Våren 2019. Norrköpings stora konferensanläggning Louis De Geer Konsert & Kongress myllrar av människor från hela landet.
Det är arrangemanget Business Arena som pågår och precis ett år innan covid-19 ska slå till mot Sverige.
Lyckligt ovetandes trängs samhällsbyggare och företagare med politiker och tjänstemän i lokalerna vackert belägna vid Motala ström.
Vid öppningsceremonin bjuds kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist (S) upp på scenen. Han vill prata om regionens styrkor och den stadsomvandling som pågår längs stråket där Ostlänken ska byggas. Istället får han frågan om hur det står till med konkurrensen mellan Norrköping och grannstaden Linköping. Då suckar kommunalrådet och säger:
– Vi börjar bli rätt trötta på frågan.
Och visst känner många igen sig. Det börjar bli ”old news” att städerna inte skulle dra jämnt. Samtidigt finns tecken på att samarbetet mellan kommunerna behöver stärkas och bli bättre.
När Östsvenska Handelskammaren nyligen genomförde en undersökning bland våra cirka 900 medlemmar, uppgav flera att just samarbete mellan Norrköping och Linköping var något som saknades i regionen. Flera företagsrepresentanter svarade till och med att olikheterna mellan städerna upplevdes som ett hinder för att driva företag i regionen.
Dra nytta av varandra
Vad är det då problemet? Kulturskillnader, säger vissa, till viss del rivalitet men också ett ointresse för vad som sker i grannstaden. Här finns förbättringspotential, städerna behöver finna fler gemensamma kontaktytor och kanske sätt att bemöta företag och förfrågningar på.
En företagsetablering i grannstaden är naturligtvis positivt för kommunerna intill. Här kan storkommunerna lära en del från de mindre.
Klart att söderköping, Mjölby och Åtvidaberg ser tillväxt och nya arbetstillfällen i Norrköping och Linköping som positiva – det ger ju dem luft under vingarna i form av regional attraktionskraft och möjligheter till skatteintäkter.
Tankegångarna är knappast nya. För en tid sedan uttryckte ett annat kommunalråd, den här gången från Linköping, självkritik och sade att Linköping hade kunnat vara mer stöttande när Norrköping var på tapeten för etableringen av batterifabriken Northvolt – den som till slut hamnade i Skellefteå.
På samma vis kunde Norrköping gjort mer av att Svt:s största produktion Melodifestivalen förra året landade i Linköping. Samarbete över kommungränserna och ett starkt regionalt fokus kan nog inte bli viktigare än det är just nu. Det är inte med varandra vi grannar ska konkurrera, vi behöver kompetensen, etableringarna och besökarna hit till regionen. Konkurrens finns det gott om i resten av Sverige och internationellt. Därtill behöver städerna betrakta varandras olikheter som styrkor och använda varandra som komplement. Eller som ovan nämnda kommunalråd beskrev förhållandet:
– Norrköping är som Plura medan Linköping är mer Louise Hoffsten.
Och vem älskar inte båda?
Linköping är akademin, universitetssjukhuset, residensstaden med domkyrka och länsstyrelse. Tech-bolagen, flygstaden och en av Sveriges mest ambitiösa Science Parks. Staden är stark inom konferens och kongress, gröna näringar och idrott – på damsidan håller fotbollen nationell elitnivå, på herrsidan är hockeylaget stoltheten.
Norrköping står för kulturen och kulinariska upplevelser, myndighetsstaden med flera statliga verk. Visualiseringscenter med utrustning och forskning i världsklass och en av Sveriges vackraste innerstäder. Nordens enda UNESCO Music City, logistikcentrum och även idrott, starkt förknippad med guldlagen IFK Norrköping och Dolphins.
Och mycket mer.
Starka tillsammans
Gemensamt har städerna sina starka varumärken och historiska förankring. Närheten till varandra och Stockholm är en av regionens absolut främsta styrkor. Samarbetet kring århundradets tillväxtchans Ostlänken är lika fruktbart som nödvändigt för nationell prioritet. Ensam är inte stark.
Uppslutningen och samsynen över såväl kommun- som partigränser gällande Ostlänkens betydelse, är ett utmärkt exempel på vilken styrka som finns när städerna går samman. I en debattartikel skrev Lars Stjernkvist tillsammans med Niklas Borg (M), kommunstyrelsens ordförande i Linköping, och Carl-Fredrik Graf, landshövding i Östergötland, att ”vi vill markera vår starka ambition att fortsätta arbeta i den andan och framhålla att utbyggnaden av Ostlänken har positiv inverkan på utvecklingen i hela vår region. Det är en angelägenhet både för länet och hela landet”. Ljuv musik för vän av prestigelösa och gränsöverskridande samarbeten! Dessa kan både generera nya och spara på befintliga resurser.
Men nästan lika viktigt som att samverkan utförs och fungerar, är att kommunerna berättar om det. Här förtjänar Handelskammarens förra vd Johanna Palmér att citeras:
– Norrköping och Linköping måste strössla med offentliga kärleksförklaringar!
Symbolvärdet bör varken föraktas eller förringas. Om inte de politiska företrädarna går i bräschen – vem ska då göra det? Företagen kanske? Handelskammaren gjorde en gång misstaget att vid ett enkätutskick till våra medlemmar bara tillåta ett svarsalternativ på frågan om vilken kommun företaget var verksamt i. Genast har vi då fått bakläxa av medlemmarna – många av dem verkar ju i flera kommuner, och flera regioner. Administrativa gränser är till för att överbryggas.
300 000 invånare
Varje dag pendlar tusentals människor de drygt fyra milen mellan Norrköping och Linköping. Städerna ligger inte mer än ett maratonlopp ifrån varandra. I flertalet regioner i Sverige är det inget snack om saken: Stockholm. Göteborg. Malmö. Örebro. Västerås. Umeå. Etcetera. Alla är de draglok i sina regioner. Östergötland har belönats med två och naturligtvis borde det inte ses som ett hinder utan att hjulen snurrar dubbelt – eller tre gånger – så fort här! Den regionala attraktiviteten ökar när kommunerna visar sin gemensamma styrka. Tillsammans har Linköping och Norrköping över 300 000 invånare.
Samarbetet är starkt, men kan bli ännu bättre. Inom områden som integration, arbetsmarknad, utbildning, besöksnäring och etablering finns stor potential. Näringslivets fokus är att få talanger och kapital till regionen, snarare än till en kommun. De positiva effekterna spiller över grannarna. Genom att samordna arbetet kring nämnda områden, kan resultaten stärkas. Och genom att sprida de goda exemplen som finns och görs, kan bilden av två städer bli framgångssagan om en stark region. När ett plus ett blir tre, och den tröttsamma frågan om konkurrens är ett minne blott.
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren