringarna kan göra en total omställning idag, om bara politiken ger oss förutsättningar, konstaterade Jeanette Blackert, ordförande LRF.  

Två steg fram, ett bakåt  

Malin Forsgren och Mikael Karlsson från 2050, visade siffror på att klimatförändringarna är det dyraste mänskligheten åstadkommit på jorden – men det går ändå framåt. 86 procent av världens energiåtgång kommer idag från förnybara källor, och det blir hela tiden enklare och billigare att framställa hållbart. Positivt! Men på senare år har Sverige backat, trots att det finns såväl folkligt som näringslivsstöd för en offensivare klimatpolitik. 

– Vi har en bild av att vi är så bra på återvinning i Sverige, men vi är bara uppe i 3 procent cirkulär ekonomi, vilket är sämre än många andra. Nederländerna, till exempel, är 28 procent cirkulära, påpekade Mattias Philipsson, vd Svensk Plaståtervinning.  

Långsiktighet är viktigast 

Tuffare och framför allt stabila mål som tar sikte på framtiden efterfrågades av samtliga företrädare för näringslivet. De riktade sig mot politikerpanelen, som bestod av riksdagsledamöterna Muharrem Demorok (C), Rebecka Le Moine (MP) och Magnus Oscarsson (KD), samt riksdagskandidaterna Elias Aguirre (S), Teodor Johansson (M) och Marcus Lejonqvist (SD). 

– Vi behöver långsiktig omställning, inte ”kiss i byxorna”-politik, konstaterade David Frykerås, vd Againity, med all önskvärd tydlighet.  

Med knappt en månad kvar till valdagen, skruvas nu temperaturen upp ordentligt. Partiernas valaffischer börjar tapetsera anslagstavlor, busskurer och vägrenar. Vi översköljs av snabba politiska budskap och oneliners. Intervjuer och debatter mellan partiföreträdarna kommer några veckor framåt avlösa varandra i traditionella och sociala medier.  

Vi ser ut att gå mot ett ovanligt spännande riksdagsval. I skrivande stund har SVT precis presenterat sin senaste opinionsmätning, som påvisar exakt 10 procentenheter (43,9 mot 53,9) mellan det styrande blocket (M, KD, L och SD) och oppositionsblocket (S, C, MP och V). Det vore ju inte så rafflande, om det inte var för att ”blocken” egentligen inte gäller. Tidöpartierna går visserligen till val på fortsatt gemensamma regeringsambitioner, förutsatt att Liberalerna återhämtar minst 2,1 procentenheter och nu styrande partier tar ytterligare 3 från ”andra sidan”.  

Om det inte sker – vilket experter nu påpekar är högst osannolikt, gapet är för stort – är saken emellertid långt ifrån biff för oppositionspartierna. De är nämligen inte överens om att styra tillsammans. Tvärtom duggar ministerkrav och röda linjer tätt. Blocken i svensk rikspolitik är inte så tydliga som medielogiken målar upp. Enligt ovan nämnda opinionsmätning är Centerpartiet, som varit tydligast med att det vill se och sitta i en blocköverskridande regering, det parti som gått mest framåt på senaste tiden. 

Spännande var alltså ordet. Och ovisst. Det må så vara och höjer förhoppningsvis intresset för valrörelsen och vår demokratiska rättighet att lägga vår röst som vi finner lämpligast. Någon långvarig spänning efter den 13 september, tycks dock få inom näringslivet vilja ha.  

När vi på Handelskammaren har arrangerat valdebatter, rundabordssamtal och på andra sätt gjort företagens röst hörd, efterfrågas främst stabila förutsättningar och långsiktighet i klimat-, infrastruktur-, skatter och avgifts- och (inte minst) energipolitiken. Vår senaste konjunkturrapport visar att över en tredjedel av medlemsföretagen pekar ut tillgång till konkurrenskraftig energi som avgörande för tillväxten. Det är därmed den viktigaste valfrågan, om näringslivet får välja. 

