På söndag är det dags – Sverige går till val. När folket sagt sitt börjar sedan arbetet ute i kommuner, regioner och riksdag för att fördela mandaten och formera nya (eller nygamla) styren. Det blir spännande och kan leda till en lång väntan. Vi minns tidigare talmansrundor när Andreas Norlén fått bjuda på såväl kakor som hemodlade tomater för att komma vidare i regeringsbildningen. Men det kan också gå undan, beroende på resultat och partiernas samarbetsvilja.  

Om Liberalerna klarar sig och Tidöregeringen styr vidare, bör det gå ganska snabbt. Några ministerportföljer som byter händer, nya som skapas och andra slås ihop, men klart inom rimlig tid. Når L inte riksdagsspärren och/eller Tidö inte samlar ihop tillräckligt många mandat, ja, då är det mer ovisst. Särskilt som oppositionsblocket inte är något block; både S och C har visat vilja att samla den politiska mitten. Vad nu det innebär, , men sannolikt fordrar det att något eller några partier korsar ”blockgränsen”. Några högst kvalificerade spaningar om utfallet får vi den 11 september. Sedan får vi se. 

Från Handelskammarens sida har vi i olika sammanhang påtalat, bland annat i en debattartikel, att oavsett valresultat förväntar vi oss långsiktighet och fokus på frågor avgörande för näringslivets framgång. Ett centralt budskap, vilket vi kommer följa upp när vi efter valet träffar nyvalda ledamöter på lokal, regional och nationell nivå.  

Även om Handelskammaren varit högst aktiv i valrörelsen genom debatter, politikerträffar och samtal, kan man på sätt och vis hävda att det är först efter valet som vårt opinionsarbete börjar på allvar.  

Förutom förutsägbara förutsättningar för företagande, kommer vi lägga stor vikt vid regional sammanhållning och konkurrenskraft. Här är Handelskammaren den starkaste rösten för att få näringsliv, politik, förvaltning och akademi att sträva mot samma mål. Jobbar vi inte tillsammans, blir vi omsprungna och förbisedda. Debaclet med Ostlänksbeskedet i Linköping, är ett smärtsamt exempel på det. Så när kampanjledare och kandidater den 14 september pustar ut, kavlar vi upp ärmarna inför en intensiv höst i de östsvenska företagens tjänst.  

Maria Hummelgren
vice vd och näringspolitisk chef

Debattartikel publicerad i Corren, Norrköpings Tidningar, Södermanlands Nyheter och Motala Vadstena Tidning

I en valrörelse är det rimligt att konfliktlinjer och skillnader mellan politiska partier och kandidater tydliggörs. Efter valdagen, när väljarna sagt sitt, bör dock politiken skyndsamt skifta fokus från kortsiktig konflikt till långsiktiga lösningar och handlingskraft. Hos östsvenska företag finns en tydlig förväntan på kommande styren lokalt, regionalt och nationellt att ta sikte på framtiden.
Det tillhör företagens vardag att hantera hård konkurrens, förändrade marknader och teknisk utveckling. Betydligt besvärligare är att anpassa sig efter tvära politiska kast och kortsiktiga beslut. Östsvenska Handelskammarens medlemsundersökning inför valet visar att en tredjedel av de östsvenska företagen efterfrågar breda politiska överenskommelser som håller över flera mandatperioder, eftersom det minskar osäkerheten i affärsplaneringen. Ett ger ett tydligt budskap till politiken är därför: Vi kräver långsiktighet i frågor som är avgörande för näringslivets investeringar och tillväxt.

Högst på kravlistan står energiförsörjningen. Vart tredje företag pekar på tillgång, konkurrenskraftiga priser och en välfungerande marknad för energi som helt avgörande för tillväxten. För att näringslivet ska kunna möta kraven på ökad produktivitet och omställning på den internationella marknaden behöver Sverige, och inte minst vår region, såväl ökad elproduktion som utbyggt elnät. Det handlar om mycket stora investeringar över tidshorisonter som sträcker sig långt efter nästa mandatperiod. För att lyckas krävs en uthållig energipolitik, som levererar förutsägbara processer och reformer. Vår bedömning är att politisk insikt om dessa förutsättningar finns, nu fordras handling. Ska företagen leverera, måste också politiken göra det.

Andra valfrågor som rankas högt av östsvenska företag är förbättrat företagsklimat, minskad regelbörda samt förbättrat försvar och höjd beredskap. I tider av hårdare global konkurrens och stor geopolitisk osäkerhet, ska Sverige ligga i framkant och utveckla vår potential – inte fastna i partipolitiskt käbbel. Politiken måste bättre beakta hur beslut (eller brist på desamma) påverkar företagens möjligheter att investera, anställa och utvecklas. Reformer som stärker tillväxt, omställning och framtidstro måste prioriteras.

Vi inser att alla politiska beslut varken kan eller bör göras upp i konsensus, men Sverige har inte råd med fyraårsperspektiv i frågor som avgör näringslivets förutsättningar. Pålitlig energiförsörjning, välutvecklad infrastruktur och fördelaktiga villkor för omställning kan inte fortsatt vara föremål för politiska nycker. Så låt oss få en nervkittlande valrörelse, men därefter bör nyvalda politiker borsta av sig dammet och axla ansvaret som handlar om mer än att vinna debatten. Det östsvenska näringslivet förväntar sig inte fler löften, utan långsiktig och förutsägbar politisk leverans.

Simon Helmér, vd
Maria Hummelgren, vice vd och näringspolitisk chef

Konkurrenskraften i centrum 

Det företagen mest efterfrågar av politiken är långsiktiga spelregler och för det krävs att partierna når en bred överenskommelse i den här frågan. Klimatpolitik handlar om mer än förbättrad miljö, resurshushållning och redovisningar. Det handlar om näringslivets konkurrenskraft. Med tydliga mål och förutsättningar till 2050, kan företagen sätta ännu högre fart och göra det de är bäst på. 

– De gröna näringarna kan göra en total omställning idag, om bara politiken ger oss förutsättningar, konstaterade Jeanette Blackert, ordförande LRF.  

Två steg fram, ett bakåt  

Malin Forsgren och Mikael Karlsson från 2050, visade siffror på att klimatförändringarna är det dyraste mänskligheten åstadkommit på jorden – men det går ändå framåt. 86 procent av världens energiåtgång kommer idag från förnybara källor, och det blir hela tiden enklare och billigare att framställa hållbart. Positivt! Men på senare år har Sverige backat, trots att det finns såväl folkligt som näringslivsstöd för en offensivare klimatpolitik. 

– Vi har en bild av att vi är så bra på återvinning i Sverige, men vi är bara uppe i 3 procent cirkulär ekonomi, vilket är sämre än många andra. Nederländerna, till exempel, är 28 procent cirkulära, påpekade Mattias Philipsson, vd Svensk Plaståtervinning.  

Långsiktighet är viktigast 

Tuffare och framför allt stabila mål som tar sikte på framtiden efterfrågades av samtliga företrädare för näringslivet. De riktade sig mot politikerpanelen, som bestod av riksdagsledamöterna Muharrem Demorok (C), Rebecka Le Moine (MP) och Magnus Oscarsson (KD), samt riksdagskandidaterna Elias Aguirre (S), Teodor Johansson (M) och Marcus Lejonqvist (SD). 

– Vi behöver långsiktig omställning, inte ”kiss i byxorna”-politik, konstaterade David Frykerås, vd Againity, med all önskvärd tydlighet.  

Himla Trevligt arrangerades av Louis De Geer konsert & kongress och Östsvenska Handelskammaren. Precis som namnet antyder är tanken enkel: gott om tid att prata med varandra, knyta nya kontakter och ha himla trevligt tillsammans.

Nu när hösten är igång passar vi på att blicka tillbaka på en av försommarens kvällar. I bildspelet finns glimtar från minglet och stämningen under Himla Trevligt. Se om du hittar dig själv eller någon du känner bland bilderna!

Debattartikel publicerad i Dagens Industri 25/6 2026.

Sverige är ett av världens rikaste länder och utmärks av ett konkurrenskraftigt näringsliv med god samhällsservice. Fundament för det svenska välståndet är den framgångsrika svenska basindustrin och exporten, som vilat på stabila grundförutsättningar som kvalitativ utbildning, framstående forskning och innovation, pålitlig energiförsörjning samt välfungerande infrastruktur.

Om Sverige även framöver ska vara en ledande industrination krävs ett tydligt skifte i synen på järnvägen. Utbyggd järnvägskapacitet i södra Sverige är inte bara en infrastruktursatsning – det är en nödvändig investering i svensk konkurrenskraft och beredskap.

Tyvärr kan vi konstatera att Sverige halkar efter på området. Vi har vi byggt upp en kapacitetsskuld, som ökar i takt med att våra grannländer och resten av Europa växlar upp. Redan idag hämmas svensk industri och konkurrenskraft av undermålig järnväg, på sikt kommer situationen förvärras om inte också Sverige tar ordentliga steg i rätt riktning.

Svensk ekonomi blir alltmer integrerad och beroende av omvärlden. Exporten och den pågående ny industrialiseringen ställer högre krav på snabb, pålitliga och hållbara transporter. Men investeringarna i infrastrukturen har inte hållit jämna steg med behoven. Bristen på investeringar är tydlig. Varje dag genereras merkostnader genom trängsel, kapacitetsbrist och förseningar vilket ger störningar i produktionen.

Godstransporter från knutpunkten Hallsberg till Malmö tar två timmar längre idag än för 25 år sedan. Från Hallsberg till Göteborg handlar det om 1,5 timme extra. Sverige behöver därför återuppta planeringen för ökad järnvägskapacitet genom södra Sverige, inklusive nya stambanestråk där det är motiverat. Det skulle knyta samman växande arbetsmarknadsregioner och kraftigt förbättra tillgängligheten mellan såväl större städer som regionala centra. Från Jönköping skulle exempelvis Göteborg via Borås eller Norrköping via Linköping kunna ta mindre än en timme. Det tidsmässiga avståendet till Stockholm och Malmö kortas väsentligt.

Sverige beräknas bestå av 60 arbetsmarknadsregioner, en tredjedel så många som för drygt 50 år sedan. Kompetensförsörjningen är ett stort hinder för näringslivets tillväxt, så arbetsmarknadsregionerna måste fortsätta utvidgas om inte Sverige ska tappa i konkurrenskraft. Här är utbyggd infrastruktur en nyckelfaktor.

Våra grannländer är mer proaktiva. Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland innebär kraftigt minskade transporttider och båda länderna rustar upp för den ökade trafiken, genom satsningar på såväl infrastruktur som nya industri- och bostadsområden samt utbildningscentrum. Här finns en uppenbar risk att Sverige hamnar på efterkälken, inte minst genom att flaskhalsar och kapacitetsbrister i det svenska transportsystemet försvårar effektiva flöden genom landet.

Alltför länge har argumenten mot att utvidga det svenska järnvägsnätet baserats på de höga kostnaderna för att åtgärda bristerna med dagens system. Problemet är att vi väntat för länge med både upprustningen och utvecklingen av järnvägen.

Nationell plan 2026–2037 innehåller flera viktiga beslut. Det är bra. Men ur näringslivets perspektiv saknas fortfarande ett samlat grepp om järnvägen genom södra Sverige. Det kräver tre förändringar:

För det första måste staten prioritera sammanhängande transportkorridorer framför isolerade delinvesteringar. Infrastruktur fungerar först när systemen hänger ihop.

För det andra krävs större långsiktighet. När projekt stoppas eller omprövas sent i processerna ökar kostnaderna och osäkerheten dramatiskt för både kommuner och näringsliv. Infrastrukturinvesteringar måste kunna överleva enskilda mandatperioder.

För det tredje måste planeringen utgå från näringslivets verkliga gods- och arbetsmarknadsflöden. Sveriges tillväxt skapas inte i administrativa länsgränser utan i funktionella regioner där människor, kompetens och varor rör sig effektivt. Infrastruktur måste ses som ett nationellt konkurrenssystem, inte som enskilda byggprojekt.

Därför bör arbetet inför nästa nationella plan 2030–2041 påbörjas omgående med ett samlat grepp om järnvägen i södra Sverige. Frågan är inte vad det kostar att bygga ut järnvägskapaciteten – utan vad det kostar att låta bli.

Charlotte Ljunggren, vd Västsvenska Handelskammaren
Johan Eklund, vd Sydsvenska Handelskammaren
Simon Helmér, vd Östsvenska Handelskammaren
Henrik Dahlström, vd Handelskammaren Jönköpings län

För den östsvenska regionens näringsliv, liksom för företag i hela landet, är tillgänglighet en avgörande konkurrensfaktor. Effektiva transporter gör det möjligt att attrahera kompetens, skapa internationella affärer och stärka Sveriges attraktionskraft som etableringsland. Samtidigt behöver transportsystemet utvecklas på ett sätt som möter höga klimatambitioner och ett förändrat omvärldsläge.

Tillgänglighet, hållbarhet och beredskap behöver utvecklas tillsammans

Anders Flanking, regeringens särskilde utredare, beskrev hur utredningen om flygets långsiktiga förutsättningar har byggt på dialog med bland annat företag, länsstyrelser och handelskamrar. Han betonade att flyget behöver ses som en del av Sveriges samlade transportsystem och att olika trafikslag kompletterar varandra.

– Vi bör inte ställa trafikslag mot varandra, menar Flanking.

Under seminariet lyftes också att hållbarhet omfattar både klimatmässiga, ekonomiska och sociala perspektiv. Flyget skapar möjligheter för människor att arbeta, bedriva företag och leva i hela landet samtidigt som flygplatsernas betydelse för Sveriges beredskap har blivit allt tydligare.

Diskussionen berörde även olika modeller för hur regionala flygplatser kan finansieras i framtiden och vikten av långsiktiga lösningar som stärker tillgängligheten.

Företagens behov måste vara en del av lösningen

Representanter från näringslivet gav konkreta exempel på hur avgörande flyget är i vardagen. För Icehotel handlar det om att ge både internationella gäster och personal möjlighet att resa till verksamheten och skapa goda förutsättningar för besöksnäringen. För AstraZeneca är goda flygförbindelser en viktig förutsättning för att attrahera internationell spetskompetens och ge forskare möjlighet att samarbeta globalt.

Samtidigt betonade företrädare för flygbranschen att framtidens tillgänglighet kräver ett nära samspel mellan näringsliv, politik och flygbolag. Investeringar i nya linjer, utveckling av hållbara bränslen och långsiktiga förutsättningar behöver gå hand i hand för att stärka både konkurrenskraft och klimatomställning.

Flygets framtid handlar inte enbart om transporter, utan om Sveriges möjligheter att skapa tillväxt, stärka beredskapen och ge företag i hela landet förutsättningar att konkurrera på en global marknad.

Du kan se seminariet i efterhand här: Har Sverige råd att negligera flyget?

Medverkande:

Anders Flanking, regeringens särskilde utredare, Regeringskansliet
Marie Herrey, vd, Ice Hotel Jukkasjärvi
Charlotte Holmbergh, Country Director Corporate Affairs, Norwegian
Anna Wilson, Head of External Affairs, SAS
Micaela Löwenhöök, Public Affairs and Communication manager, Boliden
Karl-Johan Karlsson, Chef för samhällsfrågor och kommunikation, AstraZeneca
Moderator: David Stenergard, expert inom infrastruktur, Stockholms Handelskammare.