Frågan i rubriken är en realitet i många kommuner. Bland annat den mindre sörmländska kommun som Svenska Dagbladet besöker i augusti 2018. Kommunen har då nyligen tagit det utifrån den kommunala budgeten sett modiga, eller dumdristiga beroende på vem man frågar, beslutet att bygga en ny lekplats. Kommunalrådet försvarar satsningen utifrån perspektivet att människor måste vilja flytta dit och helst bo kvar med sina barn. Det handlar om kommunens attraktivitet. Ekonomichefen är mer bekymrad:

– Jag skulle säga att vi redan 2019 har bekymmer att leverera enligt alla lagstadgade krav med nuvarande skatteunderlag, säger hon och syftar på ”den demografiska utmaningen” – allt färre som ska försörja allt fler. 

Den lilla sörmländska kommunen är en av de 290 byggstenar vårt land är uppbyggt av.  Många, flera av dem i vår region, har svårt att klara sitt offentliga åtagande idag. Sedan 90-talskrisen har finansministrar tävlat i ”ordning och reda i statsfinanserna” och nogsamt beta av statsskulden till en nära nog för låg nivå, enligt vissa bedömare. På kommunal nivå är situationen en helt annan, framför allt är den väldigt diversifierad. Vissa kommuner går som tåget, kan hålla låga skattenivåer och ändå klara av sina förpliktelser gällande välfärd och service till sina invånare. I andra råder bistrare tider, trots skattehöjningar och neddragningar. Orsakerna är förstås flera, och de främsta är svåra att ens för det skarpaste kommunalrådet rå på. 

Urbaniseringen. En stark trend i Sverige som håller i sig, även om det går att skönja en viss avmattning till de tre största städerna. Medelstora kommuner liksom kranskommuner till de största får tillskott på befolkning. I vår region ökade exempelvis Linköping och Norrköping med
2 017 respektive 1 498 personer förra året. Värre är det med de minsta och glesbygdskommunerna. Vadstena, Valdemarsvik och Flen minskade med 86, 83 respektive 120 personer på ett år. Betydande siffror för kommuner med några tusen invånare.

Demografin. Utflyttning är ett problem för många kommuner. Att färre föds än dör är ett annat. Dels minskar befolkningen, vilket för de flesta kommuner ses som negativt. Dels innebär det att den befolkning som är kvar åldras. Färre ska därmed försörja fler. Att befolkningspyramiden inte längre är en pyramid utan mer en stabbig låda som växer på höjden, är ett dilemma hela landet brottas med. Människor lever längre, vilket är fantastiskt och ett tecken på välstånd och medicinsk utveckling. Men när 25-åringarna väntar med att kliva in på arbetsmarknaden, och 65-åringarna lämnar densamma för golfbanan, blir det en tunn mittfåra kvar som ska försörja dem. 

Ökade välfärdskrav. Många strängar samsas på den kommunala lyran. Skola och äldreomsorg är förstås de största, men här finns också vuxenutbildning och försörjningsstöd, tillståndshantering, planering av mark och fastigheter, avlopp och sophantering, andra former av service till invånare och företag med mera, med mera. Allt ska bekostas av skattemedel. Därför är en arbetsför befolkning och livskraftiga företag avgörande för kommunen.

Likvärdigheten. Kvalitet på kommunal service ska inte avgöras av var du bor. Mindre kommuner med färre resurser har tuffare villkor för att klara kraven. Inför 2020 aviserade var tredje kommun att de minskar budgeten för välfärden, och nästa var femte drar ner på barnomsorg och skola (SVT 25/2). 

Snaran dras åt för många kommuner. 2020 lägger var tredje kommun mindre pengar på välfärden. Var femte drar ner på barnomsorg och skola. Detta trots det omfattande skatteutjämningssystemet Sverige tillämpar. För tidigare nämnda Sörmlandskommun utgör skatteutjämning och statsbidrag en tredjedel av budgeten. Ändå är det inte tillräckligt.

Polariseringen mellan kommunerna ökar. Invånarantalet varierar från knappt 2 500 personer till nära en miljon. Mediankommunen har 16 000 invånare, hälften av kommunerna omfattar alltså blygsamma 14 procent av hela Sveriges befolkning – tillsammans. Regionen som Östsvenska Handelskammaren kallar sin innefattar alla sorter: två så kallade draglok med över 140 000 invånare, några få kommuner med mellan 20 000 och 50 000 invånare, medan majoriteten befinner sig runt eller under 10 000-strecket. 

Under 2010-talet krympte var femte svensk kommun, vissa med så mycket som tio procent. Utvecklingen leder till en allt svagare ekonomi i många kommuner och stora svårigheter att hitta kompetens och arbetskraft. Ökade krav gällande investeringsförmåga, integration och hållbarhet lägger sten på bördan av kommunala åtaganden. 

Kommunutredning
Situationen har dock inte gått obemärkt förbi. 2017 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté som skulle ta fram en strategi för att stärka kommunernas kapacitet att klara sina uppgifter. I uppdraget ingick att identifiera utmaningar och ge förslag på åtgärder. 

