Vem har inte drömt om att bli fotbollsproffs? Att få åka världen runt och göra det man tycker är allra roligast? Men det är få förunnat. För de flesta av oss slutar drömmen i något division 5-lag på en dåligt klippt gräsyta mitt ute i ingenstans. Och vi är många som får ta till vår plan B. För undertecknad slutade drömmen med en bruten arm på Grännäs IP. Och en ekonomexamen. Ekonomexamen blev det också för Filip Apelstav, med skillnaden att han genomförde plan A först. Möt Filip Apelstav – fotbollsproffset som blev bankchef.
När jag kommer till Länsförsäkringar Östgötas kontor, den nybyggda och eleganta byggnaden vid korsningen Gamla Rådstugugatan/Hospitalsgatan i centrala Norrköping, välkomnas jag av Filip.
– Jag är verkligen jätteledsen att jag missade vårt förra möte, det är så olikt mig, men jag hade helt missat att lägga in min sons skolavslutning i kalendern. Men jag har köpt lite frukost till oss som kompensation.
Filip är inte en person som missar möten. Det märks. Och han är snabbt förlåten när jag tar första tuggan av den goda mackan och vi börjar prata VAR, Zlatan och pågående VM i damfotboll.
Sedan två år tillbaka är Filip bankchef på Länsförsäkringar Östgöta. Men vi backar bandet några år, förflyttar oss till en annan stad. Och ett annat liv.
IFK Göteborg, BK Häcken, GAIS, Örgryte, Västra Frölunda. Göteborg är fotboll. Listan över elitfotbollsklubbar i staden är lång. Och det var i Göteborg, år 1971, som Filip Apelstav föddes. Han växte upp i stadsdelen Västra Frölunda tillsammans med mamma, pappa och fyra yngre syskon.
– Jag började spela fotboll ganska sent men insåg snabbt att jag tyckte det var kul. Och att jag var ganska bra på det.
I moderklubben Västra Frölunda tog han tidigt plats i A-truppen, som då spelade i den näst högsta serien, för att till säsongen 1990 gå upp i svensk fotbolls finrum – allsvenskan.
– Det var en fantastisk tid. Den första riktiga framgången och det la grunden för mycket. Jag fick spela OS i Barcelona 1992 och ta EM-silver med U21-landslaget.
[quote]Det var en fantastisk tid. Den första riktiga framgången och det la grunden för mycket. Jag fick spela OS i Barcelona 1992 och ta EM-silver med U21-landslaget. [/quote]
Norrköping – Filips nya hemstad
1996 värvades han av Colin Toal till IFK Norrköping. Han blev kvar i tre år. Men kärleken till klubben och staden gjorde att Filip senare i karriären återvände.
– Fotboll i Norrköping är magiskt. Det är ett otroligt intresse och man känner vilken betydelse fotbollen har för staden och för människorna i den.
När kontraktet löpte ut med IFK blev det först ett år i Norge, följt av ett i Shanghai i Kina för att sedan återvända till Norge och sedan slutligen landa i Norrköping igen.
– Kina var ett riktigt äventyr. Jag hade Bob Hougthon som tränare. En otroligt kompetent tränare. Året i Kina utvecklade mig mycket, både som människa, fotbollsspelare och ledare. Egenskaper jag har nytta av idag.
Väl tillbaka i Norrköping hade Filip skrivit på ett treårskontrakt med klubben. Han hade precis fyllt 30 och började inse att karriären som fotbollsspelare snart skulle vara över.
– Jag visste tidigt att jag inte kunde spela fotboll hela livet – så jag har alltid haft en plan B. När jag kom till Norrköping igen bestämde jag mig för att jag skulle läsa till civilekonom samtidigt som jag spelade. Jag hade tidigare pluggat till högskoleingenjör men inte fullföljt, så jag visste vad jag gav mig in på.
Universitetet trodde inte på Filip, att han skulle mäkta med att spela fotboll och studera samtidigt. ”Ingen annan har gjort det så det går inte”, var svaret han fick av studievägledarna. Men det taggade Filip ännu mer.
– Klart jag visste att det skulle bli tufft. Men jag vet vem jag är och vad jag kan prestera.
Men hur fick du tiden att gå ihop?
– Istället för slötitta på film eller spela kort med polarna i spelarbussen lånade jag busschaufförens sovalkov och läste om räntabilitet, soliditet och balansräkningar, skrattar Filip. Nej, vars. Eller jo, till viss del var det så. Men jag är väldigt strukturerad och la upp mina dagar så att jag hann med både träning och studier. Men många tyckte nog att jag var en riktig kuf.
Säsongen 2004 skulle bli hans sista som proffs. Kontraktet löpte ut och han sökte inte efter nya fotbollsutmaningar. Redan under våren 2004 kvitterade Filip ut sitt examensbevis från universitet – civilekonom. Han började en tjänst på Folksam, vilket passade honom bra då han tidigare varit engagerad i spelarföreningens styrelse och där ansvarat för pensions- och försäkringsfrågor.
Även om han fortsatte att spela fotboll på ”hobbynivå” i Sleipner några säsonger så hade nu proffsskorna hittat sin plats på hyllan. Och en ny karriär väntade. Efter Folksam blev Filip rekryterad som controller till ett företag. Ett jobb han gillade, i alla fall halva delen av det: siffrorna och räkenskaperna. Men han saknade kontakten med människor och glädjen i att utvecklas och fira segrar ihop.
– Det är inte så mycket hejarop och jubel när man är klar med månadsbokslutet, skrattar Filip.
[quote]Det är inte så mycket hejarop och jubel när man är klar med månadsbokslutet[/quote]
Han sökte nya utmaningar. Och kom in på Nordea, ett företag som han sedan arbetade för de följande tio åren. Först som företagsrådgivare, sedan som kontorschef över privatkontoret i Norrköping.
Det blev starten på en riktig framgångssaga. I Nordea Open (företagets interna nationella tävling som bygger på resultat och kundnöjdhet och mäts varje kvartal) klättrade Filips kontor på ett halvår från bottenplacering till första plats.
– Vi gjorde en jätteresa med det här gänget. Vi blev som en maskin, en vinnarkultur med hjärta. Det var en fantastisk tid och när vi fick höra att vi är Sveriges bästa kontor var man riktigt stolt.
Filips resultat och förmåga att engagera medarbetare väckte uppmärksamhet. Han fick frågan att ta över företagskontoret Östergötland och Gotland, som i det skedet bestod av ett gäng individer med stukat självförtroende och där affären gick ganska knaggligt. Målsättningen var att göra samma resa där.
Filip lyckades och blev nominerad till årets ledare i hela Nordea-koncernen Sverige. Och vann. Främsta anledningen var hans starka ledarskap, där glädje, teamwork och kundfokus var framgångsfaktorerna. Filips arbete hade lett till starka resultat och viktiga förflyttningar för Nordea.
– Jag trodde inte det var sant. Menar de mig?
Familjeråd avgjorde
Utmärkelsen öppnade nya dörrar. Efter samtal med Nordeas Sverigechef hamnade Filip i företagets nordiska talangprogram för ledare.
– Nordea hade planer för mig. De erbjöd mig en plats i deras nordiska talangprogram. Men jag var inte riktigt förberedd. Jag hade ingen tydlig plan eller uppsatta mål, men jag hoppade på och genomförde talangprogrammet under 1 år.
Strax efter det ringde telefonen.
Det var inte bara internt som Filip hade rönt stor uppmärksamhet. Utan även hos kollegorna i branschen. Det var Sven Eggefalk, vd på Länsförsäkringar Östgöta, som ringde och ville ha Filip som bankchef.
– Jag hade ärligt talat inte så bra koll på Länsförsäkringar och vad de gjorde mer än att vara ett försäkringsbolag. Men han fick mig på kroken.
Med orden kundägt, värderingsstyrt och hållbart väcktes Filips intresse. Och efter ett familjeråd stod det klart.
– Det här var något mer än en egotripp och en utstakad internationell karriär. Jag skulle få arbeta i ett företag med värderingar som ligger väldigt nära mina egna. Samtidigt kunde jag och familjen bo och leva kvar i en stad vi verkligen trivs i.
Känslan när man tänker på Länsförsäkringar Östgöta är att det går väldigt bra för företaget. Vad har du för utmaningar där?
– Det är rätt, det går bra för oss. Men som alla andra har vi också utmaningar. Mer än varannan östgöte är kund hos oss på försäkringssidan, men kännedomen om vår bankverksamhet är relativt låg även om vi har en 16 procentig marknadsandel i Östergötland. Likaså vill vi fortsätta utveckla vårt digitala erbjudande och verkligen vara en helhet för kunderna. När vi lyckas med det blir vi riktigt svårslagna. Att vara bank, försäkringsbolag, ha hand om pensionssparande och driva Fastighetsförmedling skapar en unik helhet. Vi är tillräckligt stora för att ha allt som kunderna behöver, men tillräckligt små för att kunna värna om våra östgötska rötter.
En av Filip Apelstavs styrkor som ledare är att engagera medarbetare och skapa en trygghet.
– Som ledare kommer du väldigt långt bara genom att vara empatisk. Se människor. Vara där för dem när de behöver det. Att alla får synas, får beröm och en klapp på axeln. Och vara rättvis.
Rättvis?
– Ja, att vara rättvis handlar inte om att ge alla exakt lika mycket tid. Det handlar om att finnas där för de som behöver det som mest. Men man ska komma ihåg att en ledares framgång är ett resultat av sina medarbetares prestationer. Jag hade aldrig kommit dit jag är idag utan alla mina fantastiska kollegor jag har och har haft genom åren.
[quote] Som ledare kommer du väldigt långt bara genom att vara empatisk. Se människor. Vara där för dem när de behöver det. Att alla får synas, får beröm och en klapp på axeln. Och vara rättvis.[/quote]
Vi har mycket att prata om och tiden flyger iväg. Det är inte svårt att bli förtjust i Filip, som person, fotbollsspelare och företagsledare. Jag håller på att packa ihop datorn och ställer samtidigt min sista fråga: hur var känslan när du spelade din sista match?
– Det var faktiskt en skön känsla. Jag vill ge allt i det jag ger mig in på. Men sista säsongen när jag försökte ge allt gick min kropp bara sönder. Så jag var färdig med fotbollen. Och redo för nya utmaningar.
[skribent medarbetare=”Robin Almqvist”]
