Sedan mars 2020 har jag försökt se fördelar med digitala träffar och arbete från mitt matsalsbord. Det finns verkligen fördelar med detta ur såväl ett verksamhetsperspektiv som en högre individuell kunskapsnivå. Förra veckan var jag inbjuden som talare på en större fastighetskonferens i Wales. Jag pratade om Vallastaden (ett tidigare uppdrag som jag haft) och stadsdelsutveckling, men självklart tog jag chansen att sätta vår region på kartan i ett internationellt perspektiv. Ett sådant uppdrag hade tidigare tagit cirka två dagar med resa, men nu tog testning av teknik och genomförande uppskattningsvis en timme. 

Det finns som sagt fördelar med det digitala, men känslan just nu när fler kollegor är på plats och inbjudningar till fysiska träffar haglar in är att jag verkligen saknat det fysiska mötet. Den kreativitet och överhörning jag sett i vår verksamhet de senaste veckorna är på en högre nivå just för att den är fysisk. Så just nu är min fundering om jag övervärderat fördelarna med det digitala. En intressant fundering är om inte det fysiska kommer att komma tillbaka snabbare än vi anat? 

Just nu ser jag så många exempel på att det fysiska lockar. Ett exempel är vårt årligt återkomma mingelevenemang Himla trevligt som vi kör ihop med Louis De Geer i Norrköping. I år blev det en variant med viss anpassning, men platserna tog slut nästan direkt. Nu får jag nästan varje dag inbjudningar till olika former av samtal och presentationer runt om i vår region – och formen på samtliga är i huvudsak fysiska.

Även om digitala eller hybrida möten inte kommer, eller ens ska, försvinna helt så ser jag verkligen fram emot fler fysiska möten i höst!

Med det sagt hoppas jag att vi ses framöver!

Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren

Efter en minst sagt annorlunda, skakig och rent av stökig tid närmar sig slutet på mandatperioden. Minns ni hur den började? Det kan kännas som en evighet sedan, tiden efter förra valet 2018 inleddes med en ovanligt lång sonderingsperiod där Stefan Löfven till slut drog längsta strået. Han kunde bilda regering mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, vilande på ett januariavtal stöttat av Centerpartiet och Liberalerna – och en borgerlig budget.

Sedan dess har avtalet fallit, Löfven och regeringen avsatts genom en misstroendeförklaring initierad av Sverigedemokraterna på idé av Vänsterpartiet, uppbackad av Kristdemokraterna och Moderaterna. Puh. Knappt två veckor senare återinstallerades Löfven, med samma konstellation av regeringspartier men nu utan stöd av JA. 

Så gick det någon sommarmånad, innan statsministern vid sitt sommartal meddelade att han inte tänker fortsätta vid rodret efter S-kongressen i november. Någon annan kommer att få leda Partiet i valrörelsen, och dessförinnan ska denna (läs Magdalena Andersson, som det mesta pekar för) tolereras av riksdagen och bilda en regering som enligt plan kvarstår till 11 september 2022. Då Sverige går till val. Och allt detta mitt under en pandemi, som vi nu äntligen kanske kan se början av slutet på. 

Vem har sagt att politik är tråkigt?

Än så länge är Andersson finansminister och nyligen gick hon den traditionsenliga promenaden från Finansdepartementet till riksdagshuset med den rosettbundna budgetbunten på armen. ”En typisk valårsbudget”, kommenterade Mats Knutson, välkänd politisk expert på SVT, budgeten. Han syftar på att den är expansiv och välvillig åt både höger och vänster. Eller ”ett ideologiskt mischmasch”, som Tomas Ramberg, Sveriges Radios erfarna inrikespolitiske kommentator kallade den. 

Valårsbudgetar är speciella. Och i år är det mesta speciellt. Frånsett återtåget ur pandemins grepp, en nog så stor utmaning för många företagare och branscher, står näringslivet och samhället inför flertalet tuffa utmaningar. Utmaningar som kräver politikens lyhördhet och beslutsamhet. De flesta tycks överens om att den grova brottsligheten, ofta knuten till gängkriminalitet, och trygghetsfrågorna kommer stå högt på agendan. Frågor som berör hela samhället, oavsett om man är direkt påverkad eller inte. 

Hållbarhetsfrågorna växer i omfång och prioritet. Här handlar det mycket om samverkan mellan näringslivet och de offentliga aktörerna. Men också att beslutsfattare ska vara möjliggörare – inte grindvakter – för positiva framsteg mot klimatsmarta lösningar och tillväxt. Då är kanske lagändringar och regelförenklingar nödvändiga, så att politiken inte blir en bromskloss för hållbar utveckling. 

För Handelskammaren handlar det om att vara en tydlig och trovärdig röst i dessa frågor. Vi företräder våra medlemmar och det regionala näringslivet, därför är det viktigt att vi har en tät dialog och gör relevanta utspel och aktiviteter för er. Vi vill höja temperaturen och inleder den 29 september med ett fysiskt event på Kammarforum i Norrköping: ”Ett år kvar till valet – vilka blir de dominerande frågorna?”. Varmt välkommen då och att höra av dig med synpunkter och frågor. 

Vi hörs!

I stort sett alla utom den allra innersta kretsen – och då hade partistyrelsen nyligen träffats – togs på sängen av beskedet: statsminister Stefan Löfven kommer inte att vara just statsminister vid nästa års val. På ett ganska imponerande sätt lyckades Löfven hålla beslutet hemligt tills han själv kunde avslöja det i slutskedet av sitt sommartal.  

Därmed förvandlade Löfven en redan spännande politisk höst, med en riksdag utan ett januariavtal och en osäker budgetomröstning framför sig, till en rejäl nagelbitare. När statsministern avgår, entledigas nämligen hela regeringen. Precis det som skedde i samband med misstroendeförklaringen i juni, som föranledde att talmannen fick återuppta proceduren med fikastunder på tu man hand med partiledarna för att till slut nå fram till lösningen – Stefan Löfven.  

Vem blir nu hans efterträdare? Det är säsongens 10 000-kronorsfråga, och spekulationerna har förstås inte låtit vänta på sig. Finansminister Magdalena Andersson är lågoddsaren. Inrikesminister Mikael Damberg, energiminister Anders Ygeman och socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi är andra flitigt förekommande gissningar. Redan under en Spaning på Kammaren här på Kammarforum vintern 2020, nämnde Widar Andersson, politisk redaktör på Folkbladet, socialminister Lena Hallengren. Personligen tror jag hans tips håller.  

Vem det än blir, måste denne accepteras av riksdagen. Annars riskerar vi nyval – cirka nio månader före ordinarie val. Hur skulle det påverka svensk demokrati? Folkets vilja att rösta och överlämna förtroendet att styra landet? Det och andra aspekter av styrelseskickets hälsa, fick tre röster göra sig hörda om i samband med Almedalsveckan, Sveriges demokratifestival, under vinjetten Hur mår demokratin? En av rösterna var förresten ovan nämnda talman, östgöten Andreas Norlén. Missade du dem, finns intervjuerna på vår hemsida.  

Frågan om demokratins status sträcker naturligtvis vida utanför Sveriges gränser. Under de senaste veckorna har vi med förfäran kunnat följa den chockerande snabba utvecklingen i Afghanistan, med talibanernas blixtövertagande av makten. Har den två decennier långa insatsen, där Sverige varit involverad, varit förgäves? Även här tycks de flesta ha tagits på sängen, minst sagt. 

Samtidigt måste vi hålla blicken riktad också på vår närdemokrati och viktiga regional- och lokalpolitiska områden. Handelskammaren fortsätter förstås vårt arbete med företagens prioriterade frågor – kompetensförsörjningen, grön omställning och energitillgång, infrastruktur och stadsutveckling liksom relationer mellan näringslivet och offentliga aktörer och regionens attraktionskraft för nya människor och företag. Vilken fråga är viktig för ditt företag att Handelskammaren driver? Hör gärna av dig till oss. Vi går en spännande politisk höst till mötes.  

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef 

Jag är så fascinerad av den mänskliga hjärnan. Att föreställa mig tiden innan jag tillträdde som vd för Östsvenska Handelskammaren börjar nu blir svårt. Jag tror att ni vet hur det känns. Oavsett hur många år man åkt till en arbetsplats dag efter dag, vecka efter vecka så åker man aldrig fel när man väl bytt till en annan. Hjärnan sorterar direkt bort det som inte längre behövs, och fokuserar på det nya.

Så den första tiden på Östsvenska handelskammaren – vad har jag gjort sedan den 10 maj? För att jag ska göra ett bra jobb är det viktigt att jag förstår historiken. Kan jag den är det enklare att förstå varför vi är där vi är och vart vi är på väg. Så första tiden har jag ägnat till att träffa kollegor, medlemmar (företagen) och våra samarbetspartners. Jag har också lagt många timmar på att träffa mina företrädare, tidigare medlemmar och företrädare för andra handelskamrar i Sverige. Frågorna har kretsat kring varför vi gör det vi gör, vad fungerar bra och vad fungerar mindre bra och hur kan vi serva våra 850 företag som äger oss ännu bättre?

Det som är tydligt är att de 250-300 företag som vi årligen hjälper med exportdokument som möjliggör export från vår region är mycket nöjda med vår service.

Våra utbildningar och nätverk har ställts om till att bli digitala vilket har uppskattats, men många nämner många förstås att man saknar det fysiska mötet.  I de nätverk och utbildningar som vi driver i höst genomför vi en kombination av digitala, fysiska och hybridmöten. Vi märker förstås att fler vill träffas fysiskt – fler event arrangeras på Kammarforum. Himla trevligt – ett arrangemang som vi under lång tid bjudit in till tillsammans med Louis De Geer Konsert & Kongress är redan fullbokat. I år får det formen av ett sittande mingel. 

En central del för många företag är att Handelskammaren driver nationella påverkansfrågor – men fler vill också att vi lyfter fler frågor av regional karaktär såsom till exempel riksväg 51 (möjliggörare för Siemens export), internationella skolor och brist på kompetens i arbetslivet.

En konkret fråga, som dök upp i mitten av juli, som jag ägnat tid åt är tillståndsfrågan för Cementas verksamhet i Slite på Gotland. Frågan är viktig för Gotland, regionen och Sverige. Jag har pratat med flera företag som är oroliga för varsel och som fått hinderanmälningar i pågående projekt. Vårt engagemang har visat sig genom samtal och debattartiklar och vi har också varit delaktiga genom att svara på frågor kopplade till Näringsdepartementets konsekvensutredningar. Som handelskammare har vi inte tagit ställning i sakfrågan, men vi har varit tydliga med att det är orimligt att Sverige står utan cement med endast tre månaders varsel! Tillståndet är nu förlängt med åtta månader, och vi fortsätter att bevaka frågan.


Tempot inför valet 2022 skruvades ytterligare upp när statsministern den 22 augusti meddelade att han ska avgå i november. För vår del påbörjar vi nu arbetet med att spika vårt program för vilka frågor vi ska driva i valrörelsen. I detta arbete hoppas jag på delaktighet av alla er. Om ni har idéer eller förslag, kontakta mig. Jag ser också fram emot att lära känna era verksamheter. Vill ni ha ett fysiskt eller digitalt möte med mig, hör gärna av er till simon.helmer@east.cci.se

Jag är vaccinerad och jag hoppas att vi tillsammans har tagit oss igenom den värsta fasen av pandemin. När vi blickar framåt ser vi att exporten just nu är stark (vi hjälper för närvarande många företag med exportdokument) från vår region.
Vi syns – digitalt eller fysiskt – där ute! Ta hand om er.