Minskat regelkrångel, snabbare tillståndsprocesser och effektivare myndigheter står också högt på vår önskelista till politiken. Där finns också förstås ett starkt försvar och beredskap, frågor som med rätta också fått mycket uppmärksamhet. Förväntningar finns nu på politikerna att de ska lyckas komma överens och skapa långsiktiga spelregler inom nämnda områden.  

Handelskammaren är förstås med in i valspurtens sista skälvande timmar. Vi avrundar vår satsning med en Spaning på Kammaren Valspecial, fredagen den 11 september. Då gästas vi av inga mindre än Gunilla Carlsson, tidigare bland annat biståndsminister (M), Lena Ek, tidigare bland annat miljöminister (C) och namnkunnige (S)-krönikören Widar Andersson, alla med gedigna erfarenheter från politikens innersta rum. Hur tror de att valresultatet blir?  

Så låt oss få en nervkittlande och intressant valrörelse på både lokal och nationell nivå. Kort därpå vill vi att konstruktiva och samarbetsvilliga politiker tar plats i våra folkvalda parlament. Sverige behöver styras med siktet på framtiden. 

Maria Hummelgren
vice vd och näringspolitisk chef

I samband med besöket hos Östsvenska Handelskammaren intervjuades jämställdhetsminister Nina Larsson om kompetensförsörjning, jämställdhet och konkurrenskraft. Se intervjun nedan.

Kompetensförsörjning genom standardisering i den östsvenska regionen

När Östsvenska Handelskammaren samlade till samtal i serien Val 2026 stod den regionala kompetensförsörjningen i centrum. I Norrköping möttes jämställdhetsminister Nina Larsson (L), medlemsföretag och några av regionens stora arbetsgivare för att diskutera hur näringslivet bättre kan ta vara på hela kompetensbasen.

Frågan är akut för många företag. Kompetensförsörjningen är ett av näringslivets största hinder för tillväxt. Samtidigt bromsar befolkningstillväxten in och pensionsavgångarna ökar. För den östsvenska regionen betyder det att varje arbetsgivare behöver tänka bredare kring rekrytering, ledarskap och utveckling av medarbetare.

– Vi har inte råd att inte låta varje individ nå sin fulla potential. Det här är inte bara en jämställdhetsfråga, det är en framtidsfråga och en konkurrensfråga, säger Nina Larsson om problemet.

Standardisering kan göra jämställdhetsarbetet mer konkret

En central del av samtalet handlade om hur företag kan gå från goda ambitioner till strukturerat arbete. Nina Larsson lyfte standardisering som ett sätt att ge organisationer bättre verktyg för mål, mätning och uppföljning.

Regeringen har gett Jämställdhetsmyndigheten och Statskontoret i uppdrag att verka för en europeisk standard som kompletterar och bygger vidare på ISO 53800. Uppdraget ska ske i nära dialog med bland annat näringslivet och standarden ska inte innebära ökad administrativ börda för företag. Det gör frågan särskilt relevant för arbetsgivare som vill utveckla sitt arbete, men samtidigt behöver enkla och användbara verktyg. 

– Jag vill inte kvotera och jag vill inte försämra för företagen. Standardisering kan vara en lösning som hjälper organisationer att arbeta mer strukturerat. Säger Nina om arbetet med ISO-standardiseringen.

För regionens näringsliv är kopplingen tydlig. När jämställdhet blir en del av det ordinarie ledningsarbetet ökar möjligheten att se fler kompetenser, bredda rekryteringen och stärka företagens långsiktiga konkurrenskraft. Det handlar inte om symbolfrågor. Det handlar om att attrahera, utveckla och behålla människor med rätt kompetens.

Regionala arbetsgivare delade konkreta erfarenheter

Under eftermiddagen deltog Erika Olsson från Väderstad, Sophia Hanser från Länsförsäkringar Östgöta och Laurence Earl från Saab i ett panelsamtal. De delade erfarenheter från sina organisationers arbete med att attrahera, utveckla och behålla kompetens, och med att skapa mer jämställda arbetsplatser.

En återkommande poäng var att arbetet måste börja i ledningen. Utan tydliga mål, mätning och uthållighet händer för lite. Samtidigt behöver frågan få fäste i hela organisationen. Medarbetare sitter ofta på konkreta idéer om hur arbetsplatser kan bli bättre, mer inkluderande och mer attraktiva för fler.

Panelen lyfte också en utmaning som flera arbetsgivare känner igen: hur yngre generationer ibland förhåller sig mer avvaktande till jämställdhetsbegreppet, trots att frågorna i praktiken påverkar arbetsliv, karriärvägar och företagens förmåga att hitta rätt kompetens.

Samtalet berörde även villkoren för kvinnors företagande och kapitalförsörjning. Nina Larsson lyfte att kvinnor i investerarsamtal kan möta andra typer av frågor än män, och att kvinnor även riskerar att få sämre ekonomisk rådgivning. För näringslivet blir slutsatsen densamma: om fler företag ska starta, växa och bidra till regionens utveckling behöver fler människor möta likvärdiga förutsättningar.

Samtal som stärker regionens näringsliv

Samtalet modererades av Jonna Hedlund och Tilda Johansson från Östsvenska Handelskammaren. Jonna Hedlund har en viktig roll i Handelskammarens arbete med jämställdhet och kompetensförsörjning, bland annat genom 100-listan. Tilda Johansson har nyligen avslutat sin traineeperiod hos Handelskammaren där hon arbetat med dessa frågor, och hon kommer under sommaren att arbeta vidare hos Handelskammaren.

För Östsvenska Handelskammaren är detta kärnan i uppdraget: att samla, stärka och företräda näringslivet i den östsvenska regionen. När kompetens blir en allt skarpare konkurrensfråga behöver fler möten mellan företag, politik och andra samhällsaktörer leda till konkret handling.

Det östsvenska näringslivet har mycket att vara stolt över. Men tempot behöver öka om regionen fullt ut ska ta vara på den kompetens som redan finns och samtidigt stärka sin attraktionskraft för framtidens medarbetare, ledare och investeringar.

Ostlänken stod i centrum när Handelskammaren samlade politiken, Trafikverket och näringslivet till samtal om framtidens infrastruktur. Diskussionen handlade om kostnader, samhällsnytta och hur Sverige kan få mer infrastruktur för pengarna.

Se intervjun om varför Sverige bygger för lite infrastruktur, varför projekten ofta blir dyra och vilken nytta Ostlänken kan skapa för Linköping, Östergötland och det regionala näringslivet.

Ostlänken blev samtalets naturliga centrum

Beslutet om Ostlänken hade inte många dagar på nacken när Handelskammaren kallade till seminarium på temat infrastruktur. Beslutet innebär att spåren inte ska dras in i Linköping, utan anslutas till befintliga spår i Tallboda. Det var därför ofrånkomligt att Ostlänken hamnade i centrum, även om samtalet handlade om det svenska väg- och järnvägssystemet i sin helhet.

Ekon dr Fredrik Bergström, författare bland annat till rapporten 225 miljarder i förlorad nytta: tio reformer som kan vända krisen i transportinfrastrukturen, inledde med att konstatera att Sverige har bra infrastruktur, men att den både behöver utvecklas och värnas.

– Samhällets krav på god infrastruktur växer, inte bara gällande transporter utan också energi- och beredskapsinfrastruktur. Vi behöver få ut mer infrastruktur för de pengar vi satsar och för det behöver vi tänka utanför boxen för att höja effektiviteten, sade Fredrik Bergström.

Varför byggs så lite – och varför blir det så dyrt?

Infrastruktur är en grundförutsättning för tillväxt, konkurrenskraft och regional utveckling. Samtidigt står Sverige inför en tydlig utmaning, eftersom det är dyrt att bygga. Enligt Bergström handlar det om ett svenskt systemfel som driver kostnaderna.

Sveriges grannländer har genomfört infrastruktursatsningar framgångsrikt med andra organisationsformer, till exempel offentlig privat samverkan, OPS, eller Public Private Partnership, PPP. Sådana modeller skapar incitament att bygga och förvalta bättre, eftersom intäkterna kommer när infrastrukturen nyttjas. Det skulle kunna generera mer infrastruktur för pengarna.

Samtidigt är svaret på frågan om varför det byggs så lite infrastruktur varken enkelt eller entydigt. För att lyckas behöver Sverige skapa utrymme för innovation, menade Fredrik Bergström. Han pekade ut flera åtgärder för att öka effektiviteten i svenskt infrastrukturbygge. Bland annat behövs bättre beslutsunderlag, realistiska kalkyler och jämförelser med tidigare projekt. Han lyfte också behovet av oberoende granskning, hårda budgetrestriktioner och tydligt ansvarsutkrävande, liksom fryst omfattning, separat prövade ändringar och ifrågasättande av kostnadsdrivande krav. Dessutom behövs upphandlingar som premierar kvalitet, innovation, genomförande och snabbhet.

Långsiktighet avgörande för näringslivets investeringar

Efter Bergströms inledning fick Charlotta Elliot, talesperson i infrastruktur på Handelskammaren, och Peter Bernström, regional direktör på Trafikverket, kommentera läget. Charlotta Elliot beklagade återigen beslutet att inte färdigställa Ostlänken in i Linköping, liksom att det generellt blir besvärligt när tidigare beslut ändras.

– Företagen vill ha långsiktiga och tydliga förutsättningar för sina verksamheter och investeringar. Lagt kort måste få ligga. Annars tappar vi fart, kraft och tillit, konstaterade Charlotta Elliot.

Beslutet har motiverats med en kostnadsbesparing på 8 miljarder kronor. Charlotta Elliot betonade samtidigt oron för den nytta som samhället och näringslivet går miste om genom att inte bygga rälsen in i Sveriges femte största och växande kommun.

– Den samhällsekonomiska nyttan som inte finns med i kalkylerna och den nyttan som näringslivet skapar behöver också räknas med, menade hon.

Risk för minskat förtroende för politiken

Under den avslutande panelen gav företrädare för kommun och region sin syn på läget. Niklas Borg, kommunalråd i Linköping, Kaisa Karro, regionråd i Östergötland, och Julie Tran, gruppledare i Region Östergötland, deltog i panelen. Samtliga pekade på nackdelarna med beslutet att inte färdigställa Ostlänken in i Linköping.

Beslutet riskerar att skapa ett bristande förtroende hos näringslivet gentemot beslutsfattare. Det kan i sin tur minska incitamenten för investeringar och leda till att investeringar skjuts upp fram tills dess att projekt är färdigställda.

– Om vår region ska fortsätta växa i den takt som näringslivet erbjuder behöver vi från offentligt håll säkerställa bostäder, kommunikation och samhällsutveckling för människor att leva och etablera sig här, sade Niklas Borg.

Även Julie Tran belyste problemet när nyttan och de uteblivna vinsterna underskattas, medan kostnaderna överskattas.

– Vi kan inte lita på Nationell plan när objekt tas ur på det här viset, sade hon.

Panelen var också överens om att målet med Ostlänken kvarstår.

– Kampen och viljan för Ostlänken är stark och det finns mycket att göra. Vi har absolut inte lagt oss platt inför detta beslut, försäkrade Kaisa Karro.

Nyttan med infrastruktur behöver tydliggöras

Framåt behöver politiken, Trafikverket och andra intressenter ha tydligare koll på vad som tar tid i processerna. De behöver också pröva nya organisationsformer för att bygga framtidens infrastruktur mer effektivt.

Fredrik Bergström framhävde att fastställda objekt inte bör ändras i ett sent skede om målet är att skapa förutsägbarhet. Utan långsiktighet, innovation och samverkan riskerar Sverige att bromsa både tillväxten och utvecklingen i våra regioner.

För Ostlänken i Linköping handlar frågan därför inte bara om kostnader här och nu. Den handlar också om den nytta som skapas när människor, företag och arbetsmarknader binds samman, och om de investeringar som kräver stabila spelregler för att bli verklighet.