Sagt och gjort. Ganska exakt tre år senare, i februari 2020, överlämnades den så kallade kommunutredningen till civilminister Lena Micko (S) från Linköping. Utredningens ordförande Niklas Karlsson (S) skrädde inte orden på DN Debatt (19/2): ”Utan förändringar blir det svårt att leverera kommunal välfärd av god kvalitet i hela landet.” 

Flera fördelar med större kommuner
Vad är då lösningen? Utredningen pekar några olika vägval som handlar om utökad samverkan, förändring av kommunernas ansvar generellt eller asymmetriskt (det vill säga att kommuner kan ha olika ansvar beroende på storlek) och – frivilliga sammanläggningar. 

Få kommunpolitiker kommer förmodligen kasta sig över förslaget med en kommunreform. Dels är det knappast en valvinnare, då den egna bestämmanderätten värderas högt. Dels riskerar de att bli av med jobbet om deras egen kommun går samman med en annan… 

Men en ort försvinner inte från kartan bara för att den inte omges av administrativa gränser. Istället kan utvecklingen bli den motsatta! Lättare att locka nya invånare och näringar om orten är del av en större kommun. Kommunutredningen föreslår att samverkan och frivilliga sammanläggningar bör stimuleras genom stöd och dialog. 

Hur blir det med närdemokratin då? 
De nära fattade besluten och så vidare? Verkligheten är att de politiska partierna i nuläget har svårt att locka kompetenta personer till kommunpolitiken. Med tanke på ansvarsområdena, har det stor betydelse vilka som sitter på beslutande positioner. Och urvalet av skickliga politiker skulle bli större med färre kommunfullmäktigesalar att fylla. 

Våra grannländer i Norden har kommit till slutsatsen att mellan 20 000 och 30 000 invånare är nödvändigt för att kommunal verksamhet ska kunna bedrivas effektivt. Sverige har sedan 2005 istället tillämpat ett system för kostnadsutjämning, som i korthet går ut på att rikare kommuner får betala fattigares utgifter. Därtill har kommunalskatterna höjts, även om de varierar kraftigt mellan kommunerna. Frågan är om inte tillvägagångssättet kommit till vägs ände och det är dags för en kommunreform?

Det är dags
Kommunutredningen tycker det. Handelskammaren har drivit frågan länge. Det kommer göra ont, men kännas bättre efteråt. Det är dags att kommuner slipper välja mellan en ny lekpark och äldreomsorg, mellan unga och gamla invånare. Det är dags för likvärdighet och stabila kommunbudgetar. Dags för kommunsammanslagningar.

Hans mamma fick stroke och behövde vård. En vård hon inte kunde få i Syrien. De sökte sig till Sverige dit släktingar tidigare hade flytt. De fick visum och några månader senare var de i Sverige. Närmare bestämt på några madrasser på ett golv i stadsdelen Hageby i Norrköping.

Efter en tid fick de egen bostad, en liten lägenhet i samma område. Han fick dela säng med sin bror Tony. Ovanslafen av våningssängen i det minsta rummet. Nedanför låg farfar. Och berättade historier. 

– Det enda sättet för farfar att få tyst på mig och min bror var att berätta historier. Han började dem ofta med ”I krigens tid, när vi flydde …”. Vi blev helt tysta. Han kunde verkligen storytelling, skrattar Charbel. Jag får ofta frågan var jag fått gåvan att tala – den har jag fått från min farfar. 

Han blir snart allvarlig igen. Det är från farfars dramatiska historier som Charbel fått sin drivkraft och lärt sig konsten att beröra människor. Hans viktigaste verktyg. Uppväxten i Hageby var tuff. Och det har varit en lång resa för att komma dit han är idag.

– Jag har knappt gått ut skolan (12 IG), har inte haft något kontaktnät och egentligen inga förutsättningar. Jag har genom hela livet försökt hitta genvägar.

Genvägar som höll på att leda in Charbel på helt fel väg, in i kriminaliteten. Vändningen kom, och det från oväntat håll. Han hittade tron på Gud. Och blev frälst. 

– Jag var desperat. Och jag förstår att det kan låta klyschigt och säga att jag fann Gud. Men det var så och där och då bestämde jag mig att jag ska ge livet en chans till.

Och det var i kyrkan allt sedan tog fart. Det var där han började stå på scen och prata om sin resa och fick ansvar.

– Jag hade gjort så mycket dåligt, nu ville jag ge tillbaka och göra något gott för samhället. Och det jag kunde göra var att inspirera. Inspirera människor till att vilja göra något större. Dessutom blev scenen min psykolog – där fick jag bearbeta alla mina minnen och erfarenheter.

Tio års försäsongsträning  
Föreläsningarna blev fler och fler och pågick under flera år. 

– Jag brukar skämtsamt säga att jag har haft tio års försäsongsträning till det jag gör idag.

Efter några år fick han en bok om retorik och han började testa det som stod i boken och direkt såg han skillnaden i sina föreläsningar. Då började tankar dyka upp hos Charbel och han började googla mer om retorik. 

– Jag upptäckte att det här är ju en bransch. Det är ju ett yrke, tänk om jag kan…

Han bokade ett möte med Nyföretagarcentrum där han träffade en kvinna som kom att ha en stor betydelse för hans liv och karriär. Ingela Gullstrand. Hon var imponerad över Charbel och hans historia. 

– Hon sa att jag måste säga upp mig, ”Alla människor i Sverige måste få höra din historia”. Jag blev smickrad, inspirerad men samtidigt blev jag lite stressad och rädd.  

Att säga upp sig var ett stort steg. Lite för stort. Till en början. Han gick ner i tid från sitt jobb som livscoach för att kunna lägga tid på och fokusera på sin nya affärsidé.

– Jag är otroligt tacksam över att min arbetsgivare gav mig den möjligheten att gå ner tid. Det gjorde att jag skapade mig tid till framgång.

Men det blev en kort satsning. För snabbt efter att han bestämt sig för att satsa blev han headhuntad för ett jobb i Stockholm med att prata om sexualitet på flyktingboenden. Men bara några månader senare gick företaget i konkurs och Charbel stod utan jobb.

– Jag var desperat, vad skulle jag göra nu?

Han återgick till sin gamla plan. Nu skulle det bli av. Det var början av 2017 och han hade inte ett enda uppdrag. När han sedan i december summerade 2017 hade han stått på scenen inte mindre än 80 gånger.

– Jag vet inte vad som hände, men jag förstod att jag gjorde något bra. Att jag berörde. 

Resten är historia och numera kan han på sitt cv lägga till Årets talare och vinnare av Stora talarpriset. 

Utan Zlatan ingen Charbel
Charbel är ödmjuk. Han återkommer gång på gång om all den hjälp han fått. Från vänner, människor som trott på honom. Och inte minst från Zlatan.

– Utan Zlatan hade jag inte kunnat göra det jag gör idag. Han har visat vägen för så många med en bakgrund liknande min. Jag har velat bevisa för människor – att det går att lyckas med min bakgrund, men det kommer inte gratis, jag måste vara dubbelt så bra som alla andra. 

Fem år efter hans första betalda uppdrag var han nu på samma gala, nominerad till samma pris som flera av hans förebilder. Bland annat Inger Hansson, som redan vunnit priset en gång.

– Jag vann! Över min förebild. Det är en obeskrivlig känsla. Inger har betytt och gör fortfarande väldigt mycket för mig. Hon är fantastisk.

Och att omge sig med rätt människor återkommer Charbel till. Om vikten att välja sina vänner och umgås med människor som inspirerar. 

– Alla vill umgås med dig när det går bra – men när du inte är något märker du vilka som är dina vänner och vilka som tror på dig. 

Behöver varandra mer än någonsin
Vårens kalender var fulltecknad för Charbel. Men när vi träffas på Kammarforum i Norrköping, som annars är fullt av liv och rörelse, är vi nästan ensamma. Coronaviruset har börjat breda ut sig i Sverige och många av hans uppdrag är avbokade eller framflyttade till hösten. 

– Jag känner ingen extra stor oro kring corona, vare sig över min hälsa eller för mina uppdrag. Jag har varit på flykt och vet vad oro är. Vi kommer lösa det här, det är i svåra tider vi behöver varandra och ställer upp för varandra. Något jag ser sker nu i Sverige. 

Och när det finns mer luft i kalendern öppnas nya möjligheter. 

– Jag har bland annat tagit fram en helt ny föreläsning med fokus på hur man som företagare kan se möjligheter i oroliga tider – hur man kan skapa en större förståelse, och sänka tröskeln, så fler världar kan mötas och arbetsgivare vågar anställa. Självklart är föreläsningen digital. 

Hjälper ungdomar
Tillsammans med en god vän, Olle Tholén från Crazy Pictures, startade han för några år sedan en organisation som heter ”Samtalsringen”. Ett ideellt initiativ för att träffa ungdomar i utsatta områden. Med samtalet som verktyg hjälpa dem att sätta ord på tankar och känslor och få dem komma i kontakt med arbetsgivare. Det har än så länge genererat att 20 ungdomar kommit ut i arbete. 

– Vi är med att forma och utveckla förvirrade killar till modiga män, från bidragstagare till skattebetalare genom samtalsmetodiken som vi skapat.
Och det här vill Charbel göra ännu mer och planerar en ännu större satsning. 

– Jag vill fortsätta hjälpa ungdomar och tillsammans med några vänner arbetar vi nu fram en ny satsning. Vi räknar med att lansera den i höst. Jag må vara bäst i Sverige på att tala – men där jag är som bäst är i enskilda samtal. Det vill jag göra ännu mer, avslutar Charbel.

Det är svårt att bromsa sig ur en uppförsbacke, brukar det heta. Just nu befinner sig världen, Sverige och vår region i den längsta och brantaste backen på mycket länge. Och vad värre är, ingen vet var coronakurvan planar ut. Det gör stigningen än mer ansträngande, en prövning som kräver såväl styrka som uthållighet. Kravet att öka takten när det är som jobbigast och mjölksyran ilar i kroppen, kan tyckas lika naivt som hjärtlöst. Men det är bara genom att hitta nya krafter och höja tempot, som toppen på backen slutligen kan komma inom synhåll.

Vi befinner oss bara i början av den branta stigningen och än skymtar inte krönet. Vätskestationer har dykt upp längs vägen, i form av statliga stödpaket. En del tar del av erbjudandena, korttidspermittering av medarbetare och hjälp med arbetsgivaravgifter har exempelvis varit populära stödinsatser. För andra passerar hjälpen förbi, de kvalificerar sig inte för den eller så lockar den helt enkelt inte. Rena stödlån har till exempel inte frestat så många. Sådana är lite som erbjudandet om en chokladbit – sött och stärkande för stunden, men en flyktig energi som riskerar att till slut dränera mer än den tillför. 

Mot vissa är branten rent skoningslös. Många kommer behöva bryta på vägen, vi ser det redan ske. Budskapet måste ändå vara; framåt. Från en nästintill paralyserande chock vid åsynen av berget vi stod inför, har nu en stadigare lunk intagits i näringslivets tuffaste lopp. Mer energi kommer dock att behöva tillföras för att fler ska klara sig hela vägen. Och då behövs mer chokladbitar och vattenflaskor. 

Det behövs långsiktigt stärkande medel. Den första reflexmässiga reaktionen inför en sådan gigantisk utmaning kan vara att sakta ner och spara på krafterna. Osäkerheten skapar en förrädisk försiktighet. Ur näringslivets perspektiv är den förenad med livsfara. För det är nu orderböcker behöver fyllas och uppdrag rulla in. Det är nu människor behöver sina jobb och sin försörjning. Nu som kommuner och regioner behöver skatteintäkter för att upprätthålla välfärden, servicen – och hjälpa näringslivets hjul att fortsätta rulla.

Utan företagen försvinner jobben, inkomsterna och skatteintäkterna. Allt det som får samhället att fungera och leverera. Det finns olika sätt att öka de offentliga investeringarna, alla alternativ bör övervägas och fler måste tillföras. Det ger varaktig energi i företagen som för allas vår skull ska orka hela vägen. Då kan vi varken be eller tvinga dem att bromsa. Vi måste öka takten för att klara det. För att nå krönet på uppförsbacken. 

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren

– När jag fick beskedet i januari tappade jag hakan, det här är bland det största erkännande en urmakare kan få, säger Patrik.

Till vardags arbetar han på det självbetitlade klockföretaget Gustafsson & Sjögren (Gustafsson efter kompanjonen och knivsmeden Johan Gustafsson) och tillverkar exklusiva klockor med inspiration av svensk natur och historia med fokus på hantverket. Förra året tillverkade bolaget sin första klocka i guld – GoS Skadi (Skadi efter vikingagudinnan). 

– Normalt tar en klocka en månad att göra – den här tog halvår, säger Patrik och visar bilder på den. 

Han förklarar att fem olika hantverkare har arbetat med klockan. En guldsmed och juvelerare från Linköping, en gravör från västkusten, Johan Gustafsson som smitt mönsterstål och så Patrik, som gjort det mesta arbetet från sin verkstad i Linköping. Klockan såldes till USA. För 42 000 dollar. 

Masterclass i finishering av visare

2019 var ett händelserikt år för GoS och Patrik Sjögren. Bland annat ställde de ut under Dubai Watch Week där Patrik undervisade i en masterclass om finishering av visare. 

– Kan tyckas nördigt, och det är det, skrattar Patrik. Men jag hade en till två klasser varje dag under fyra dagar. Och alla var fulla.

Under året inledde även företaget ett samarbete med klocktillverkaren Singer Reimagined och tog fram en klocka till världens mest exklusiva klockauktion – OnlyWatch – där alla pengar gick till välgörenhet. 

– En av de största klockbloggarna listade vår klocka som en av de fem mest intressanta, av de 50 som var med säger Patrik.

Invald i GPHG Academy

Gustafsson & Sjögren har rönt stor uppmärksamhet i den exklusiva klockbranschen. Och även om företaget är en renommerad aktör idag kom det stora erkännandet i januari i år. Och det via ett brev från GPHG.

– Jag var tvungen att läsa två gånger. Men det stod att jag blivit invald. Det är otroligt prestigefyllt. Jag gör helt enkelt något som de tycker är bra.

Att bli invald i GPHG Academy är ett bevis på att en kille i norra Europa, långt från klockvärldens nervcentrum i Schweiz, fått stor uppmärksamhet för sitt arbete. Patrik ska nu under maj utse sina kandidater i de åtta olika kategorierna: billiga (under 80 000 kr), herrklockor, damklockor, kronografer, bästa hantverk, konstnärligt innehåll och komplicerade urverk. Sen kommer klockorna turnera runt om i världen och vinnarna utses på den stora galan i Geneve senare i år. 

Kommer någon av era klockor bli nominerade? 
– Det skulle vara ett ännu större erkännande. Och med vår guldklocka Skadi är det första gången jag känner att chansen finns, men jag vågar inte hoppas på det.

Framöver väntar nu en ny satsning för urmakaren. Ett nytt projekt – med norrskenstema.

– Vi kommer använda material som aldrig har används i klockor. Det passar perfekt in i vårt sätt att tänka och arbeta med tung svensk tradition och fokus på hantverket.

Mer kan inte Patrik säga nu. De första skisserna presenteras efter sommaren. Och då får vi anledning att återkomma. 

Årets årsmöte var lite speciellt med en semidigital stämma. Ett 20-tal medlemmar hade kommit till Kammarforum för att delta och ett 30-tal deltog digitalt. Fyra styrelseledamöter tackades av: Björn Persson E.ON., Jacob Sandberg SSAB, Mats Rosander Siemens och Jan Mauritzon Agroetanol.

– Det har varit väldigt intressant att sitta i Handelskammarens styrelse och Handelskammaren har på dessa år förvandlats till en öppen och tillväxtorienterad organisation, sa Mats Rosander som nu slutar på Siemens och går i pension.

Under årsmötet presenterades fyra nya styrelseledamöter. Markus Moisejeff PayEx, Daniel Lundgren Siemens, Johan Kallblad Exsitec och Jonas Lind E.ON. Välkomna!

HÄR kan du se hela styrelsen.

På årsmötet klubbades det också igenom att medlemspriserna kommer att ligga kvar på samma nivå under 2021. Vi delade även ut hållbarhetspriset för 2020.

Vinnarna kan du läs mer om HÄR.

Under mina första femton år i yrkeslivet arbetade jag nära tech start ups och där är det inte ovanligt att företag inte vet om pengarna räcker och verksamheten finns kvar inom loppet av några månader. Att effekterna av coronaviruset skulle spridas inom så många sektorer, så kraftfullt och så snabbt står det alldeles klart att få kunnat förbereda sig inför. Att få se det jag tidigare sett i startup-världen trodde jag inte att jag skulle uppleva i sådan bredd i det etablerade näringslivet.

Regering och riksdag har hittills agerat på ett sätt som Östsvenska Handelskammarens medlemmar över lag ger goda omdömen när vi undersökt frågan. Vi har sett en rad olika stödpaket och insatser lanseras för att lindra effekterna av de restriktioner som införs. Det är givetvis bra och i många fall livsnödvändigt för många företag. Vi är nu i ett läge där vi samtidigt måste orka lyfta blicken och spana framåt för att identifiera vägen ut ur den här situationen och svaren på frågorna om hur vi återigen ska få ekonomins hjul att snurra. Hos oss råder det ingen tvekan – stödpaketen är givetvis bra, men ännu bättre tror vi det är om vi snarast möjligt kan få igång affärerna. Här är det viktigt att den offentliga sidan upprätthåller och till och med ökar farten i myndighetsprocesser så att tillstånd, prövningar och service inte hamnar på efterkälken. Därtill är vi övertygade om att den offentliga sidan kan och bör göra allt som står i dess makt för att tidigarelägga investeringar som bygger vårt samhälle – det ger en win-win med ökade affärsvolymer och genomförande av nödvändiga samhällsinvesteringar. Demografin talar för att vi behöver fler äldreboenden, fler förskolor och inte minst en utbyggd samhällsinfrastruktur för att möta framtiden. Genom att agera nu kan vi få igång breda satsningar som i positiv bemärkelse drar branscher och skapar följdeffekter i andra.

Med lärdomar av finanskrisen tror vi också att det finns andra sektoriella satsningar att göra. Vår besöksnäring har drabbats hårt och stora delar av besöksnäringen i vår region – Sörmland, Gotland och Östergötland – går in i högsäsong nu med den begynnande sommaren. Här tror vi det finns stimulanser att göra och riktade lättnader som kan göra stor skillnad. Att svenskarna åker utomlands på semester under sommaren är inte särskilt troligt i år. Kanske kommer vi inte ens röra oss utanför vår egen närregion. Utifrån devisen att ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något” så vill jag verkligen uppmana till lokala och regional hemesterplaner. Jag vill också uppmana till att inte vänta med att boka – det är förhoppningsvis många som vill agera för att stötta de lokala och regionala aktörerna!

Som avslutning vill jag bara lyfta att även om det är otroligt tufft inom vissa sektorer ser vi också ljusningar. Det finns till och med dem som fått mer att göra. Vad som framförallt gläder mig och ger inspiration är att se alla underbara initiativ och förnyade grepp som företagare tagit för att snabbt anpassa sig till den nya situationen. Vi har också sett massor av goda exempel när man ställer upp för varandra och hjälps åt. Det gamla talesättet att nöd är innovationernas moder visar sig verkligen i dessa tider när omställningstrycket är extremt.

Christian Berger, vd Östsvenska Handelskammaren

– Jag vill att mina barn ska växa upp i Sverige. Och att dessutom få ta en sådan här affär till Norrköping känns extra kul, säger Kim.

Han växte upp i Klockaretorpet i Norrköping. Efter studier i datavetenskap på Växjö universitet blev han erbjuden ett jobb som programmerare på Luftfartsverket i Malmö. Ett jobb som kom att leda honom ut i världen. Via Cardiff och Bryssel landade han år 1998 till slut i Hongkong. En stad han sedan bott och verkat i – fram till nu.

– Det ena ledde till det andra men det var aldrig riktigt meningen att allt skulle handla om flyg, men flyget blev mitt liv, skrattar Kim.

2007 sa han upp sig från sitt dåvarande jobb som handlade om att utveckla flygtorn för att starta eget. Independent Business Group (IBG) blev namnet och företaget har sen starten arbetat med att utveckla flygplatser. Det gick bra från början och under åren byggde han upp ett konsultbolag med en omsättning på 20 miljoner. Steget till att ro iland en affär på 1,3 miljarder kan dock tyckas kännas långt. Men inte för Kim.

– Det handlade om att Qatar behövde utveckla sin flygplats inför kommande fotbolls-vm. Och det som de efterfrågade kunde vi leverera, det hade vi bevisat tidigare. Men det här var så klart i en betydligt större skala än vad vi var vana vid och vi förstod att vi inte skulle klara det själva, men tillsammans med andra aktörer blev det möjligt.

Förra sommaren lämnade Kim således in en offert – på över 1 000 sidor – och vann. 

För Kims egen del hade flytten till Sverige redan påbörjats något år tidigare. Men nu skulle företaget också etableras här –med huvudkontor i Norrköping. 

– Ja, det har varit mycket på en gång. Men det är spännande, här i Norrköping räknar vi med att anställa 20 personer, och 30 i Qatar. 

Jesper Low ny vd

Väl i Sverige började arbetet direkt. Och Kim hittade sin nya vd vid fotbollsplanen. Närmare bestämt vid sidlinjen under en match för pojkar födda 2011.

– Våra barn spelade i samma lag, IK Sleipner, och vi började prata pappor emellan, om allt från väder till affärer, säger Jesper Low, tillförordnad vd. Vad det senare kunde leda till hade jag ingen aning om. 

Det här var förra sommaren. Ett år senare ringer Kim och säger att affären gått i lås. Och undrar om Jesper är sugen på att bli tillförordnad vd. Något han sa ja till. Även om det var med viss tvekan.

– Jag hade mitt bolag ”Ett kundvänligare Sverige” som jag drivit i tio år och som jag trivdes bra med, men när den här frågan dök upp var det för svårt att säga nej, säger Jesper. Mitt uppdrag blir att etablera företaget här i staden, regionen och i Sverige, med allt vad det innebär i regler och att skapa nätverk, något jag ser fram emot.

Men hur är det att gå in i en helt ny bransch?

– Jag har inte arbetat i flygbranschen tidigare. Men väl i internationell koncern och jag kan inspirera människor. Min uppgift blir bl.a. att skapa affärsmöjligheter och samarbeten, hitta och använda rätt människor till rätt saker som ger resultat. Skapa stor arbetsglädje, tänka utanför boxen och vara med och bygga upp en stark och bra arbetsmiljöi alla våra projekt nu med fokus i Qatar. 

En mer hållbar värld  

Trots att flygfrågan varit hårt debatterad och flyget hårt kritiserat tror Kim och Jesper på flygets framtid. Vilket deras vision också vittnar om; ”en hållbar värld genom innovation”.

– Flygskam som varit ett begrepp de senaste åren tycker vi är fel. Vi ska inte sluta flyga, men vi ska hitta alternativ till dagens flyg och det bränsle som används. Vårt bidrag i det handlar om att skapa gröna och effektiva flygplatser, säger Kim.

Att göra flyget mer miljövänligt, skapa en effektivare hantering av plan i luften och säkrare flygledning är företagets affärsidé. Och det ska företaget hjälpa Qatar med. Även om Qatar-affären är stor och svår att greppa är det bara början, menar Kim. 

– Att vi kan leverera i den här Qatar-affären skapar många nya möjligheter. Vi har redan fler förfrågningar, som är större än det här. Mer kan jag inte säga, säger Kim och ler. 

Vi får helt enkelt återkomma med en uppföljande artikel lite senare. 

Urban Air Mobility
Företaget ser också fler utvecklingsmöjligheter. En sådan är det som idag kallas Urban Air Mobility. Enkelt förklarat förarlösa transporter av människor i luften med hjälp av drönare.

– Det kan låta lite science fiction men tekniken finns redan idag, det är en drönartaxi. UBER har som mål att flyga kommersiellt redan i år och fler lär följa närmaste årensäger Jesper.

Och IBG har som mål att Sverige kan göra den första drönarresan, kanske redan 2022. Och drömmen är att premiärresan ska gå mellan Norrköping och Linköping.

– Det är vårt mål. Och det ska vi jobba för, att vi samarbetar i regionen. Vår region är flygets hjärta avslutar Jesper. 

Hur känns det här?

– Det känns överraskande. Vi tänker att vi är ”små” men inser att vi gör ett intryck hos människor och påverkar i någonting större. Man kan inte sticka under stol med att alla människor behöver bekräftelse, och nu när vi får det blir vi förbannat stolta. Hållbarhet och vårt koncept är det vi älskar, och blir så glada när även andra gillar det vi gör ,säger Ann-Sofie Bergort på Varié.

– Den här typen av erkännande betyder otroligt mycket. Vi har så fina stöttande kunder! Vi har byggt relationer med våra kunder och det märks särskilt nu under corona, säger Linda Lövenlid.

Vad tänker ni kring att ni blivit nominerade av personer som ser och gillar vad ni gör?

– Det är en bekräftelse på att vi gör något som påverkar människor och att vi gör avtryck och det känns fantastiskt, säger Linda.

– Jag tänker att det är stort och jag känner mig ödmjuk inför det. Tänk att folk har nominerat oss! Det visar att vi är på rätt väg, säger Ann-Sofie.

Hur beskriver ni er affärsidé?

– Vi säljer utvalda premium-kläder att återälska. Vi jobbar hårt för att inspirera människor till att det går att handla hållbart mode på ett enkelt sätt. 

Vi säljer både i butik och online och håller även föreläsningar och event på ämnet, säger Ann-Sofie.
– Oss förknippar man inte bara med en produkt utan med en livsstil. Det är inte enbart shopping helt enkelt, säger Linda.

Har ni det tufft under corona?

– Vi har en halverad försäljning. Främst i fysiska butiken märks skillnaden och vi märkte det otroligt snabbt. Men våra kunder har velat hjälpa till. Köpt presentkort eller handlat på nätet. Så kunderna och e-handeln har gjort att vi kan hålla näsan ovan vatten, säger Linda.

– Corona föder också initiativkraft och skapar utveckling. Många vågar ta modigare beslut i företagen. Vi på Varié jobbar aktivt just nu för att utveckla verksamheten ännu mer ,säger Ann-Sofie .

Det känns som att second hand-handeln växer?
– Ja, det gör den verkligen. Mikro-nischade företag inom second hand som vårt växer. Vi ser en ökning i vår försäljning år efter år och fler större kommersiella aktörer ploppar också upp, säger Ann-Sofie.

– Vi ser det inte som konkurrens att till exempel Stadium också börjat med second hand. Det är bara bra. Vi behöver bli ännu fler företag. Det finns ingen konkurrens för alla jobbar mot samma mål, säger Linda.

Butiken i Knäppingsborg är öppen onsdag- fredag 12-18 och lördag 12-15.  Online dygnet runt. På instagram: varie.se

Coronapandemin har orsakat en samhällskris vi sällan sett motsvarighet till. De flesta inser allvaret och ser det som självklart att följa utfärdade restriktioner och rekommendationer från myndigheterna. Samtidigt innebär situationen en enorm påfrestning för företagen. 

Nyligen presenterade regeringen vårbudgeten, som helt ägnas åt åtgärder mot krisens effekter. Det är angeläget att beslutsfattare gör det som står i deras makt för att lindra skadorna. Det handlar om samhällsekonomin, viktiga funktioner, människors livsprojekt och försörjning. Vikten av kommande veckors utveckling kan inte nog poängteras för företagens överlevnad.

Mycket av åtgärdspaketen som kommit från regeringshåll är välkommet och nödvändigt. Att staten tar sjuklönekostnaderna, möjligheten till korttidspermitteringar samt uppskov med moms och arbetsgivaravgifter är sådana exempel. Samtidigt tar staten ut hög ränta på uppskoven, så eftersmaken kan bli besk för många företagare. Därtill gröper räddningspaketen hål i statens kassa. Hål som näringslivet på ett eller annat sätt kommer att få betala tillbaka när krisen är över. Redan nu vet vi att krispaketen inte kommer att räcka för att rädda alla, åtminstone inte om räddning är enda syftet. 

Runt om i landet ser vi hur kommuner försöker stötta sitt lokala näringsliv, exempelvis genom att skjuta upp avgifter för viss kommunal service, påskynda handläggning och möjliggöra handel och servering utomhus. Det är värdefulla insatser som också visar att politiker inser näringslivets nyckelfunktion i samhället. 

En uppmaning från näringslivet är att kommuner tidigarelägger planerade investeringar och projekt, så att företag får in beställningar och kan utföra riktiga arbeten, inom mark- och anläggning, bygg, service och tjänster. Kan dessa påskyndas är det av yttersta vikt att det görs! Samma uppmaning vill vi skicka till Rosenbad. Uppskov, reducerade kostnader och bidrag är livbojar som kan utgöra skillnaden mellan flytande och sjunkande verksamheter. Åtminstone för stunden. Men reella uppdrag, beställda tjänster och godkända projekt är verklig luft under förtagens vingar – och ger samtidigt nytta för hela samhället. Om detta nämner finansminister Magdalena Andersson (S) och övriga ansvariga politiker ingenting.

Nu vore till exempel tillfälle att skynda på planerna för nya, moderna stambanor genom Sverige. En enormt viktig investering som motiveras av Sveriges framtida, hållbara tillväxt. Partier som tidigare ställt sig tveksamma till kostnadernas storlek, har idag inga problem med att buda hisnande summor på räddningspaket. En samhällsinvestering av det här slaget vore bättre använda pengar. Även andra stora infrastruktursatsningar såsom upprustning av befintlig järnväg och väg, fiberuppkoppling i hela landet och utbyggnad och förstärkning av svenskt elnät skulle kunna tas tag i.

Istället för att företag lånar sig ur sina skulder, skulle staten kunna låna för välbehövliga investeringar för vårt land. Det skulle hjälpa svenska företag på riktigt och höja Sveriges förmåga att ta sig igenom den pågående krisen och beredskap för framtida utveckling och tillväxt. 

Christian Berger, vd Östsvenska Handelskammaren

Maria Björk Hummelgren, näringspolitisk chef Östsvenska Handelskammaren

Helena Zar Vallin, vd Handelskammaren Jönköpings län

Annika Cederfeldt, ansvarig för näringslivspolitisk utveckling Handelskammaren Jönköpings län

– Vi hade två aktiviteter varje dag. Det var bland annat studiebesök, workshops, träning och fokus på ett hållbart arbetsliv. En dag plockade vi skräp utomhus – det var allra mest en symbolisk handling även om det var trevligt att se det bli rent i naturen. En extra morot var att för varje person som hjälpte till att plocka skräp så planterade vi ett träd på Borneo, berättar Maya Björnsson som är vikarierande privatmarknadschef på SEB Linköping.

Veckan blev en uppstart för bankens utökade arbete inom hållbarhet. I grund och botten var det viktigaste att medarbetarna fick kunskap och inspiration inom hållbarhet – så att de sedan känner sig trygga med att prata hållbarhetsfrågor med kunderna.

– I rådgivning med kunderna talar vi nu allt mer om hållbarhet. Som ett exempel kan det var ett företag som har finansierat sin nya maskininvestering hos oss. I samband med det kan banken även ta en diskussion med företaget om till exempel investeringens klimatpåverkan och påverkan på arbetsmiljön. Genom detta lyfter vi blicken tillsammans med företaget i olika hållbarhetsfrågor.

Maya Björnsson tror att de företag som inte redan pratar om hållbarhet i organisationen kommer att göra det.

– För oss är det affärskritiskt och vi har tagit ner det till individnivå inom banken för att utbilda och väcka intresset hos de anställda.

Nyligen gick SEB Linköping med i hållbarhetsnätverket CSR East Sweden som drivs av Östsvenska handelskammaren. Man ser det som en chans att kontinuerligt hålla sina medarbetare engagerade och kunniga inom hållbarhet genom de föreläsningar och utbildningar som CSR East Sweden har inom området.

– Det känns självklart att vara med. Vi kände att SEB i stort gör bra saker inom hållbarhet men att vi lokalt vill ta ännu mer ansvar.

Maya är ganska blygsam och vill inte ta åt sig äran för hållbarhetsarbetet på kontoret, men det är tydligt att hennes egna engagemang har ett spel med i utvecklingen.

Hennes personliga intresse för hållbarhet började med jämställdhetsfrågan och inkludering.

– Redan när jag började på SEB så tyckte jag att det var kul att de var först ut med gröna obligationer. Jag tyckte att man hade en väl utarbetat agenda för hållbarhet och jag lockades av yrkesrollen självfallet, säger hon.

Banken har i en undersökning frågat sina kunder vilken hållbarhetsfråga som är viktigast för dem. Svaret blev tydligt – miljön. Därför finns koncept som gröna bolån och grön leasing av bilar.

Maya och kollegorna känner en stolthet över att delar av den utdelning som SEB lämnar till sina ägare, går till Wallenbergstiftelserna och på så sätt slussas vidare till svensk forskning.

Men hur har coronaviruset påverkat hållbarhetsarbetet, kommer det i skymundan?

– Jag tycker inte att frågorna kommer i skymundan. För många frågar sig nu också ”vad händer efter corona” Ta digitala möten som ett exempel och tänk så många resor som nu kan sparas in. Man ska aldrig underskatta ett riktigt möte men jag tror att man kommer tänka till en extra gång även i framtiden innan man reser långt till möten. Många företag måste sakta ner tempot och stanna upp och tänka till kring vanor och beteenden. Det kan komma något bra ur det också.

SEB har under våren sett många företag kämpa hårt för sin överlevnad och många har det väldigt kämpigt idag. Samtidigt finns det andra företag som kanske lyckats ställa om sin verksamhet och ser nya möjligheter:

– Vi är väldigt imponerade av innovationskraften som många företagare har. Så det är inte helt mörkt.