Simon Helmér
vd Östsvenska Handelskammaren

Nu har jag varit på plats i några veckor som vd för Östsvenska Handelskammaren. Starten har varit intensiv och dagarna har varit fyllda av träffar med nya kollegor, medlemmar och samarbetspartners i vår region.

En central del av Handelskammarens verksamhet är att vara aktören som driver regionala påverkansfrågor. Under min start har jag företrätt vår region i samtal som Trafikverket arrangerat kring prioriteringar av den nationella planen för kommande infrastruktursatsningar. Frågor som jag lyfte var självklart behovet av ny stambana/Ostlänken med centrala stationslägen. Men frågor som också är centrala för vår konkurrenskraft för att nämna några är regionens tre hamnar, fyra flygplatser, förbifart Söderköping och riksväg 51 mellan Norrköping och Finspång (viktig för bland andra Siemens, den största privata arbetsgivaren i vår region ). I höst kommer vi som handelskammare att samla oss och prioritera vilka frågor vi ska driva inför valet 2022. Men mer information om detta kommer framöver – men vi hoppas på era tankar här.

Tiden vi lever i är fortfarande präglad av covid19, men den ökade vaccineringen ger oss hopp. 2021 års Almedalsvecka är digital. Gotland är en del av den Östsvenska handelskammaren så vi är självklart en del av årets program. I arrangemangen samverkar vi med Linköpings universitet, handelskamrarna i Sydsverige och regionala och kommunala aktörer. Vi kommer att lyfta frågor såsom industrins gröna omställning, AI och staden som testbädd, och seminarierna kommer att sändas digitalt.

Almedalsveckan är en demokratisk institution i Sverige och viktig för Gotland. Restriktionerna lättar nu steg för steg, vilket gör att jag kommer att vara fysiskt på plats i Visby i början av Almedalsveckan. Så vill ni träffa mig där hör av er!

Simon Helmér, vd
simon.helmer@east.cci.se

Det var början på juli, solen lyste över Visby från en klarblå himmel och förutsättningarna för en folkfest hade inte kunnat vara bättre. Om det inte vore för den där pandemin… Frånsett några enstaka motionärer, låg grönskan i Almedalen orörd. Änderna i dammen har väl aldrig fått simma så ostört. 

Scenen var öde. Jag och kollegan på plats grep tillfället och knatade upp. Jag ställde mig längst ut på skådeplatsen och blickade ut över de tomma bänkraderna, prydda med små skyltar med namn på partiledare och ministrar som suttit där under de berömda talen. När annars skulle jag få chans att stå på Almedalsscenen?  

Vi riggade mobilkameran och laddade för livesändning. Det var sommaren 2020 och det kändes som vi var de enda på plats. Så var det förstås inte, full aktivitet pågick främst inom Region Gotland med planeringen för kommande år. Projektledaren Mia Stuhre tog sig tid att prata med oss där på scenen. Efteråt spikade hon på egen hand, brett leende, upp en gigantisk banderoll med texten ”Almedalsveckan 2021”. Inget depp – nu tittar vi framåt, var hennes tydliga budskap. 

Stuhre fick rätt. I år blir den genomslagskraftiga politikerveckan av, om än digitalt. I skrivande stund är över 600 arrangemang inskrivna i det officiella Almedalsprogrammet. Seminarier, heta stolar och träffpunkter. Vi på Östsvenska Handelskammaren är självklart med – Gotland är en del av vår region och Almedalen en fantastisk mötesplats för kunskap, nätverk och samtal.  

På plats i Visby finns vår vd Simon Helmér. Han kommer träffa medlemmar, andra företagare och intressanta personer – bland annat Mia Stuhre, då han deltar Region Gotlands morgonsändning ”Hej Almedalen”. Simon är även med i seminariet, som vi arrangerar tillsammans med Sydsvenska-, Västsvenska- och Jönköpings Handelskammare, om behovet av nya stambanor.  