Kan vi, bör vi och klarar vi att bygga mer, och i så fall vad ska vi bygga? Det var frågorna för frukostmötet som Handelskammaren arrangerade tillsammans med Byggföretagen och Fastighetsägarna. Se intervjun med Elias Aguirre (S), Simon Johansson (M) och Muharrem Demirok (C) där de får svara kort på dessa frågor.

Långsiktiga spelregler för bygginvesteringar

– Vi vill i vår reformagenda se bland annat effektivare tillståndsprocesser och en harmoniserad miljötillståndsprövning”, berättade Lotta Nordesjö Paulander, bransch- och föreningsansvarig Östergötland, Byggföretagen.

Även Fastighetsägarna lyfte behovet av tydligare politiska besked. Rikard Norman och Björn Lundborg, näringspolitiskt ansvariga inom Fastighetsägarna, presenterade organisationens valplattform 2026 med medlemmarnas krav på politiken för ökad trygghet, tillväxt och ett samhälle som fungerar i kris.

Omvärldsläget och den osäkerhet som det skapar bromsar investeringar. Det gör också politikens ryckighet och bristande förutsägbarhet kring fattade beslut. Om detta var företagspanelen enig. I panelen deltog Cecilia Aldén, vd för Bengt Dahlgren AB, Johan Ladenberg, vd för Lundbergs Fastigheter, och Ebba Hogstadius Kellander, vd för Hogstadius Fastigheter.

Regelkrångel och kompetens påverkar byggandet

Regelkrångel och olika processer i olika kommuner och regioner var inte heller populärt hos företagen. Samtidigt står branschen inför viktiga skiften kopplade till teknik, inte minst AI, och demografi. Båda utvecklingarna skapar utmaningar för kompetensförsörjningen.

Därtill påverkar den minskade befolkningstillväxten efterfrågan på bostäder och fastigheter. Det ställer krav på rätt projekt snarare än hög volym. I vissa fall kan renovering också vara mer relevant än nyproduktion.

När politikerna Elias Aguirre (S), kommunalråd i Linköping och riksdagskandidat, Simon Johansson (M), oppositionsråd i Norrköping, och Muharrem Demirok (C), riksdagsledamot från Östergötland, kom upp på scenen fördes Ostlänken på tal. Frågan var hur regionen ska säkra tillväxt utan långsiktiga spelregler från politiken.

– Kan man inte lita på ett handslag med regeringen, då har man svikit grunden som hela vårt samhällsbygge vilar på, menade Demirok och liknade beskedet om den uteblivna spårdragningen och nya stationen i Linköping med telefonbedrägeri.

Ostlänken är en del av regionens tillväxtpussel

Politikerna var eniga om att regionen behöver samarbeta mellan kommuner, inte konkurrera, för att öka den regionala konkurrenskraften. Både när det gäller kompetens och fastigheter handlar det om efterfrågan: att locka rätt personer och säkerställa att rätt lokaler och bostäder finns. Det handlar också om att förädla och värna de fastigheter och företag som redan finns här.

Osäkerheten som råder är dämpande. Därför behöver regelverk och samarbete på hemmaplan förenklas, till exempel genom att motverka särkrav och främja enhetlighet mellan länsstyrelser och regioner.

Avslutningsvis konstaterades att Ostlänken är en viktig pusselbit, men i ett större pussel och en större berättelse: Vad vill vi med regionen?

För företagen är frågan konkret. De behöver kunna investera, växa och ställa om, men utan trygg tillgång till el riskerar planerna stanna vid bara planer. När Östsvenska Handelskammaren arrangerade seminariet Val 2026: Östsvensk energiförsörjning låg därför fokus på det som för näringslivet blivit en avgörande framtidsfråga.

Företagens viktigaste fråga

På plats fanns ett femtiotal företrädare för medlemsbolag. Seminariet modererades av Simon Helmér, vd, och Maria Hummelgren, vice vd och näringspolitisk chef, Östsvenska Handelskammaren, som visade resultat från den senaste medlemsundersökningen där det tydligt framgår att företagens viktigaste fråga inför höstens val är energiförsörjningen.

