Opinionsbildning är en knepig verksamhet. Svårt att mäta, för ofta är frågorna breda och det är inte alltid alldeles självklart vad som är en framgång och vad som är ett misslyckande. Lika viktigt som att försöka sätta agendan är det att ha örat mot marken – annars finns risk att man talar för döva öron, även om din fråga i sig är jätteviktig. Vill du göra din röst hörd, gäller det att vara relevant i rätt sammanhang.
För politiska partier är opinionsbildning förstås vardagsmat. Och de får ständigt prov på hur lyckosamma de är i sitt arbete, opinionsmätningarna duggar tätt även mellan valen – den yttersta mätningen. Experter förklarar ofta medgång för ett parti med att just ”deras” fråga varit på tapeten. Är det lag och ordning som diskuteras, vinner Moderaterna på det. Är det sociala orättvisor som snackas i fikarummen, då får Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet medvind. Till exempel.
”Om inte vägen framåt är grön, så är det en väg bakåt”, hörde jag nyligen en representant för ett av regionens största bolag säga. Budskapet är glasklart: utan hållbarhetsperspektiv är man rökt. Det gäller för såväl företag som för organisationer och politiker. Frågor om miljö och klimat hör inte längre hemma i en klausul långt bak i en affärsplan eller programförklaring – de ska genomsyra hela verksamheten. Hållbarhet är allas business.
I förra veckan gick Tysklands största delstat Nordrhein-Westfalen till kommunalval. De Gröna blev valets raket med i genomsnitt 20 procent av rösterna – en ökning med 8 procentenheter. I Hamburgs delstatsval tidigare i år fick De Gröna 24 procent av rösterna. Även i Frankrike har De gröna skördat framgångar i sommarens lokalval. Likadant i Schweiz och Österrike.
Men i Sverige, som ofta ses som en föregångare i miljösammanhang – Greta Thunbergs hemland! – lyser Miljöpartiets framgångar med sin frånvaro. I Sifos augustimätning fick MP 3,6 procent, alltså utanför riksdagsspärren. Detta trots att varenda kotte med lite sinnesnärvaro snackar hållbarhet.
När Miljöpartiet bildades i början på 1980-talet och ganska lång tid framöver ägde partiet de gröna frågorna. Och väljare som engagerade sig för hållbar utveckling hade ett självklart val när partisympatier kom på tal. Idag har samtliga partier en väl utarbetad grön agenda, och miljöpartisterna lider av låga opinionssiffror. Så kanske bör MP se det som ett tecken på sin egen framgång: i Sverige 2020 är hållbarhet på allas läppar.