Från Kammarforum i Norrköping sänder vi East Sweden Studio, med seminarier på teman som grön omställning i industrin, staden som testbädd, ny teknik för att lösa brott och AI. Kolla gärna in hela programmet på vår sajt. Där finns något för de flesta, vågar jag påstå.  

Annorlunda Almedalen 2021. Vi kommer kanske inte tillbaka till samma vecka som förut, vare sig datummässigt (det snackas om att både korta ner och tidigarelägga veckan) eller arrangemangsmässigt. Som med så mycket annat är nog de digitala lösningarna här för att stanna. Men jag hoppas innerligt att de står för demokratiska komplement till de varma och vimlande mötesplatserna i Visby.  

Hoppas vi ses! 

Maria Björk Hummelgren,
Näringspolitisk chef

Konsten att förena nytta med nöje, benämns ofta som något positivt och konstruktivt. Ungefär som att slå två flugor i en smäll. Näringsidkare och entreprenörer inbillar jag mig är särskilt skickliga på att hitta nöjet i själva nyttan. Det som driver, skapar engagemang, affärer och försörjning – även om det naturligtvis inte alltid är ett rent nöje, inte minst i dessa tider. Men kan inte nyttan ibland vara själva nöjet? Alltså att nöjet i sig ger nytta? 

Häromkvällen såg jag på SVT:s långkörare Go’ kväll där programledaren intervjuade, som så ofta i programmet, en nyutgiven författare. Just denna hade just skrivit en bok om fjärilar, insekter som fascinerat honom hela livet. Nu ville han dela med sig av sin kunskap så fler skulle intressera sig för och uppskatta de bevingade varelserna.  

”Vad är det för nytta med det då?” undrade programledaren. ”Ja, nyttan… den tycker jag kommer i andra hand. Framför allt är det kul”, svarade fjärilsexperten. Sedan utvecklade han resonemanget att om man lär sig mer så kan det leda till en förmåga att bättre läsa landskapet, vilket ger en bra grund för vidare miljöengagemang och så.  

Och det är förstås nyttigt med engagemang för miljöfrågor. Men är det inte också nyttigt att ha kul? Om det nu är att gå ut i sin trädgård eller en park och njuta av fjärilar, eller se en fotbollsmatch eller läsa en bra bok? Inte bara för att dessa nöjen också för med sig olika nyttor (vilket de ofta gör), såsom motion, frisk luft eller kunskapshöjande. Utan bara för att de är just roliga.  

Ett tydligt exempel är det numera rikskända läskförbudet i Gislaved. Kostchefen förbjöd läskservering annat än i undantagsfall på kommunens äldreboenden. ”Läsken tillför ingen kvalitet”, förklarade hon sitt beslut och tillade att när människor blir äldre blir vi mer och mer sötsugna. Och socker ligger, som alla vet, inte högt på några skalor över nyttigheter. Ingen nytta, alltså förbud. Men vad hände med nöjet?  

Som bekant backade kommunen från sitt beslut, återigen får de gamla i Gislaved dricka sin läsk. Till slut kom väl insikten i att kvaliteten finns i själva nöjet att få njuta av en läsk till maten, nyttigt eller ej. Unna sig något gott eller göra något kul ger glädje, livskvalitet och därmed också – just det, nytta.  

Man kan inte bara göra sådant som är kul, nej. Men man kan heller inte bara jaga nytta utan att ha kul. För försvinner nöjet är jag rätt säker på att nyttan också så småningom förtvinar. 

Maria Björk Hummelgren
Näringspolitisk chef

Just nu satsar vi därför för fullt på att vi ska bli fler medlemmar i Handelskammaren. För tillsammans blir vi en starkare röst och påverkanskraft. Tillsammans blir vi fler som bidrar till varandras framgång och stärker det regionala affärsnätverket. Tillsammans gör vi skillnad och förverkligar visionen om vår region som den av mest attraktiva tillväxtregionen.

Och, när vi nu vill bli fler, gör vi det också tillsammans – med er medlemmar som goda ambassadörer. Under en tid framåt kommer vi därför att dela berättelser från några av er, där ni lyfter varför ni är medlemmar i Östsvenska Handelskammaren och hur det gör skillnad. Hjälp gärna till genom att gilla och att sprida dessa berättelser! Och varför inte samtidigt dela er egen, om varför ni är en del av handelskammarnätverket.

Pia Carlgren
Tillförordnad Verkställande Direktör

Inte långt efter att nyhetsbrevet nått medlemmarnas inkorgar, får jag ett mejl från Hanna Senestad. Hon har läst min krönika och skrev att hon och hennes familj för ett år sedan gjort precis den resa jag beskriver – lämnat Stockholm för vår region. Om jag vill får jag gärna kontakta familjen för att prata mer om deras upplevelse. 

Det dröjer ganska exakt sju minuter så får jag ytterligare ett mejl. Det kommer från Henrik Senestad – Hannas man – med samma generösa erbjudande. Ett gott skratt och ytterligare ett mejl senare har vi bokat en träff. Hanna och Henrik har agerat utan att prata med varandra först, båda uppenbart villiga att få berätta sin historia och på så vis marknadsföra regionen. 

Flytta hem familjen

Vi tar det från början. Både Hanna och Henrik är uppvuxna i regionen, Hanna utanför Motala och Henrik i Söderköping. Sedan lockade huvudstaden. Men de träffades faktiskt på Storan i Linköping, när de båda turligt nog var på hembesök över påsken. Så småningom fick de dottern Astrid, och när andra dottern Hedvig var på väg bestämde de sig för att flytta. Sammanlagt hade Henrik då bott tretton år i Stockholm, Hanna i tio. 

– Vi är från ”landet” båda två, ingen av oss hade egentligen planer på att bilda familj i Stockholm. Men jobbet och
livet rullade på bra och det var först med andra barnet som vi kände att det var dags, berättar Hanna. 

– Ska man pendla i Stockholmsområdet kan man lika gärna flytta någon annanstans. Det tar sådan tid i rusningstrafiken, fyller Henrik i. 

Husletandet sträckte sig över hela regionen, men Norrköpingområdet lockade extra med närheten till Stockholm där Henrik alltjämt hade sitt jobb och många vänner fanns kvar. Hanna, som arbetat i banksektorn, fick en ny tjänst som företagsrådgivare på Danske Bank i Norrköping. Henrik arbetar som försäkringsekonom på Gofido, ett två år gammalt företag med affärsidén att förändra försäkringsbranschen genom en ny typ av hemförsäkringar med större valmöjligheter. Han pendlar några dagar i veckan till huvudstaden. Med 1,5 timme dörr till dörr innebär det samma pendlingstid som om familjen bott i en Stockholmsförort. 

Närheten till det mesta

Hanna hade också kunnat pendla, men de upplever en trygghet i att en förälder finns nära barnen. Dessutom finns flera fördelar med arbete på hemorten.

– Det var viktigt för mig att få en inblick i och vara en del av det lokala näringslivet. Nu har jag arbetskamrater som jag kan träffa utanför jobbet, och lär känna vår nya hemstad bättre. Istället för att kryssa mellan betongsuggor, promenerar vi till förskolan genom trädalléer. Det är lyxigt, tycker Hanna.

Båda hyllar de trafiksituationen i regionen, som är så mycket bättre än i Stockholm. Här tar det inte en halv lördag att åka till byggvaruhuset, butiker finns nära samtidigt som naturen också lockar runt hörnet. Marmorbruket och Ågelsjön är nyfunna smultronställen för familjen Senestad. 

– Nu är det nästan en chock att vara i Stockholm. Boendemöjligheterna är så mycket bättre här, säger de i munnen på varandra och fortsätter: Här finns access till nystartade, spännande företag liksom stora, välkända arbetsgivare. Och det är lättare att ha en relation till branschkolleger och bygga upp ett nätverk. 

– Här är allt närmare, lättare och enkelt att ”stöta på” människor. 

Fira framgångar och var stolt

Saknar de inget från Stockholm då? Frånsett vänner, är det enkla svaret nej. Hanna och Henrik lyfter styrkan i att ha två starka städer i samma region, som tillsammans erbjuder ett dynamiskt arbetsliv, rikt kultur- och idrottsliv och vackra boendemiljöer. Närheten till Stockholm ser de som en enorm fördel, som med Ostlänken kommer att bli ännu bättre. 

– Det är verkligen läge att marknadsföra regionen i Stockholm, menar Henrik, som tycker att erkända storheter som exempelvis Ideal of Sweden borde lyftas mer utanför regionen. Sätt upp en skylt vid E4:an att här finns inte bara statliga verk, utan intressanta företag som skapar arbetstillfällen och välfärd. Sådant borde firas lika mycket som att IFK Norrköping tar SM-guld. 

Fira framgångar och vara lite kaxig är något som regionen bör bli bättre på, enligt hemvändarna från Stockholm. Nu i och med pandemin kommer arbetsgivare bli än mer accepterande för distansarbete, vilket är en fördel också när företag vill rekrytera – upptagningsområdet blir mycket större. Inom regionen behövs mer stolthet och bättre sammanhållning. 

– Stora bolag bör kunna ta mer ansvar för det – vi måste visa upp vad vi har här. Stadium är ett bra exempel på ett företag som gjort mycket bra och som människor nu verkligen förknippar med vår region. Våga vara visionärer! avslutar familjen Senestad.

Marknadsför ni själva regionen när ni träffar vännerna i Stockholm?

– O, ja. Och vi ska passa på att visa dem runt när det blir lämpligt att ses igen!

Bättre reklam än så går knappast att få. 

/ Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef

HÄR läser du den tidigare krönikan Maria refererar till.

Så kom covid-19 och ställde allt på ända, och vissa branscher har drabbats obarmhärtigt svårt. Innan pandemin sköljde över oss, växte och blomstrade exempelvis stora delar av svensk besöksnäring – inte minst i vår region. Kockar var hett eftertraktade och ett utpekat bristyrke. Men under 2020 tvingades eller valde många inom professionen istället att byta bana genom att skola om sig eller välja ett annat yrke.  

Nu, när vi ändå kan skåda ljuset i covidtunneln, börjar det talas om att det är dags att starta upp kockutbildningarna igen – för när vi får gå ut och äta och umgås igen, på sommarens uteserveringar och terrasser, kommer huggsexan om kockarna komma igång igen. Roligt för branschen, men ansträngande om krogarnas verksamheter blir lidande för att det råder brist på yrkeskunniga. 

Så även om pandemin ställt till mycket, och kompetenskartan på vissa håll ritats om, kommer och är frågan om kompetensförsörjning alltjämt central för företagens utvecklingsmöjligheter i vår region. Det är en konkurrensfråga där vi måste vara på tårna och samverka – näringslivet, utbildningsaktörer och ansvariga politiker och tjänstemän.  

Men hur säkerställer vi att företagen har rätt kompetens både på kort och längre sikt? Hur ser behoven ut hos företagen idag, och vilka insatser behövs för att möta dessa? Med en så bred branschbredd och så olika behov som finns i vår region är den frågan inte helt lätt att svara på. Likväl är den oerhört viktig, även om svaret säkert inte blir entydigt. Men vi måste göra rätt saker, starta rätt utbildningar och tillgodose rätt behov.  

Och vilka är då de behoven? För att få en klarare bild av dem kommer vi på Handelskammaren att skicka ut en enkät till alla våra medlemsföretag och ställa frågor kring ert kompetensbehov nu och framåt. Genom att svara på den påverkar ni hur Handelskammaren driver frågan och därmed hur de regionala förutsättningarna för kompetensförsörjning kan utvecklas och förbättras. Håll utkik i mejlkorgen och se till att rätt person på ert företag besvarar frågorna.  

Tillsammans förbättrar vi näringslivets villkor!    

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef
Östsvenska Handelskammaren