Det inledande samtalet var med företag från såväl utbuds- som efterfrågesidan: Jonas Lind, Head of District Heating på E.ON, Henric Thorsén, Business Development Director på Siemens Energy, Per Selldén, Head of Grid vid Holmen Energi samt Nils Grunditz, vd på Green Power Sweden. Frågan gäller inte bara hur ny elproduktion ska byggas ut, utan hur hela systemet ska hålla ihop när efterfrågan ökar och företagen behöver besked som går att lita på över tid.

Därefter äntrades scenen av politiken representerad av Fredrik Olovsson (S), riksdagsledamot och energi- och näringspolitisk talesperson, Anna af Sillén (M), riksdagsledamot med uppdrag i näringsutskottet samt miljö- och jordbruksutskottet.

Södra Sverige pressar fram svar

Fredrik Olovsson menade att tid, kostnad och konkurrenskraft är det som utmärker energifrågan. Politiken handlar ytterst om hur snabbt ny el kan komma på plats utan att hushåll och företag tappar fart och ekonomi under tiden.

– Den största utmaningen på energiområdet är att få på plats tillräckligt mycket billig el tillräckligt snabbt, så vi kan bibehålla en hög konkurrenskraft för våra företag och låga priser för våra hushåll, konstaterade Olovsson.

Anna af Sillén lade fokus på läget i södra Sverige; här är energiutmaningen konkret med höga priser och återkommande kapacitetsproblem, som påverkar både företagande och framtidstro.

– Det är för lite produktion i södra Sverige som ger oss höga elpriser, volatilitet och kapacitetsproblem, sade af Sillén.

Hon lyfte också behovet av stabilitet i systemet, inte minst för industrin och för företag som ska fatta långsiktiga investeringsbeslut.

– Vi behöver återskapa ett leveranssäkert, stabilt energisystem som ger oss el när vi behöver det till rimliga priser så att svensk industri, svenska företagare kan satsa framåt.

Nät, tillstånd och långsiktiga spelregler

Diskussionen stannade inte vid frågan om mer produktion. Flera perspektiv från branschen pekade i stället mot helheten i energisystemet. Nätstrukturen behöver ses över och byggas ut där effekt faktiskt behövs, samtidigt som systemet måste bli bättre på att flytta energi både i geografi och över tid.

En annan låsning har varit i själva sättet som energidebatten hittills förts på. Att ställa kraftslag mot varandra riskerar att skymma det större behovet, så det bör vi bara släppa nu. All fossilfri elproduktion behövs för att klara både Sveriges konkurrenskraft, energisäkerhet och få en minskad klimatpåverkan.

Samtidigt är det ofta de krångliga processerna som bromsar, även när viljan att investera finns. De långa tillståndstiderna och regelbördan är ett direkt hinder för utvecklingen, är bolag och politiken enig om.

– Helt avgörande för svenska företags och Sveriges konkurrenskraft är att vi kommer till rätta med onödig byråkrati och orimligt långa tillståndsprocesser, konstaterade Anna af Sillén.

Även den politiska uthålligheten blev en tydlig del av samtalet. Från bolagens sida efterlystes en blocköverskridande energiberedning och tydliga delmål för elektrifieringen. Också behovet av längre spelregler och ett närmare samspel mellan politik, industri och energibransch efterfrågas. Olovsson nickade igenkännande och menar att S varit öppna för det både nu och tidigare.

Energifrågan är mer än teknikfråga, det är en förtroendefråga för hela systemet och politiken. Det handlar om att kunna räkna med att beslut faktiskt följs av leverans och att svensk konkurrenskraft inte tappar på grund av instabilitet och politisk osäkerhet.

Seminariet var en del av Handelskammarens satsning Val 2026, där näringslivets viktigaste frågor lyfts och centrala politiker bjuds in till samtal.

Se bilderna från seminariet här: