I stort sett alla utom den allra innersta kretsen – och då hade partistyrelsen nyligen träffats – togs på sängen av beskedet: statsminister Stefan Löfven kommer inte att vara just statsminister vid nästa års val. På ett ganska imponerande sätt lyckades Löfven hålla beslutet hemligt tills han själv kunde avslöja det i slutskedet av sitt sommartal.
Därmed förvandlade Löfven en redan spännande politisk höst, med en riksdag utan ett januariavtal och en osäker budgetomröstning framför sig, till en rejäl nagelbitare. När statsministern avgår, entledigas nämligen hela regeringen. Precis det som skedde i samband med misstroendeförklaringen i juni, som föranledde att talmannen fick återuppta proceduren med fikastunder på tu man hand med partiledarna för att till slut nå fram till lösningen – Stefan Löfven.
Vem blir nu hans efterträdare? Det är säsongens 10 000-kronorsfråga, och spekulationerna har förstås inte låtit vänta på sig. Finansminister Magdalena Andersson är lågoddsaren. Inrikesminister Mikael Damberg, energiminister Anders Ygeman och socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi är andra flitigt förekommande gissningar. Redan under en Spaning på Kammaren här på Kammarforum vintern 2020, nämnde Widar Andersson, politisk redaktör på Folkbladet, socialminister Lena Hallengren. Personligen tror jag hans tips håller.
Vem det än blir, måste denne accepteras av riksdagen. Annars riskerar vi nyval – cirka nio månader före ordinarie val. Hur skulle det påverka svensk demokrati? Folkets vilja att rösta och överlämna förtroendet att styra landet? Det och andra aspekter av styrelseskickets hälsa, fick tre röster göra sig hörda om i samband med Almedalsveckan, Sveriges demokratifestival, under vinjetten Hur mår demokratin? En av rösterna var förresten ovan nämnda talman, östgöten Andreas Norlén. Missade du dem, finns intervjuerna på vår hemsida.
Frågan om demokratins status sträcker naturligtvis vida utanför Sveriges gränser. Under de senaste veckorna har vi med förfäran kunnat följa den chockerande snabba utvecklingen i Afghanistan, med talibanernas blixtövertagande av makten. Har den två decennier långa insatsen, där Sverige varit involverad, varit förgäves? Även här tycks de flesta ha tagits på sängen, minst sagt.
Samtidigt måste vi hålla blicken riktad också på vår närdemokrati och viktiga regional- och lokalpolitiska områden. Handelskammaren fortsätter förstås vårt arbete med företagens prioriterade frågor – kompetensförsörjningen, grön omställning och energitillgång, infrastruktur och stadsutveckling liksom relationer mellan näringslivet och offentliga aktörer och regionens attraktionskraft för nya människor och företag. Vilken fråga är viktig för ditt företag att Handelskammaren driver? Hör gärna av dig till oss. Vi går en spännande politisk höst till mötes.
Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef
