Vem har inte drömt om att bli fotbollsproffs? Att få åka världen runt och göra det man tycker är allra roligast? Men det är få förunnat. För de flesta av oss slutar drömmen i något division 5-lag på en dåligt klippt gräsyta mitt ute i ingenstans. Och vi är många som får ta till vår plan B. För undertecknad slutade drömmen med en bruten arm på Grännäs IP. Och en ekonomexamen. Ekonomexamen blev det också för Filip Apelstav, med skillnaden att han genomförde plan A först. Möt Filip Apelstav – fotbollsproffset som blev bankchef.

När jag kommer till Länsförsäkringar Östgötas kontor, den nybyggda och eleganta byggnaden vid korsningen Gamla Rådstugugatan/Hospitalsgatan i centrala Norrköping, välkomnas jag av Filip.

– Jag är verkligen jätteledsen att jag missade vårt förra möte, det är så olikt mig, men jag hade helt missat att lägga in min sons skolavslutning i kalendern. Men jag har köpt lite frukost till oss som kompensation.

Filip är inte en person som missar möten. Det märks. Och han är snabbt förlåten när jag tar första tuggan av den goda mackan och vi börjar prata VAR, Zlatan och pågående VM i damfotboll.

Sedan två år tillbaka är Filip bankchef på Länsförsäkringar Östgöta. Men vi backar bandet några år, förflyttar oss till en annan stad. Och ett annat liv.

IFK Göteborg, BK Häcken, GAIS, Örgryte, Västra Frölunda. Göteborg är fotboll. Listan över elitfotbollsklubbar i staden är lång. Och det var i Göteborg, år 1971, som Filip Apelstav föddes. Han växte upp i stadsdelen Västra Frölunda tillsammans med mamma, pappa och fyra yngre syskon.

– Jag började spela fotboll ganska sent men insåg snabbt att jag tyckte det var kul. Och att jag var ganska bra på det.

I moderklubben Västra Frölunda tog han tidigt plats i A-truppen, som då spelade i den näst högsta serien, för att till säsongen 1990 gå upp i svensk fotbolls finrum – allsvenskan.

– Det var en fantastisk tid. Den första riktiga framgången och det la grunden för mycket. Jag fick spela OS i Barcelona 1992 och ta EM-silver med U21-landslaget.

[quote]Det var en fantastisk tid. Den första riktiga framgången och det la grunden för mycket. Jag fick spela OS i Barcelona 1992 och ta EM-silver med U21-landslaget. [/quote]

 

Norrköping – Filips nya hemstad
1996 värvades han av Colin Toal till IFK Norrköping. Han blev kvar i tre år. Men kärleken till klubben och staden gjorde att Filip senare i karriären återvände.

– Fotboll i Norrköping är magiskt. Det är ett otroligt intresse och man känner vilken betydelse fotbollen har för staden och för människorna i den.

När kontraktet löpte ut med IFK blev det först ett år i Norge, följt av ett i Shanghai i Kina för att sedan återvända till Norge och sedan slutligen landa i Norrköping igen.

– Kina var ett riktigt äventyr. Jag hade Bob Hougthon som tränare. En otroligt kompetent tränare. Året i Kina utvecklade mig mycket, både som människa, fotbollsspelare och ledare. Egenskaper jag har nytta av idag.

Väl tillbaka i Norrköping hade Filip skrivit på ett treårskontrakt med klubben. Han hade precis fyllt 30 och började inse att karriären som fotbollsspelare snart skulle vara över.

– Jag visste tidigt att jag inte kunde spela fotboll hela livet – så jag har alltid haft en plan B. När jag kom till Norrköping igen bestämde jag mig för att jag skulle läsa till civilekonom samtidigt som jag spelade. Jag hade tidigare pluggat till högskoleingenjör men inte fullföljt, så jag visste vad jag gav mig in på.

Universitetet trodde inte på Filip, att han skulle mäkta med att spela fotboll och studera samtidigt. ”Ingen annan har gjort det så det går inte”, var svaret han fick av studievägledarna. Men det taggade Filip ännu mer.

– Klart jag visste att det skulle bli tufft. Men jag vet vem jag är och vad jag kan prestera.

Men hur fick du tiden att gå ihop?
– Istället för slötitta på film eller spela kort med polarna i spelarbussen lånade jag busschaufförens sovalkov och läste om räntabilitet, soliditet och balansräkningar, skrattar Filip. Nej, vars. Eller jo, till viss del var det så. Men jag är väldigt strukturerad och la upp mina dagar så att jag hann med både träning och studier. Men många tyckte nog att jag var en riktig kuf.

Säsongen 2004 skulle bli hans sista som proffs. Kontraktet löpte ut och han sökte inte efter nya fotbollsutmaningar. Redan under våren 2004 kvitterade Filip ut sitt examensbevis från universitet – civilekonom. Han började en tjänst på Folksam, vilket passade honom bra då han tidigare varit engagerad i spelarföreningens styrelse och där ansvarat för pensions- och försäkringsfrågor.

Även om han fortsatte att spela fotboll på ”hobbynivå” i Sleipner några säsonger så hade nu proffsskorna hittat sin plats på hyllan. Och en ny karriär väntade. Efter Folksam blev Filip rekryterad som controller till ett företag. Ett jobb han gillade, i alla fall halva delen av det: siffrorna och räkenskaperna. Men han saknade kontakten med människor och glädjen i att utvecklas och fira segrar ihop.

– Det är inte så mycket hejarop och jubel när man är klar med månadsbokslutet, skrattar Filip.

[quote]Det är inte så mycket hejarop och jubel när man är klar med månadsbokslutet[/quote]

 

Han sökte nya utmaningar. Och kom in på Nordea, ett företag som han sedan arbetade för de följande tio åren. Först som företagsrådgivare, sedan som kontorschef över privatkontoret i Norrköping.

Det blev starten på en riktig framgångssaga. I Nordea Open (företagets interna nationella tävling som bygger på resultat och kundnöjdhet och mäts varje kvartal) klättrade Filips kontor på ett halvår från bottenplacering till första plats.

– Vi gjorde en jätteresa med det här gänget. Vi blev som en maskin, en vinnarkultur med hjärta. Det var en fantastisk tid och när vi fick höra att vi är Sveriges bästa kontor var man riktigt stolt.

Filips resultat och förmåga att engagera medarbetare väckte uppmärksamhet. Han fick frågan att ta över företagskontoret Östergötland och Gotland, som i det skedet bestod av ett gäng individer med stukat självförtroende och där affären gick ganska knaggligt. Målsättningen var att göra samma resa där.

Filip lyckades och blev nominerad till årets ledare i hela Nordea-koncernen Sverige. Och vann. Främsta anledningen var hans starka ledarskap, där glädje, teamwork och kundfokus var framgångsfaktorerna. Filips arbete hade lett till starka resultat och viktiga förflyttningar för Nordea.

– Jag trodde inte det var sant. Menar de mig?

FilipA

Familjeråd avgjorde
Utmärkelsen öppnade nya dörrar. Efter samtal med Nordeas Sverigechef hamnade Filip i företagets nordiska talangprogram för ledare.

– Nordea hade planer för mig. De erbjöd mig en plats i deras nordiska talangprogram. Men jag var inte riktigt förberedd. Jag hade ingen tydlig plan eller uppsatta mål, men jag hoppade på och genomförde talangprogrammet under 1 år.

Strax efter det ringde telefonen.

Det var inte bara internt som Filip hade rönt stor uppmärksamhet. Utan även hos kollegorna i branschen. Det var Sven Eggefalk, vd på Länsförsäkringar Östgöta, som ringde och ville ha Filip som bankchef.

– Jag hade ärligt talat inte så bra koll på Länsförsäkringar och vad de gjorde mer än att vara ett försäkringsbolag. Men han fick mig på kroken.

Med orden kundägt, värderingsstyrt och hållbart väcktes Filips intresse. Och efter ett familjeråd stod det klart.

– Det här var något mer än en egotripp och en utstakad internationell karriär. Jag skulle få arbeta i ett företag med värderingar som ligger väldigt nära mina egna. Samtidigt kunde jag och familjen bo och leva kvar i en stad vi verkligen trivs i.

Känslan när man tänker på Länsförsäkringar Östgöta är att det går väldigt bra för företaget. Vad har du för utmaningar där?
– Det är rätt, det går bra för oss. Men som alla andra har vi också utmaningar. Mer än varannan östgöte är kund hos oss på försäkringssidan, men kännedomen om vår bankverksamhet är relativt låg även om vi har en 16 procentig marknadsandel i Östergötland. Likaså vill vi fortsätta utveckla vårt digitala erbjudande och verkligen vara en helhet för kunderna. När vi lyckas med det blir vi riktigt svårslagna. Att vara bank, försäkringsbolag, ha hand om pensionssparande och driva Fastighetsförmedling skapar en unik helhet. Vi är tillräckligt stora för att ha allt som kunderna behöver, men tillräckligt små för att kunna värna om våra östgötska rötter.

En av Filip Apelstavs styrkor som ledare är att engagera medarbetare och skapa en trygghet.

– Som ledare kommer du väldigt långt bara genom att vara empatisk. Se människor. Vara där för dem när de behöver det. Att alla får synas, får beröm och en klapp på axeln. Och vara rättvis.

Rättvis?
– Ja, att vara rättvis handlar inte om att ge alla exakt lika mycket tid. Det handlar om att finnas där för de som behöver det som mest. Men man ska komma ihåg att en ledares framgång är ett resultat av sina medarbetares prestationer. Jag hade aldrig kommit dit jag är idag utan alla mina fantastiska kollegor jag har och har haft genom åren.

[quote] Som ledare kommer du väldigt långt bara genom att vara empatisk. Se människor. Vara där för dem när de behöver det. Att alla får synas, får beröm och en klapp på axeln. Och vara rättvis.[/quote]

 

Vi har mycket att prata om och tiden flyger iväg. Det är inte svårt att bli förtjust i Filip, som person, fotbollsspelare och företagsledare. Jag håller på att packa ihop datorn och ställer samtidigt min sista fråga: hur var känslan när du spelade din sista match?

– Det var faktiskt en skön känsla. Jag vill ge allt i det jag ger mig in på. Men sista säsongen när jag försökte ge allt gick min kropp bara sönder. Så jag var färdig med fotbollen. Och redo för nya utmaningar.

[skribent medarbetare=”Robin Almqvist”]

Hon är en hejare på att laga kebbe och dolmar. Och på service. Jasmin Eladelli är vår nya stjärna i receptionen på Linköpingskontoret.

 

Välkommen till jobbet Jasmin! Känns det bra så här efter ett par veckor?

– Det är jätteintressant. En helt ny bransch för mig. Jag kände faktiskt inte till alla insatser och tjänster Handelskammaren har för egenföretagare. Dessutom är det en rolig arbetsplats!

Vilka blir dina viktigaste uppgifter framöver?

– Jag kommer att ta hand om våra kunder som kommer till oss för konferens med allt vad det innebär. Mat, service, sköta bokningar med mera.

Jag vill ge ett bra bemötande och alltid ta emot människor med ett leende. Lyssna på våra kunder, det är viktigt.

Vad har du gjort tidigare?

– Jag har jobbat med nyanlända flyktingar i många år, både för kommun och statligt. Jag har också jobbat som tolk med arabiska och persiska eftersom jag är född i Bagdad i Irak.

Hur gör du utanför arbetet?

– Jag försöker träna tre gånger i veckan eftersom jag mår bra av att röra på mig. Jag mediterar också och går på yoga. Jag älskar också att laga mat! Speciellt orientaliska maträtter som grytor och kebbe och dolmar. Annars läser jag mycket, just nu om personlig utveckling och hur man stärker sig själv men annars har jag läst mycket faktaböcker och psykologi. Jag är utbildad till kbt-coach.

Detta visste ni inte om Jasmin:

– För fem år sedan vägde jag 130 kilo, så jag har gått ner 70 kilo.

En sak till. I höst ska jag lära mig att cykla! Det lärde jag mig aldrig som barn.

 

När mår du som bäst?

– Om någon tar hand om mig och lagar lite god mat. Jag mår också extra bra efter träning eller efter att jag träffat en god vän.

 

Favoritställe i Linköping?

– Bergs slussar. Jag älskar vatten och hav, det ger en frihetskänsla.

 

Bor: Linköping
Familj: Son och hund
Intressen: Matlagning, Läsa böcker, träning
Aktuell: Ny receptionist i Linköping
Kontakt: jasmin.eladelli@east.cci.se

Styrelsen för Östsvenska Handelskammaren har utsett Christian Berger till ny vd. Han tillträder den 14 oktober 2019 och kommer närmast från rollen som chef för konsultverksamheten på SMHI i Norrköping.  

– Från styrelsens sida är vi mycket glada och nöjda med Christian Berger som ny vd. Han har goda ledaregenskaper med ett tydligt resultat- och målfokus och utöver det ett starkt regionalt och nationellt nätverk. Dessutom har han god kunskap och erfarenhet av unga och nya bolag, en kategori inom vilken vi har stor potential, säger Handelskammarens ordförande Karin Ljungmark Malmström.

Östsvenska Handelskammaren har de senaste åren genomgått genomgripande förändringar och tagit plats som en av regionens viktigaste och mest progressiva förändringskrafter. I höstas nåddes 1000 medlemsföretag. Sedan 2011 har verksamheten nästan dubblerat antalet medlemmar, medarbetare och omsättning. Mediegenomslaget och det digitala avtrycket har mångdubblats.

Christian Berger har en bakgrund som affärsområdesansvarig på Kvadrat AB och har dessförinnan som vd framgångsrikt drivit LEAD i Östergötland AB. Mellan åren 2013 till 2016 var han ordförande för branschföreningen SISP –  Swedish Incubators and Science Park. Christian har lång erfarenhet av att jobba i gränssnittet mellan näringsliv och det offentliga.

– Jag är glad och stolt över att från oktober ta vid och fortsätta utveckla Handelskammaren mot visionen ”internationell lyskraft i framtidsregionen East Sweden”. Johanna Palmér har tillsammans med medarbetarna gjort ett fantastiskt jobb och det ska bli spännande att få ta vid och jobba vidare från den plattform som nu skapats, säger Christian Berger.

Företrädare för Moderaterna skriver den 8 juli att de förespråkar bygg av Ostlänken mellan Järna-Linköping, men inte vill satsa på en höghastighetsjärnväg mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö.

Vi håller med om att Ostlänken är det prioriterade infrastrukturprojektet, för att förbättra spårkapaciteten mellan Linköping och Stockholm. Det är absolut nödvändigt att den byggs som planerat, behoven finns redan idag, och kraven kommer knappast att minska i framtiden. Det är förvisso en stor investering men för att förstå värdet av Ostlänken – och i förlängningen även en ny höghastighetsbana genom Sverige – behöver man sätta in den i ett lokalt, regionalt, nationellt och europeiskt sammanhang.

Stommen i den regionala kollektivtrafiken är Östgötapendeln som går mellan Norrköping och Tranås/Motala. 2017 hade Östgötapendeln cirka 3,8 miljoner resenärer och den siffran ökar varje år med ca 200 000 påstigande. I rusningstrafik idag är vissa avgångar överfulla och fler turer skulle behöva sättas in, men de fulla spåren sätter stopp.

Östgötapendeln konkurrerar om utrymmet på spåren med de fjärrtåg och godståg som passerar genom Östergötland. Trafikverket har börjat prioritera fjärrtågens punktlighet varför Östgötapendeln tilldelas ofördelaktiga tider på spåret. För att Östgötapendeln ska ha en chans att öka antalet avgångar, och underlätta för fler östgötar att ta tåget och därmed utveckla Östergötland som arbetsmarknadsregion, är en fortsatt utbyggnad av den nya järnvägen, en nödvändighet – även efter Linköpings centralstation.

Vidare bör man se bygg av en höghastighetsbana genom Sverige som en viktig anpassning och länk till det europeiska järnvägsnätet. Ute i Europa pågår ett flertal storskaliga infrastruktursatsningar och det är viktigt att Sverige är en del av den utvecklingen.

Ur ett hållbarhetsperspektiv talar också mycket för en ny stambana. Ett ökat tågresande framför biltransporter för såväl människor som gods, skulle minska våra koldioxidutsläpp och bidra till att nå Parisavtalets klimatmål.

Utifrån dessa förutsättningar är det svårt att inte se behovet av nya stambanor, även efter Ostlänken. De blir viktigt steg mot att ställa om till ett klimatsmart Sverige, med ett robust järnvägsnät för både person- och godstrafik ut i Europa. Det är inte minst viktigt för vår regions utveckling.

Julie Tran (C)
ordförande i trafik- och samhällsplaneringsnämnden i Region Östergötland

Kaisa Karro (S)
regionstyrelseordförande Region Östergötland

Niklas Borg (M)
kommunstyrelseordförande Linköpings kommun

Lars Stjernkvist (S)
kommunstyrelseordförande Norrköpings kommun

Johanna Palmér
vd Östsvenska handelskammaren

 

Debattartikel publicerad i NT och Corren sommaren 2019.

 

I förordet till sina memoarer, ”Min historia”, skriver Michelle Obama att hon som barn ofta fick frågan ”vad ska du bli när du blir stor?”. Ja, vem har inte fått den och kanske själv ställer den nu som vuxen? Enligt Obama är det en av de mest meningslösa frågor man kan ställa: ”Som om det vore någonting slutgiltigt att växa upp. Som om man vid någon tidpunkt blir någonting och så är det klart”, skriver hon. Hittills i livet har hon varit jurist, kommunikationschef, arbetarklasstudent, kvinna, afroamerikan, brud, mamma, dotter och fram till ett par år sedan – USA:s First Lady.

Frånsett den där sista uppdraget, kan nog många känna igen sig i Obamas beskrivning. Vi är så mycket mer än en titel. Få människor i dag bestämmer sig för ett yrke, för att sedan ägna och identifiera sig med det resten av livet.

Vårt arbete är inte vår identitet på samma sätt som förr. Det är också en av poängerna som tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt lyfter i sin, av flera hårt kritiserade, rapport ”Arbeta till 75 – en bra början”. Mycket av kritiken handlar dock om Reinfeldt som person – som om hans inkomst och karriärval vore relevanta argument mot den verklighet som rapporten försöker beskriva: Att vi är allt friskare, lever allt längre och föder färre barn. Det skapar en demografi som kräver ett arbetsliv som inte slutar vid 65 års ålder.

I dagsläget försörjer 57 procent av befolkningen (20-64 år) övriga 43 procent (barn och äldre). Nu för tiden börjar vi dessutom ofta inte arbeta förrän vi närmar oss 30-årsstrecket, samtidigt som vi går i pension omkring 65. Med en aktuell medellivslängd på cirka 83 år, innebär det att 35 års arbetsliv ska försörja nära 20 års pension. Det säger sig självt; omständigheterna kräver att vi börjar diskutera pensionen – och vår syn på arbete.

Många av oss kommer att byta karriär två, tre eller fler gånger under vårt arbetsliv. Det innebär att vi kommer att behöva utbilda oss vid olika tidpunkter i livet, inte bara i början. Den utvecklingen tillåter ett längre arbetsliv, eftersom möjligheten och behovet att byta jobb ökar. Digitalisering och automatisering gör dessutom många yrken ”lättare” och inte lika fysiskt slitsamma. Vår syn på återhämtning och lediga stunder, är också under behövlig utveckling.

För att nå framgång måste Sverige också göra upp med den åldersfixering (och diskriminering) som råder på arbetsmarknaden. Samtidigt som det mesta tyder på att vi behöver jobba längre, vittnar 50-åringar om att de har svårt att få nytt jobb – på grund av sin höga (!) ålder. Kunskap och erfarenhet, många arbetsföra år framför sig, småbarnstiden bakom sig och ofta god fysisk hälsa, borde göra den här åldersgruppen till arbetsmarknadens mest attraktiva! Istället bedöms 50-plussare ofta som uttjänta. Den attityden duger inte i ett Sverige där kompetens är en bristvara.

Ett mer flexibelt och föränderligt arbetsliv kräver ett pensionssystem som rimmar med det. Fler kommer att kunna och arbeta längre. För att Sverige ska klara sina välfärdsåtaganden krävs det – med fler valmöjligheter mellan yrke och utbildning möjliggörs det.

Så nästa gång du träffar bekantas barn och dristar dig till att fråga vad de ska bli när de blir stora, förbered dig på ett väldigt långt svar tillbaka. Eller kanske en annan fråga?

Robert Wallin
Biträdande regionchef Företagarna Småland och Östergötland

Maria Björk Hummelgren
Ansvarig Analys och Tillväxt, Östsvenska Handelskammaren

 

Debattartikel publicerad i NT och Corren sommaren 2019.

Öppenheten gör Almedalsveckan unik. Ändå kritiseras arrangemanget – inte minst av dem som säger sig värna demokrati och jämlikhet.

Även i år valde statsminister Stefan Löfven (S) att bojkotta Almedalsveckan i Visby för att, som han uttryckte det, istället träffa ”vanligt folk”. Det har blivit för mycket lobbyister och näringslivsintressen och för lite folkrörelse och enskilda medborgare, menar statsministern (Aftonbladet 13/4).

Det svenska näringslivet består av drygt 1,2 miljoner företag. Knappt en halv miljon svenskar är företagare och nära 3,5 miljoner är sysselsatta inom privat sektor (motsvarande siffra i offentlig sektor är knappt 1,5 miljon). 60 procent av Sveriges totala skatteintäkter kommer från inkomstskatt och arbetsgivaravgifter, i huvudsak alltså från människor som arbetar inom näringslivet. Eller ”vanligt folk”, om man så vill.

Visst samlar Almedalen eliten, om man med den menar företagsledare, medietoppar och opinionsbildare. Men när annars får ”vanligt folk” möjlighet att, kostnadsfritt, glida in på första parkett och lyssna på och ställa frågor till den där eliten? Komma öga mot öga med generaldirektörer, vd:ar och professorer i frågor om allt från energi, klimat och ekonomi till skola, forskning och AI? Inget ämne är för stort eller litet för att diskuteras i ett tält i Visby!

Alla mår bra av opposition, Almedalsveckan bör på intet sätt undkomma kritik. Vi kan exempelvis diskutera priserna på resor och boende på Gotland under vecka 27, som innebär att många får betala hutlöst mycket för en övernattning eller två – eller strunta i att komma alls. Den sortens uteslutning gynnar inte det demokratiska samtalet, som annars är fritt för vem som helst att ta del av och i.

Men Socialdemokraterna söker större politiska poänger av Almedalskritiken. Löfven försvarar ”sin linje” med att ”den regering jag leder arbetar målmedvetet för att hela landet inte bara ska leva utan faktiskt också växa. Därför har jag valt att inte åka till Almedalen i år och istället kommer jag använda tiden åt att resa runt i vårt land”.

Vän av ordning undrar när Gotland slutade vara en del av vårt land? Hur ofta besöker ”eliten” (och jag föreställer mig att ganska många även räknar ministrar till den gruppen) den delen av svensk landsbygd?

Partisekreterare Lena Rådström Baastad förtydligar: ökade kostnader för deltagande under Almedalsveckan har medfört ”en explosion av privata företag och media som kanske har råd att betala mer”, samtidigt som partierna fått dra ner på sina engagemang. ”Då behöver vi nog fundera på om de demokratiska värdena ska väga mindre än de kommersiella värdena som det kanske i någon mån har blivit?” (Altinget.se 13/6)

Under Almedalsveckan (som för övrigt krympte något i år) samtalar representanter för media, företag och akademi med politiker, opinionsbildare och ”vanligt folk”. Om man betraktar näringslivet och media som ett kommersiellt intresse, och att det bara är politiken som står för demokratiska värden, har man kanske svårt att uppskatta värdet av Almedalen. Det är mer en plats för oss som tror att alla dessa intressen behövs i samhällsbygget – och att det händer något när människor möts.

 

[skribent medarbetare=”Maria Björk Hummelgren”]

REPLIK I DAGENS INDUSTRI . I en ny rapport säger Stockholms Handelskammare nej till nya stambanor och motiverar det delvis med att investeringen skulle gynna södra Sverige. För oss är det obegripligt hur något som gynnar södra Sverige kan upplevas negativt av huvudstaden.

Tre fjärdedelar av landets befolkning bor i det aktuella området. Om något är bra för södra Sverige så är det bra för hela Sverige. Stockholms Handelskammare bekräftar bilden av ett Stockholm som främst agerar som centralort för Mälardalen istället för huvudstad för Sverige.

Förslaget om nya stambanor för höghastighetståg lanserades av alliansregeringen 2014. Sverigeförhandlingen presenterade 2017 förslag på sträckning och finansiering. Avtal tecknades med städer och regioner. Vi vill påstå att få infrastrukturprojekt är lika väl utredda och förankrade som de nya stambanorna.

Fler väljer att resa med tåg samtidigt som befolkningen växer. Därtill har Sverige höga klimatmål som endast kan nås om mer gods och fler människor väljer tåg. Sverige behöver mer järnvägskapacitet. För oss blir det märkligt när kritiker till nya stambanor säger att den regionala pendlingen ska prioriteras i stället. Nya stambanor möjliggör regional pendling. Och samtidigt är det en satsning på höghastighetståg mellan ändpunkterna och ger bättre förutsättningar för godstrafik.

Kostnaden för nya stambanor uppskattas till 230 miljarder kronor, men räknar man bort kostnaden för de delsträckor som redan är beslutade så är den återstående kostnaden cirka 120 miljarder. Stockholms Handelskammare vill behålla de beslutade delsträckorna, men inte räkna av dess kostnader. Rapporten utgår först från investeringar på 110 miljarder i delsträckor av nya stambanor, och låtsas sedan att det fortfarande finns 230 miljarder att spara och föreslår åtta alternativa investeringar. Listan över alternativa investeringar måste kortas betänkligt om pengarna ska tas från nya stambanor.

Sverigeförhandlingen föreslog att de nya stambanorna ska lånefinansieras. Stockholms Handelskammare menar att det är för dyrt att låna, att det inkräktar på andra behov av underhåll och investeringar. Samtidigt föreslår de alltså alternativa investeringar på 230 miljarder. Frågan är hur Stockholms Handelskammare vill få fram dessa 230 miljarder. Vi har sett ett finansieringsförslag för Stockholm – Oslo, men gällande övriga satsningar är tanken att anslagsfinansiera och är det då Östlig förbindelse som ska vänta till år 2075?

Johan Trouvé, VD Västsvenska Handelskammaren
Johanna Palmér, VD Östsvenska Handelskammaren
Helena Zar Wallin, VD Handelskammaren i Jönköpings län

4 av 5 företag i vår region vill anställa men hittar inte rätt kompetens. Problemet är inte specifikt för den östsvenska regionen eller näringslivet, utan delas av företag, myndigheter och organisationer över hela landet. Östsvenska Handelskammaren har under 2019 prioriterat och trappat upp arbetet med kompetensförsörjning på flera sätt. Bland annat genom Kompetensmatchen.  

Vintern 2019 beviljade Skolverket medel till Östsvenska Handelskammaren för att stärka befintliga initiativ för att stärka tillgången på kompetens. Pengarna ska användas till regional samverkan mellan näringsliv och skola med fokus på ökad kvalitet och attraktion inom gymnasieskolan, inriktat mot utpekade bristyrken.

Samarbeten mellan företag och skola är avgörande för att få ungdomar intresserade av tekniska och praktiska yrken – och på så vis få företagen att växa och utvecklas.

De planerade insatserna innefattar bland annat

 

Arbetet under hösten inleds med ett event den 29 augusti inför Östergötlands Industridag. Ett frukostmöte i Norrköping och ett lunchmöte i Linköping. Första tisdagen i varje månad kommer det även att på Kammarforum i Norrköping hållas Kompetensfrukost, med olika teman som exempel på mötesplatser mellan skola och näringsliv. Första tillfället är den 3 september klockan 7.30.

Från och med 1 augusti tar Lotti Bjuvander över stafettpinnen som projektledare för Kompetensmatchen. Lotti har tidigare arbetat mestadels med affärsnyttan för våra medlemsföretag, men kommer under hösten att arbeta mer inriktat mot kompetensförsörjning inklusive fortsatt satsning på succékonceptet Gränslös frukost.

Årets politiker- och demokrativecka pågår för fullt. Tusentals politiker, beslutsfattare, opinionsbildare, branschföreträdare och medieprofiler möts på Visbys gator och torg för att diskutera, analysera och debattera. Måndagen den 1 juli var East Sweden Arena en av platserna för ändamålet.

Över 3 700 seminarier arrangeras under veckan. Östsvenska Handelskammaren tillsammans med Region Östergötland, Norrköpings och Linköpings kommuner arrangerade åtta av dem under måndagen.

– I Almedalen finns möjlighet att bygga den positiva bilden av vår attraktiva region och platsmarknadsföra oss långsiktigt, säger Erik Nellmark, marknadsföringsansvarig för East Sweden. Många beslutsfattare från både offentlig och privat sektor finns på plats och genom East Sweden Arena skapas ett regionalt forum för att möta och bearbeta dessa målgrupper, i för oss viktiga frågor.

Dagen startade med talman Andreas Norlén som pratade om ämbetet och om sin resa med den långdragna regeringsbildningen. En process som tog 134 dagar. Det hör inte till vanligheterna i Sverige.

– Vi är vana vid ett stabilt politiskt system, nu är det mer dynamiskt. Det behöver vi förhålla oss till, sa Andreas Norlén, som även genom moderator Karin Klingenstiernas förtjänst fick möjlighet att visa upp sina numera välkända kunskaper inom svensk poesi.

– Gällande regeringsbildningen hade dock Karin Boye fel. Det var inte resan, utan faktiskt målet – att få en regering och statsminister på plats – som var mödan värd, konkluderade talmannen.

Internet 30 år
Något som uppmärksammades på arenan var att internet fyller 30 – en trettioåring som inte alltid är så pigg.

– Internet är fantastiskt, men har också sina utmaningar. Den webb vi ser idag är livfull, men infrastrukturen är ägd av ganska få, sa Marcin de Kaminski, nätaktivist och forskare.

En bild Anne-Marie Eklund Löwinder från internetstiftelsen bekräftade.

– Den fysiska infrastrukturen är byggd för det som vi använder internet till idag. Men på det sätt som internet utvecklas och kan användas till i framtiden, exempelvis block chain, kommer det bli en stor utmaning att bygga ut infrastrukturen, sa Anne-Marie Eklund-Löwinder.

Årets program fokuserade på innovation och samhällsutmaningar där ämnen som visualisering, cirkulär ekonomi, AI i sjukvården, digitalisering i skolan och robotar i matproduktionen stod på agendan. I det sistnämnda seminariet stod Per Frankelius, docent vid Linköpings universitet och processledare för Agtech 2030, för en spektakulär inflygning från jordbrukets första steg mot industrialisering till dagens gps- och robotteknik och framtidens möjligheter för en mer hållbar och generös livsmedelsförsörjning för jordens växande befolkning. Företrädare för Saab, Energifabriken, Vreta kluster samt riksdagen, intygade verkligheten bakom siffrorna och hur framstående Sverige och Östergötland är på området.

[quote]Just nu pågår 18 000 byggprojekt i Sverige. Transporter och logistik är inte bara tillfälliga störningar utan en del av våra städer[/quote]

 

Ett annat område där regionen ligger i framkant är forskningen kring en störningsfri stad. Biträdande professor Anna Fredriksson, LiU, presenterade sina studier kring hur växande städer såsom Norrköping och Linköping liksom Stockholm och Göteborg, har mycket att vinna på att samordna och planera sina transporter till och från pågående byggnationer.

– Just nu pågår 18 000 byggprojekt i Sverige. Transporter och logistik är inte bara tillfälliga störningar utan en del av våra städer, sa Anna Fredriksson.

– Vi hade ett högintressant program och det blev så bra som vi hoppats på, säger Erik Nellmark, som konstaterar att det var högt tryck i arenan under nästa alla seminarier.

Programmet avslutades framåt kvällen med det traditionella östgötaminglet – dit alla är välkomna. 180 personer hittade till East Swedens nya arena och kunde njuta av varandras sällskap, snittar och cider till toner av jazzmusik med anledning att Norrköping valts till årets jazzkommun av Riksförbundet Svensk Jazz.

Almedalsveckan är långt från slut. Men för den gemensamma East Sweden-satsningen är förpliktelserna över. Missade du något seminarium eller inte hade möjlighet att vara med, kan du se alla seminarierna här.

Jag vet att det smarta är att vara emot. Det pragmatiska och förnuftiga är inställningen nej. Nederlag är inte coolt, därför är det säkrare att vara negativ från början. Avslappnat anti, liksom. Och sedan, när det inget blev, kan man nicka långsamt, och betrygga den naiva omgivningen att det ändå var bäst som det skedde.

Det finns gott om folk med den inställningen, särskilt nu kort efter beskedet att Stockholm Åre inte får arrangera vinter-OS 2026. Det är den kloka skaran, den verklighetsförankrade med fötterna på jorden. Som inte svävar iväg och begär det orimliga. Som kan klä på sig ”vad var det jag sa”-minen och strosa nedför självgodhetens esplanad i visshet om att de åtminstone inte förlorat något. Vare sig pengar eller drömmar. Jag vet. Jag tillhör också den där skaran ibland.

Men kan jag nu få vara den där naiva, drömmande fånen ett tag? Den som förstår alla praktiska och ekonomiska fördelar med att hoppet är ute, men som ändå ville få leva en stund på det och några glädjekalkyler? Kan jag bara få lov att vara lite besviken?

Inte bara på det faktum att det hade varit häftigt att få se Sverige stå värd för det enorma idrottsevenemanget – för det hade det. Men drömmen om Stockholm Åre-OS stod för något mer: en banbrytande och moralisk seger över hybrisen och slöseriet kopplat till så många andra svulstiga tillställningar med budgetar som spräckts både tre och fyra gånger. Sverige kunde ha levererat ett mer hållbart OS, ur alla perspektiv, och där skidåkarna, hockeyspelarna och bobåkarna fått stå i centrum istället för extravagansen, flashiga arenor och fyrverkerier synliga från månen.

Stockholm Åre hade varit stad och land i förening. Lilla Åre som klättrat upp som ett kulturellt och kulinariskt Mekka lika mycket som en högborg för business. Ett villkor för spelen har varit näringslivets engagemang, likaväl som det politiska. Tyvärr föll det väl en del på det folkliga. För som sagt, det är smart att vara emot sådana här spektakel. Sett ur en stjärnögd troskyldigs synvinkel, hade Sverige kunnat göra OS en tjänst. Och kanske tänt ett hopp hos andra städer och länder, som inte haft modet sticka av från förnuftets stig och satsa. Är det inte förresten det som tävlingsidrott handlar om? Att våga vinna?

Det var en fin dröm, nu har vi vaknat. En del av oss har redan glömt, andra lever med minnet av något vi trodde på och torkar våra tårar. All lycka åt Milano Cortina. Jag hoppas att förändringen till ett mer ekonomiskt nedtonat och socialt och ekologiskt intelligent OS kan förverkligas ändå. Idrott ska förena, inte polarisera och framför allt inte förstöra, utan bygga upp och stärka.

Kalla mig blåögd, men jag väljer den inställningen.

[skribent medarbetare=”Maria Björk Hummelgren”]